Igår fredag så var jag rätt seg och trött, så att skriva något långt inlägg var det inte att tänka på. Men däremot så kan jag nu innan jag går och lägger mig, skriva ihop ett litet inlägg om torsdagen som var nu i veckan.
Min morgon började lugnt, hade lagt in bröd i ugnen, och dukade fram frukost till mig själv. Petra var redan på jobbet.
Mobilen vibrerade till, visade sig vara Daniel som nu fått tid på sjukhuset för ett återbesök. Han undrade om jag ville hänga med. Hade inga andra planer så varför inte? Den enda nackdelen var ju att jag inte hade tiden på min sida. Hade ganska precis en timme på mig att äta min frukost och göra mig i ordning, men framförallt hinna ta mig bort till sjukhuset. Moffade i mig frukosten och slängde mig in i duschen. Tiden rann snabbare än vattnet ner i avloppet.
Insåg att det blev orimligt att hinna gå till sjukhuset, då jag hade ungefär 35 minuter kvar. Jag gick ut från huset och greppade den rejält punkterade cykeln, men drog på ändå. Bara bakhjulet som var punkterat och helt platt. Jag cyklade bort till sjukhuset, och fick veta med råge hur varmt och kvavt det var denna dag. Svetten sprutade ut och jag var helt genomblöt när jag kom till sjukhuset. Lyckades ta mig upp på våningsplanet där Daniel befann sig och mötte upp honom där.
Väntan blev inte lång innan vi fick komma in till läkaren. Han var något äldre och väldigt lugn. Inte den skojfriska typen.
Daniel fick berätta om det som hade hänt senaste tiden, besöket på akuten för en vecka sen osv. Efter några mindre undersökningar så kom läkaren fram till svaret att Daniel fått några migränanfall. Inte den sortens migrän som ger kraftig huvudvärk eller så, utan mer den typen som ger domningar, suddig syn och därefter lättare huvudvärk och lätt illamående. På sätt och vis var det ju skönt att det inte var något allvarligare, samtidigt som det nog kan kännas irriterande att det inte finns något direkt man kan göra åt det. Några tabletter eller motsv finns inte för den typen av migrän.
Vi tackade och gick. Jag hämtade cykeln, som jag sen valde att leda istället för att försöka cykla på. Vi knatade tillbaks mot stan, och slog oss ner vid McDonalds uteservering. Folk som vi känner kom och gick medans vi bara satt och slappade i det mulna men sköna vädret. Daniel skulle börja jobba vid 17:00, så därefter hade jag inga planer. Stötte på Hanna som visade sig vara ledig hela dagen. Petra skulle sluta jobba vid 20 och Sandra runt 18. Jag och Hanna stod och brainstormade idéer, men insåg sen att det enda rätta var att bara köra den spontana stylen under kvällen.
Vi satte oss ute och väntade på att möta upp Sandra efter att hon slutat. Emma ramlade in på ett hörn, och visade sig vara ledig hon också. Planerna för kvällen var luddiga med vi såg till att Emma också blev en del av den ändå. Sandra kom och vi kom fram till att jag och Hanna skulle fixa dricka för kvällen, köra Sandra till en kompis för att se på en lägenhet, köra hem Emma så hon kunde byta kläder och göra sig i ordning, för att slutligen mötas upp igen. Slutdestinationen var preliminärt hemma hos Petra, även fast hon nu inte hade någon aning om det hela.
Jag, Hanna, Emma och Sandra hoppade in i Hannas bil, som förövrigt fick ta emot mycket kritik från mig pga dess enormt ostädade skick. Hanna skyllde på resan till Malugn.
Lämnade av Sandra, lämnade av Emma och körde mot Systemet i Erikslund. Vi shoppade rätt mycket. Jag köpte tydligen 21 flaskor med salig blandning av cider och öl. Jag fick beröm från killen i kassan då jag lyckades rada upp alla mina flaskor med streckkoden åt rätt håll, så han inte behövde röra ett enda finger för att scanna, samt att jag hade mitt leg redo och direkt visade upp det för honom. Han berömde och berättade att det var ett rekord! Jag fick påsarna på köpet ;) Yes!
Vi kastade in alla flaskor i bilen och körde hem till Hanna för att hämta upp kläder till henne, då hon skulle jobba dagen efter. Tillbaks mot stan igen, lämna av Hannas kläder samt plocka upp Sandra. Klockan slutade inte ticka, och plötsligt så kände vi av hunger i våra magar. Middagen planerades. Spicy Hot fick det bli, dagen till ära. Vi valde däremot att köra med drive-in istället för att äta på plats. Efter lite krångel så kom vi rätt, och lyckades även få tag på mat. Emma satt då hemma hos sig och väntade på att bli upphämtad. Petra skickade 19:30 ett SMS om att hon slutat tidigare. Plockade upp henne och åkte sen mot Emma som väntat nere i trapphuset i säkert 30min eller mer.
Bilen tjockt lastad med prylar i form av ponchos, solstolar, stövlar, tidningar, chips på golvet (inte smulor, utan en rejäl mängd) en big loads av dricka, kuddar, filtar och 5 pers, så rullade vi äntligen hem mot lägenheten som skulle bli kvällens startpunkt. Maten räckte gott och väl, resterna frös vi in och sen startade vi drickandet runt köksbordet. Minns inte så mycket vad vi pratade om men roligt hade vi iaf. Vi hade någon babyblå dricka som var väldigt len i smaken, sen 5 st 50ml absolut vodka med olika smak som fick bli till kvällens shottar. Jag avböjde dock att dricka vodka med grapefruktsmak, då den luktade precis som vodka mandarin, och av historiska skäl så var det inte ens att tänka på, jag ersatte den med citronsmaken istället, medans dom andra fick njuta av grapefrukt.
Vi höll igång några timmar innan vi bestämde oss för att ringa på taxi och dra iväg till utestället Sjökrogen. Väl på plats så minns jag mest en tjej som stod och grät framför en antecknande polis. Gick inte att på något sätt utröna vad som kunde ha tänkats hänt. Maskaran syntes som ett svart streck längs hennes kind, och hon lär inte ha festat vidare efter det.
Vi gick in på stället, som var rätt litet men ändå lyckades erbjuda dansgolv och bar, samt pissblöta uteplatser.
Vi beställde dricka i baren och gick ut för att sätta oss. Endast en av uteplatserna var torra, så det blev till att tränga ihop sig lite. Sittandet utomhus varvades med dans inomhus. Hanna försökte bugga med mig, och det gick ju bra, tills dess att hon skulle göra sina specialare som mer kändes som strypgrepp i MMA än som en gungande dans. Ingen av oss var ju närheten av nykter, så Hannas förmåga att förklara hur jag skulle göra i kombination med min förmåga att ta in nya danssteg, funkade inte så väl. Men roligt hade vi.
Lite senare runt 01:30 så spelades det flitigt med svenska klassiker i stil med ”Lasse Berghagen – Han tog av sig sin kavaj”. Det blev rusning till dansgolvet. Ingen annan låt drog så mycket folk.
Jag, Petra och Hanna dansade runt, medans Sandra och Emma försvann utomhus för att prata.
Hanna lyckades få 3 eller 4 killar att slita upp sina skjortor. Av deras fullkomligen döda blickar att dömma så var dom ganska duktigt berusade, så att slita upp skjortan var väl det minsta problemet för dom.
Petra försökte sig på några sköna bugg-moves med en kille, men han greppade det inte alls tydligen, så några klassiska snurr blev det inget av.
Gick ut till Sandra och Emma igen. Av någon anledning så var Emma så pass observant, att hon faktiskt upptäckte att hennes ”Sälen Legitimation” fattades i plånboken. Jag är lite osäker på vad man anväder det kortet till, men hon visade sig vara olycklig över det hela, så jag gick in och kollade. Tog inte lång tid innan jag hittade kortet på dansgolvet. Emma blev jätteglad och berömde Petra för att ha en så bra pojkvän.
Klockan rullade in på 2-slaget och stället skulle stänga ner. Jag och Petra var fast beslutna om att gå hem istället för att åka taxi. Dom andra var inte riktigt lika pigga på det, utan valde taxi istället. Jag och Petra gick hemåt i ett ganska så varierande väder mellan regn och duggregn. När vi gått lite mer än hälften så kom Emil och Fia åkandes i sin bil. Dom plockade upp oss och körde oss hem. Perfekt!
Dom andra hade precis kommit hem till Petra efter att ha shoppat loss på Statoil innan dom åkt hem till oss. Alla skulle sova hemma hos mig och Petra. Tajt med plats.
Emma somnade som en bäver efter ett nackskott. Hon valde den förmodligen minst bekväma platsen, en två-sits-soffa. Efter mycket om och men, så låg Jag, Petra, Sandra och Hanna i våran säng. Egentligen var planen att Sandra och Hanna skulle gå ut och röka, och ville ha Petra med sig, men Petra hade redan gått och lagt sig, och sov nästan. Sandra däckade mer eller mindre på Petra, Hanna lika så, sen jag själv där på ett hörn. Drog på mig mjukisbyxor eftersom jag insåg att något täcke inte skulle bli tal om under natten.
Precis när jag börjat somna till så börjar Hanna knuffas och behöver gå iväg på toa. Hon mådde inte direkt toppen. Jag kollade till henne och fixade vatten. Klockan drog iväg och plötsligt så var den efter 04. Hanna skulle upp och öppna på jobbet vid 09. För mig spelade det ingen roll hyr mycket klockan än blev. Ställde min klocka på larm vid 08, visste ju att Hanna aldrig skulle komma upp i tid annars. Petra och Sandra började jobba lite senare vid 11 så dom klarade sig ju. Dom två sov dessutom stenhårt redan vid 03.
Jag somnade vid 04:30, väcktes lite snabbt av att Emma var inne i rummet, och att Petra sa åt henne att gå ut!
Ögonlocken han precis bli tunga innan min klocka larmade. Jag gick upp, ut i vardagsrummet, ruskade om Hanna som inte var helt sugen på att vakna upp. Hämtade hennes mobil, körde igång hennes larmljud så hon skulle få höra ett bekant ”dags-att-vakna-ljud”. Funkade perfekt. Jag såg till att hon vaknade till rejält innan jag gick och la mig igen. Men någon sömn blev det inte tal om. Hanna kom in i rummet och försökte få liv i Sandra, då Sandra lovat att följa med Hanna till jobbet på morgonen. Sandra planer hade däremot ändrats, så Hanna tog sig själv till jobbet. Allt eftersom så försvann folk ut ur lägenheten, och vid 12-tiden var jag ensam hemma.
[Skrev det här inlägget på min mobil.. Tanken var ju att jag bara skulle skriva en del av det, men tydligen så blev det till att skriva hela rasket. Slutade skriva vid 04:25, och vid 04:35 så kom Petra hem, vilken tajming!]
Tisdagen den 7 Juli hände detta:
(Just nu så har jag nästan inga bilder att tillgå. Jobbar på att få tag på några från folk runt om i Västerås haha)
Det kom under måndagen ett gäng rykten om att Daniel skulle ha fest på Tisdagen. Vissa kallade det utflyttningsfest, inflyttningsfest, personalfest eller bara en helt vanlig hemmafest. Enligt Daniel rörde det sig om en vanlig fest, och hade inget alls med hans inflyttning att göra (Eller utflyttning från Petra). Inte var det någon officiell personalfest heller, även om en stor del av gästerna tillhörde just McDonalds-personal.
Innan festen skulle starta igång så åkte jag och Daniel ner på stan för att inhandla nödvändigheter på Systembolaget. Som tur var så hade jag tagit bilen ner till stan, med tanke på hur vädret var när vi var påväg hem så kunde jag ju inte sluta vara glad över att slippa gå i de tunga regndropparna.
Jag lämnade av Daniel hos sig, för att sen åka vidare hem till Petras lägenhet för att göra mig iordning. Med tanke på att jag har en del problem med stomin, så blev hela kvällen en stor gambling, eftersom jag inte har någon aning om hur länge den kunde tänkas hålla sig fast. (Nej det ska inte vara så.. ska åka till sjukhuset på Måndag och prata med dom lite) Sånt hindrar mig däremot inte från att våga vara med och festa ;)
Kom hem till Daniel. Vi var ännu inte så många på plats, men efter ca 30 minuter började det ramla in allt mer folk. Daniels lägenhet är inte jättestor, men ligger bra till, då den är placerad i en källare. Vilket var guld värt för hans hyreskontrakt en kväll som denna.
När i stort sett alla hade kommit så var vi omkring 25 pers i den lilla tvåan på ca 35kvm. Det visade sig också att vi råkat bli 5 killar på 25 pers, vilket vi upptäckte när vi skulle köra Kubb, tjejerna mot killarna. Jisses va många det var på andra sidan?!
Killarna lag visade sig vara taffligt värdelösa på kubb de första 10 minuterna. Tjejerna hade bara en enda kubb kvar att slå omkull, och killarna hade då fortfarande 4 kubb kvar på andra sidan. Men något magiskt hände och killarna började ta ikapp rejält. Plötsligt så var det bara kungen kvar. Vissa hävdar att vi fuskade då kungen placerades om i ett svajigt läge samtidigt som jag kastade sista pinnen i tunnel mellan benen (Ja jag stod asså med baken vänd mot motståndarlaget, och kastade mot kungen, mellan benen). Killarna vann, iaf enligt killarna själva, och tjejerna protesterade vilt, men la sedan ner, då dom var så väl medvetna om att dom faktiskt vara sjukt mycket bättre under spelets gång, även om vi nu lyckades ta ikapp på ett ärligt och snyggt sätt. Vid det här laget så krossades även det första glaset mot stentrappan ner till lägenheten.
Festande fortsatte sen inne i lägenheten, och sommarplågor som ”Cidinho & Doca – Rap Das Armas” spelades mycket flitigt om och om igen. När alla sen inte fick plats på ”dansgolvet” i vardagrummet, så bar några ut det fullproppade soffbordet i trädgården istället. Kort därefter åkte även köksmöblemanget ut i trädgården. Synd bara att det började regna sen. Det var fullt ös i vardagsrummet. Daniel ropade på mig från ytterdörren, och jag kom dit till honom ”Jag har fan ingen koll längre, kolla här!” Så pekade han ut över trappan, som nu var fylld med glasspliter, sugrör, tomflaskor, burkar och skor. Vi släppte det hela och partade vidare. När kvällen började närma sig kanske 23 eller något, så var det dags för alla att bege sig in mot stan. För att vara lite mer på den säkra sidan, så sprang jag hem först för att byta ut stomin igen. Det sved som fan, så jag kände att det kunde vara värt det. Tyvärr missade jag taxin ner till stan, så jag sprang mot busshållplatsen istället. Jag har bara åkt buss en enda gång i västerås, och det minns jag så vagt att jag faktiskt är osäker på om det ens har hänt. Så när jag kom fram till busshållplatsen, där buss 14 ska gå, så satt det två tjejer där som informerade mig om att den inte gick längre, men tipsade om att buss 94 gick ett bit bort. En av dom visade sig ha busstidtabell, som jag inte kunde läsa av pga mitt rätt höga intag av alkohol. (Råkade äta rätt kasst under dagen av någon anledning, så allt slog till hårt mot mig) Dom kollade, och såg att jag kunde hinna med bussen om jag skyndade mig rejält. Jag tackade och sprang. Spelade däremot ingen roll hur mycket jag sprang, för någon buss hann jag inte med, så jag fick fortsätta min tur till fots ner till stan.
Väl framme så gick jag in på ”Olivers” där alla skulle hålla till. Även om inte alla var där, så var vi ett gäng ändå. Thomas hade lyckats bjuda in de tyska byggarbetarna som renoverar McDonalds i Skrapan. Engelska var inte deras vassaste område, men det gick ju ändå att kommunicera med dom. Låtar som ”schnappi das kleine krokodil” sjöngs ut högt och på sämsta tänkbara tyska. Även många andra bekanta låtar som ”Mein Hut, der hat drei Ecken” flödade mellan stämbanden. Däremot så var det ju bara de svenska stämbanden som vibrerade flitigt medans tyskarna satt och skrattade belåtet. Magne glänste med den lilla tyskan han kunde och sa ”Jag har gurkskal mellan tänderna” på flytande tyska. Först blev det djup tystnad från tyskarna, för att sedan eskalera i ett saftig skrattsalva.
Sandra hade lyckats tanka sig ganska rejält, och minns inte mycket från tiden på Oliver. Ett tag så höll hon nästan på att övertyga Malin om att jag var full och aggresiv, när jag i själva verket faktiskt var mer klar i huvudet än någon annan tid på kvällen, Malin själv var ju nykter. Samtalet lät ungefär såhär:
Sandra – ”Men ADAM! Lugna dig nu!”
Adam – ”Nej, men det tänker jag inte!”
Sandra – ”Lugna dig nu!”
Malin – ”Va vad är det Adam?”
Adam – ”Inget”
Sandra – ”ADAM! Lugna dig!”
Malin – ”Men vad är det då?”
Adam – ”Haha, hon fular sig bara, det är inget..”
Däremot så tog samtalet så mycket längre tid, och Malin såg nästan lite oroad ut, medans Sandra höll minen fullt ut, och var gravallvarligt. Haha.
Det var också här någonstans jag fick veta att Daniel däckat i samma veva som alla lämnade hans lägenhet. Eftersom han haft problem med domningar i ansikte och armar så ville Malin och några fler åka dit för att kolla till honom.
När klockan rullade förbi 01 så kom Petra, som jobbat hela natten lång. Hon hann däremot få i sig drinkar för ca 300:- utan att betala ett öre, och fick iaf festa loss lite i 45 minuter innan stället stängde ner. Jag och Hanna dansade någon sorts bugg/freestyle på dansgolvet innan vi alla bestämde oss för att börja bege oss från platsen. Jag vet inte riktigt varför, men av någon anledning så hoppade jag och Petra in i samma taxi som Thomas, Sandra, Hanna och Emma. Inte för att taxin åkte ens i närheten av det håll som vi egentligen skulle. Vi stannade till vid Shell-macken för att inhandla fyllekäk i form av korv m.m. Taxichaffisen var en riktig sköning, som jävlades med Hanna utan att hon fattade det själv. Han ropade på henne från bilen, och sa att han skulle dra, Hanna ropade argt tillbaks ”MEN VA FAN! VÄNTA DÅ!” Hon var redan arg över att tjejen i luckan inte kunde servera henne det hon ville ha. Vi satt alla och skrattade i bilen, tillsammans med taxichaffisen. Kort därefter åkte vi hem mot Thomas, inte heller det ligger ens i närheten av Petras lägenhet. Men vi hade lite tur ändå, för Petra hade tagit cykeln ner till jobbet, så vi gick och hämtade den, för att sedan bege oss hem mot en lugn och rätt stökig lägenhet.
Väl hemma efter en skumpig cykeltur med platt bakdäck så däckade jag snabbt i sängen, efter det att jag tålmodigt borstat tänderna. Minns att vi började kolla på Seinfeld, men jag har ingen aning om vad avsnittet handlade om, eftersom jag däckade innan Jerry hunnit dra klart sin Stand-up i början av avsnittet (dvs ca 30 sekunder). Omöjligt att inte somna snabbt när man är trött, har sin söta flickvän liggandes på bröstet och ett stort och supermysigt dubbeltäcke över sig. Klart man faller som den största eken i skogen, rakt ner i sömnens behagliga värld.
[Lördag] Det är egentligen inte helt lyckat att ägna en dag åt att bli till en fest. Men vi körde ändå på det sedan länge utslitna receptet, och formade dagen helt efter att enbart tillägna dagen förberedelser inför kvälles fest. I mina öron så låter fest iofs som något man är mer än 4 pers på. Men vi kan väl kalla det mini-fest då? Eftersom det inte direkt behöver bli chokladskoj bara för att man är jättemånga personer på en fest. Hur som helst! Jag och Erik hade gått och lagt oss vid 04:30 kvällen innan, jag vaknade vid 09:30 och började ”festdagen” med lite gröt. Så snart både jag och Erik tryckt i oss frulle så började vi städa upp i lägenheten och gjorde det iaf lite mer gästvänligt.
Vi gick ner till ICA för att införskaffa oss de förnödenheter en kväll kräver. Så som middag och tilltugg. enchiladas fick det bli till middag, bara för att göra livet lättare för oss alla, genom lite mer lättlagad mat. Enchiladas är ju ungefär som tacos, så det är ju larvigt enkelt och gott.
Vid 16:30 började den första alkoholen sippra ner, och vi startade direkt igång med ölspelet. Nu kanske du tänker att det är det där rediga ölspelet med stor spelplan och hela den baletten. Men då tar du fel, vi körde ölspelet med enbart en kortlek, och la upp den i en pyramid, varvid alla sen får 5 kort var att dela ut klunkar till valfri person runt bordet. Enkelt och roligt, och enbart anpassat för att ha anledning att dricka mycket på kort tid. Clas dundrade in i lägenheten runt 18:30-tiden och joinade oss i ölspelet, för att sen hoppa på matlagningen tillsammans med Andrew. Jag och Erik njöt av att ha två kockar i köket som skötte allt vad matlagning hette. Hungern var påtaglig, så det blev rejält gott att slänga i sig två rullar med söndermald kossa och lite krydda på. Givetvis en och annan grönsak också annars är ju inte maträtten komplett.
Ölspelet fortsatte i samma tempo efter middagen, för att varvas med genomgångar av mitt musikbiliotek på 6500 låtar. Vi hittade faktiskt galet många riktigt sköna låtar, som många av dom tog fram minnen man sällan trodde sig ha. Framförallt såna här gamla R&N-låtar. Klassiker på fester när man var yngre.
Allt eftersom vi tröttnade på att spela ölspelet så övergick det hela i klädpoker. Nu känner du dig säkert redigt besviken över att det inte finns en enda bild som bekräftar det hela, men så var det iaf. Klädpoker-omgången började tungt för mig med feta förluster. Jag fick inte ihop något som ens kunde liknas vid att vara något på handen. Men sen så tog jag i kapp lite, utan att vinna på något som helst sätt. Andrew var den som satt där i soffan med sina två halvnakna pojkar vid sidan, medans han själv satt med full mundering minus en strumpa. Min stomipåse fick inte räknas som klädesplagg? Märkligt haha ;) (Säg nu inte att någon av er tänker ”va? kan man spela klädpoker när man har stomi?”)
Hela kvällen var en given grabbkväll, och när man nu sitter och berättar den i stora drag så här, så verkar allt så tråkigt. Man spelade ölspelet i flera timmar. Men faktum med så är det inte själva speladet som är det roliga, utan umgänget man har med sina vänner runt om sig. Man skrattar och har riktigt roligt, gör i stort sett inget, utan har det bara trevligt med en allmänt laid back stil. Hur skönt som helst.
Andrew var, trots sin seger i klädpokern, den absolut kalas-fullaste människan av oss alla. Det slog som en slägga i nyllet på honom, och vips så var han full som en flodhäst på rohypnol haha. Tuggade i sig fodralet till kortspelet, ville absolut bitas (jag jävlades iofs med honom) och var allmänt fylleglad. Härligt Andrew, hoppas du mår bra idag ;)
Om du nu har läst om Ove (inlägget under det här) så är det här fortsättningen på min tunnelbaneresa. Jag klev av vid Ängbyplan och knatade hem till Fias föräldrars hus.
Givetvis kom jag ju fram senare än när kalaset egentligen började. Folk hade ätit och ett flertal hade redan lämnat, men jag mottogs med en stor kram från Fias mamma och kunde fritt frossa bland resterna av buffén!
Gick sen ut till folket som satt kvar utomhus under de klassiska partytälten. Kramkalas som alltid, och sen bara massor av härligt prat i timmar. Det bjöds vackert på dricka av olika slag, i form av rött- vitt- rosévin, cider, öl och ljummet kranvatten (ja, givetvis kunde man ju ta kallt, men ljummet är ju väldigt speciellt, hur många bjuder på det egentligen? haha)
När allt rullade på som bäst och mest, så reste jag mig upp för att bara gå iväg på toa, och tur var väl det, för det visade sig att min förbannade jävla skitstomipåse hade sprungit läck utav helvete. Jag fick snabbt hålla för läckan med handen, och gick bort mot trappen som ledde ner till toaletten i källaren. Jag ropade på Sandra att hon skulle ta med min väska, och hon kom gåendes med den. Sandra följde med mig ner till toaletten och hjälpte mig komma igång med allt, då jag blev lite smått handikappad av att försöka hålla tätt. Tack Sandra!! Det är mer än guld värt att ha vänner runt om en som verkligen förstår hur jävligt det är att hamna i den situationen. Sandra hjälpte mig så mycket hon kunde, och fick sen agera psykologiskt stöd ;)
Linnet jag hade på mig under skjortan var ingen idé att gå runt med längre, då det istället för vitt var härligt kamouflage-färgad nertill. Jag fick ju se till det positiva, skjortan var fortfarande orörd och i fint skick, så ja kunde fortsätta umgås med vännerna en våning upp.
Andrew började pika och fråga mig om varför jag och Sandra varit borta så länge. Givetvis gjorde han det ju med glimten i ögat, och jag gav honom såklart svaret att vi bara varit nere på toaletten. Inget uttömmande svar direkt haha. Men nu vet du vad vi gjorde Andrew. Det var inte så charmigt som man kanske kan tro att det är när man smiter iväg med en tjej på toaletten i smyg…
Jag fortsatte att ha det trevligt under kvällen, även om jag redan efter en timme märkte att ett nytt läckage var påväg.. Jag gick ner för att byta, men upptäckte att jag inte varit så flitig att jag faktiskt fyllt upp lagret i väskan tillräckligt, så jag hade allt, men inte en enda påse. Därmed var det bara till att stå upp resten av kvällen för att undgå något läckage. Och det gick ju bra i sig.
Likt många andra dagar när jag nu vaknar, så hade jag inte planerat något alls. Såg att veckodagen rusat iväg till en fredag igen. Någon timme efter att jag vaknat upp och käkat frukost, så ringer Kostas till min mobil, jag stod dessvärre med munnen full av tandkrämsskum så jag räckte över luren till Erik i soffan istället. Erik körde det klassiska ”byta roll” och presenterade sig som mig istället. Kostas hörde aldrig att det var Erik i telefonen, även fast Erik bredde på med sina egna uttryck och ord hela tiden. Dom lyckades bestämma att det var dags att mötas upp i Vällingby och käka något (ett ganska långt samtal utan att Kostas ens funderade på om det var någon annan, så jag och Erik kanske är ganska lika även i rösten i telefon.. hmm..)
Sagt och bestämt, vi begav oss snarast till Vällingby och köpte oss en varsin Subway-macka, då varken jag eller Erik kände något brinnande behov av att äta en fettrik måltid i form av gyrostallrik eller kebab. Kan tänka mig att det såg lite fånigt ut, då jag valde att ta precis samma saker på mackan som Erik, samma bröd, samma innehåll, samma dricka, likadant betalkort att betala med, och dessutom står vi där som två fjantar och fnissar med stora näsor. Inte undra på att dom i människorna i Asien vägrade tro att vi INTE var bröder.
[yt]aG96khXAst8[/yt]
Lasse-Kongo när han är som bäst
Vi träffades upp allihopa, Jag, Erik, Kostas och Andrew i foodcourten. Dom båda hade satsat sina slantar på Thai-buffé. Såg inte helt dumt ut. Något som däremot lät lite dumt, var snubben som satt bredvid oss, då han lät precis som Lasse Kongo när han pratade.
Jag övertalade Andrew att följa med mig och klippa sig borta vid Hårskulptörerna, och blir riktigt snygg i frisyren. Erik drog hem för att plugga vidare inför en fet tenta på måndag, och Kostas fick i väntan på våran klippning gå iväg på Game och försöka byta till sig ett nytt spel.
Jag och Andrew blev grymt snygga båda två, och gled som två prinsar ut från salongen. Resten av dagen skulle komma att bli ”dagen vi berömde varandra som mest”. Där satte våra planer stop, och vi spånade snabbt fram och tillbaks över vad vi skulle göra resten av dagen. Klockan börjde närma sig fyra, så kvällen var ju runt hörnet närsomhelst.
Systemet! Det var första anhalten enligt Andrew, så givetvis gick vi dit och fyllde på våra lager. Strax efter åkte vi hem till mig, och störde Erik i hans pluggande, även om det nu inte var planen. Anledningen till att vi ens åkte hem till mig var att hämta min dricka och en varmare tröja. Nu låter det ju som om vi hade en plan, men planerna tog slut även här. Så återigen började vi bolla idéer. Efter lite snack så kom vi in på ämnet grilla, och det var ju ingen dum idé på något sätt. Enda problemet var att vi hade ingenstans att verkligen kunna grilla, så vi kom då in på det här med elgrill. Det finns många tankar och åsikter om elgrill, men ganska få har testat det?
Jag började söka runt på nätet efter priser på elgrillar. Det dröjde inte så lång tid innan vi hittade en grill för 349:- på Elgiganten. Jag älskar namnet på den grillen. ”OBH Nordica 7115 Kentucky BBQ 2000″ Ärligt talat OBH Nordica, MÅSTE ni använda slutklämmen ”2000″ på slutet av ett sånt här namn? Varför sätter man dit ett ”2000″ på slutet? Känns ju så extremt mycket 90-tal, då det fortfarande var tufft med ”2000″, och då blev användt för att framhålla hur futuristisk och läcker produkten var. Idag, så är det ju rent av ett idiotsäkert sätt att få en produkt och framstå som rent av nördig och bristfällig på många sätt och vis. Man sätter dit ”2000″ i hopp om att folk ska tänka ”wow! det här måste vara grymt!” men allt vänds bara runt som en dåligt stekt pannkaka och blir ”eeeh.. HAHAHA! Grill 2000!!” HAHA!”
Däremot så ska det ju sägas att grillen, trots sitt fåna tillägg på slutet av produktnamnet gjorde sitt jobb alldeles ypperliggt.
Nog sagt om det, och mitt förakt mot användandet av ”2000″ på produkter för att ge dom en extra ”marknadskraftig” push.
Vi var nu bestämda! Här skulle det minsann grillas! In i bilen igen, och snabbt iväg mot Elgiganten i bromma. Vi tog en liten omväg däremot, och körde införbi systemet för andra gången, jag köpte även på mig ytterliggare lite till, och Andrew fyllde på förrådet för Sandra också. Bort till Elgiganten, parkera, in, köpte grillen, ute igen efter 5 – 6 minuter, p-böter 550:-. Sjukt drygt, och Kostas fick svårt att släppa det, då det ju var ”hans” bil. Nästa stop blev City Gross. Vi köpte allt vi behövde inför kvällen, förutom då gräddfil, som vi fick fixa senare. Kvällens måltid skulle komma att bli fläskkotletter, potatisgratäng och en hel del drickande.
Platsen vi bestäm oss för att vara på var hemma hos Sandra och Andrew, då dom har en stor och fin uteplats i en nybyggd lägenhet. Att sitta med elgrill på min och Eriks lilla balkong skulle bara vara skrattretande när man sen blir ett gäng.
Kvällen startade igång så snart Markus (senare populärt kallad Kattis av mig) kommit in i lägenheten, och vi värmde upp med ölspelet.
Något jag imponeras över är att jag inte tog en enda bild under hela den här dagen. Men även jag behöver väl en paus lite då och då från kameran :)
Det var stoj och skoj med ölspelet i ungefär en timme, tills det blev dags att börja med maten. Vi hade ju givetvis varit duktiga och förberett köttet med marinad. Så grillen kopplades in och matfesten var snart ett faktum. Sandra kom hem från jobbet ganska snart efter att vi börjat sätta igång med maten. ungefär 40 minuter senare, runt 20:30 så dukades maten fram på bordet och alla vi glupska runt om började frossa. Erik och Jenny dundrade in runt 21-rycket och vi började bli en del folk, sju närmare bestämt. Inte långt därefter kom även Linda instudsande genom dörren, och alla var samlade. Vi satte igång att spela ”Absolut Överrens” vilket är ett skönt brädspel där det går ut på att man kör parvis, i upp til fyra lag. Vilket ju var utmärkt för den här kvällen. Jag och Jenny blev ett team, och våra motståndare blev Markus/Andrew, Linda/Sandra och Erik/Kostas. Jag och Jenny gjorde en helt enastående start, och bara rusade ifrån allt motstånd. Vi höll den farten fram tills mitten av spelplanen, där jag fick en svacka och kom inte på mer än 2 saker att skriva ner, vilket gav oss otroligt små möjligheter att hålla samma fart. Men min svacka försvann och tempot kom upp igen. Adrenalinet bara pumpade! Haha, nej inte riktigt så, men det slutade med att Linda/Sandra vann med en kort marginal före oss.
Så jag måste helt enkelt ta på mig skulden för att jag och Jenny kom på första plats bland dom sämsta.
Vi svajade sen alla hem igen strax innan 01. En härlig kväll med humöret absolut på topp.
Tack kära vänner för igår, jag hade riktigt kul, som ni nog märkte haha.. och det var inte bara för att jag svept i mig allt det jag köpt…
Kvällen var redan planerad. Skybar skulle det bli.
Flera på Petras jobb har numera som tradition att gå ut på Skybar på tisdagar. av alla dagar! Inte ens lill-lördag på en onsdag eller så.
Vi hade bestämt oss för att vara med den här gången, med lite förmys hemma med cider och öl.
Kvällen började lugnt, Fia och Johan kom förbi och var med på ”förfesten” innan vi vid 11-rycket drog oss vidare in till city mot Skrapan. Som namnet atyder så är det ett hus med fler våningar än de flesta andra, 25 närmare bestämt. Med tanke på att det inte finns många andra höga byggnader runt om så sticker Skrapan verkligen upp rejält mitt i smeten.
Jag och Daniel åkte upp först till Skybaren och beställde lite att dricka. Strax därefter kom Fia och Petra upp. Vi lyckades ganska snart ragga tag i sittplatser.
Kvällen satte igång. Och exakt hur allt hände vet jag inte riktigt, men så fort Petra och Fia rörde sig från bordet så hände det alltid något lite halvmärkligt. Jag och Daniel satt där och sörplade och plötsligt dyker en ung snubbe i 20-års åldern upp, tillsammans med en schleten kvinna runt 40 (hon var säkert bara 23 men var så jävla trash pga allt rökande och festande) med nästan platinablonderat hår. Inte okej.
Killen satte sig ner på huk mellan oss och kvinnan satte sig i soffan nära Daniel. Dom frågade vart dansgolvet var någonstans. Jag och Daniel tittade på varandra, och skrattad. Det finns inget som ens kan liknas vid dansgolv på den lilla yta som är uppe vid Skybar. Man kan nästan räkna antalet sittplatser på sina fingrar och tår. Det hela är mest bara en bar egentligen. Killen kände sig lättad över vårat svar, då han inte alls var intresserad av att dansa med kvinnan, tro fan det. Killen i sig var trevlig, men luktade tjockt med svett, och kom från Norrtälje. Hur han hamnat i Västerås förtäljer inte historien däremot. Kvinnan försökte snacka engelska, men kunde inte ens säga tuggummi på engelska, så det blev lite knackigt. Efter några minuter så gled hon över till gubben i hörnet, även kallad Einstein i folkmun. Jag gissar själv på att det inte finns fler kopplingar än det yviga håret mellan denna Einstein och 1800-talets Einstein.
Innan Petra och Fia hunnit kommit tillbaks så hade dessa två personer försvunnit bort.
Det tog inte lång tid innan både Petra och Fia var påväg bort mot toaletten igen. Jag och Daniel fick något nytt att skratta åt under den tiden också. Det satt nämligen en tjej och ville fotografera utsikten. Problemet var ju bara det att utomhus så var det ju kolsvart. Så hon tar sin lilla kompaktkamera och försöker fotogradera genom fönstret, med blixten på. Man kan ju lätt förstå att man råkar ta första bilden med blixten på, och ser att det inte blir sådär väldigt bra när hela bilden bara blir en spegelreflex av blixten mot fönsterrutan. Vi kunde tydligt se på hennes kamera att det bara blev helt vitt över i stort sett hela bilden. Men hon fortsatte och fortsatte att försöka ta bilder, såg aldrig riktigt nöjd ut, men gav inte upp. Gick lite längre bort till ett annat fönster, och man såg hur det bara blixtrade till gång på gång. Vi tröttnade så småning om på hennes dumhet, och jag antar att hon också gjorde det.
Runt 01:15 började det ramla inte allt mer folk till vårat hörn. Och stämningen var på top rakt igenom. Tillslut så var vi ca 10 pers som satt där och roade oss glatt. Drinkleveranserna slutade inte i första taget. Jag trivdes bra med stämningen som var. Har ju inte varit ute en enda gång i år pga operationen, så det var skönt att äntligen få komma ut och ha roligt med lite folk!
Plötsligt försvann i stort sett alla, och det var bara jag och Daniel kvar i hörnet tillsamans med två snubbar vi inte kände det minsta. Den ena hette Mårten vet jag nu. Den sista snubben har jag ingen aning om vad han kan heta. Han sa max två ord under tiden vi satt där. Mårten däremot rabblade på som fan. Han tyckte både jag och Daniel så ut som snubbar med cash. Daniel för att han hade sin slips och jag för att jag hade min Omega-klocka på armen. Samtidigt så tyckte han att min skjorta var välpassande nu inför påsken, och jag förklarde glatt att den bara var ett stort skämt, eftersom det nu var första april. Vi fortsatte bara snacka skit om allt möjligt. Jag och Daniel spelade vidare på att vara svinrika med feta bilar och att torka oss i arslet med tusenlappar. Medans Mårten fick ta positionen som killen som suttit i fängelse och inte har ett öre över.
Tyvärr stänger Skybar klockan två, så vi drog oss därifrån och hela gruppen med folk upplöstes snabbt. Jag, Daniel, Petra, Hanna, Emma och Fredrik greppade efter en ganska lång tid en taxi. Som körde oss alla hem till oss. och plötsligt blev det en mindre efterfest här hemma. Även om Petra nu inte var helt pigg på det, eftersom grannarna mer än gärna gnäller såfort man är vaken efter 22 på kvällen. Men vi tog det faktiskt ganska lugnt ändå, och hade det mest roligt.
Emma skulle sova hos Fredrik, även om han nu inte var heeelt pigg på det. Men Emma var way to drunk för att GÅ den halvmilen som hon ansåg sig kunna göra. Fredrik fick dra med henne hem, och vad som hände sen vet ingen, men hon däckade troligtvis på hans soffa.
[qt]/video/Skybar%20Taxi%20hem.mp4[/qt]
Jag, Petra, Daniel och Hanna fortsatte själva att stojja runt. Det tog ett riktigt bra tag innan vi lyckades somna, Petra och jag låg i vårat sovrum, Daniel och Hanna i Daniels säng i rummet intill. Det blev ett hektiskt sms-skickande med pikar och påhopp i säkert en halvtimme. Hanna blev sugen på cigg och Daniel ville sova, och plötsligt så låg vi alla i våran säng och brottades runt, Hanna med platt fall rakt över mig, och Daniel fightandes med Petra. På något sätt lyckades vi bli av med dom igen, och sms-hetsen fortsatte ivrigt. Om det är något Petra är bra på så är det att skriva sms snabbt som fan. Så det bara smattrade i Hannas och Daniels telefoner när deras sms-signaler tjöt av alla mottagna sms.
Slutligen föll tystnaden över lägenheten, och vi somnade alla vackert.
© 2012 afAdam.se