Den helgen som just passerade innehöll en spontan resa till Stockholm. En av ganska många spontana resor till just den staden. Exakt vad jag och Nico skulle göra där visste jag inte, men det är som alltid en sak som man inte ska veta när man gör något väldigt spontant och plötsligt. Petra jobbade hela helgen, så därför blev det en far och son-resa till den stora staden.
När vi började närma oss Stockholm, så kom jag fram till att det vore en bra idé och köpa in en proffsmikrofon till min kamera, så jag ringde Erik, frågade om han ville med in en sväng till stan för att köpa en mikrofon. Det ville han. Yeay.
Vi gjorde en ganska snabb tripp till butiken som sålde micken och bestämde kort därefter att vi var rejält hungriga. Dessvärre kom vi inte på något bättre än att käka på MAX, men alla dagar har ju sina nödlösningar.
Dagen råkade stanna vid att vi hade en helkväll hos Erik och Jenny, som t.om ledde till att vi sov över hos dem. Vilket funkade alldeles utmärkt med Nico, som somnade väldigt snällt. En preliminär plan var att åka till Mamma&Co under söndagen, vilket vi också gjorde efter en härlig frukost på balkongen.
Nico som egentligen skulle ha sovit strax efter frukosten höll sig vaken rejält länge, och vägrade sova eftersom han fått syn på båten hemma hos Mamma (eller farmor, om vi nu ska börja vinkla det hela ur Nicos synvinkel). Det enda Nico tjatade om var ”båten båten båten båten!” Men eftersom han var så trött, blev han istället livrädd när han väl fick kliva ombord på båten, som visade sig gunga en del. Som tur var så glömde han bort det lagom tills det att vi faktiskt skulle ge oss ut på sjön, däremot kom han snabbt på att han var stentrött. Så efter ca 2-3 minuter med motorbuller, somnade Nico i Julias famn.
Trots en ganska blåsig dag lyckades Bobo hitta en tämligen vindstilla liten plats där vi kunde ligga och guppa och njuta av en fika tillsammans. Nico, som av misstag, inte hade någon flytväst på sig vaknade lagom till fikastunden och fascinerades av Julias plaskande i vattnet med en åra. Eftersom Nico inte sov speciellt länge under färden till fikaplatsen, så däckade han återigen på vägen hem, haha.
Som vanligt planerade jag inte att kvällen skulle bli så sen, men ack och ve vad kass jag är på att åka hem ibland. Dessutom blev jag trött på vägen hem, så jag var tvungen att stanna vid en mack och blunda en stund. Normalt sett brukar jag somna när jag gör såna stopp, men den här gången var jag vaken i de 12 minuter som jag vilade ögonen, som tur var gav det lika bra effekt och jag kände mig klar nog i huvudet för att kunna köra igen, vilket också fungerade utmärkt hela vägen hem.
Man kan ju nästan tro att det inte händer något i mitt liv just nu, iallafall så är det vad jag kommer tro när jag läser min egen blogg om några år. Men faktum med så har jag haft så mycket att jag inte kunnat avsätta tid för att skriva, vilket är lite lätt irriterande. Jag måste helt enkelt få till tid att skriva oftare. Livet som egen företagare kanske är den bidragande orsaken? Eller bara det faktum att jag är bra mycket friskare nu och kan göra saker om dagarna.
Men låt mig berätta lite snabbt om tiden som har passerat, närmare bestämt från helgen som just var.
Petra hade bestämt med Lisa och Patrik att vi skulle komma förbi dem och dricka lite vin, vilket ju kändes som en bra helgsyssla. Under lördagen åkte vi då först till Upplands Väsby och träffade Patrik, Lisa, Nova och Leon, samt Camilla, Molly och Agnes på Lek & Bus. En plats där ljudvolymen mest kunde liknas vid en intensiv hejarklack. Nico var rejält intresserad av alla lustiga saker som fanns att upptäcka, han hade inte ens tid att äta mat innan leken började.
Jag ägnade tiden mest åt att fotografera, vilket jag verkligen har velat göra mer sen jag fick den nya kameran. Kameran smattrade på, minneskorten fylldes och ungarna stundvis skrek av skratt. Efter ca 1,5 så satt de vuxna ner på stolar, medan alla barnen härjade fritt i en närliggande småbarns-avdelning.
Kvällen tillbringade vi hemma hos Patrik och Lisa, givetvis med det efterlängtade vinet. Det ska nog poängteras att Lisa var den klart drivande kraften bakom vindrickandet. Hon jagade hårt efter ett vin, vilket slutade med att hon snodde ett från Camilla.
Söndagen innehöll något så otippat som bakluckeloppis, men det vore väl lite av en överdrift om jag påstod att vi faktiskt spanade på den loppisen. Vad vi istället gjorde var att titta på några smådjur som fanns i närheten, samt lät Nico ”bränna runt” på en stor traktor, som han nog tyckte var den finaste traktor han någonsin sett. Sann lycka i ögonen.
Eftersom vi inte hade lust att baklucke-shoppa, så åkte vi istället hem till Marco, Gabriella, Salma och Douglas. Där de eldade för fullt i trädgården, monterade gunga och grillade korv. Givetvis fick vi stanna över på en riktigt god middag också.
Vi åkte hem senare på kvällen och hade en bra helg bakom oss.
Måndag och tisdag jobbade jag intensivt hela dagarna med det stora webbprojektet Buzzter.se, samt tränade hårt sent på kvällarna. Tisdagen var en lite extra rolig träningsdag på gymmet, då jag b.la träffade Sebastian från den tidigare fotograferingen jag hade på Member24, samt att Daniel, Emil, Robban och Per var på plats också. Eftersom jag börjat köra många nya övningar och gått ifrån maskiner till mycket stor del, så fick jag lite hjälp med några av dem. Ska senare få hjälp av Sebastian, som faktiskt jobbar som PT hela dagarna.
Onsdagen, dvs gårdagen blev bara bajs. Faktum med blev den det nästan bokstavligt talat, då min mage fick för sig att fullständigt tömma mig på vätska igen. Inte riktigt så farligt som förra gången, men iallafall två liter vätska sköljdes ur mig, vilket gjorde mig duktigt matt i kroppen. Magen var sådär svinjobbig hela dagen och jag hade svårt att sitta upp några längre stunder. Istället fick jag ligga ner i soffan eller sängen för att jobba med webbprojektet via iPaden. Fungerade hyfsat.
Idag torsdag så mår jag bättre, även om aptiten är lite labil. Men utöver det så känner jag mig mycket bättre. En sista liten sak är att det när som helst kommer dundra in hantverkare och belamra hela köket under dagen. De ska nämligen sätta upp nytt kakel, men måste först skärma av köket rejält, då det finns stor risk för att väggarna innehåller Asbest, vilket är högst olämpligt att inandas när det dammar upp rejält. Så först ska de bygga en ”sluss” där de kan hålla dammet borta från resten av lägenheten. För och efterbilder kommer väl i slutet av dagen kanske.
Igår lördag, så hade vi familjen And på besök. De stormade lägenheten någon gång vid 12-tiden. Patrik, Lisa, Nova och Leon.
Nico låg och sov när alla kom hit, men det var egentligen inget som störde honom, så han fortsatte sova ett tag till, ungefär fram till dess att det var dags för pannkakor, då tyckte han det lämpade sig ganska bra att vakna upp. Alla barnen fick så mycket pannkakor de orkade äta och givetvis fick de även glass till! Lyxig lunch.
Då alla de små barnen hade väldigt mycket spring i benen, bestämde vi oss för att gå ut i lekparken en sväng, vilket visade sig vara en strålande idé. Jag låter nog ett stort gäng bilder visa dagen i stort.
Som jag skrivit om tidigare, så fixade jag nyligen gymkort, vilket jag har använt mig av så flitigt man bara kan, hittills 5 gympass inom loppet av mindre än två veckor. Men trots att jag kände mig väldigt nöjd med gymmet i sig, kunde jag inte sluta tänka på att deras hemsida behövde mycket bättre bilder på bygget. Så jag drog iväg ett mail till ägarna av gymmet och förklarade att jag verkligen älskade deras skapelse men att bilderna på hemsidan inte alls visade hur snyggt det verkligen var. Faktum med så hade de inga bilder på just den anläggningen, vilket verkligen behövdes.
Inom ganska kort fick jag svar från Roger som äger Member24 och vi kom överens om att jag skulle kika förbi vid 11-tiden dagen efter. Precis enligt plan dök jag upp på gymmet vid 11 och hälsade på Roger. Det visade sig att det skulle fotograferas en del bilder på olika övningar inför publicering i en fitness-tidning. Sebastian som jobbar som PT på gymmet kom också förbi och fick vara modell inför fotograferingen. Det hela tog sin lilla stund, och så snart jag var klar med den delen började jag fotografera själva anläggningen i sig.
Kändes riktigt roligt att jag fick möjlighet att fotografera ett så läckert gym som just Member24, då de har en helt annan utformning än något annat gym jag någonsin sett. Med ett riktigt läckert retro-stuk och schyssta maskiner. Några av bilderna får du se här nedan.
Jag gör några mindre justeringar på hemsidan, och lägger upp denna som en liten testbild. Alldeles för söt bild för att vara en enkel testbild som man sen kastar bort, så den får ligga kvar såklart :)
För den fotointresserade, så kan det ju vara roligt att se bilder som tas med lite mer extrema inställningar och i svåra miljöer. För den som inte är så fotointresserad, ja då är det inte intressant helt enkelt.
Men intressant eller inte, bilden här ovanför är tagen med 25 600 ISO. ”Why? You stupid! Varför inte bara använda ISO 100 och en längre exponeringstid istället?!?”. Givetvis hade det ju kunnat ge ett ”bättre” reslutat rent brusmässigt, men det hade samtidigt blivit helt omöjligt att ta bilden på rak arm, dvs utan stöd eller stativ. Bilden du ser här ovan är tagen med liknande inställningar som man har när som helst på dagarna. Men med skillnaden att den har ISO 25 600 mot de vanliga 200.
Bu eller bä angående kvalité får du väl själv avgöra, men bilden är inte efterbehandlad mer än att jag exporterat den från Aperture med RAW-format som grund. Du kan trycka på bilden för att se den i 50% av originalstorleken. Jag orkade inte ladda upp hela pga att det är lite onödigt utrymmeskrävande.
Jag kan ju iaf utrycka vad jag känner när jag ser bilden, och det är belåtenhet. Jag är mycket nöjd med kvalitén vid ett så absurt högt ISO-tal.
Ännu en dag är igång, solen skiner och det är allmänt vårigt både ute och inne. Ser lite extra mysigt ut när man ser Nico och Petra sova tillsammans, samtidigt som solljuset tränger sig på både här och där i lägenheten. Dessutom ger det ju möjlighet att fotografera dem båda när de kraschat i sängen och bara slocknat, haha.
Igår vad det en ganska fin dag. Solen hade sina små strålar framme stundvis, och värmen var något högre än normalt. Men det var inte bara vädret som var fint för dagen, utan även utsikterna för dagen var väldigt fina. Vi väntade nämligen besök från självaste Erik och Jenny denna dag.
Petra jobbade mellan 09:45 och 16, så på förmiddagen var det vanliga rutiner som gällde. När jag och Nico kom hem igen efter att ha lämnat Petra, så började jag städa, medan Nico glodde på barnprogram. Jag var ärligt talat ganska duktig, då jag röjde upp hela lägenheten, och dessutom, hör och häpna, möblerade om hela sovrummet! Haha. Även fast jag hade ont, och det faktiskt var rätt besvärligt, så kändes det skönt att få möblera om, då jag verkligen velat göra det hur länge som helst.
Vid 11:30 ungefär, så dök de båda gästerna upp. Kände verkligen roligt att få ha dem över igen, då det var rätt längesen vi hade någon alls på besök. Och eftersom jag nu har det rätt besvärligt med allt möjligt, så har det blivit väldigt lite umgänge med vänner och familj. Vi inledde med en härlig bullfika och stora glas med kall mjölk. Även Nico fick några bitar bulle, och han verkade, inte helt otippat, tycka om det. Efteråt så blev det istället högläsning ur boken som Nico precis fått av Erik och Jenny. Jag är övertygad om att Nico älskade den stunden. Vädret fortsatte vara ovanligt fint, så Erik, Jenny och Nico tog en liten tur utomhus. De lekte i parken och gick en liten runda i skogen. Jag själv? Ja jag däckade i soffan. Somnade ganska snabbt när jag väl lagt mig ner faktiskt. Var en välbehövlig powernap, då jag kände mig mycket piggare när äventyrarna sen kom hem igen.
Dessutom var det nog väldigt klokt att jag tog powernapen innan jag gick och nattade Nico för sin eftermiddagsvila. Hade jag inte sovit innan så hade jag antagligen däckat stenhårt tillsammans med Nico inne i sovrummet, och därmed lämnat både Erik och Jenny i vardagsrummet, i sämsta tänkbara umgänges-anda.
Kändes riktigt mysigt att ha dem båda över, då jag verkligen velat träffa folket från Stockholm. Kan inte låta bli att längta efter en tid, då jag inte längre är så begränsad av min usla kropps märkliga påhitt. Känns som att det borde vara dags snart.
När Petra sen kom hem runt 17-tiden, påbörjade vi middagslagning, som blev en lövbiffgryta med sambal olek, tydligt en maträtt som kändes typiskt mig enligt Jenny. Kan låta negativt, men det klargjordes att hon menade på det mest positiva sätt. Maten blev dessutom god, även om jag åt ganska dåligt.
Kvällen fick fyllas på med en film, vilket vi faktiskt inte brukar göra, eftersom det oftast är ännu mysigare att bara sitta och småprata. Men den här gången så passade det in bra, dels för att det nog var riktigt mörkt ute, men också för att vi kollade på en film som tillät småprat mellan varven. Hade man tagit en avgrundsdjup drama med bara tunga och dystra scener, så hade det inte funkat lika bra.
Stort tack Erik och Jenny för eran tripp hit till oss! Det var väldigt efterlängtat att få se er båda igen!
Puh, idag har jag verkligen ansträngt mig för att lyckas få något gjort här hemma. Under förmiddagen så var det däremot lite väl kämpigt vissa stunder, då min mage gjorde mig helt slut när jag var uppe och städade runt.
Varför jag råkat få sånt städhumör just idag är lite osäkert, men jag ville helt tydligt ta tillfället i akt och rensa upp lite. Både dammsugning och moppning hamnde på städschemat, samt rensa ut klädkammeren, där det givetvis fanns bra mycket mer saker än bara kläder. Därför rev jag i stort sett ut allt som fanns på golvet, då hyllorna fortfarande höll den ordning vi fixat för några månader sedan.
Det blir alltid lite speciellt för mig när jag ska dra igång såna här projekt, eftersom jag öser på för fullt, men helt plötsligt smäller det till och all energi är helt slut. Jag kastade mig på sängen vid ett tillfälle och var helt utmattad, men efter sisådär 3 minuters paus kunde åter ta mig upp och fortsätta en stund till innan det blev omöjligt att undvika ett toalettbesök.
Utöver städningen har jag även varit ganska duktig på att äta, vilket egentligen är det viktigaste jag kan göra om dagarna. Äta!
När jag sen städat flitigt under dagen, satte jag mig ner vid datorn och upptäckte att även den behöver städas, framförallt på bilder. Visade sig att jag nu är uppe i 11 009 bilder i mitt bibliotek, vilket givetvis innebär en del dubletter och bilder jag egentligen inte alls behöver spara. Men utöver bilderna jag har i det biblioteket, så finns det även en hel del bilder utanför i diverse mappar. Olika projekt som inte först över till iPhoto än helt enkelt. Så totalt antal bilder är egentligen det dubbla. Över 20 000 bilder alltså. Puh, dags att städa upp helt klart.
Och ja, jag har backup på alla mina bilder. Dessutom på två ställen, dels en hårddisk här hemma, men också en hemma hos mina föräldrar. Givetvis kopplat så det hela tiden sker backuper automatiskt. Kan starkt rekommenderas till precis vem som helst. Gör BACKUP! Jag kan nästan lova dig att du en dag kommer råka ut för en hårddiskkrash, på ett eller annat sätt. Har du tur, så kan du fortfarande kopiera filerna till en annan hårddisk, har du otur, så är bilderna borta. Borta!
För bara en kort tid sedan noterade jag att det hade härjat loss en diskussion på nätet. Den berörde en fråga som ganska ofta uppkommer inom mitt yrke som fotograf. Fejk eller inte? En vanlig fråga folk ställer sig när de ser bilder idag. Men ibland når man en viss status som fotograf, där folk inte längre tittar med samma kritiska ögon, eftersom man kanske vunnit många priser och anses allmänt erkänd som en riktigt duktig fotograf.
Sen är det ju också så att man inte är en dålig fotograf för att man ”fejkar”, jag menar då att man använder sig av t.ex Photoshop för att manipulera bilder på olika sätt. Fejk blir det ju bara när man hävdar att man INTE använt sig av efterbehandling på något sätt, men då istället gör det för fulla muggar.
Men varför tittar man inte alltid med superkritiska ögon?
För egen del, så vet jag ju väldigt väl att man alltid har sina RAW-filer som det absoluta beviset. Är du inte så insatt i fotografering och dess teknik, så kan man enkelt säga att RAW-filer är ett filformat som inte kan spara redigeringar, utan enbart innehåller den information som kom från kameran. Vill du redigera en bild tagen med RAW, så får du spara det som JPG eller något annat typ av format. Därmed har alla fotografer den stora fördelen att de kan motbevisa alla påhopp om fusk, fejk och regelbrott vid eventuell tävling eller motsvarande.
När då den här diskussionen om Terje Hellesø dök upp på nätet, och han blev tydligt anklagad för fusk, så föll jag direkt över i tron om att Terje hade sitt på det torra, vilket för mig är det naturliga inställningen tills något har motbevisats, vilket det, som du nu förstår, är väldigt enkelt att göra. Visa RAW-filerna, och diskussionen är död åt alla håll. Den absoluta sanningen kommer därmed fram, vilket ju faktiskt är helt underbart måste jag erkänna, även om det är väldigt tråkigt när duktiga fotografer blir anklagade för fusk, eftersom det, precis som inom vilken yrkesgrupp som helst, är väldigt tråkigt att bli anklagad för fusk.
För mig så var Terje Hellesø välkänd, och ett av de stora namnen inom naturfotografering. Jag läste det blogginlägg av Gunnar Glöersen som startat igång mycket av diskussionen kring Terjes bilder. Jag upplevde den text som Gunnar skrivit som klart intressant. Han var tydlig och rättvis med sitt anklagande, och hade en väldigt bra inställning till det hela. Han ville klart och tydligt bara få se originalbilderna, inget mer. Jag kollade även igenom bilderna som blivit anklagade och lyssnade på intervjuer på radio där de pratade med både Gunnar och Terje.
Här är bilderna som det talas om:
Gunnar hade flera punkter som gjorde att man själv också fick upp en del frågetecken, och man undrade såklart vad för svar Terje kunde ha. Men trots de frågorna, var jag inte i närheten av att vilja anklaga Terje för fusk. Det är en hård branch, där man måste sticka ut, vilket Terje gjorde med sina bilder. Däremot tyckte jag inte att anklagelserna var helt obefogade, utan jag ville gärna se Terjes sida av det hela, eller rättare sagt, hans RAW-bilder.
Några citat och länkar från Gunnars sida:
”Den här fotografen blir snabbt vän med alla skogens djur. Ett litet blink med ögonen räcker för att vargar, lodjur, harar och rävar skall få förtroende för honom. På mindre än ett år är han blivit kompis med 6 vilda lodjur, i Mullsjö! Sammanlagt 150 lodjursobservationer på 9 månader! Jag ligger i lä, jag som vistas mycket i naturen har bara sett lodjur ca 15 gånger i det vilda, på 52 år, trots att jag bor i lodjurstäta Värmland.”
”Har inte lodjuret i juligrönskan vinterpäls? Hur är det med lodjuret som speglas i tjärnen, går den i luften eller på land och kan man verkligen se tassar i den vinkeln? Varför är gräset gult, men lodjuret blått? Borde de inte ha ungefär samma färg? Vilken slutartid krävs för att frysa en tornseglare i flykten?”
Under hela intervjun så nekar Terje det bestämdaste att någon av hans bilder på något sätt skulle vara manipulerade, faktum med så har han alltid förespråkat ”rena” bilder, där han gör väldigt liten, eller ingen redigering i efterhand.
Idag plötsligt, när jag ligger i soffan och mysläser nyheter, så får jag se rubriken ”Känd naturfotograf erkänner fejk”. Jag skojar inte när jag säger att jag fick som en kall rysning genom kroppen, VA?! Artikeln innehöll givetvis inget namn, men en oskalad morot hade kunnat räkna ut att det var Terje det handlade om. Jag klickade mig genast in på några fotosidor för att leta efter mer information. Visst var det Terje som erkänt och gått ut med att han i sina bilder manipulerat och klippt in djur för att få till de många vackra och annorlunda bilder han fångat med åren.
Här visar några Gif-animationer bevis på Terjes manipulerade bilder:
Terje har gjort något stort, åt båda hållen dessvärre. Jag förstår att han nu mår riktigt dåligt, men han har också tagit steget ut och erkänt. Jag kan bara lätt beröra känslan han måste haft innan han berättade för sin fru, som han också ljugit för under den här tiden.
Citat från Fotosidan.se klockan 10:05 i morse:
”Sitter ute i skogen, vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har lurat alla, inklusive min älskade Malin. Sedan att allt jag gjort nu blir ifrågasatt, det förstår jag. Jag vill tacka alla som stöttat mig! Till alla vill jag säga förlåt! Och så vill jag be alla om att inte ge sig på Malin; hon visste verkligen inget om detta! Tack för mig! Malin, jag älskar dig! Till alla mina vänner; tack för att ni fanns där!”
Man förstår att pressen har varit enorm på Terje den senaste tiden, och att det nu vid uppdagandet av hans fusk, faller precis allting han byggt upp. Det går ju såklart inte att tycka synd om honom på samma sätt som man tycker synd om någon som råkat ut för sjukdom eller olycka, men samtidigt kan man heller inte stöjda det enorma mobbning som blir när något sånt här kommer fram, det är helt enkelt för mycket för en enskild människa. Gunnar, som var klart bidragande till debatten känner ingen segerglädje enligt ett citat från Jägarförbundets hemsida:
”Jag tycker det är skönt att den här debatten är över och det är bra att sanningen kommer fram. Och jag tycker uppriktigt synd om Terje Hellesö som pressats så hårt av ett drev som det faktiskt var jag som satte igång.”
Jag är övertygad om att något bra kommer ut ur detta, framförallt kanske folk som nu börjar bygga sin karriär genom att fuska, börjar tänka om. Vill man leverera fina bilder som är retuscherade och fixade i efterhand, så är det mer än okej, bara man skyltar med det tydligt nog.
Till Terje
Att du gjorde fel vet du, att det fortfarande finns en tid framför dig är du däremot inte lika säker på. Jag tror däremot att du KAN ta dig ur detta, om du vill. Eftersom du i många av dina intervjuer på nätet, berättar att du älskar utmaningar, så har du nu tagit på dig den kanske största av dem alla. Rentvå ditt egna varumärke. Enda sättet att lyckas med det, är genom att bevisa att du kan fota precis som du lär ut till andra att göra. Jag önskar dig lycka till, och hoppas att den mediastorm som varit nu kan lägga sig, både för dig och din familj, men säkert också för Gunnar som även han blivit hårt påhoppad för sina åsikter och tankar.
De bilder jag ser från dig i framtiden Terje, hoppas jag är lika vågade och utmanande som tidigare, bara utan fuskstämpeln.
Lycka till!
© 2012 afAdam.se