Just i detta nu så sitter jag i en bil, den åker mot Nyköping. Daniel kör. Petra sitter i baksätet, Nico likaså. Jag har iPaden i knät, skriver ikapp de inlägg jag missat under de närmaste dagarna. Vi ska hämta Daniels hund som nu blivit gammal nog för att äntligen hämtas. Daniel är lite nervös men ändå förväntansfull. Han har längtat så länge efter den här hunden. Måste ju erkänna att jag vet precis hur det känns att vänta på att få hem en till familjemedlem.
Hunden som vi ska hämta är en Prazsky Krysarik. Låter kanske obekant, och det är inte helt konstigt, då hunden inte är så vanlig i Sverige. Vad är det som är så speciellt med den här hunden då? Daniel har ju trots allt betalat en rätt tjock summa för den. Mjo, till att börja med så är den liten, riktigt liten. Ungefär i storlek med en chihuahua. Men! Den här hunden är mycket finare i kroppen, den har nämligen en mycket slankare kropp, och ser mer ut som en Dobberman i miniformat, dvs med de muskulösa formerna kvar. En chihuahua är mycket mer rund och tjock i jämförelse. Dessutom har den här hunden ett sinne som en större vakthund.
Jag är ju långt ifrån någon hundälskare eller hundkännare, men när jag såg de här hundarna första gången i verkligheten, så tyckte jag de var imponerande snygga och ståtliga. De visar verkligen pondus och attityd, fastän de är små.
Nu har vi ungefär 6 mil kvar tills vi är framme i Nyköping. Lär bli en livesändning sen.
Jag gillar verkligen dessa bilder som publicerats på The Daily Mail. Bilderna är tagna av fotografen Michel Denis-Huot, och är iaf enligt mig riktigt roliga bilder att få se. Teorin om varför de inte glufsade i sig hela antilopen direkt är helt enkelt att dom redan hade jagat och nu var trötta, därav väldigt ointresserade. Även om de jagade omkull den här lilla sötnosen till antilop, så tappade de tre Geparderna intresset för att äta upp antilopen och började istället slicka på den och klappa på huvudet. Man kan väl tänka sig att antilopen kände ett visst obehag i början ändå haha..
Jag är ju ingen väldigt aktiv djurrättsaktivist direkt, men det som den här killen filmade på någon fabrik är ju lite väl extremt…
Idag (Söndag) så hände det lite småroliga saker. Först och främst så satt jag i ett långt samtal med Sandra som idag bestämt att hon vill beställa en ny telefon. I början ville hon ha en Nokia N97, mest för att den var vit och med massor av funktioner. Jag tyckte däremot inte att den riktigt var värd sitt pris på över 7 lakan, inte för att den är dålig, utan för att man får en iPhone för dom pengarna, och dessutom billigare. Det här samtalet km vilken mobil hon skulle ha hade vi redan för tre veckor sedan, och valet föll på en iPhone efter att Sandra varit inne i en teliabutik och testat lite. Vi gick då också igenom hur mycket hon ringer via hennes fakturor osv, varvid jag satt och räknade på vilket abonnemang som vore bäst för henne. Så idag kom det slutgiltiga valet, och allt hade landat på en iPhone 3Gs med liknande abonnemang som jag själv sitter på idag.
Jag hjälpte Sandra genom beställningen på internet, och sen så fortsatte vi snacka skit. Vi ”firade” våran två-års-dag idag dessutom. Det är nämligen precis två år sedan vi sågs första gången, då hon köpte sin gamla mobil av mig haha. Väldigt roligt faktiskt. Jag lyckades även övertyga henne om att jag skulle få fotografera henne någon dag. Sandra har ett perfekt ansikte för att ta snygga porträtt-bilder. Dessutom finns det ingen människa som jag kan få att skratta så lätt som just Sandra. Kommer bli störtsköna bilder. Ska planera det hela lite bara. Leta upp bra viklar och plats att fota på.
Jag fick sen 9 bilder via MMS på hennes två katter, väldigt söta såklart, min favorit föll på den med Åhléns-påsen. Du får se några av bilderna här.
När tiden blev mogen så hämtades jag upp av Marco, Gabriella och Salma, vi tänkte åka iväg på ett spontant besök hemma hos Mamma & Co. Marco m. Familj hade varit och kikat på hus i Svinninge, ungefär vid Vaxholm. En sommarstuga, byggd för att kunna vara bebodd året runt.
Hemma hos mamma fick jag äntligen se salma gå för första gången. Många försök så var hon så ivrig att hon bara ville springa iväg, men det slutade alltid med ett magplask i trägolvet. När hon sen tog det lite lugnare så kunde hon gå hur fint som helst!
Mim mage började knorra och ha sig ganska kort efter att vi anlänt hem till Mamma, så jag drog med mig min bror till närliggande pizzeria. Vi köpte med oss maten hem och började glufsa i oss. Jag valde en pastasallad med kyckling. Riktigt god faktiskt.
Julia kom hem ungefär när vi alla hade ätit upp, hon hade suttit barnvakt, vilket hon gör två gånger i veckan hos någon familj i närheten. Passande nog så ville Julia bli fotograferad lite idag, så jag klickade i mitt nya objektiv och gick ut utomhus för att få ett lite behagligare ljus, det var faktiskt perfekt ljus för att fotografera henne då, solen var påväg ner, men det där klara skymningsljuset låg kvar och gav ett jämnt ljus. Lite som när det är molnigt ute, men med en något kallare ton. Det här blev då mina första bilder med det nya objektivet, och några bilder tyckte jag kändes riktigt bra, men jag har helt klart en del bilder kvar att ta innan jag känner att jag bemästrar det hela haha ;)
Efter en liten fika nere i sjörummet så var det dags för oss att åka hemmåt igen. Jag hade nämligen planer på att få köra lite Vegas 2 tillsammans med Adrian och Matti. Väl hemma så blev det däremot lite strulfixande med en sak åt Julia, men som jag löste efter ca en halvtimme. Startade igång hela den sköna ”media anläggningen” skruvade upp volymen, startade igång baslådan, ställde in surroundljudet och klickade igång den rejält tilltagna TVn. Här skulle det spelas! Jag och Adrian började spela tillsammans först, då Matti inte var online. Vi ägde runt lite på olika banor, men bara på det näst svåraste. Sen skickade jag ett sms till Matti ”Jag saknar dig! På live asså ;)” Tog inte lång tid innan Matti var online och med i matchen också. Som en bonus på allt så kom även Kostas online, det tog ungefär 2 sekunder så hade även han en invite till spelet. Nu var vi fyra glada spelare som var sugna på att köra skiten ur banorna. Vegas 2 är ett riktigt taktispel, och springer man bara runt själv och lallar så är man död omgående i stort sett. Så jag antog ledarrollen och styrde upp hur alla skulle placera sig och när dom skulle avancera frammåt. Sjukt jävla roligt faktiskt. Det hade ju aldrig varit roligt om man inte hade behövt det, men nu när det blir avgörande för hur man placerar ut sina medspelare för att klara banan så blir allt mycket roligare. Har man t.ex glömt täcka upp en dörr så kan man plötsligt ha 4 arga gubbar mot sig med automatvapen som bara plöjer ner en i backen och skrattar. För man har inte många nanosekunder på sig innan man är död efter att ha börjat bli beskjuten.
Vi körde alla riktigt bra som team och täckte upp allt snyggt, även om vi inte klarade banorna omedelbart så lyckades vi ändå få till det bra, och ju mer vi körde desto bättre flyt fick vi i spelet, när alla direkt fattade kommandon och allt bara rasslade på. Dunderskoj!
När klockan passerade 01 så började vi vika oss lite, men jag och Kostas bet i och fortsatte spela tills klockan var 03, då kände vi båda att det nog var dags att krypa till kojs. Framförallt så borde Kostas ha känt det tidigare då han skulle upp och jobba vid 07 haha.
Jag gillade hela dagen, då jag fick utnyttja mitt nya objektiv, samt att jag fick köra en rejäl spelomgång tillsammans med flera andra online på Vegas. Är ju ingen inbiten spelnörd, men tycker det kan vara riktigt roligt om jag spelar tillsammans med någon annan.
Efter lite frågor från Anton här på sidan, så ska jag ge er alla lite mer information angående dessa små söta Gerbiler som vi har i Västerås. Och lite vad som är tänkt med själva bygget.
Vi har nu fyra stycken Gerbiler som från början var snälla bröder, och även vänner. Men nu för tiden så är det så att dom löper amok när dom träffar varandra. Vissa av dom går helt enkelt inte längre ihop.
För den som inte är helt insatt i vad Gerbiler nu är, så handlar det om ökenråttor. Lite av deras egenskaper är att dom kan hoppa rejält högt, omkring 45cm i fångenskap. Så dom är inte alltid helt lätta att bara fånga in, eftersom om man lägger dom i en hink eller motsvarande, så hoppar dom efter några sekunder ut ur den. Som tur är så är ju inte alla Gerbiler lika pigga på att hoppa, så för våran del har vi egentligen bara en som är pigg nog på att verkligen vilja hoppa så högt, dom andra är lite för tunga för det hela. En annan egenhet dom flesta gerbiler har är att dom älskar att tugga sönder saker. Allt. Precis allt som går att tugga på tuggar dom på. Så när man ska göra ett så stort bygge som vi nu planerar så måste man verkligen beräkna allt efter hur tuggvänligt det är. Dom är även utmärkta på att gräva tunnlar samt mycket snabba och hala.
Anton undrade även om vi fått dom tama, och det måste jag väl säga att vi har lyckats ganska bra med. För det första så bits inte Gerbiler. Det är enbart om dom tror att du är mat eller nått i den stilen som dom kan prova att tugga lite på fingret. Därmed så behöver man ju inte vara så rädd för att försöka greppa tag i dom.
Vi brukar så ofta vi kan låta dom springa runt fritt på golvet för att rastas. Det viktiga är ju bara att man inte låter några böcker eller sladdar ligga lättillgängligt, eller åtkomligt alls för den delen. Inte allt för sällan så har dom tagit sig förbi höga och trånga hinder för att komma åt kablarna medans dom fått springa runt på golvet.
En annan rolig sak med Gerbilerna är att dom är väldigt nyfikna av sig, hela tiden. Om man vänder på en sten inne i terrariet så är dom där direkt och undersöker. Dom kommer ju också gärna fram när vi sträcker fram handen. Flera av dom tar direkt tillfället i akt och börjar klättra ut längs med armen.
Petra tillägger här att Gerbilerna direkt blir avogt inställda när hundar är i närheten. Då spelar det ingen roll hur mycket smågodis man än ger. Dom kommer ändå sitta helt still och bara titta på en som om man vore storjägarn som var där för att skända deras små späda kroppar.
Planerna för det stora fyrvånings-terrariet har vi hållt på med i säkert ett år nu. Först blev det mycket skisser fram och tillbaks. Sen så började vi testa med olika delar hur det fungerade för dom. Du kan bland annat se den skål i ”hård” lera som vi tillverkade själva för att se hur det stod sig emot deras små ivriga käkar.
Det visade sig rätt snart att lera inte var något man skulle använda för dessa ivriga små gnagare, så tillvida att man inte bränner leran kanske. Keramik i sig håller ju väldigt bra annars mot deras hårda tänder och fartfyllda käkar.
En annan sak som vi testat är rör som ska sitta mellan våningarna så dom fritt kan springa runt mellan helt olika miljöer.
Den bild du får här på terrariet stämmer ju inte helt överrens med dom miljöer som verkligen kommer vara där, men det ger iaf en liten hint om hur vi planerar att det ska se ut i slutändan :)
Det svåraste med ett sånt här bygge tycker jag nog är allt man måste tänka på i förhand, så som hur ventilationen ska fungera bäst, utan att Gerbilerna kan komma ut eller komma åt skarvar och börja gnaga på. Skarvar är ju det bästa som finns. En Gerbil är en typisk gnagare som lätt skulle göra Kalle Anka knepet och såga av sin egen gren han står på, för att plötsligt upptäcka att det är frittfall ner till marken. Just dessa gerbiler har ju fått erfarenhet av liknande tidigare, när dom satt i sin lilla hängmatta och började tugga på snörena som höll den uppe. Förvånande nog ramlade allt ner tillslut och blev papier-maché på stubben.
Så att bygga fyra våninar, men kopplingar mellan, och undvika att allt beblandas med varandra, t.ex att spån faller ner från översta vångingen till den undre som är öknen med fin sand. Blir bara skit i slutändan, så man måste ju därmed ta och testa sig fram så man får något som är så ”driftsäkert” som möjligt.
Så hur framtidens bygge kommer se ut, ska jag hålla er väl uppdaterade med. Men räkna inte med att det kommer gå så där väldigt snabbt ;) Fler frågor? Bara kasta dom rakt i ansiktet på mig.
Ja jag har lite skrivlust i fingrarna, men tänker inte ägna någon större tid till att skriva just nu, vill hellre ligga i sängen och mysa med Petra. Men ska ändå bränna av dagen i stort.
Jag har och Petra befinner oss just nu i Stockholm, för ovanlighetens skull. Målet för den här söndagen blev helt enkelt att åka till Zoomarknad borta vid Bromma Flygplats. Huvudsyftet var ju att fönstershoppa lite, bara för att det finns en del roligt att se på där. Så som saltvattensakvarium och söta Gerbiler. Fast den här gången så hade väl alla Gerbiler självdött för det fanns inte en enda liten gerbil så långt våra små grisögon kunde nå. Endast små söta guldhamstrar hade lyckats överleva i mångfald.
Det är nog många som inte vet om att vi sakta men säkert bygger motsvarande Empire State Building för våra Gerbiler i Västerås. Det är ett fyrplans-terrarium med fyra olika landskap. Trä/skog, Sand/öken, PlayGround/Rör/Tunnlar och Stenlandskap i botten. Mellan dessa fyra nivåer så ska det gå rör som allra helst ska vara dolda. Jag ska försöka hålla er uppdaterade med hur det går med bygget :) Men hittills har det gått så långsamt att man bara skulle bli arg som läsare ”NÄR FAN SKA NI KÖPA SANDEN TILL ÖKNEN?!”
Men för att lugna er alla redan nu, så kan jag ju då berätta att vi gjorde ett stort kap på flera kilo sten idag! Ja det är då stenar som skall ligga i ökenlandskapet, så det blir lite roligare för dom att stojja runt. Mer historia och sånt kring dessa små gnagare blir det en annan dag. Ni ska ändå få dagens söta bild när två av Gerbilerna ligger och sover i ett sönderknaprat mjölkpaket.
God natt!
© 2012 afAdam.se