Jag vet inte om det är något rent allmänt, men hemma hos oss här i Västerås, så har det iaf blivit aningen stökigare sen Nico började fånga vårat fokus. Jag tror däremot att vi har det mer välstädat än många andra, men oavsett vad, så behövdes nu städas ordentligt här hemma. Så vi tänkte ju ägna en stor del av den mulna måndagen till att få det lite fint.
Strax innan 08 på morgonen, så ringde Daniel på dörren, han skulle lämna sin hund här hos oss, så han kunde åka till jobbet i godan ro. Nico har ju alltid första tjing på frukost, så han fick äta sin frukost först, för att sen låta mamma och pappa äta sin frukost, om än inte lika lugnt och stillsamt som han själv tilläts.
För den som har följt med lite här på bloggen vet om att vi har ett stort, ja alltså STORT, gerbilbygge på gång. Vadå gerbilbygge? Jo vi bygger ett stort terrarium för gerbiler att bo i. När vi köpte det från början, så hade vi fyra gerbiler, nu har två av dom dött, och de resterande två sitter längst ut på livets långa pinne. Vi köpte ju inte terrariet färdigt, utan mer som en grund att bygga ifrån. Tidigare hade det bott skäggagamer i den, så det fanns ingen anpassning för gerbiler, som tenderar till att vilja tugga sönder allt aningen mer än skäggagamer. Tyvärr har det bygget stått still ett bra dag, då det inte riktigt lämpade sig att stå och slipa i vardagsrummet längre, nu när Nico kommit. Nu finns det ju risk att man tolkar hela inlägget som att det är Nicos fel att vi har det stökigt och inte kan bygga klart gerbilterrariet. Men så är inte fallet, näe, det är hans kära föräldrar som inte har hunnit anpassa sig bara, då det faktiskt tar lite tid att komma in i livet med sitt absolut första barn. Idag hände det däremot något plötsligt, ja, jag satte igång med bygget igen.
Nackdelen med att jag startade igång renoveringen av terrariet, var ju att det tog ut syftet med städningen nästan helt och hållet. Visst, köket blev ju rent, men vardagsrummet fortsatte ju se ut som skit, eftersom jag monterade ner hela terrariet, och började slita av färg. Man kan nog säga att städningen helt avstannade ungefär samtidigt som jag började renovera. Hur lyckat blev det då? Jo, väldigt lyckat! Jag är väldigt glad att jag startade igång med renoveringen, för jag fick nämligen bort all färg från lister, och väggar. Riktigt, riktigt skönt. Eftersom just den delen har stoppat oss från att komma vidare i renoveringen. Hur gjorde jag då? Eftersom jag nu klarade av det hela på en dag?
Själva bygget i sig är i trä, och färgen som var målad på visade sig vara en ganska trött vattenbaserad färg, vilket jag inte upptäckt tidigare. Men jag tyckte att slippapper och annat fungerade otroligt dåligt, samt att färgen inte riktigt satt fast i träet, utan mer låg ovanpå. Så jag tog först ett par lister som var helt täckta i färg, och la ner i vatten. Efter ca 2 minuter så tog jag upp dessa och började skrubba med vanlig disksvamp. Voila! all färg försvann snabbt. Minst en miljon gånger snabbare än med slippapper. Renoveringen startade igång direkt.
Jag monterade ner sidorna på bygget, och ställde in en hel vägg i duschen, där lät jag vatten spolas över en liten stund, för att sen börja skrapa av. ”Men man får ju inte skölja ner färg i avloppet idiot!” Näe, vet väl jag med! Pucko. Jag skrapade av färgen, och sen kastade jag den helt sonika i papperskorgen, inte svårare än så. Även om nu vatten löste upp all färg magiskt snabbt, så tog det ju tid att skrapa av precis all färg, men efter ungefär 4 timmar så var jag klar med att få bort färgen! Perfekt! Man kan säkert tycka att det är en dålig idé och ställa trä inne i duschen, eller lägga det i blöt, men jag tror det viktiga är att man inte låter det vara blött en längre tid. Hela dagen försvann med detta projekt. Jag var faktiskt lite småseg efteråt, eftersom jag körde på nonstop i 4 timmar med det hela. Så på kvällen fick det bli till att spela lite Red Dead Redemption med Erik över Live. Givetvis kunde jag ju inte bara hoppa in och börja spela med Erik direkt, då jag upptäckte att mina save-filer inte fanns med, bara profilen. Ja, alltså jag köpte ju ett nytt Xbox häromdagen, så jag hade bara flyttat över profilen, och inte mina save-filer, vilket jag trodde skedde i samband med flytt av profil. Så precis när vi skulle starta igång såg jag att inget av det jag haft tidigare fanns med, så jag fick börja mecka runt med mitt gamla xbox och föra över alla filer. Stackars Erik fick säkert vänta i 1 timme innan jag var online och kunde spela. Vilket i sig resulterade i att vi inte hanns spela överdrivet mycket hehe. Men en liten stund räckte ändå.
Likt några gånger tidigare, så satt jag med Nico i knäet när jag spelade. Alltid lika underbart att ha honom liggande där, framförallt när han somnar in och bara myser.

Kommentera

Den här rullen lär ju ge en alla de actionbehov man har att se på film. Eldsprutande drakar, kraschande flygplan, löjligt vassa svärd, vråltunga maskingevär, stora starka muskelknuttar, dödligt smidiga tjejer och Zack Snyder bakom spakarna, mannen som regisserat både Watchmen och 300. Om jag vill se? JA! Kommer i Mars 2011.

Kommentera

Regn, blåst och obefintligt med sol. Ja, så kan man ju sammanfatta det hela, men nej nej. Det hände faktiskt lite mer saker än så.
Under hela gårdagen, dvs Lördag, så funderade jag på om jag skulle och köpa ett nytt Xbox 360. Varför? Jo, för att mitt nuvarande har ett tungt fel på grafikkortet, vilket gör att det ser ut som man kör något sorts epilepsitest hela tiden. Allt flimrar i olika färger och ser ut som skit i störta allmänhet. Men eftersom jag är lite snål mot mig själv, så har jag låtit det vara, och spelat på ändå. Lite smått svårt när det blir natt i spelen, och överallt så flimrar det i rött, grönt och blått, och mitt i havet av flimmer ska man försöka urskilja någon motståndare, som givetvis har sett mig för längesen, och även satt ett skott i pannan på mig, samt ett i benet som varning och lite på skämt.
Jag, Petra och Nico kom upp runt 09:30 från sängen, då Nico så småningom blev väldigt arg, fick jag ta upp honom, köra igång musik i vardagsrummet och sen dansa runt sjungandes med honom i famnen. Då spelar det nästan ingen roll vilket humör han är på innan, han blir alltid lugn när jag sjunger med i ”Wild World” med Cat Stewens. –

Nico slumrade till lite smått igen efter min lilla dans och sång. Givetvis sov han inte länge, utan vaknade ganska snart igen, lagom tills dess att vi skulle äta frukost. Så han fick träna lite morgongympa, dvs ligga på mage och lyfta nacken. Det här var inte något som passade Mr Nico denna morgon, så det fick istället bli ett träningspass för mamma, genom att hålla honom i famnen samtidigt. Vi hade en stor plan för dagen, och det var att städa upp här hemma. Planer kommer, planer går, och idag så gick planerna i krash direkt. Det fick istället bli en långpromenad bort till Erikslund, en promenad på ca 1 timme, eller närmare bestämt ungefär 4-5km. Jag frågade om Daniel ville hänga med på promenaden, och det ville han. Hans hund Killer kunde behöva en långpromenad.
Så vid 15-tiden möttes vi upp utanför porten. Regnet hade ännu inte visat sin närvaro, men man kunde tydligt känna hur det hängde i luften och bara väntade på rätt tillfälle att attackera oss. Kan väl säga som så att regnet inte direkt misslyckades heller, då det faktiskt började sippra ner redan i början, bara som en varning såklart.

Vi knatade på så duktigt det bara gick. Nico tröttnade på att åka i vagnen, vilket förvånade lite. Han brukar älska att ligga i vagnen och guppa runt, men den här dagen passade det sig inte alls. Jag tog så småningom upp honom från vagnen, då man kunde höra på skriken att det inte var läge för honom att ligga kvar längre. Jag drog upp min tjocktröja, och höll honom mot mig, för att sen dra igen tröjan igen. Där trivdes han, rejält. Men det var inte helt lätt att bära runt på honom inne i tröjan, även om jag gjorde det en längre sträcka, så skulle det aldrig fungera hela vägen hem sen också.
Eftersom jag och Petra har letat efter en bra bärsele till Nico, så bestämde vi oss för att köpa en direkt. Orkade inte leta runt längre, vi visste ju ungefär vilken vi ville ha. Så det fick bli till att gå in på närmaste barnbutik och köpa en Baby Björn Synergy Bärsele. Något som förvånade mig var att Nico blev på rekorddåligt humör när vi väl kom in i butiken. Han tyckte precis ingenting var roligt. Vi bara gick in, valde bärselen, och gick ut igen. Ja vi betalde ju såklart, men allt gick snabbt. Så snart vi kommit ut från butiken, så blev Nico lugn. Det var verkligen något speciellt med den där butiken, som han bara avskydde och hatade. Vi knatade vidare till nästa ställe, nämligen där jag tänkte köpa ett nytt Xbox 360 Slim. Det kalaset gick på 2399kr, vilket fick duga. Under tiden som jag jagade runt efter Xboxet, så fick Petra knata iväg med Nico till kundtoaletten och försöka amma honom lite snabbt, då han inte slutade skrika så snart vi kommit in även i denna butik. Jag shoppade min nya leksak, och gick bort till toaletten. Kunde tydligt höra Nico skrika på mamma. Petra öppnade upp efter några minuter, och Nico började lugna ner sig. Han gillade tydligen inte toaletten heller. Även om han varit lugn vid amningen, så sprack det helt när Petra bytte blöja på honom, haha, Nico, Nico… Ditt lilla monster.
Påvägen ut från butiken så gjorde jag ett snabbt och tappert försök i att försöka förstå mig på hur bärselen fungerade. Men tålamodet höll inte riktigt för att få ihop delarna snabbt nog, så vi struntade i det hela, och la ner Nico i vagnen och började gå. Tog inte lång tid innan Nico tydligt visade på att det INTE skulle vara aktuellt att ligga ner i barnvagnen hela vägen hem! Så samtidigt som vi gick i duggregnet försökte jag förstå instruktionerna, testade att dra på mig allt, varvid det mesta föll snabbt på plats. Hela konstruktionen var rätt logisk, om än fylld med möjligheter som gjorde det lite klurigare att få till allt precis som man ville. Men efter en liten stund lyckades jag, så Nico fick istället hänga runt i bärselet, om han gillade det? OM han gjorde! Haha, han nästan däckade direkt när han fick ligga mot pappas bröst och bara njuta av att gunga med. Fungerade som en dröm! Underbart. Jag struntade helt i att allt inte satt perfekt för min egna komfort, det kunde jag leva med.
Efter ca en timmes promenad, så kom vi hem, men allt var inte riktigt klart för att lägga sig på soffan, näe inte riktigt än. Jag och Daniel behövde nämligen gå till matvarubutiken för att köpa oss middag och lite sånt där nödvändigt. Petra fick gå upp i lägenheten och börja amma Nico istället. Petra hade även önskat sig Korvstroganoff till middag, vilket det också fick bli. Regnet tilltog på riktigt när vi gick det korta sträckan mellan hemmet och matvarubutiken, såklart.

Vi var alla helt slut när vi satte oss i soffan och bara pustade ut. Lång promenad. Blöt promenad. Härlig promenad.
Under kvällen så tittade vi på Kick Ass, som visade sig vara en så otroligt mycket bättre film än jag vågat tro. Trailern hade ju sett lite smårolig ut, men jag trodde absolut inte att den skulle vara så rå och med en så pass skön story. Jag hade mer förväntat mig något av det vanliga, så som några ungdomar som ger sig in i lite fight och löjlar sig, typ. Men den här filmen kan jag faktiskt rekommendera att se. Kanske inte helt lämplig för barn faktiskt, även om den kanske ger sken av det. Beror iofs på vad man tycker att ens barn ska se, men att skjuta folk i huvudet så blodet sprutar är rätt vanligt förekommande i filmen.

1 Kommentar

Även fast jag igår inte gjorde något vettigare än att tog det lugnt här hemma med min lilla familj, så känns det ändå som gårdagen var rätt lång. Tiden rann förvisso förbi sådär lätt obehagligt snabbt, men samtidigt så var det verkligen mysigt att sitta inomhus och bara vila upp sig, efter att ha kommit hem 03:35 på natten innan. Kan ju givetvis ha varit en bidragande orsak till tröttheten under dagen också. Nico kände sig också rätt trött, vilket märktes tydligt, då han hela tiden föll i sömn och bara ville ligga nära oss.
Daniel svängde förbi en snabbis, hämtade upp Sandras bil, och körde iväg till sin mor. Jag satt och knappade framför datorn rätt mycket också, skrev en del om dagen i Stockholm. När jag och Petra bestämde oss för att vi borde gå och handla, eftersom vårat kylskåp nu är tomt, så däckade jag istället på soffan sittandes med en kudde i in famn. Vet inte riktigt varför? Men där satt jag, och jag skojar inte när jag säger att jag somnade på ca 15 – 20 sekunder. Petra gick och la sig med Nico i sängen, och däckade där. Jag vaknade till efter en ganska kort stund, gick in i sovrummet, la mig bredvid Petra, och somnade. Jag minns att jag vaknade efter ca 1 timme, flyttade mig till andra sidan sängen, så vi hade Nico mellan oss, och somnade igen. Där låg vi hela familjen, och bara sov. För dig som är småbarnsförälder, så vet du att såna här stunder dyker inte upp för jämnan direkt. Att den minsta i familjen verkligen vill sova samtidigt som sina föräldrar är inte något som alltid passar in.
Vid 22:10 vaknade vi allihopa. Jag värmde på mat åt mig och Petra, medan Nico fick nattas. Jag och Petra åt sen middag, och eftersom vi sovit i minst 3 timmar, så kände vi inte för att gå och lägga oss, utan körde istället igång en film, och satte oss i soffan. Även om vi nu har det rätt tomt här hemma, så lyckades jag fixa ihop bra filmsnacks, i form av vaniljglass med 1/4 hallonsorbet i, popcorn, dricka och 100g chokladkaka. Ha! Vi led minsann ingen brist på gosaker in för filmen inte.
Nico vaknade återigen efter ca 1,5 timme. Givetvis ville han ju titta på film tillsammans med sina älskade föräldrar, vilket han också fick. Nico tyckte däremot inte filmen var sådär fruktansvärt bra, utan däckade istället mot mammas bröst, och sov belåtet resten av filmen.

Någon gång runt 03 somnade familjen igen. Det var lite småsvårt att somna faktiskt, då jag inte kände mig ens lite trött. Så jag gissar på att jag somnade närmare 04 faktiskt. En mysig dag i det numera kalla sommarvädret. Ja, det t.om regnade på kvällen. Riktigt inomhusväder.

Kommentera

Härligt! Jag kom in på två kurser nu i höst. Den ena är Fotografi – Visuell Kommunikation och den andra är Digital bildbehandling. Nu kanske man tänker ”men det där kan ju redan afAdam?” Och ja, jag kan fotografera, och jag kan Photoshop, men det hela handlar mer om att jag vill få det lite mer på papper också, samt att jag vill lära mig mer detaljer kring det hela.
Kurserna är små och kommer ske på distans, vilket passar mig utmärkt, eftersom jag kommer att jobba heltid i höst också, då det blir MASSOR av fotografering då. Är fullbokad kan man lugnt säga
Så hösten kommer bestå av jobb, plugg och umgås med familjen. Underbart låter det som i mina öron iaf.

Kommentera

Igår så åkte jag, Petra och Nico återigen till Stockholm. Kändes som om det var evigheter sen jag var där, men det kan väl bero på den lilla arbetsresan till Göteborg som i sig var rätt intensiv och gav mig känslan av att jag varit borta från i stort sett allting hur länge som helst.

Vid 05:32 ringde Sandra mig. Jag var redan vaken mer eller mindre, då jag visste att hon skulle ringa vid ungefär den tiden. Jag gick upp, drog på mig byxor och en t-shirt, hoppade i skorna och gick ut i trapphuset, vandrade ner för trappstegen, det var varmt i hela trapphuset, jag öppnade porten, kyla. Va? Vadå Kyla? Visst att det var molnigt, men kyla? Är inte det lite väl? Temperaturen utomhus var någonstans runt 18 grader, vilket verkligen kändes kallt med de kläder jag hade på mig, men framförallt så kändes det extra mycket, då man nu vant sig vid att knata ut i värme motsvarande en välpresterande varmluftsugn. Men inte denna gång. Jag gick runt huset och kom till parkeringen, där hade Sandra och Hanna precis parkerat. Jag fick nycklarna av Hanna, varvid de hoppade in i Johans bil, där även Daniel sen senare skulle få plats. De skulle nämligen ner till Skara Sommarland och bada. Jag var inte riktigt avundsjuk, med tanke på vädret som var. Sista platsen jag skulle åka till just denna morgon var verkligen ett äventyrsbad, haha.
Jag gick upp till lägenheten, njöt av värmen i trapphuset påvägen upp. Gick sen återigen och la mig i sängen bredvid Petra och Nico. Vi sov mer eller mindre till klockan var någonstans runt 09. Vi hade planerat att åka ungefär runt 12-tiden, så 09 blev en bra tid att gå upp.
En present till Mamma & Co packades in. Ett tungt ljudsystem som Leo, min lillebror, skulle få låna skulle också med i packningen, sen en hel hög med bilder på Nico m.m, som Mamma skulle få välja och vraka bland.
Vid 12:04 kom vi iväg från lägenheten, packade in allt i bilen, samt oss själva såklart, och började rulla iväg mot Stockholm.
Daniel, som åkte med Sandra och gänget, berättade via sms att de struntade i att åka till Skara, utan valde istället att åka till Liseberg. Ett mycket bra val, då det visade sig vara sol där nere t.om.
Jag och Petra rullade mot Stockholm längs med E18. Vädret var som sagt inte det bästa, men samtidigt så spelade det mindre roll, för det var rätt behagligt ute, trots att solen lyckades gömma sig så flitigt bakom fluffiga moln.
Vid 13-tiden så kom vi fram till deras hus. Mamma kom rätt snabbt ut och mötte oss på parkeringen, givetvis var hon snabb med att greppa tag i Nico som låg där i bilbarnstolen. Nico gav farmor presenten han så fint packat in, och farmor blev jätteglad över den svartvita bilden som så fint blivit inramad med en svart ram. Men givetvis fick farmor sen välja och vraka bland andra stora fina bilder också.
Bobo kom också hem, efter att ha handlat mat. Det skulle komma att bli storbjudning med hemmagjorda hamburgare. Så Bobo ställde sig ganska snart efter hemkomsten, bakom en skärbräda i köket, och började banka de sista nervryckningarna ur köttfärsen. Vi åt alla hamburgare, jag, Petra, Nico, Leo, Julia, Mamma och Bobo, tills vi kände oss mätta och glada allihopa. Jag hade tidigare under dagen skickat min position till Erik, via WhatsApp. Vilket gjorde att han kunde se rätt snabbt att jag befann mig på E18 i närheten av Stockholm, och eftersom han inte är helt dum i någon del av kroppen, så förstod han att jag och min lilla familj skulle befinna oss i just Stockholm. Så vid 16:30 kom han hem till oss och hade en kycklingsallad med sig som han rätt kvickt slukade. Eftersom Bobo hade startat igång uppvärmning av badtunnan redan vid 13-tiden, så började den bli rätt varm av sig, vilket ju passade utmärkt efter att vi alla ätit. Så Jag, Erik och Bobo hoppade ner i plurret. 35 grader var det vid början, men steg ganska snabbt till 37 grader, vilket verkligen var skillnad på. Även Nico fick chans att bada runt en stund. Tro det eller ej, men han var grym på att simma, eller snarare att flyta, haha. Var närmast svårt att få honom i något annat läge än ”flyta som en avlång kork på ytan och bara njuta”.
Jag och Erik satt kvar absolut längst i badtunnan, vet faktiskt inte riktigt hur länge vi satt där, men närmare 3 timmar lyckades vi sitta där, enligt Petra iaf. Haha, så typiskt mig och Erik faktiskt. Som när vi badar bastu, då sitter vi där i flera timmar, och badar hur många gånger som helst. Lagom är sällan bäst.
När jag och Erik tillslut gav upp, så hoppade istället Mamma och Petra ner. De ville däremot ha lite mer lyx än jag och Erik hade de, så Bobo tvingades servera dem godsaker, vilket så småninom resulterade i att Bobo kastade ner en hel och stor vattenmelon i badtunnan. Mamma var den som absolut skulle ha vattenmelon! Givetvis skulle det vara live-musik också, så Bobo greppade gitarren och började spela vackra balader. Haha. Ja, min familj i ett nötskal.

Maten blev så småningom helt klar, med god sallad, välgrillad fläskytterfilé, färskpotatis och bearnaisesås. Riktigt gott.
Kvällen sprang iväg, och blev så småningom lite smått kall faktiskt, eftersom vi satt utomhus och åt. Fikat fick bli inomhus istället. Diskussioner om de 7 dödssynderna kom upp, och snack om religon i största allmänhet kanske man ska säga. De sju dödssynderna är ju inte någon direkt nyhet för någon, men att däremot få se vad som händer med en om man hamnar i helvetet pga av någon utav dessa är desto mer intressant.

* Högmod – att rådbråkas
* Girighet – att sitta i en kittel med kokande olja.
* Vällust – att bli insmord i eld och svavel
* Avund – att sitta i iskallt vatten
* Frosseri – att äta råttor, paddor och ormar
* Vrede – att styckas levande
* Lättja – att kastas i en ormgrop

Ouch, haha. Ja jag kommer ju ligga rätt illa till säkert. Vet inte vilken av dessa som jag kommer råka ut för mer exakt, men någon blir det ju helt klart. Mycket fånigt.
Vi stannade kvar hemma hos Mamma & Co till klockan 02, varvid det då kändes tämligen sent. Men jag ville däremot se till att vi fick sova hemma, så vi hoppade in i bilen, körde hem Erik och vände sedan skutan mot Västerås igen. Vid 03:34 kom vi hem. Sådär lagom, eller hur?
Stort tack familjen för en jättemysig dag!

Kommentera

Foto: Jenny Insulan

Kommentera

Väckarklockan ringde. Suck, redan? Andra dagen i Göteborg hade jag lite större förväntningar på. Eftersom första dagen bara inbringat 12 lag att fotografera, så ville jag se en dramatisk ökning nu andra dagen. Vädret lovade hålla sig lite torrare, och tiden vi hade på oss att fotografera lag var den här dagen längre, då vi skulle vara på plats från 10:30 till klockan 19:30, istället för 17:50 som det var dagen innan.

Jag gick upp, gjorde det vanliga, duscha, klä på mig, och sen ner för att käka frukost. Det visade sig att jag var näst först ner på plats, då Sam hunnit före mig, och satt på uteserveringen. Jag samlade ihop allt jag ville ha till frukost, och gick ut till Sam för att joina honom i frukostätningen. Resten av gänget ramlade en in en efter en, och satte sig vid vårat bord. Några kom betydligt senare ner till frukosten, så sent att vi andra då var påväg bort.
Jag, Linda, Johan, Sebbe och Robin rullade iväg från hotellet, stannade till vid Heden, jag och Linda hoppade av, riggade allt och körde igång våran andra dag. Vädret levererade mer än det tidigare lovat på väderprognoserna. En ganska kraftig hetta började sakta men säkert dra sig in över Göteborg, och runt lunchtid så var det verkligen vaaarmt. Lagen fullkomligen kastade sig in över oss, och vi hade nog att göra under hela förmiddagen, lunch och fram mot eftermiddagen. Solen slutade inte steka våra kroppar, och jag kunde efter några timmar känna hur det började hetta i ansiktet. Tyvärr fanns det ju inte så många alternativ, så det var ju bara att stå i solskenet och köra på, även om man allra helst ville hålla sig under tältets skyddande duk.
Fotograferingarna gick bra, och vi fick till riktigt fina gruppbilder på alla de lag som kom till oss.
Efter 15-tiden, så började det däremot dala av lite, och vi fick betydligt mindre att göra än tidigare under dagen, men vi var inte missnöjda på något sätt. Vi lyckades nämligen beta av närmare 30 lag, vilket ju var mer än en fördubbling av föregående dag.
Klockan 19:30 så kom Johan gående mot oss, perfekt tajmat med oss, då vi precis packat ihop tält, bord och pallar. Vi lassade återigen in allt i bilen igen, och körde iväg mot Kviberg, där Sebbe och Robin stod placerade. De hade också hjälp av två assistenter som skötte allt runt omkring fotograferingen, så som att ta emot lagen, se till att de betalade osv. Runt om dem fanns inte mindre än 22 (!!) fotbollsplaner, så det var ju riktigt högt tryck på dem, i jämförelse med min och Lindas plats som hade 5 planer. Totalt hade de fått in ca 70 lag, vilket ju alldeles utmärkt.
När tiden var den rätta, så packade vi ihop all deras utrustning och lastade in i bilen. Nu begav vi oss återigen hem mot hotellet.

Jag kände mig om möjligt lite segare den här dagen, då solen verkligen dragit all kraft ur kroppen på en. Det fick bli en ganska så snabb dusch, och sen på med kläder. Av någon mycket anledning, så lyckades jag med att börja attackblöda när jag satte på mig strumporna. Hur man nu lyckas med det. Jag upptäckte det genom att jag skulle sätta på mig mina vita strumpor. Den första gick bra, sen satte jag på mig den andra, och den verkligen täcktes av blod (klar överdrift såklart, det var stora fläckar bara). Döm av min förvåning när det plötsligt var blod överallt. Jag gick in i badrummet, och det slutade inte droppa blod. Fick skölja av fingret en längre stund, för att sen tröttna på att stå vid handfatet, och istället greppade en papperstuss, som faktiskt blev genomblodig. Det tog rätt lång tid innan jag lyckades få det att sluta blöda. Hopplöst. Jag la mig på sängen i väntan på att det skulle sluta blöda. Plötsligt ringde Viktor mig, han ville gå ner till fåtöljerna igen och öla lite. Jag var på, men var först tvungen att få stop på blödandet. Viktor kom upp till mitt rum, och kastade sig på andra sängen. Jag lyckades tillslut få stop på blodets ständiga flöde, och vi kunde börja gå ner.
Vi valde en annan plats än under gårdagens ölstund, och körde igång ganska omgående. Linda kom och ner och joinade oss också. Den här kvällen så såg vi däremot inte skymten av Therese, som istället fick ersättas av Sam. Där satt vi, och hade det sådär härligt afterwork-slappt, som man bara kan ha efter en längre arbetsdag. Det blev precis som kvällen innan, en del tittade på bilder, fotosnack och fotograferande. Linda gav sig först av alla, och gick upp för att få sig lite välförtjänt vila. Christian och Jimmy joinade istället, och snacket fortsatte.
Lite osäkert hur sent vi kom i säng, men jag tror inte det blev senare än 01 iaf. Ännu en skön arbetsdag hade betats av. Det enda som fattades var att få träffa Nico och Petra. Men Petra var duktig på att skicka mig bilder och videoklipp ganska tätt om dagarna. Så jag fick mina små skratt och glädjerysningar genom kroppen.

Kommentera

Jag vaknade i hotellsängen, min ofattbart mjuka hotellsäng ska sägas. Klockan var tidig, men inte sådär oförskämt tidig. Jag gjorde mig iordning tämligen snabbt, duschade och allt det där. Gick sen ner till frukosten och möte upp de andra.
Det ska nu sägas att om det är något som imponerad på mig om möjligt ännu mindre än hotell i sig, så är det hotellfrukostar. Alldeles för ofta så är den rätt tråkig, även om jag varit med om några trevliga. Men den frukost jag fick i mig nu var klart bäst faktiskt. Dels så älskade jag brödet som var riktigt färska frallor av lite grövre variant, påläggen var fräscha och tillbehören till yoghurten var riktigt ordentlig, frukter så som vattenmelon, ananas, päron, bananer och annat gjorde det ännu lite trevligare. Sen fanns givetvis mer matiga alternativ så som pannkakor, korv och annat varmt. För en gångs skull kunde jag äta en frukost som verkligen var god på ett hotell. Jag minns bara ett ställe jag ätit bra frukost på tidigare, och det var på Clarion Hotell i Stockholm. Samma upplägg ungefär.
Klockan 09:00 var det planerat att lämna hotellet, men vi blev något försenade då två av kollegorna kände sig lite för trötta för att orka kliva upp innan det var dags att bege sig.

Iväg kom vi tillslut. Jag och linda hade den absolut närmaste fotoplatsen av alla, och var stationerade riktigt centralt i Göteborg. Vi lastade ut prylarna vi behövde, så som pallar, bord och ett stort partytält. Inte for att vi skulle partaja i tältet, utan för att tältet har den stora företagsloggan på sig, och gör oss synbara på långt håll.
Eftersom vi fått platser tilldelade, så hade vi inte världens största möjligheter till att välja en bra bakgrund. Den första platsen vi tog var mot en enorm järngrind, vilket såg ut som skit, varvid vi fick välja en röd husvägg som ett bättre alternativ. Men det kändes ju sa dramatiskt tråkigt att fota mot en sån vägg när folk var på Gothia cup. Så nästa bild blev mot fotbollsplanen istället. Inget man normalt sett skulle göra, då man alltid vill undvika rörelse i bakgrunden, och så mycket mer rörelse än en fotbollsmatch i bakgrunden är svårt att tänka sig ändå.
Dagen började rätt bra, Med ett antal lag som ville fotas innan vi ens kört igång, vilket vi såklart fixade också. Men sen hände något, och det dalade kraftigt med lag. Att det sen började regna gjorde ju inte läget mycket bättre heller. Var nog väldigt få som kände sig riktigt sugna på att springa ut i regndasket och stå framför en kamera för att försöka le övertygande.
Med tanke på hur många som var på plats vid alla de 5 olika fotbollsplanerna, så kändes det lite väl mjäkigt att vi efter mer än 7 timmar, bara hade dragit in 12 lag för fotografering. En dålig första dag med andra ord, men vi förväntades oss bättre dagar efter denna. Kunde ju inte vara möjligt att vi bara skulle fotografera 12 lag om dagen, skulle aldrig bli lönsamt för oss.

Vid 18-tiden hämtade Johan upp oss, och det var dags att komma hem till hotellet igen. Jag tog mig en ganska lång dusch, vilket var hur skönt som helst. Fötterna var lite möra, och kroppen tyckte jag bara skulle ta det lugnt. Jag följde min kropps råd, och gick ner till en av många fåtöljer nere i hotellets stora rum, satte mig där, och hann sitta i ungefär 30 sekunder innan Linda och Therese dök upp bakom mig. De satte sig ner, vi snackade, och efter ytterliggare någon minut kom Viktor, han var sugen på öl, vilket jag tyckte kändes helt rätt. Så han fick köpa första omgången till oss alla. Vi pratade alla en hel del om fotografering, och allt runtomkring det hela. En del nördigt fotografsnack kan väl sägas haha. Det blev visning av varandras bilder på Lindas Macbook och fotografering av varandra. Vi hade det riktigt trevligt!
Kändes som en perfekt afterwork. Jag bjöd på andra omgången, och Linda körde sista. För att inte få Therese att framstå som den som smet undan bjudning, så ska jag notera att hon bara drack en cider, och därmed inte blev bjuden på hur mycket som helst, och sen sket i att bjuda tillbaks, haha, vore elakt att vinkla det så.
Vi satt där i våra stora sköna fåtöljer med ölglas och jordnötter fram till klockan var ungefär 24. Då kändes det som hög tid för oss alla att sova.

På något sätt så somnade jag givetvis ganska sent även denna natt, då jag försökte skriva några inlägg om dagen, men det var verkligen tungt att ge sig in på att försöka skriva när man bara ville få sova. Somna gjorde jag, runt 01 ungefär.

Kommentera

Då ska vi se, jag har nu satt mig i bilen på vägen hem, och det låter ju tämligen märkligt, med tanke på rubriken. Men det här är första gången som jag får tid över att sitta och bara skriva inlägg på riktigt.
Så här sitter jag nu, det regnar ute, ljudet av smatter mot rutan är riktigt avslappnade, att jag dessutom inte kör gör det hela ännu mer avslappnande.
Så, vad hände nu då?

Söndag morgon vaknade jag hyfsat tidigt, gick upp innan Petra och Nico, då jag hade en del att förbereda innan min avresa. Packade och kontrollerade mina Grejer, och innan jag visste ordet av, så var klockan 12:30, och jag behövde ge mig iväg för att hinna i tid till den gemensamma avfärden från Arosvägen. Jag kunde inte få nog av att pussa på både Petra och Nico, men fick sen slita mig och hoppa på cykeln och dra iväg.
Värmen var påträngande och slutade inte visa sin heta närvaro. När jag kom fram stod fullt med folk redo för att åka iväg på våran gemensamma jobbresa. Stämningen var minst sagt på topp, vilket verkligen är härligt att känna av när man ska åka iväg så många och jobba tillsammans i tre dagar. Jag fick plats i bilen med Linda, Jenny, Therese och Emma. Vi rullade iväg först av alla. Tyvärr så fungerade inte luftkonditioneringen helt optimalt, inte alls är också en bra formulering. Om det blev varmt? Tror du?! Eftersom jag och Jenny satt fram, så fick vi solen rakt mot oss, och stektes sönder totalt mot skinklädseln som mer eller mindre dränktes i svett. Okej lite överdrivet, men det var verkligen varmt. Vi fick köra med vindrutorna helt neddragna under hela våran 384,9 km långa bilfärd. Blir man inte dum av det smattrande ljudet på motorvägen med neddragna rutor, så blir man iaf tillfälligt döv.
Jag tyckte resan ner gick snabbare än jag trott men samtidigt så hade jag inte velat åka mycket längre, då rumpa, lår och nästan fötter somnade lagom tills vi rullade in i Göteborg.

Väl framme efter några timmars bilfärd, så hade vi stannat vid en skola. Eftersom vi gjort ett stop på vägen, så hade Johan, Viktor, Karl hunnit före oss och stod parkerade på samma plats. Jag fick matkort till oss alla utav Johan, innan de drog iväg mot hotellet. Tjejerna och jag letade reda på vart matsalen fanns, varvid vi hittade den i en källare, på en rätt anonym plats. Matsalen var liten, och maten som serverades var densamma som så många andra kommunala skolor. Kebabpytt med upphettade grönsaker, så som ärtor, majs och röd paprika i en salig röra. Ofattbart smaklöst och tråkigt. Det enda som kunde liva upp var ketchup, vilket ju säger en del. Därmed vill jag inte säga att maten var dålig, men jag tycker det är synd att barn växer upp med sån mat, då de lättare kan att falla för vanlig snabbmat sen senare också. Nog om det.
Vi åt upp maten och körde iväg mot hotellet. Enligt rykten så skulle det vara riktigt fräscht. Rykten sa även att det skulle finnas typ hängmattor längsmed stora panoramafönster och spa-avdelning. Vi blev inte besvikna när vi kom fram heller faktiskt. Jag blir sällan imponerad av hotell, då jag har svårt att uppskatta miljön i sig. Men här hade de planerat annorlunda, det var stora öppna ytor med massor av plats för att umgås i grupp. Dvs att det var som stora vardagsrum överallt. Det gav en helt annan känsla än många andra hotell jag varit på, som bara brukar ha en soffa i lobbyn.

Vi körde ganska omgående igång med ett möte, där vi fick veta lite mer kring upplägget, och vilka grupper vi skulle jobba i. Jag och linda tilldelades plats ”Heden”, och fick samma patrullnamn därefter. Totalt delades vi alla in i hela 7 olika grupper. Vad var det egentligen som vi skulle komma att fotografera? Kanske du undrar nu, med tanke på det rätt stora antalet grupper och fotografer. Gothia cup! Japp, det var vad som stod på tapeten just nu. Vad innebar det då? Eftersom jag själv inte hade någon koll alls på Gothia cup, sa kollade jag upp det en del, och det visade sig att vi hade inte mindre än 1 600 lag, 34 000 spelare från 61 olika länder och stekande sol framför oss. Wow! Man behöver inte ha jobbat som fotograf eller ens jobbat alls för att förstå att det här är mycket, riktigt mycket.

Enligt tradition, så skulle vi ta en gruppbild, vilket föll i händerna på Therese att ställa upp. Givetvis blev hon rätt nervös när hon skulle ställa upp oss alla. Kanske inte så konstigt när man ska ställa upp en grupp av just gruppfotografer haha. Men hon gjorde det snyggt tror jag. Vi gjorde ju det hela i all enkelhet med en pall som stativ och självutlösare på 10 sekunder. Johan var den som fick springa mellan grupp och kamera, haha. Hans min när han sprang stressad som en hundjagad iller hade varit guld värd att få med på bild, men det fanns tyvärr inte utrymme att ta fram kameran och fota honom när det var 4 sekunder kvar till klick.

När gruppbilden var färdig så var vi helt fria och kunde roa oss på bästa sätt.
Då jag återigen hade börjat bli hungrig, så drog jag ihop ett gäng med folk som kunde åka iväg till stan och käka lite. Vi blev lite fler än bilen klarade av, men iväg kom vi, om än lite trångt såklart. Vi stannade till vi McDonalds och skändade dem på alla ”godsaker” de hade tillgängligt. Det var jag, Karl, Sam, Linda, Thererse och Emma som hade åkt iväg. Av någon anledning så fick vi mer mat än planerat, då de i kassan lassade på med extra burgare, pommes och dip. Haha. Tack för den. Vi delade broderligt såklart. Något mer vi gjorde var att ha roligt tillsammans. Vi pratade bara strunt men hade det bara sådär avkopplat roligt. På hemvägen körde vi verkligen den längsta tänkbara vägen, vilket jag inte kan skylla på någon direkt. Vi hade alla olika åsikter om bästa vägen hem vilket visade sig vara absolut sämst.
Väl hemma igen, så försvann alla kreativa idéer från oss alla om vad man kunde göra tillsammans, så vi gick upp på våra rum och bara försvann in mellan hotellets många väggar. Jag och Karl delade rum, så vi knappte igång TVn och tittade på ”Ondskan” som rullade. Jag minns den som så mycket bättre, men nu kändes den istället som en teaterpjäs Med lite halvbra insatser från skådisarnas inlevelse. Däremot fanns ju den där sköna känslan kvar när huvudkaraktären Erik, ger folk spö, och framförallt när han ger sin Pappa på moppo. Så jag antar att jag måste rekommendera folk som inte har sett den än, att faktiskt se den.

Natten blev längre än planerat, och jag somnade runt 02. Det var väldigt svårt att avsluta den sms-konversation som jag hade med Petra. Så mysigt att få ”prata” med henne. Lite som när man är sådär nykär och inte kan sluta skriva eller prata i telefon. Precis så är det nu också när jag ligger och smsar med min älskade flickvän. Nästan omöjligt att avsluta, utan att först hinna somna.

Innan jag sen somnade, visste jag att en lång dag väntade när jag väl vaknat upp igen. Fem sekunder senare vaknade jag, klockan hävdade något helt annat, och ljög friskt om att jag sovit hela 6 timmar. Omöjligt!

Kommentera