Archive | Fest RSS for this section
07 augusti 2010 

Den intensiva Stockholmshelgen: Lördag

Att den här lördagen skulle bli intensiv, det visste jag redan innan jag stängde mina ögon på fredagskvällen, men att det skulle bli fullt så mycket som det tillslut blev, hade jag ingen aning om.
Klockan 07:30 ringde min väckarklocka, vilket låter väldigt omodernt, givetvis var det min iPhone som larmade, och inte en liten sketen fyrkantig klocka med skränigt ljud. Jag var egentligen lite väl trött för att orka ta mig upp, men jag hade inget större val, då helgens bil skulle komma levererad till mig inom 15 minuter från det att jag vaknat. Drog på mig kläder, fick samtal från chauffören i bilen. Jag gick ner, mötte upp chauffören. ”Wow” kanske du tänker nu, vilken jäkla service, måste kosta multum att få en bil framkörd till sin dörr klockan 07:45 en lördagsmorgon. Men den enda kostnad som har betalats är Sandras vänlighet, då hon lånat ut sin bil till oss. Däremot så var det inte Sandra som körde, nej, det var Sandras mamma som satt bakom ratten. Hon hade jobbat hela natten, och sen lovat att köra bilen till oss, hämta upp mig och sen köra hem för att där hoppa av bilen, och då ge den till mig istället. Mycket smidigt såklart.
Den enda nackdelen med det hela var att gå upp tidigt, vilket får ses som en närmast löjlig nackdel. Helt underbart för oss att kunna låna Sandras bil hela helgen utan problem. Givetvis fanns det också en stor fördel med att gå upp så tidigt, och det var att dagen kunde starta igång på riktigt vid 08-tiden, istället för att vi skulle ligga kvar i sängen, vilket är tämligen lätt hänt när man har ett barn som sover djupt och mysigt bredvid sig.
Påvägen hem, efter att ha lämnat av Sandras mamma, så körde jag till närmaste mack för att köpa oss lite frukost i form av mjölk och skogbärsyoghurt.

När jag sen kom hem, så startade vi genast igång dagen faktiskt, väldigt duktigt tycker jag.
Vi hade ett mål för morgonen, och det var att komma iväg innan 11, vilket i sin tur krävde att vi verkligen gick upp vid 08-tiden, annars skulle vi vara helt körda. Då hade vi dessutom packat lite kvällen innan, haha.
Under frukosten fick Nico hoppa mellan oss båda, så vi kunde få i oss frukosten snabbt nog. Därefter var det Nicos tur att äta frukost. Nico var rätt snäll den här morgonen, och gjorde livet så lätt han kunde för sina kära föräldrar.
Vi gjorde oss alla iordning, packade ner mer prylar i väskorna, och samlade allt vi skulle ha med oss, vilket blev lite smått ofattbart mycket grejer. Visst, man ska ju ha med sig en hel del i grunden, men vi hade rejält med bonusprylar att ta med till Stockholm. Så grejer vi skulle ha med oss enligt listan som skrivits var:

Nico
Blöjor
Bodys
Napp
Dinglis (snuttepryl)
Hundsäng (japp, han sover i den)
Pyjamas
Mössa
Strumpor
Byxor

Petra
Tröjor
Tandborste
Underkläder
Shorts
Deo
Smink
Plattång
Amningsskydd
Ammningsbehå
Stumpor
Hårspray
Cash
Varm tröja

Adam
Stomigrejer
Tandborste
Kalsonger
Varma kläder
Kalla kläder (haha låter fånigt)
Deo
Strumpor
Ansiktscreme
Hårvax

Övrigt
Salmas present
Gits bakgrejer
”Lisas” kläder (två STORA kassar med kläder)
Barnvagn
Liggdel
Bärsele
Skötväska (och alla tusentals grejer i den)
Laddare
Bilbarnstol

Ha nu i åtanke att vi skulle pressa in oss i en Audi A3, haha. Men faktum med så var bilen som gjord för oss, vi fick med oss allt! Strax innan 11 så började jag packa in i bilen, medan Petra fixade ihop det sista. Klockan 10:57 rullade vi ut på gatan, och kunde alla tre känna oss mycket nöjda med att ha fått med oss precis allt, med humöret i behåll.
Färden mot Stockholm började, och tog inte speciellt lång tid. Förvånandsvärt nog så vaknade Nico till efter ca 3/4 delar av resan, vilket han aldrig brukar göra.
Vårat absolut första mål var att åka till Erik och Jenny. Vi hade som mål att vara där någon gång runt 12-tiden, vilket vi lyckades hålla. Klockan 12:13 så hade vi parkerat och var påväg mot porten till Erik och Jennys hyreshus. Erik dundrade ut med soppåsar i högsta hugg, vilket ju var perfekt, eftersom han ändå behövde komma ner och öppna åt oss, då dörren där är låst dygnet runt. Erik fick en liten Nico kastad i famnen samma sekund som han kom inom 1 meters radie. Nico trivdes bra hos farbror Erik, såklart.
Uppe i lägenheten så stötte vi även på Jenny och hennes bror med flickvän. Hennes bror skulle iväg på Sonisphere tillsammans med sin flickvän. Vi hann ganska precis hälsa och sen säga hejdå. Erik och Jenny hade stora planer inför vårat besök, och hade förbrett sig med en riktigt god ost och skinkpaj som nästan gick åt helt och hållet. För att kunna glänsa lite extra mycket, så hade de även gjort sig egen glass, vilket var ofattbart gott, och mäktigt. Mäktigt på två sätt, dels för att de hade lyckats göra egen glass med så utmärkt resultat, men också för att glassen var helhjärtad gräddglass, med ganska stark betoning på grädde. Jag blev osannolikt mätt, dels för att jag smackade i mig två rätt stora portioner av glassen, ganska snart efter att vi ätit oss mätta på ost och skinkpaj. Glassen var gjord med hallon i botten, samt krossade, hemgjorda maränger i glassen, och givetvis hela maränger på toppen. Ofattbart gott.
Något jag däremot inte tänkte på när jag smällde i mig så mycket godsaker, var att jag, Petra och Nico, skulle på 2-års kalas hos min brorsdotter Salma vid 16:00. Tror du jag var sugen på tårta, efter att ha ätit så mycket grädde, att det måste anses som ett brott mot samtliga mjölkkossor.
Även om det blev ett ganska snabbt besök hos Erik och Jenny, så hade vi det väldigt trevligt under de nästan 4 timmarna. Vet inte varför man inte skulle ha trevligt, bara för att man är där en kort stund, men hur som helst. Vi lämnade dem, mätta och glada, och styrde bilen mot nästa sociala bombnedslag. Nämligen till min bror med familj. Eftersom Salma nu skulle fylla hela 2 år, så var det ju givetvis stort kalas. Jag tror det var närmare 40 än 30 pers iallafall, men jag vågar inte riktigt säga exakt. En stor del var ju givetvis släkten. Inte helt konstigt, så var Salma lite blyg av sig, men vem hade inte varit det vid bara 2 års ålder, och så mycket folk runt om, varvid alla kommer fram och ropar ”HEEEJ SALMA!!”.
Jag gav Salma paketet, vilket var stort och sockersött rosa, med tre fina band runt om, och en stor bullig rosett ovanpå. Givetvis inte jag som packat in. Petra fick den uppgiften under fredagskvällen. Jag själv hade inte haft en chans att få ihop det så fint, även om jag blivit lite, lite, lite bättre på att packa in presenter till folk.
Salma greppade sitt paket, och la det i den redan stora högen av andra paket. Hon brydde sig inte så där värst mycket om paketen till en början, eftersom hon visste att hon inte fick packa upp dem innan mamma Gabriella sagt till.
Jag gick runt och hälsade på folket som var där. Några som man inte hade sett på väldigt länge, främst då Marcos kompisar, varvid en utav dem inte ens visste att jag och Petra väntat barn, så han blev ju mäkta förvånad när han hörde talas om det.
Likt många andra kalas, så var det konstant mingel, mycket prat och umgänge med folket. Flertalet där fick se Nico för första gången, vilket var efterlängtat. Salma fick så småningom börja slita i paketen. Något som förvånade mig när hon gjorde det, var att hon faktiskt var lite intresserad av att ta reda på vad paketet innehöll. Vilket ju var något helt nytt från när hon fyllde 1 år, otroligt stor skillnad. Nu så slet hon själv ut innehållet, och vek gärna upp kläderna för att se hur de såg ut, eller ville utforska leksakerna hon fått. Däremot så fastande hon inte vid en sak, utan fortsatte så snart hon sett vad presenten bestod av. Presentpappret sprutade åt alla håll, och paket efter paket slets upp.
Hon fick allt från vackra små halsband till Mimmi-pigg tröjor. Jag, Petra och Nico gav Salma ett stort paket fyllt med Duplo, eller Lego, som många nog är mer bekanta med. Skillnaden är bara den att Duplo är den där varianten som är mycket större, och mer anpassad för små barn.
Jag hade valt att köpa ett stort paket med helt lösa delar, då det är så mycket roligare om Salma får bygga sina fantasiprylar själv, än att hon har gubbar och hästar klara redan från början, vilket ju också fanns att köpa. Men barn har ju så pass livlig och gränslös fantasi, att bara en av de där klossarna kan agera flygplan eller bil, utan att de behöver ha detaljerade dekaler eller rörliga delar, för att själva se det framför sig. Precis den typen av fantasi vill jag hålla vid liv, med enkla leksaker där hon kan bygga och skapa sig en egen liten värld. Hmm.. undra om Lego kommer citera mig på det där?

Jag är lite osäker på hur länge vi verkligen var kvar på kalaset, men någon gång runt 19-tiden tackade vi alla för oss, och började rulla iväg med bilarna.
Då jag och Petra bestämt oss för att sova över i Stockholm, för att under söndagen kunna åka till Vaxholm och hälsa på hennes familj, så rullade vi hem mot min käre mamma. Däremot så skulle vi inte komma att sova där själva, nej, för mormor och morfar var faktiskt på besök i Stockholm, och hade givetvis varit med även på Salmas kalas, de sov också hemma hos Mamma & Co. Som tur var, så fanns det ju tämligen gott om plats där, så sängplatser behövde ingen utav oss oroa sig för.
Nu kan man kanske tro att kvällen var slut, och vi bara skulle tacka för oss och gå till sängs, men där tar du fel. Kvällen var helt klart ung!
Mamma och mormor hade åkt iväg till någon matbutik för att shoppa middag, och Bobo brassade på med eld i badtunnan, för att lyckas få upp den i lämplig badtemperatur, dvs runt 37°c. När m&m kommit tillbaks, så började matlagningen. Då kvällen var ung, men lite små sen, så stod carbonara på menyn. En perfekt maträtt att dra ihop när man har lite smått bråttom, eller inte har lust att stå och göra den stora steken av sin favoritgris.

När vi sen satt och åt den helt utsökta maten, så började blixt och dunder ske utanför. Det var inga grannar som bråkade eller så, utan det var helt enkelt oväder på gång, ett ganska rejält sådant dessutom. När vi satt nere i matrummet, så släkte vi ner totalt en liten stund för att se skådespelet på himlen. Givetvis, som alla andra gånger man släcker ner för att se blixtar, så försvann ju varenda liten blixt samma sekund som man blåste ut sista ljuset.
Klockan tickade sig in runt 23-tiden, så förklarade Bobo att tunnan nu nått en alldeles utmärkt temperatur. Jag var direkt på att bada, Petra lika så. Mormor tyckte det kändes lite otäckt med alla blixtar som slog hej vilt i närheten, så hon hoppade över nattbadet. Morfar däremot tyckte det lät som en bra idé. Mamma ville bara titta på Nico när han sov uppe i sängen, så både hon och mormor fastande där under hela tiden vi låg i badet.
Efter kanske en 30 minuter i badet, så började ovädret komma väldigt nära inpå, rent av rakt ovanför oss. Kändes väldigt läckert att sitta i en varm tunna med vatten, samtidigt som det regnade kalla droppar. Dessutom fick vi ett enormt skådespel av blixtar runt om oss. Man kan nog tycka att vi var idioter som badade i en tunna full med vatten när det blixtrade så mycket. Men ärligt talat, vad är oddsen för att en blixt verkligen skulle slå ner i just tunnan? Tänk efter nu, oavsett om man är troende eller inte, så måste man ju tänka ”det var helt enkelt meningen”. Jag var inte det minsta orolig, utan njöt fullt ut av det som skedde på himlen. Mäktigt, nästan lika mäktigt som den glass jag åt hemma hos Erik och Jenny.

Runt 01 på natten så gick vi och la oss. Somnade som två stenar bredvid Nico, som redan somnat vid 21:30. En otroligt mysig dag, som jag vill tacka alla för. Går inte att rabbla upp alla namn som passerat oss idag, utan att glömma minst ett, så stort tack ALLA!

26 juni 2010 

Midsommarafton

Härligt! Våran allra första midsommarafton som familj har genomförts, och det blev inte bara lång, utan också trevlig. Det mesta förändras ju ganska dramatiskt när man har barn. Något som verkligen märks skillnad på när man just har barn, är inte bara det faktum att det går åt obehagligt mycket mer handdukar och kläder (kräk och bajs), utan också att man måste planera så fruktansvärt mycket mer i förväg för att lyckas ta sig någonstans.
Jag och Petra hade som mål att lämna Västerås vid 10:00 igår. Vi hade ritat upp ett litet suddigt schema i våra huvuden som innehöll ett besök i Vaxholm till en början, och sen vidare transport till Hässelby där mina föräldrar bor.
Tro det eller ej, men vi kom faktiskt iväg hyfsat bra tid, vilket vi ju borde ha gjort, eftersom vi gick upp 07:00, eller Petra gick upp då, jag låg kvar i sängen och vakade över Nico, medan Petra duschade. Så därmed hade vi 3 timmar på oss att komma iväg, och då kanske man kan tycka att vi borde ha kommit iväg prick eller kanske t.om lite innan 10:00, men vi kom iväg 10:27. ”USCH så uselt!” tänker du nu kanske? Då får du göra det, tills den dag att du har fått ditt första barn och ska iväg på en långtripp. Vi fick med oss allt och rullade iväg med bilen, som vi förresten fått låna av Malin, enormt stort tack för det Malin! Resan mot Vaxholm gick mycket smärtfritt, och vi var framme 12:06. Jag körde mycket lugnt med andra ord. Väl framme så hade vi en mysig stund med familjen And, däremot så fattades Patrik, Lisa, Nova och Leon, vilket ju var synd. Vi fikade och jag busade med Aurora och Oskar, som vanligt såklart, haha. Oskar var mäkta imponerad när jag kastade en liten boll ända från vändplan till lekstugan 40 meter längre bort. Hans vassa sida var att sparka boll, vilken han gjorde bättre än mig själv. Då ska det noteras att han är 3 år också, haha. Jag har ju aldrig varit någon stjärna på att sparka boll direkt.
Nico var otroligt snäll under hela vårat besök, och gnällde enbart när det var dags för blöjbyte eller när han blev hungrig. Annars låg han tryggt i Mormors famn större delen av tiden. Petras egna Mormor kom också förbi en snabbis. Alla ville se lilla Nico. Men inte nog med det, Nico blev även helt överöst av presenter från alla möjliga håll. Bodys, mössor, byxor, tröjor och mycket mer, stort tack för det alla ni som gav honom dessa.

Vi stannade kvar i Vaxholm tills klockan närmade sig 15:30, varvid vi började röra på oss, även om vi kom iväg först runt 16-tiden. Bilen började rulla iväg mot nästa mål, nämligen Hässelby Villastad. Där väntade inte bara min familj, utan också en liten klutt släktingar, stor del grannar och en bit vänner. Totalt sett så var det 20 pers på plats, och när vi kom dit så hade de precis startat igång sillunchen, lite sent kan tyckas, och det var det nog också, men vad spelade det för roll? Sillen var god, och det var ju det enda viktiga, ja utöver sällskapet då såklart, som också var väldigt trevligt. Jag och Petra hade hyfsat fullt upp med Nico, som inte längre kände sig fullt så trött som vi kanske hade kunnat önska oss för att göra dagen lite lättare, däremot så var han inte svår att ha att göra med, bara det att han kände sig lite gnäll och inte var nöjd några längre stunder, förutom lite senare på kvällen, då han somnade i min famn när vi satt i soffan och tog det lugnt. Varken jag eller Petra lyckades vara sådär väldigt sociala, då vi hade Mamma och Bobos sovrum som vårat eget, så blev det en del tid där uppe, då Nico kände sig i stort sett ständigt hungrig. Dagen och kvällen löpte på med 5-kamp och god grillad middag. Det är lite osäkert vilka som vann den där 5-kampen, men jag är rätt säker på att det inte var mitt lag iaf haha. Reglerna var nämligen lite otydliga, så det blev sina egna små tolkningar utav allt, vilket gav vissa enorma försprång på tidspressade utmaningar osv.

Efter middagen, så var klockan väldigt plötsligt 22:27, vilket jag inte kunde förstå. Hur kunde tiden ramla iväg så fruktansvärt snabbt? Jag, Petra och Nico kände oss lite sega, Nico blev hungrig, så vi gick upp till sovrummet, Nico åt sig mätt, men kände sig ändå inte helt nöjd, så jag tog honom, la upp honom på mitt bröst med mjuka filtar och han blev tyst ganska snabbt. Nico somnade, Pappa Adam somnade, Petra lutade sig mot min axel och somnade. Lilla familjen från Västerås somnade, och sov väldigt gott. Jag har ett MYCKET svagt minne av att min moster Pernilla kom in och sa hejdå, men jag minns det bara så extremt suddigt. Tydligen så kom även Mamma in och kollade till oss, men det har jag verkligen inget minne av. När vi vaknade, så blev jag lite förvånad över att det låg ett litet gosedjur bredvid mig, vilket jag bara får anta kommer från min moster Pernilla? Haha. Vid 01-tiden vaknade vi upp, och började diskutera om vi skulle ta och börja bege oss hem mot Västerås. Det kändes väldigt lockande att få vakna upp i sin egna säng, så vi började packa ihop och göra oss iordning. Under tiden så kunde vi höra de andra gästerna bege sig och säga hejdå till Mamma och Bobo. Alla verkade ha haft en trevlig och kravlös kväll med härligt sällskap, precis som vi själva. Det var väldigt skönt att kunna ligga uppe i deras sängar och bara ta det lugnt, fastän man faktiskt var på en fest.

Klockan hann nog närmar sig 02 innan vi verkligen kom iväg. Hemma var vi först runt 03:08, och då var det inte annat än att kasta sig i säng. Tro mig, jag är väldigt nöjd med att Nico gärna sover på nätterna! Han däckade lika snabbt som vi själva, även om han vaknade flera gånger under natten, så behövde vi aldrig gå upp ur sängen för att trösta honom, utan det räckte med en tutte i fejset eller att lägga honom nära sig så han kände av värmen. Man sover inte djupt när han ligger alldeles tätt intill en, men man sover väldigt mysigt däremot. Att bli irriterad för att man blir väckt av den lilla 2,5 veckors babyn är ju inte att tänka på, inte än.

18 mars 2010 

Fotosession: Johans överraskningsfest

Här får du nu alla de bilder jag valt ut från festen. Håll till godo!
P.s Du vet väl att du kan navigera mellan bilderna i stort format? Tryck på den första bilden t.ex, så kommer den öppnas upp i stort format, varvid du klickar vidare med piltangenterna. Stora bilder är bra bilder!

17 mars 2010 

Det hemliga projektet är över!

[Är du snabb på att läsa detta, så finns det nu inga bilder med, det beror på att jag skriver från mobilen. Så bilder kommer senare under morgondagen, Torsdag. Håll ut!]

Stort GRATTIS Johan!

Ja, det hemliga berörde ju i första hand just Johan. För dig som läst här under de senaste veckorna, har kunnat läsa om hopplöst hemliga dagar, där mina texter blivit fattiga på information, och publiceringen av nya inlägg rasat rejält. Men jag har kämpat för att skriva så mycket som möjligt utan att antyda vad som var så hemligt, men idag, på Johans födelsedag, så var det äntligen dags. Jag hade beställt en riktigt stort tavla till honom, på 50×70 cm, och sen ramat in, men det stora hemligheten var att vi var ca 15 pers som deltog i ett stort projekt, nämligen skivinspelning! Jag ordnade allt vi behövde för att kunna spela in sång på datorn, i form av mjukvara och studiomick (tack bror!).
Sandra och Hanna jobbade intensivt redan första dagen med att skriva texter. Vårat koncept var att översätta låtar till svenska. Så låten ”Hit me baby one more time” med Britney Spears översattes till ”Slå mig Johan en gång till” som exempel. När alla texter var översatta så började det strömma in folk för att sjunga. En efter en fick ställa sig vid micken och göra bästa möjliga. Vi hade hysteriskt roligt vissa stunder, och jobbade till sent på nätterna. Det ska väl erkännas att projektet blev större än vi först planerat, eller än vi först trodde det skulle kunna bli.

En av live-sändningarna:

Men under projektets långa gång, så fick vi höra många duktiga, underbara, skrattretande och vansinnigt roliga sångare. Jag blev lite imponerad över hur modiga många var, som kunde ställa sig och sjunga rakt av inför en mindre publik.
Jag stod för all inspelning, redigering och ”mix” utan alla låtar, vilket ju vissa stunder blev ett oerhört stort jobb. För att få rätt touch på det hela, så satte jag mig ner för att skissa upp ett bra cd-fodral. De första utkasten blev okej, men sen senare så fick jag till det riktigt bra. Skivan fick namnet ”Super Songs for a Super Hero”. Som du kan se på omslagsbilden, så är han ju en riktig hjälte, hehe.

Idag så hade jag sista dagen på mig att färdigställa hela skivans omslag och allt. Hade även låtar att mixa färdigt. Jag hann klart med allt på ca 6 timmar. Dels så dog Photoshop ungefär 5 ggr, vilket avhjälptes med en omstart av datorn, något jag inte är van vid att behöva göra.

Idag var det planerat att ha en överraskningsfest för Johan. Vi samlades alla hemma hos Elinor för att invänta födelsedagsoffret. Vid ungefär 20:30 så kom han, och stämningen var på topp! Alla hade vi specialtryckta tröjor med gamla bilder på Johan själv, från den tiden då han hade långt hår osv, väldigt roligt!

Jag ska se till att ladda upp bilder från denna härliga tillställning, och även det material som jag samlat på mig under tiden vi haft detta projekt.

06 mars 2010 

En av dagarna i Emils fest-helg.

Jag hade missuppfattat Emil koncept, och trott att han skulle ha ”bara” skulle ha 2 dagars fest nu på sin födelsedag, men planen var tydligen 3 dagar, dvs även fredagen.
När jag och Petra strosade runt i butiker efter att hon jobbat klart, så ringde Daniel. Han undrade om vi skulle till Emil. Vilket jag då fick veta att vi skulle. Petra myntade ett nytt uttryck när hon såg min förvånade min ”Adam blev visst slängd på sängen”.
Haha. Mycket bättre än ”tagen på sängen”.

Eftersom klockan var runt 18:30-tiden när vi gick runt i klädaffärer för att hitta något fint till Petra och den ständigt växande magen, så fick vi nöja oss med att äta ute istället för hemlagad mat. Jag kände mig lite sugen på något tex mex, så vi drog till saffets för att där smälla i oss en varsin måltid. Precis bredvid oss kom det en rejäl drös med människor, som alla tillhörde ”Körslaget” som går på tv. Det var någon rätt knubbig kille med tajt åtsittande rosa tröja, som avslöjade det hela med texten ”Körslaget” bak på. Sen så sprangen ivrig liten kamera-man runt och försökte fånga det hela, haha.

När jag och Petra kände oss nöjda med maten, så åkte vi hem för att fixa oss lite snabbt. Jag var osäker på om jag skulle ta med kameran, men kände sen att det var ju självklart att jag skulle göra det! När vi väl fått ordning på hår och kläder, så åkte vi förbi Daniel, plockade upp honom, och åkte vidare mot Irsta. Ingen av oss visste till 100% vart vi skulle, men det verkade å andra sidan spela mindre roll. Jag vet inte hur klockan kunde springa iväg så fort, men 21:30 var vi framme vid festen.
Egentligen så var det hela bara en förfest, då det inte fanns några planer på att gå ut, nej det hörde till dag två i Emils fest-kalender. Vi fick träffa på en stor del av det ”vanliga folket” som nog istället borde benämnas ”det störtsköna folket” då ingen av dom är speciellt vanliga och tråkiga.
Det är ganska lustigt att jag inte känner av något behov alls av att dricka alkohol på fester numera. Jag koncentrerar mig hellre på att fotografera festen, hitta bra vinklar, rätt inställningar med lagom slutartid, lämplig bländare, bra effektmängd från blixten och tillräckligt låga iso-värden när blixten inte används. Det är något helt annat att fotografera fester än naturbilder och porträtt. På en fest måste du vara förberedd på vad som händer, är du inte klar med rätt inställningar, så missar du din chans till en bra bild. Det bör därför inte finns några frågor i huvudet om vad i kamerans inställningar som gör vad. Jag rattar snabbt mellan olika blixteffekter, vinklar på ljuset och kamerans inställningar för exponering och bländare. Hela tiden förändras lägena. Jag älskar det.

Vad mer exakt som hände på festen låter jag väl vara osagt, det krävs nog mer än en bra skribent för att sammanfatta kvällens små galna upptåg. Men hög musik, många urdruckna spritflaskor och diskussioner på höga känslomässiga nivåer, är nog bra ledord.

Jag och Petra åkte hem vid 00:30, vi fick även med oss Camillo som, full och glad som han var, ville åka med ner på stan för att träffa upp en tjej från Sala. Jag vet inte om han hittade henne någon gång, då han nog hade mer lättflyktig alkohol i kroppen än röda blodkroppar.

Hur Emils kommande festdagar kommer se ut vet jag inte ännu, då jag och Petra åker till Stockholm för att gå på en riktigt tung fest för Margareta som fyller småtokiga 90 år, så kommer vi nog heller aldrig få uppleva Emils restrerande festdagar. Men däremot kommer vi få höra alla sköna rykten kring vad som hände egentligen. Hade Johan och Hanna sex i soffan? Däckade Camillo utan för entrén på Silk? Körde Emil iväg full och glad? Kände sig Christian överväldigad efter Camillos nära två timmar långa kärleksförklaring till honom? Väntar Hanna barn? Vart tog Emma vägen? Drack Ellinor vatten, eller är hon en krutgumma som inte påverkas av alkohol? Gillade Bisquit musiken som spelades?

« Newer Entries
Older Entries »