Jag skulle själv inte ha något emot att gå upp lite i vikt faktiskt, men lägger ingen energi på det just nu, då jag ändå kommer ha svårt att hålla vikten i balans efter min kommande operation. Det ska väl poängteras att jag kanske inte skulle vilja att den extra vikten la sig runt magen som den gör på Petra just nu haha. På Petra är det ju bland det finaste man kan se, men tänk det samma på mig?! Haha.
Den här bilden togs igår, och visar när Bisquit nu är 23 veckor gammal! 4 månader kvar. Amazing!
Igår så fick jag strax efter lunchtid ett samtal av Emil, han undrade om jag var hemma, då han och Johan tänkte svänga förbi en snabbis. Hemma var jag, och 10 minuter senare så plingade det på dörren. Planen var att åka ner på stan för att lämna in Johans Xbox 360 som inte har fungerat som förväntat. Jag hade lite andra ärenden nere på stan samtidigt, så det passade mig utmärkt att dra en sväng ner dit. Det jag verkligen behövde göra var att åka ner till Arbetsförmedlingen, då en av de anställda där hade fått för sig att ändra mina papper som jag skickat in till dem. Låter konstigt? Ja lite faktiskt. Varje månad får jag fylla i ett papper som visar på vilka dagar jag har jobbat eller inte. Jag gjorde ett misstag och kryssade i fel dag, så inte långt efter det att jag lämnat in mitt papper så fick jag ett samtal, Rosa som hon hette, sa att jag då kryssat i en dag fel, men hon kunde fixa det åt mig. Givetvis sa jag ”All Right Baby!”, nej inte riktigt, men jag sa att det var okej iaf. Pappret skickades sen in till Försäkringskassan, som tyckte något var väldigt konstigt. Ytterliggare några dagar senare fick jag hem samma papper igen. Jag förstod ingenting. ”Du har anget otydliga uppgifter” Givetvis blev jag snabbt väldigt irriterad, hur sjukt svårt ska det vara att fylla i deras usla och äckliga lappar?! var min första tanke. Sen kollade jag närmare på pappret jag fått hem. Och jag kunde inte annat än hålla med om att det såg väldigt konstigt ut. Det är nämligen som så att det finns två fält att fylla i. Det enda fältet fyller man i om man bara varit närvarande eller sjuk, det andra fältet om man har jobbat, och då anger man också vilka dagar. Här hade då miss Rosa tagit bort alla mina dagar som sjuk, och istället fyllt i att jag jobbat. VA?! Vadå jobbat?! Det enda hon skulle göra var att justera den där ena dagen som var fel, och inte heeeela månadens olika stämplingar. Men hon hade kört hej vilt med tipex och bara täckt över allt, istället för en enda dag som faktiskt var fel. Jag fick sen samtal från min handläggare på FK, som var väldigt bra, vilket ju var tur. Christian som handläggaren heter, hjälpte mig och berättade hur vi skulle få ordning på det hela, och dessutom förstod han precis vad som hade hänt. Jag tror vi behöver fler killar i telefonsupporten hos FK. Jag har verkligen bilden av en riktigt, riktigt grå kärring som sitter där och bara vägrar förstå vad man pratar om. Men så var det inte nu.
Därför åkte jag då ner till Arbetsförmedlingen för att gå igenom mitt papper med dem där nere, och få en ny underskrift på ett korrekt papper. Enkelt, men onödigt eftersom allt hade kunnat fixas genom att Rosa bara gjort rätt. Känns som det är dags att fixa bättre system, om inte ens AMS själva kan fixa det.
När jag kom ner på AMS så möttes jag snabbt av hjälpsamma människor, men tyvärr så hjälpte dom mig omedelbart med fel saker.
- ”Hej! Är du här för att prata om våra utlandstjänster?!”
- ”Nej.. jag ska..”
- ”Jaha! ska du lämna in det där pappret?” Pekade på det jag hade i handen
- ”Nja, jag…”
- ”Då går du bara bort dit och lägger ner det i lådan!”
- ”Mjo, men jag ska prata med en handläggare först”
- ”Jaha! Ja då går du bara en trappa upp” och så pekade killen mot en trapp. Tyvärr så gick inte den trappen dit jag skulle. Frågade en annan, inte fullt så ivrig person om hjälp, och jag hamnade rätt. När jag väl kommit upp på rätt våning (AMS i västerås är Sveriges största arbetsförmedling, helt enormt stort), så träffade jag en äldre kvinna där som gärna hjälpte mig. Hon var trevlig, men lite så där typisk statlig. Kändes inte riktigt som om hon ville lyssna på vad jag sa, även om jag på ett lätt sätt kunde förklara vad som var fel, så ville hon själv försöka luska ut felet, även fast hon inte riktigt kunde förstå vad det stod på pappret. Jag förklarade enkelt med att ”den här är fel” men det örat lyssnade hon inte på, utan fortsatte lösningen på sitt sätt. Jag sket slutligen i vilket och lät henne ta sin tid om hon nu inte ville göra det enkelt för sig. Efter många onödiga minuter så fick vi klart det hela, och jag hade äntligen en ny underskrift. Perfekt.
Gick ner på gatuplan igen, mötte upp Emil och Johan, för att då gå bort mot Gränden och käka lite lunch. Johan satsade sina pengar på en Gränden-burgare, jag på en god pastasallad med kyckling och Emil brände iväg nästan lika mycket pengar på en god chokladkaka med grädde. Varken jag eller Johan orkade äta upp maten, utan kände oss äckligt mätta rätt kort efter det att vi börjat äta. Våra ärenden nere på stan var väl utförda och jag fick skjuts hem igen. Johan skulle börja jobba vid 19 och Emil hade hundar att hämta upp.
Påväg mot lägenheten så smsade jag Petra och frågade om jag skulle hämta upp henne efter jobbet. Givetvis tyckte hon om idéen, och vi bestämde oss för att åka och storhandla efter det. Min plan var också att köpa sängkläder till Bisquits säng! Eftersom vi bestämt oss för färgen limegrön, så visste vi precis vilket spjälskydd och täcke vi skulle köpa till lilla Bisquit. Inne på Barnens Hus här i västerås så fick vi äntligen tag på det vi sökte, kostade lite, men va tusan, det är ju till en Bisquit! Efter shoppingen på Barnens Hus blev det ICA Maxi. Där har vi självscanning, vilket är helt underbart! Man slipper långa köer och packa upp och i alla varor efter shoppingen. Guld värt. Efter 9 liter mjölk och mycket mer, så åkte vi hem. Jag bar upp alla matkassar, då jag vägrade låta Petra bära tungt. Hon fick ta grejerna till Bisquits säng istället, dvs lakan hehe.
Väl hemma igen så började jag direkt fixa iordning Bisquits säng. Kändes galet overkligt. Jag förstod samtidigt att det finns ett litet annat värde i att faktiskt köpa barnsaker innan ungen kommit, nämligen att jag som kille, men också för Petras del, får en liten skjuts varje gång. En skjuts mot verkligheten om att vi ska ha barn. För i hjärnan kopplar inte synapserna riktigt ihop barn med en framtida verklighet. Att då få stå där och bädda en pytteliten säng kändes liksom som om man hoppat 30 år fram i tiden. För det är ungefär så långt bort man tänker att barn blandas in i ens livsbild. Men icke! Här kommer ungen om 4 månader! Haha.. Overkligt roligt! Bästa vinsten på lotto fan i mig. Grattis till alla er som vinner största chokladkakan på snurrhjulet, men ingen vinner en Bisquit som denna!
Till middag så gjorde jag egna potatisklyftor i ugn, gjorde vändstekta lövbiffar, som fick steka precis lagom kort tid samt lite vitlöksost. Ja jag ska lära mig göra gott vitlökssmör, så blir jag av med nästan alla tillsatser i den här maträtten iaf! Till efterrätt så blev det vaniljglass med varm, hemmagjord chokladsås! Ja och lite mini-marshmallows över också.. Hehe..
Idag så laddade jag hem programmet ”Stethoscope Expert” till iPhone. Givetvis är man ju djupt skeptisk till hur pass bra en iPhone kan fungera som stetoskop i verkligheten. Texten som skrevs till programmet var däremot så utförligt skriven och innehöll bra information, vilket gjorde att jag tyckte det var värt 22kr. Laddade hem programmet, körde igång det, och blev rätt imponerad direkt. Man hör ju verkligen hjärtljud m.m!
Vad skulle jag med ett sånt här program till? Är jag orolig över min egna hälsa, och måste kolla att jag inte har några blåsljud i hjärtat? Näe, det hela var ju för att jag och Petra pratade om att man nu skulle kunna börja höra Bisquits hjärtljud om man hade tillgång till stetoskop. Även om det fortfarande är tidigt, och svårt att urskilja, så ska det vara möjligt. Klart värt 22kr om man får chans att höra något ljud alls!
Hörde jag Bisquits hjärtljud då? Näe, det gjorde jag faktiskt inte, men däremot snappade jag upp ljudet från navelsträngen, och kunde tydligt höra en susande och pulserande ljud. Riktigt imponerande. Så pass imponerande att jag tycker det är värt att dela med mig utav ljudet här på hemsidan! För att lyssna på ljudet, så trycker du bara på den stora playknappen nedan.
Man har ju gått på IKEA några gånger i sitt liv. Många av gångerna så är det sig otroligt likt, man plockar på sig diverse småsaker som kostar ”ingenting” för att sen komma fram till kassan och inse att den nog visst kostar en liten slant. Enda gången man vet att det kommer kosta fyrsiffrigt är när man köper något ”på riktigt”. I torsdags var det dags för mig och Petra att köpa något ”på riktigt”. Spjälsäng! Haha, ja jag vet, det är tidigt, och vi kommer absolut inte behöva någon spjälsäng på flera månader, men det kändes ändå rätt att köpa en och få ordning på vårat ”nya” sovrum. Jag har ju nämligen slitit ut allt som inte har med sovrum att göra, för att verkligen skapa ett äkta sovrum där man kan ligga och ta det lugnt utan störande datorer. Det ska vara en fristad helt enkelt, och välanpassat för Bisquit. Vi köpte allt vi kunde tänkas behöva för att ge Bisquit sin egna plats i sovrummet. Spjälsäng, madrass, täcke och kudde m.m. Om det kändes overkligt att stanna till på barnavdelningen och verkligen kolla på vilken hylla prylarna finns i Ta-Det-Själv-Lagret? Ja, minst sagt. Men det kändes ändå inte så främmande som att kolla in barnvagn, för det är verkligen ett jättekliv! Vi har ännu inte hittat oss någon bra vagn, men det kommer nog snart.
Jag är nästan helt säker på att man skulle kunna få avslag på att man är moder till barnet i magen om man inte skickar in ett sånt här papper till Försäkringskassan i tid. FK skulle utan att blinka sen fråga en läkare om ungen som Petra födde den 10 Juni 2010 verkligen tillhör henne?
Läkarna, som aldrig ens sett Petra eller hört talas om människan förrut gör sin bedömning. ”Nej, absolut inte, det verkar högst osannolikt, då vi inte sett papper på detta”.
FK skickar sedan ut ett papper till våran lilla nyskapade familj, som dimper ner i brevlådan lagom tills dess att vi kommit hem efter 2 dagar på BB.
”Med anledning av missat intyg från MVC tidigare under 2010, där Du, Petra And, ska ha intygat att Du är moder till barnet i din mage. Då detta intyg har uteblivit från våran kännedom så bedömer vi att barnet med personnr 100610-1145 tillfaller statlig egendom, och kommer att omhändertas snarast. Beslutet kan inte överklagas.”
Haha, ja, jag är nästan säker på att det skulle bli just så. Men hur som helst så orkar vi inte chansa, då beslutet inte kan överklagas, så vi skickar helt enkelt in pappret och se till att Bisquit är enbart våran i framtiden.
När vi igår kom hem till Erik och Jenny så överraskades vi plötsligt. Dom hade köpt massor prylar till Bisquit. Inte bara en body eller en söt leksak, utan hela arsenalen med prylar.
Body, tiger-tofflor, barnbok, kanin-skallra och specialbeställda nappar med texten ”Bisquit” på! Så söta grejer!! Stort Tack till er båda!
Imorse fick jag och Petra äntligen höra det efterlängtade ljudet av Bisquits hjärta!
Vi åkte till Vårdcentralen för att besöka våran barnmorska Cecilia. Vi kom dit vid 09:30 och fick prata lite om hur allt var just nu, precis som vanligt, sen så fick vi äntligen göra något spännande, som var att få höra Bisquits hjärtljud. Jag vet inte exakt vad en sån apparat heter som Cecilia använde sig av, men den fångade upp allt ljud extra riktat och precist, för att sen skicka ut ljudet via en högtalare så man mycket tydligt hörde hur först Petras hjärta bultade, navelsträngens flöde och slutligen Bisquits något mer högfrekventa hjärtslag. Ungefär 153 slag per minut låg det på. Enligt ”myter” på hemsidor så innebär det att det ska bli en flicka haha. Man kan verkligen läsa hur mycket som helst, vissa grejer kan man gå med på, andra känns bara fåniga. Typ ”Om du är född på ett udda årtal, men blev gravid på ett jämnt, så blir det en pojke” Osv..
Som vanligt så ville Bisquit inte alls vara med i matchen, precis som under ultraljudet, så det blev många vändningar runt i magen för att undgå den där hemska apparateten. Bisquit är hemlighetsfull.
Vad diggar du dessa möbler då? Storlek: skitsmå. Men rymmer lätt en 4-åring eller två om de sitter i soffan. Så kungliga möbler enligt mig! Att jag sen råkar älska färgerna röd, svart och vit är ju bara en tillfällighet haha. Vet inte om möblerna finns i andra färger också, men just dom här hittar du iaf på Chili. Deras butiker hittar du här. Värt att kolla in helt klart!
Vad kostar skönheterna då? Fåtöljen ligger på 499:- och soffan klubbas för 599:-. Prisvärda grejer!
[flv:/video/bisquit2.flv 640 424]
Idag så väntade ännu en stor dag. Klockan 10:00 skulle jag och Petra vara på Centrallasarettet och besöka Specialistmödravårdcentralen för att genomföra det ”riktiga” ultraljudet där Bisquit är lättare att beräkna ålder på. (Men KÖN då?! Tänker du nu också? Mjo, det hade man kunnat få veta, men vi vill inte ta reda på det innan, sen så får man heller inte veta det i förväg i Västerås).
När klockan var 09:06 så hoppade vi på bussen, nästan i farten för vi höll på att missa den, tro det eller ej, men buss 14 var i tid!
Nere på stan så var vi tvugna att byta till buss 19 istället, och upptäckte ganska snart att dom ändrat plats för bussen, vilket ju var lite tråkigt, men efter några snabba steg bland de olika busstationerna så hittade vi rätt, vilket också visade sig vara samma station där vi klev av från buss 14… Haha.
Själva Specialistmödravården ligger i stort sett på andra sidan sjukhuset, dit går inga bussar, så jag och Petra letade oss igenom sjukhuset för att slippa gå runt hela den enorma anläggningen. Vi hamnade nere i källaren, stora tunga dörrar som tydligt visade på att man var helt fel ute, men tro aldrig en dörr! För vi kom helt rätt!
Väl där så fick vi sätta oss i väntrummet, jag la ifrån mig mina vantar och sa ”jag kommer glömma någonting här”. En sköterska kom och vi gick in på rummet. Först var det en yngre sköterska som hade lite rolig brytning. Inte säker på om Petra tänkte på det hela, men jag hade fullt upp med att tänka på hennes roliga brytning. Undersökningen körde igång och jag ställde mig genast vid min och Petras skärm för att filma, precis som förra gången. Men vi hann inte se något alls i stort sett förns det kom en annan, något äldre, sköterska in i rummet, vid namn Bodil. Jag fick aldrig riktigt klarhet i varför dom skulle bytas av just då, men det verkade vara av yttersta vikt.
Jag fortsatte filma, och den nya sköterskan körde igång undersökningen. Det tog inte många minuter innan hon sagt orden ”ser ni” minst 5 ggr om. Efter ytterligare någon minut så sa sköterskan ”Om du ska hålla på att filma hela tiden tycker jag inte du ska göra det när jag mäter.. det är lite stressande”
Ursäkta? Ska hon sitta där och grina när jag filmar? Jag filmar för i h-e mitt första barn! Jag skiter fullkomligt i om du känner dig lite stressad när du gör ditt vardagliga jobb. Kunde inte bry mig ett dugg mindre om hur pass stressad hon blir när jag står och filmar vid en helt annan skärm än den hon jobbar mot. Tråk-Bodil!
Jag vände mig inte ens om för att se på henne då, utan fortsatte filma hela tiden. Kände att det enbart skulle bli dålig stämning i lokalen om jag kastade ur mig något elakt riktat mot henne. Sköterskan nämnde det inte mer sen, och allt var frid och fröjd.
När hela undersökningen var klar så gick vi därifrån, och det var först när vi kommit hela vägen till Entrén på sjukhuset, som jag upptäckte att jag glömt mina vantar… ”Jag sa ju att jag skulle glömma något!”
Även om det var klantigt av mig, så fanns det en fördel med det hela, och det var att vi nu också kunde betala bilderna på Bisquit som vi skulle få utskrivna. Då det visade sig att dom enbart tog emot kontant betalning på avdelningen.
120 tissetass ville dom ha för 4 bilder. Även om jag redan hade bilderna i mobilen så var det bra att få ut i lite bättre kvalité som sen kan scannas in.
Är det någon mer än jag som tycker det ser ut som en liten snopp i början av filmen? Blir det en pojke? Hjälp! Namn?!
Jag menar då magen på Petra. Det börjar synas att Bisquit växer där inne (förresten så har vi nu bestämt oss för att stava Bisquit med Q och inte C. Om Bisquit är det riktiga namnet? Haha, nej, men vi måste ju ändå bestämma oss för hur det stavas)
Bisquit är nu 14+2 veckor gammal (14 veckor + 2 dagar) och fyller numera år på fredagar. Innan vi gjorde ultraljudet så fyllde Bisquit år på Onsdagar enligt våran tideräkning. Jag har stora planer på att göra om hela min hemsida för att b.la kunna leverea rolig information om Bisquit, t.ex en möjlighet att se nedräkning och även de senaste bilderna från ultraljud osv osv. När den designen kommer upp vet jag inte riktigt ännu, eftersom det tar några timmar att knåpa ihop något man verkligen är nöjd med, och just nu så har jag inte riktigt tid att jobba med min egna sida faktiskt. Men snart så!
© 2012 afAdam.se