Du har nog själv vaknat upp ett antal gånger och varit med om en typisk morgondröm. Dom är verkliga och innehåller ofta helt knasiga saker som man i efterhand inte alls förstår hur man kunnat fantisera fram i ett flöde. Eller vart man nu har fått ideerna ifrån.
Nu imorse så drömde jag hur som helst att jag befann mig på ett torg. Lite som Hötorget i Stockholm. Frukstånd över allt och folk som står och ropar glatt för att locka till sig sina kunder. Jag stod där vid något frukstånd, och plötsligt kommer det fram en kille till mig, han är kort, mörk i hyn och kommer troligtvis från just Nepal.
Nepalkillen?
Tänk dig killen på bilden här ungefär, det lite mer kinesiska ansiktsformerna, fast mycket brunare när jag tänker efter. Och absolut inte kostym! Utan en mer traditionell Nepalklädsel… haha.. ja vad det nu kan vara.
Han berättade ivrigt att jag vunnit en resa till Nepal! Värd inte mindre än 140 000kr!! ”Wow” tänkte jag, men så tänkte jag direkt ”Nej.. jag ska ju opereras om bara nån dag..” Så jag blev tvungen att helt enkelt gebort min resa till någon. Eller kanske sälja den, om det fanns någon alls som ville köpa resan av mig.
Så jag gick bort en bit, och där satt plötsligt i stort sett alla mina gamla klasskamrater på hög, och lite utspridda här och där. Så jag ropade ut ”Är det någon här som vill åka till Nepal?!” Alla räckte upp handen ”Jag har en resa här som annars kostar 140 000kr! Men jag kan inte själv åka på den, så någon får gärna köpa den för någon tusenlapp!” Alla tog ner händerna. ”Okej, okej. Ni får den då. Ställ er i en halvmåne bakom mig” SWOOSH! jag bytte plats i drömmen. Fortfarande med tanken på att jag hade en värdefull resa att hämta ut, men ännu inte gett den till någon. Plötsligt visade det sig att Morfar var intresserad. Och vi befann oss på någon okänd plats, där det också fanns en spinningcykel. Morfar började trampa ivrigt på cykeln, utan att vi egentligen bestämt varför han trampade på den. Det visade sig iaf att den av oss som orkade trampa längst på cykeln skulle få biljetten (hur det här föll på plats vet jag inte riktigt, jag kunde ju inte åka i vilket fall som helst….) kravet var också att man höll ett visst tempo på cykeln, jag kommer ihåg siffran 45, men vet inte exakt vad det stod för. Kanske kilowatt/tim eller något sådant. SWOOSH! Jag var nu åter tillbaks på torget med alla mina klasskamrater. Dom höll på att ställa sig i en halvmåne bakom mig. Jag ropade ut att ”Resan är 74 Dagar lång förresten!” Flera suckade, och gick därifrån. Inte alla som kunde vara lediga i 74 dagar bara sådär.
Mitt i vimlet av folk, så kom en kvinnlig polis fram till mig, och plötsligt grep mig. För att jag på ett olagligt sätt delade ut ogiltiga resor till folk. Jag försökte snabbt förklara att det inte alls var så. Utan att jag faktiskt vunnit en resa! Jag hade ju en resa! Det var inget bluff och båg med detta! SWOOSH! Morfar sitter ner i en bekväm fåtölj. Hur länge orkade du trampa? Frågar jag honom. 14 Timmar utbrister Morfar glatt. Han är inte ens i närheten av anfådd eller ens en tillstymelse till svettig! ”Va?!” 14 Timmar? och du höll dig över 45 hela tiden?? ”Ja”.
Jag kunde inte riktigt få det att gå ihop. Så jag kollade på cykeln, och mycket riktigt visade den 14 000, vilket då skulle motsvara 14 timmars cyklande. Hur kunde Morfar orka cykla så jävla länge på den cykeln. Det fanns ju inte en chans att jag skulle orka hålla ut i 14 timmar! SWOOSH! Jag följde med polisen. Men inte till polisstationen, utan hem till henne. Hon hade det ganska stökigt överallt. Däremot var huset hon bodde i relativt stort. Hon pratade om något som jag inte minns nått av, helt oviktigt antagligen.
Jag gick in i ”finrummet” där det stod fullt av japanskt inspirerade vaser i svart och vitt, samt stora mängde av gröna växter längs med rummets väggar. Ett ljust rum med mycket ljusinsläpp. Jag gick fram till ett väldigt grunt akvarium där det simmade runt stora guldfiskar och någon vit/orange fisk som jag tidigare bara sett i Thailand. Men det var bara precis så dom fick plats.
SWOOOOOOSH!
Ensam i sängen. Jag är vaken igen. Petra är borta, men jag har inte märkt av att hon har gått till jobbet. Väldigt ovanligt att jag inte vaknar till alls när hon går upp då jag ligger och kramar om henne hela tiden annars. Något förvirrad över den märkliga drömmen. Hungrig som vanligt.
Uppdatering!
Det är ju han!
Jag har hittat honom nu! Nepalkillen asså.
Visst, det är kanske inte helt likt, och bilden är ju ganska slarvigt gjord också för den delen. Men nu får du iaf en lite klarare bild av hur han såg ut i drömmen ;)