Archive | Familjen RSS for this section
29 januari 2012 

Storbesök på sjukhuset!

Idag så visste jag att det skulle bli fint besök här på sjukhuset, då Matti och Git skulle dyka upp någon gång under dagen. Men inte nog med det, så kom även Petra, Nico, Daniel och Sandra på besök, med ett stort paket!

Det visade sig innehålla ett trådlöst tangetbort som jag kunde koppla till ipaden, något jag nämnde för Petra under veckan. Det funkar ju att skriva på paddan, men inte när man ska skriva så mycket som jag gör, eller så snabbt som jag vill skriva, då krävs det fysiska tangenter. Det är också hela anledningen till att jag har publicerat något alls här idag.

Ungefär en halvtimme efter att de dykt upp, så stormade Matti och Git in genom dörren också. De blev lite överraskade över alla som redan var här. Plötsligt var det fullt hus, vilket var väldigt trevligt. Jag höll på att hamna i en febertopp med kraftiga skakningar, men lyckades undkomma skakningarna genom att svepa i mig varmt te och linda in mig i en varm filt. Normalt sett så tar det ca fem minuter från att jag sitter helt normalt till att jag inte kan kontrollera kroppen längre pga väldigt kraftiga skakningar.

Nico röjde runt här, vilket jag älskade att få se. Petra skickar mig ofta videoklipp på honom via mobilen, och jag bara älskar att se honom göra alla sina bus, miner och tokigheter.
Vissa stunder så är det tanken på att få vara med Nico igen som motiverar mig till att orka lite extra.

Petra, Nico, Daniel och Sandra åkte någon gång runt 16:30, varvid Matti och Git fick lite egen tid med mig här på sjukhuset (eller omvänt, beror väl på hur man ser det).

Blev oavsett en väldigt trevlig dag, fastän min förmiddag var rent av piss. Vaknade med 39,7 i feber och kämpade hela morgonen med svettningar och utmattning. Imorgon måste det vara lite bättre.

Stort tack att alla ni kom! Tack för tangetbordet, kanelbullen, biskvin, tidningarna och för eran närhet. Tack!

03 januari 2012 

I´am Alive!

Jag vet att det kan råda vissa tveksamheter kring om jag lever för stunden eller inte, så jag inser att det nu är dags att visa några små livstecken.

Så! Hur har jag det? Om du hade hoppat på att det nya året skulle leverera roliga historier på afAdam, så tror du hittills lite fel iaf, men vem vet, snart kanske vi får se någon sorts förändring?
Nyåret passerade nu var inte helt optimalt, då jag två dagar innan det stora fina firandet med raketer, faktiskt lyckades bli någon typ av magsjuk, vilket ju låter som ett skämt, jag har ju varit magsjuk sen sju år tillbaks. Det jag menar är alltså att jag fick ytterligare någon liten skitsak i magen, vilket också låter som ett skämt, för skit är väl det enda man har i magen, men för att komma till saken, så var min mage och kropp ännu sämre än normalt just dagarna kring nyår. På vilket sätt?
Jo, jag tömde min kropp på vatten den första dagen, och varför det blev så vet jag inte riktigt. Ingen vätska togs upp och jag kände mig riktigt fuffens i kistan, natten blev lång och det krävdes både ett och annat kalsongbyte, då rinnande vatten ur rumpan och en extra utfart från fistelhålet inte gjort någonting bättre eller lättare.

Som tur var så fick jag styr på magen, men inte kroppen. Än idag, en vecka sen magen kraschade, så är min kropp helt upp och ner. Jag är svag och blir sådär löjligt matt i kroppen vid minsta ansträngning. Givetvis finns det en direkt koppling till mitt näringsintag under de första dagarna, då jag hade väldigt svårt att få i mig något alls. Jag höll vätskenivåerna någorlunda bra, men tappade ändå vikt från 67 till 62,5 på mindre än fyra dagar. Jag har med andra ord inte råd med såna här små sketna svackor.

Det var nyår, men strax innan det så hade vi ju även julafton, vilken blev en riktig rallyfärd med 42 paket i bagageutrymmet.
Själva julafton firade vi hemma hos mina föräldrar, vilket var. Dagen efter, på juldagen, så åkte vi först till Petras familj och firade där,jättemysigt stannade till klockan 18 och åkte sen vidare till min bror där en enorm skara med människor väntade. Över 20 glada människor fanns i byggnaden, så den allra största delen av paketsamling dumpades av där.

Jag gjorde ju, även i år, misstaget och tro att vi skulle åka hem fria från packning där bak. Jag glömde bara detaljen med julen innebär att man ger varandra presenter. När vi åkte hem på kvällen hade vi en sån galen mängd med julklappar med oss hem. Vi gjorde vårt bästa för att försöka komma ihåg vem som gett vad, inte helt lätt.

Julen Check! Eller nej, inte helt, Erik och Jenny väntar fortfarande på sina presenter, men den som väntar på något gott… (väntar många gånger förlänge och missar en hel del på vägen, men inte denna gång Erik och Jenny, inte denna gång!!)

14 december 2011 

Jag kan också julhandla!

Eller det var iaf det jag hoppades på igår, men ärligt talat så vet jag inte riktigt om besök i två butiker, med resultatet noll paketinköp riktigt räknas som julshopping.
För första gången på rätt länge så försökte jag mig på en rundtur i ett köpcentrum. Alla planeringar till trots, så blev det ändå alldeles för jobbigt för mig. Innan vi åkte iväg, jag, Petra och Nico, så skrev vi en lista på vilka butiker vi skulle besöka och åt vilka personer vi skulle leta julklappar i varje butik. Såna saker krävs just nu, då jag inte har ens en liten suck till chans att bara strosa runt bland butikerna och kika lite smått. Ska jag lyckas med shopping nu, så måste jag veta vilken butik jag ska in i och gärna vad jag ska köpa innan jag går in. Tyvärr funkar inte det sistnämnda alltid så bra just när man ska shoppa julklappar i massor.

Egentligen vet jag inte ens om man kan säga att jag besökte två butiker, då den första butiken vi gick in i inte ens var ämnad för julklappar. Den andra butiken jag gick in i, gick jag ut ifrån lika snabbt igen för att gå på toa istället. Det blev med andra ord mer eller mindre omöjligt att hitta en bra julklapp genom att bara storma in och sen lika snabbt gå ut igen.
Nu kan man ju tycka att hela mitt tafatta försök till julhandel var meningslös, men nej, det var den verkligen inte! Jag tog mig ett steg längre, och jag tänker inte ge upp innan jag har alla presenter som behövs. Ett antal presenter är inköpta via nätet, vilket ju såklart är min räddning i år. Totalt ska vi ju inhandla ca 29 julklappar jag och Petra, eftersom vi båda har stora familjer blir det nästan fånigt mycket, haha. Några julklappar slår man ju däremot ihop, så 29 är inte hela sanningen.

Kan även tillägga att jag efter gårdagens shopping däckade på soffan i ca 2 timmar och kände mig helt körd i kroppen. Sen efter det hade jag såna problem med magen att jag inte somnade innan 03 i natt. Men där vill jag också inflika något, och det var att jag vid 03 käkade tre stycken knäckemackor i ett sorts försök för att se om det kunde lugna magen. Resultatet blev rätt bra faktiskt, osäkert hurvida fibrerna i mackorna gjorde under eller inte, men jag ska testa detsamma några gånger till och se om min mage kan lugna sig med mer fibrer.

04 december 2011 

27 år senare, blev det ännu en lycklig dag

Från första början var planen att åka till Stockholm, men min kropp ville annat. Min 27:e födelsedag fick helt enkelt firas hemma i Västerås.
För mig kändes det ju, som jag skrev i mitt tidigare inlägg, inte speciellt viktigt att bli firad, utan jag ville mer träffa familjen en stund. Eftersom jag ställde in resan till Stockholm, bestämde sig Mamma och Bobo för att åka till Västerås istället.
Min morgon hade varit rent av förjävlig, då jag sovit uselt under natten, men under dagen blev det bättre, även om jag hade vissa besvär jag kunde ha klarat mig riktigt bra utan. Men sen hade jag ju lite tur som fick besök, eftersom tankarna då fastnar på annat håll, och en del av besvären ”försvinner” tillfälligt.

Petra blev dagens supersambo, då hon cyklade iväg och handlade det vi behövde för att få finbesök, men eftersom hon inte skulle fått titeln ”supersambo” genom att bara handla en gång, åkte hon iväg tillsammans med Mamma lite senare på kvällen och handlade ytterligare en gång. Så typsikt Petra att vara en så exemplariskt underbar supersambo!

Mamma och Bobo dök upp under tiden som Nico låg och sov middag, de hade slagit in mitt paket i det finaste av alla tänkbara papper, eller närmare bestämt en svart filt. Alla inslagningar gills väl som inslagningar sålänge man inte ser innehåller direkt? Jag slet bort filten alldeles ivrigt och möttes av en oväntad present. En marinblå och riktigt snygg OnePiece!

Haha, jag har aldrig riktigt tänkt tanken på att själv köpa mig en, men när jag nu fick en så kunde jag inte låta bli att älska tanken på att ha något supermysigt att dra på mig. En OnePiece hamnar ju någonstans mellan morgonrock och mjukiskläder. Love it!
Minns en tid då jag inte ens ägde ett par mjukisbyxor eller morgonrock, ren galenskap. Klart man ska ha de mjukaste och skönaste tänkbara kläderna man kan få tag på!

Det blev en heldag tillsammans med en liten del av min familj, och vi hade det riktigt mysigt. Jag knatade runt hela dagen i min nya OnePiece!

Stort Tack Mamma och Bobo för att ni kom förbi!
Samt ett stort tack till alla er som gratulerade mig under dagen, allt från telefonsamtal, sms och Facebook!

13 november 2011 

En mysig heldag med finbesök

Igår lördag, så hade vi ett riktigt rejält finbesök här hemma i Västerås.
Min käre far, Sara, Max, Sanna och Maja kom förbi på ett riktigt långbesök. Ja just det, hunden Nisse var med också!

Vi hade planerat besöket tidigare i veckan, och det kändes väldigt roligt att ha dem alla över. Även om jag var lite trött på förmiddagen, och faktiskt råkade somna i soffan bara dryga timmen efter att jag gått upp ur sängen, så lyckades vi styra upp dagen ändå. Petra var ju såklart stjärnan för dagen, som tog cykeln och stack iväg för att handla allt som behövdes för en fullmatad heldag. Min plan rent matmässigt var att bjuda dem på en enklare baguett till lunch, med valfri dricka som te, mjölk eller nypressad juice. Alla fick göra sina egna baguetter, vilket fungerade hur bra som helst, och dessutom kändes det som en rätt så lagom lunch för oss alla.
Det spelades flitigt med Kinect-spel och jag kan tänka mig att grannarna nog inte var hemma just då, vilket var tur med tanke på hur alla stod och hoppade och dunkade i golvet. Kinect är alltså en pryl som gör att man styr tv-spel med sina egna rörelser, så hoppar man, hoppar också gubben i spelet.

Till middag gjorde jag det rätt enkelt för mig, och stekte på två hela fläskfiléer som jag sen skjutsade in i ugnen tills de båda var ca 70°C, sen gjorde jag en egen sås med mjölk, kalvfond, svartvinbärsgelé samt lite svartpeppar och salt. Allt serverades sen med potatisgratäng och sallad. Blev helt klart en god middag, även om jag hade velat få in ännu mer smak i köttet, men det är ju mest jag som är lite petig.
På tal om petig, så har jag de senaste två dagarna varit riktigt, riktigt hungrig när jag lagat maten, men sen när jag ätit så har jag tappat aptiten dramatiskt snabbt. Då har det ändå varit mat jag verkligen känt mig sugen på, så jag vet inte riktigt vad som blivit fel där.

Ganska lustigt att de flesta som kommer på besök tycker vi har en väldigt fin lägenhet. Märkligt att man själv inte upplever det på samma sätt, utan mer ser lägenheten som lite nedgången och tillfällig. Men då känns det ju såklart roligt att inte gästerna upplever det på samma sätt, haha.

Dagen blev väldigt mysig i mitt tycke. De stannade till 21 ungefär, varvid det blev dags för hemfärd, vilken i sig tar ca 1,5 timme.

Stort tack för besöket! Var väldigt härligt att ha er alla förbi!

Older Entries »