Ja, jag sitter nu här hemma, men jag är ensam. Varför? Jo för att Petra och Bisquit ännu har en natt kvar på sjukhuset innan de kan åka hem. Jag själv ska jobba imorgon vid 05-tiden, så det kändes bäst att sova hemma, för att sen hämta upp dem efter jobbet imorgon. Ser verkligen fram emot det! Ska bli så underbart att få hem hela familjen till det riktiga hemmet, och bara börja starta igång familjelivet tillsammans med den där lilla, och otroligt söta ungen.
Som du har märkt, så har jag inte skrivit speciellt mycket här på min fina hemsida, och det har inte berott på att jag inte vill, för velat har jag, men enligt min mening, så är det så mycket mer värdefullt att ligga och gulla med sin nyfödda, förstfödda och underbara lilla son. Ja, även jag tycker det känns helt sjukt att jag, Adam af Ekenstam, är pappa och alltid kommer vara det från och med denna dag. Underbart. På alla sätt.
Ska jag inte skriva alls om dagarna som har varit då? Jo, det ska jag faktiskt, men det kommer ta sin tid att skriva ikapp alla de dagar som har varit. Men jag ska göra mitt bästa. För dig som bara kikar in här för att få veta hur Bisquit mår nu, så är det alldeles utmärkt, han är en unge med vilja, utan att vara svår att ha och göra med.
Jag ska börja skriva ner dagarna redan nu, och kanske, bara kanske, lyckas jag publicera något här ikväll. När jag nu sitter här och kollar igenom vad som måste uppdateras på sidan, så inser jag att avdelningen med Bisquit i sidomenyn, inte längre finns kvar på samma sätt. Jag ska inte uppdatera den längre, nej, för nu är han är, magen jag så länge har skrivit om. Äntligen.
