Jag vaknade klockan 07:04 imorse, och insåg att allt jag upplevt den senaste stunden var en väldigt lång dröm. Inte helt förvånande, då det var många saker som kändes lite konstiga. Jag ska göra allt jag kan för att försöka binda ihop drömmen i text, vilket inte alltid är det lättaste…

Platsen höll sig till Florida, Miami för att vara mer exakt. Jag har ju aldrig varit där, men det spelade tydligen inte någon roll. Personer jag minns i början av drömmen är Felix, Erik och Adrian. Jag och Felix bodde på ett hotellrum någonstans i Miami, vi tog min bil och körde mot Erik. Han var hemma hos sin mamma.
Vi planerade lite vad vi skulle göra under dagen, kom fram till att vi kanske skulle åka iväg hem till Erik och spela Guitar Hero. Men påvägen dit så stannade vi till på en hejdundrande fräsch beach, med så klart vatten att det i stort sett inte fanns några gränser för hur långt man kunde se under vatten, man såg givetvis lika klart ovan vatten som under. Vattnet var lika blått som bakgrundsfärgen på hemsidan här, och så löjligt varmt. Inte så varmt att man på något sätt brände sig, men så varmt att man värmdes i vattnet. Känslan av att kasta sig ner i vattnet var något helt annat än man är van vid här i Sverige. Jag gick längs med en brygga innan jag hoppade ner i vattnet. När jag tittade ner i vattnet så såg jag en riktigt rejält stor haj som simmade runt på lite avstånd. Den syntes ju då lika klart och tydligt ovan ytan som under. Jag hoppade ner i vattnet för att se den simma runt. Den var enorm. minst 10 meter långt. (Jag misstänker att det finns viss koppling till nyheten om den haj som spolades upp i New York häromdan).

Jag, Erik, Felix och Adrian skulle försöka oss på lite konst hopp från en klippkant. Nu var förvisso klippkanten nästan i nivå med sandstranden, men det bekymrade oss inte tydligen såmycket. Precis innan vi gav oss på att försöka hoppa så kom det fram två killar och berättade att man kunde göra en jätterolig grej och bara dyka från strandkanten. Vi förstod inte vad som skulle vara så roligt med det? Lät ju bara korkat, vi ville ju hoppa från klippan. Adrian gjorde ett tappert försök. Men av någon anledning så upptäckte vi först när han hoppat att det var ju jättelångt till vattnet. Adrian landade bara i sanden, utan en tillstymelse till vattenstänk. Erik, Felix och Adrian hoppade istället ner i vattnet och började simma rumt. Jag såg det perfekta tillfället att ta bilder, och ville göra det med min stora systemkamera, men behövde ju ett undervattenshus! Jag rusade upp på en brygga där det visade sig finnas en liten hamn med butiker tätt byggda. Jag rusade runt i små små gränder, med saker hängandes överallt. Letade efter en potentiell butik för kamera eller dykprylar. Hittade tillslut en butik för dykutrustning. Det var en äldre man som drev stället, han var rejält solbrun, grått hår och ganska kort. Frågade honom efter ett universalt undervattenshus till en Sony Alpha 700. Mannen skrattade bara, och sa att man slutat tillverka dom undervattenshusen, dom var alldeles för dyra. Fan också.. jag som skulle ta så grymma bilder!

Gick tillbaks mot badplatsen, men när jag kom ut ur dom trånga små gränderna av butiker, så såg jag ett enormt oväder dra sig in mot oss. Himlen var kolsvart och såg extremt hotfullt ut. Jag kände ju till att det kunde bli rätt ordentliga stormar i USA, så jag skyndade mig tillbaks mot badplatsen. Hittade Felix i vattnet, med en enkel kamera som tålde vatten ner till 10 meters djup.. Jag förbannade mig själv över att jag inte kunde ta bilder. Jag minns svagt att jag även såg Anton (min kusin) gå runt med min kamera i vattenbrynet. Jag hade lånat honom den lite tidigare.

Jag gick upp till mitt hotellrum igen, träffade någon person som var ansvarig på hotellet. Han visade mig runt i hotellrummet, och sen gick han fram till en dörr och sa ”Öppnar du den här så dödar jag dig”. Tyckte ju det var lite märkligt? Varför ha ett sånt rum på just ett hotellrum? Men jag accepterade hans hot, och lät dörren vara. Jag och Felix begav oss iväg med bil till någon konstig byggnad, vet inte alls vad vi skulle göra, eller vart byggnaden låg eller hade för funktion. Det visade sig att jag skulle få gå in till ett livs levande lejon. Det enda jag fick som skydd var en liten kartongförpackning. Kartongen skulle jag tydligen se till att hålla mellan mig och lejonet, så skulle inget hända. Jag minns hur jag gick in i rummet, det var skitigt, och såg ut att vara en nedlagd industrilokal. Lejonet visade sig vara väldigt litet, även om den såg fullväxt ut, så var den inte högre än upp till mina knän haha. Hur gullig som helst, men jag var noga med att hålla kartongen mellan mig och lejonet, då den gick och strök sig mot kartongen.
Vi åkte tillbaks till hotellrummet igen, men kom på att vi ju måste hämta upp Erik också. Så vi åkte tillbaks till badplatsen, men ovädret var nu påväg in. Så vi var alla tvugna att hoppa i en sorts båt som även kunde ta sig fram på vägarna. Med den båten skulle vi kunna ta oss till hotellet på ett säkrare sätt. Vi åkte en bra bit längs med en ”stormig” väg, dvs att det var vågor där…. så någon sorts mix mellan väg och vatten var det ju.
Slutligen kom vi fram till en liten hamn, där vi skulle köra vidare ut i havet för att kunna åka runt mot hotellet. Jag tittade ut genom fönstret och såg enorma vågor med isberg. Helt livsfarligt. Det visste även kaptenen när jag pratade med honom. Jag vägrade. Ingen av mina vänner skulle åka med den här usla båten på havet med stora isberg som slungades runt, och kunde krossa båten på två röda.

Jag sa åt kaptenen att köra tillbaks en annan väg, så vi kunde gå till hotellet istället. Han lyssnade och vände om. Vi åkte då plötsligt på någon sorts Wipeout-bana (inte Wipeout som i tv-programmet, utan som i spelet, se bild)

Det gick riktigt snabbt vissa stunder, och efter en kort stund så kunde vi hoppa av och gå till hotellet istället. Jag kom in på hotellrummet, och insåg att jag måste ju stänga av strömmen i rummet, så inget händer om vatten börjar strömma in. Det enda rum jag kunde tänka mig finna strömbrytaren i var rummet som hotellpersonalen skulle döda mig för om jag gick in i. Jag gick in. Såg inget speciellt, men hittade strömbrytaren på väggen. Stängde av strömmen. Då upptäckte jag att lejonet jag sett tidigare fanns där! Men någon kartongbit behövde jag inte, den var hur söt och snäll som helst. Jag berättade sen för Erik, Felix och Adrian om lejonet som fanns i det där hemliga rummet, och vad personalen sagt tidigare till mig. Vi alla skrattade högt åt det, och gick ut från hotellrummet.
Jag stod på någon sorts trappa och kunde se ut mot vattnet, var tydligen väldigt nära någon strand. Ett stort gäng vänner rusade ut i vattnet, trots stormen och la sig på flytkuddar. Jag tyckte det var helt befängt och korkat. Men roligt hade dom. Jag tappar fokuset, allt runt om mig blir varmt och mjukt, ögonen öppnas. Petra ligger bredvid mig, jag är tillbaks i Västerås, i sängen med det stora mjuka dubbeltäcket över oss båda.

Drömmen känns så klar och tydlig. Jag går in på toaletten, kommer tillbaks till sängen, greppar min iPhone, skriver ner några stödord för drömmen innan jag somnar om igen.

Bara för skoj skull så får du även se mina små stoplar jag skrev ner innan jag somnade. Ett hett tips till dig, om du får såna här drömmar, är att skriva ner det såhär, för det är så otroligt roligt att ha i efterhand sen. Man minns otroligt mycket.

Florida miami
Felix, Adrian Erik
Litet lejon i stor byggnad
Lejonet på hotellrummet
Stänga av allt med strömbrytare
Spela guitar hero
Badade i ljummet vatten, kunde se stor haj
Försökte dyka i
Letade snabbt efter dykarhus till kameran hittade inget
Stor storm efter att jag letat efter kameran
Storm påväg in
Åkte tillbaks till hotellet
Behövde åka båt
Enorma vågor med isberg
Wipeout vägar mot hotellet
Tillbaks igen på hotellet
Berättade om lejonet i rummet
Några drog ut och badade trots att stormen antog värre skepnad

Ja vad säger egentligen rubriken till det här inlägget? I det här fallet så är det tur att det snabbt sammanfattar delar ur den dröm jag hade imorse.
Av någon anledning så har jag haft mycket drömmar de senaste två nätterna. Mest troligt att jag bara sover väldigt lätt och aldrig kommer in i någon riktig djupsömn.

Eftersom jag tycker drömmar är så imponerande, då jag sällan får uppleva dom, så skriver jag upp dom här om jag minns tillräckligt mycket, och om det är sammanhängande nog för att kunna skriva om. Många gånger så blir det ju bara pannkakssmet med lingonsylt av allt.

I början av min dröm så befinner jag mig på ett okänt ställe, det är många människor jag känner runt om mig, bland annat släktningar och sånt. Men huset vi alla befinner oss i är för mig helt okänt, och väldigt mörkt dessutom. Utomhus så är det sådär grått och lite lätt kyligt. Det ligger stenplattor utomhus, finns nästan ingen växtlighet utan bara som grå betong med stenplattor överallt. Det var här jag åkte runt med såna där skor som har små hjul bak vid hälen. Gick att åka runt överallt, även upp för små trappor utan problem, hur bra som helst, men jag blev alltid lika förvånad varje gång jag åkte upp för större kanter utan att fastna i och ramla omkull.
Plötsligt så är vi alla påväg därifrån, vi går utomhus längs med någon stor grön glänta med fint grönt gräs, och dessutom solsken. Vi passerar ett mörkbrunt staket som är rejält uppbyggt, och ser på andra sidan att några människor håller på att svävar över stora fläktar. Jag har sett såna på bild för många år sedan. Det är som en jättestor fläkt under personen som svävar, och gör att personen helt fritt kan volta runt och göra alla möjliga roliga trix. (Vet du namnet på dessa så berätta gärna!)
Jag provade tydligen, eftersom jag plötsligt svävade högt upp. Kunde göra vad jag ville, även om det i drömmen verkade lite vanskligt, eftersom det inte fanns några som helst skydd på sidorna, så flög man utanför fläktens luftström så kunde man ju räkna med ett minst sagt hårt fall.. Men det var ju det minsta bekymret i drömmen.
Det visade sig sen att dom som svävade runt på dessa stora fläktar egentligen bara övade lite inför det riktigt roliga. Nämligen att åka upp med helikopter med dessa fläktar och sväva flera tusen meter ovanför marken. Så här i efterhand verkar det ju om möjligt ännu mer korkat eftersom det fortfarande inte fanns några skydd på sidorna av desas fläktar. Men jag joinade dom alla.
Vi gick in i helikoptern, som var helt öppen på sidorna. Inne i helikoptern så skulle man sätta sig ner i en sorts hink, så man fick dra ihop benen så knäna nuddade hakan, och sen kom det en tjej, som jag förövrigt kände igen från min gamla skola, och hade ett tjockt rep som hon skulle bindra runt mig så jag satt fast i hinken på ett säkert sätt. Först försökte jag hjälpa henne, men hon blev bara väldigt irriterad och sa åt mig att ge fan i det. Kände hur hon drog åt repet, och hur jag och alla dom andra nu satt i en ring inne i helikoptern. Givetvis satt alla andra också i dessa hinkar helt fastbundna.
Helikoptern lyfte snabbt från marken, och det var två tjejer som var piloter. Dom hade inte jättebra koll på hur man flög, men hade ändå gjort det nån gång förrut. Det svängde och krängde rejält i helikoptern, och jag satt där i min hink med grova rep runt mig. Jag satt på högersidan i helikoptern, precis vid den ena stora öppningen. Om hinken i sig satt fast i något minns jag inte, men det gjorde den troligtvis, eftersom jag inte ramlade ut omedelbart med tanke på hur mycket helikoptern svängde fram och tillbaks.
Vi började nå en viss höjd och flög nu ovan för Stockholm, ut mot djurgården. Om du har åkt berg-och-dalbana någon gång så vet du hur det kränger och har sig, precis så var det inne i helikoptern, så många var ju rädda, eftersom vädret var perfekt, så var det ju uppenbarligen piloterna som inte hade stenkoll. Plötsligt börjar vi falla rejält och gör en loop med helikoptern, sen direkt efter ytterliggare en. Helikoptern kränger rejält åt sidan och jag kan se Gröna Lund precis nedan för mig, sen tar det en väldig fart rakt ner och jag kan se hur vattnet kommer farandes mot mig i en väldig fart. Pang! Vi kraschar rakt ner i vattnet med en väldig fart och helikoptern fylls omedelbart med vatten, folk hinner skrika till innan allt blir tyst.
Jag är fortfarande lugn trots att jag sitter fastbunden i en hink, i en sjunkande helikopter. Men jag greppar tag i repet och börjar dra i det. Det visar sig vara ganska lätt att få upp, och bara sekunderna senare så befinner jag mig uppe vid ytan. Men jag är helt ensam, och blir rädd att jag är den ende som har överlevt kraschen. Börjar simma in mot land, då jag inser att helikoptern redan sjunkit alldeles förmycket. Plötsligt! Flera människor kommer upp till ytan, och är relativt oberörda ändå, så vi börjar alla simma in mot grönalunds restaurang. Om alla kommit upp till ytan har jag ingen aning om, för jag minns inte alls vilka som var med, eller hur många det var.
Drömmen blir suddig när vi kommit upp till restaurangen, men det jag minns är att vi alla sätter oss ner vid ett bord och tänker äta lite lunch. Äventyrsfolk?

Efter det så är mina drömmar bara små fragment, även om samma dröm fortsätter.
Fri tolkning är tillåtet såklart :)

Du har nog själv vaknat upp ett antal gånger och varit med om en typisk morgondröm. Dom är verkliga och innehåller ofta helt knasiga saker som man i efterhand inte alls förstår hur man kunnat fantisera fram i ett flöde. Eller vart man nu har fått ideerna ifrån.

Nu imorse så drömde jag hur som helst att jag befann mig på ett torg. Lite som Hötorget i Stockholm. Frukstånd över allt och folk som står och ropar glatt för att locka till sig sina kunder. Jag stod där vid något frukstånd, och plötsligt kommer det fram en kille till mig, han är kort, mörk i hyn och kommer troligtvis från just Nepal.

Nepalkillen?

Tänk dig killen på bilden här ungefär, det lite mer kinesiska ansiktsformerna, fast mycket brunare när jag tänker efter. Och absolut inte kostym! Utan en mer traditionell Nepalklädsel… haha.. ja vad det nu kan vara.
Han berättade ivrigt att jag vunnit en resa till Nepal! Värd inte mindre än 140 000kr!! ”Wow” tänkte jag, men så tänkte jag direkt ”Nej.. jag ska ju opereras om bara nån dag..” Så jag blev tvungen att helt enkelt gebort min resa till någon. Eller kanske sälja den, om det fanns någon alls som ville köpa resan av mig.
Så jag gick bort en bit, och där satt plötsligt i stort sett alla mina gamla klasskamrater på hög, och lite utspridda här och där. Så jag ropade ut ”Är det någon här som vill åka till Nepal?!” Alla räckte upp handen ”Jag har en resa här som annars kostar 140 000kr! Men jag kan inte själv åka på den, så någon får gärna köpa den för någon tusenlapp!” Alla tog ner händerna. ”Okej, okej. Ni får den då. Ställ er i en halvmåne bakom mig” SWOOSH! jag bytte plats i drömmen. Fortfarande med tanken på att jag hade en värdefull resa att hämta ut, men ännu inte gett den till någon. Plötsligt visade det sig att Morfar var intresserad. Och vi befann oss på någon okänd plats, där det också fanns en spinningcykel. Morfar började trampa ivrigt på cykeln, utan att vi egentligen bestämt varför han trampade på den. Det visade sig iaf att den av oss som orkade trampa längst på cykeln skulle få biljetten (hur det här föll på plats vet jag inte riktigt, jag kunde ju inte åka i vilket fall som helst….) kravet var också att man höll ett visst tempo på cykeln, jag kommer ihåg siffran 45, men vet inte exakt vad det stod för. Kanske kilowatt/tim eller något sådant. SWOOSH! Jag var nu åter tillbaks på torget med alla mina klasskamrater. Dom höll på att ställa sig i en halvmåne bakom mig. Jag ropade ut att ”Resan är 74 Dagar lång förresten!” Flera suckade, och gick därifrån. Inte alla som kunde vara lediga i 74 dagar bara sådär.
Mitt i vimlet av folk, så kom en kvinnlig polis fram till mig, och plötsligt grep mig. För att jag på ett olagligt sätt delade ut ogiltiga resor till folk. Jag försökte snabbt förklara att det inte alls var så. Utan att jag faktiskt vunnit en resa! Jag hade ju en resa! Det var inget bluff och båg med detta! SWOOSH! Morfar sitter ner i en bekväm fåtölj. Hur länge orkade du trampa? Frågar jag honom. 14 Timmar utbrister Morfar glatt. Han är inte ens i närheten av anfådd eller ens en tillstymelse till svettig! ”Va?!” 14 Timmar? och du höll dig över 45 hela tiden?? ”Ja”.
Jag kunde inte riktigt få det att gå ihop. Så jag kollade på cykeln, och mycket riktigt visade den 14 000, vilket då skulle motsvara 14 timmars cyklande. Hur kunde Morfar orka cykla så jävla länge på den cykeln. Det fanns ju inte en chans att jag skulle orka hålla ut i 14 timmar! SWOOSH! Jag följde med polisen. Men inte till polisstationen, utan hem till henne. Hon hade det ganska stökigt överallt. Däremot var huset hon bodde i relativt stort. Hon pratade om något som jag inte minns nått av, helt oviktigt antagligen.
Jag gick in i ”finrummet” där det stod fullt av japanskt inspirerade vaser i svart och vitt, samt stora mängde av gröna växter längs med rummets väggar. Ett ljust rum med mycket ljusinsläpp. Jag gick fram till ett väldigt grunt akvarium där det simmade runt stora guldfiskar och någon vit/orange fisk som jag tidigare bara sett i Thailand. Men det var bara precis så dom fick plats.

SWOOOOOOSH!

Ensam i sängen. Jag är vaken igen. Petra är borta, men jag har inte märkt av att hon har gått till jobbet. Väldigt ovanligt att jag inte vaknar till alls när hon går upp då jag ligger och kramar om henne hela tiden annars. Något förvirrad över den märkliga drömmen. Hungrig som vanligt.

Uppdatering!

Det är ju han!

Jag har hittat honom nu! Nepalkillen asså.

Visst, det är kanske inte helt likt, och bilden är ju ganska slarvigt gjord också för den delen. Men nu får du iaf en lite klarare bild av hur han såg ut i drömmen ;)