Jag ville tydligt visa Nico hur viktigt det är att man faktiskt städar efter sig.
Archive | Humor RSS for this section
Inte helt frisk, eller?
Utöver det faktum att jag känner mig allmänt förkyld idag, så fick jag precis ett samtal som blev rätt lustigt.
Jag och Daniel satt i min bil påväg ner mot stan. Telefonen började ringa och det visade sig vara ett dolt nummer. Även om jag sällan är sugen på att svara vid dolt nummer så gör jag det alltid eftersom många jag känner har det. Men det hördes snabbt att den här personen i andra änden inte hörde till min kära vänskapskrets. Istället var det en kvinnlig säljarröst som hördes. Själv klart suckade jag lite i bara tanken, men eftersom det var från banken som lånat mig pengar till bilen, valde jag att lyssna. Det visade sig handla om ett låneskydd på mitt lån, och jag lät kvinnan berätta lite snabbt om det hela.
Säljaren – ”skulle du bli sjuk eller råka ut för en olycka, så betalar vi kostnaderna för lånet. Kraven vi har för att kunna teckna dessa är att man är fullt frisk och har fast anställning”
Jag – ”Aha, jag tror inte ni riktigt skulle godkänna mig som fullt frisk”
S – ”Jaha oj? Vadå då?”
J – ”Ja alltså, min journal rymms inte ens i den tjockaste pärm du kan hitta”
S – ”Oj okej, men nu är du frisk?”
J – ”Nja, snarare under behandling”
S – ”Jaha oj, men du kanske är frisk snart då?”
J – ”Ja det hoppas jag, har hållt på att opereras i sex års tid nu, så snart är det väl dags!”
S – ”Ja men då vet du iaf mer om det. Infotmation kan man aldrig få för mycket av”
J – ”Haha, precis, eller?”
Samtalet avslutades vänligt.
AAH! Eller nej, HAHA!
Jag bara tar för givet att det är närmast olagligt att inte dela med sig av en video som denna! Notera nu att det INTE är Nico i videon, utan någon radom amerikansk unge som nog kommer synas en del under 2011 i diverse tv-inslag, reklam och annat.
En ganska platt helg
Varför jag valde ordet platt i rubriken till det här inlägget är lite osäkert, men det hoppade upp i huvudet på mig direkt, och beskriver nog ganska bra hur äventyrlig helgen skulle se ut på ett klassiskt diagram, som någon trist kontorsnisse står och knappar fram, utan att skämmas för de besvärande stora svettfläckarna under armarna. Hans panna är lätt svettblank och handen skakar lite lätt med den kombinerade presentation- och laserpekarfjärrkontrollen. Man kan tro att han är orolig för att kontakten mellan dator och fjärr ska sluta fungera, för det har ju trots allt hänt fler gånger än han ens har kapacitet nog att minnas. Näe, oron och de besvärande stora svettfläckarna är med allra största sannolikhet där för att han faktiskt inte har något att presentera för sin publik, en publik med stora förväntningar.
Med skakig röst säger kontorsnissen ”Eh, ja, som ni kan se, så är det ganska milda svängar i mitt diagram. Jag kan tänka mig att många undrar just över lördagen där, eftersom det trots allt fanns en liten topp i händelsekurvan runt 14-tiden, och det kan förklaras med att Adam under den tiden städade lägenheten, hrrmm.. Ja sen är det alltså helt platt igen, då Xbox-spelade inte räknas som värdig aktivitet.”
Folket som sitter precis framför honom tittar dömande, några nyper sig i näsbenet precis mellan ögonen, de skakar på huvudet och blåser ut en perfekt mängd luft för att på bästa sätt säga ”Missnöjd, mycket, mycket missnöjd.”
Kontorsnissens skakiga hand började vid det här laget tillta oväntade proportioner. Han förstod inte själv varför han skakade så, mådde han verkligen så dåligt över dessa resultat?
I ett tappert försök att åter få publikens intresse, så ropar kontorsnissen plötsligt ut ”IIIH!”, ja precis som en liten 9 årig skolflicka. Även om det inte var hans avsikt, så hade det effekt, de näspressande skeptikerna hade nu förvandlat sina ansikten till ett mycket mer vaket uttryck, och även om de nu aldrig skulle erkänna, så var de alla faktiskt klart intresserade av att få veta vad som skulle komma härnäst?
Kontorsnissens skakningar hade avtagit, t.om svetten under armarna kändes något torrare, även om det givetvis var ren inbillning. Tystnaden låg tung, nästan så tung att man i ett svagt ögonblick nog skulle kunna höra den där fula fuskpalmen i hörnet växa.
”Jo… alltså” Kontorsnissen kände hur han återigen började tappa taget, ”Helvete..” tänkte han för sig själv. En av de tidigare näspressarna började rynka på sitt högra ögonbryn, mest för att han aldrig lärt sig rynka bara på det vänstra, men det hade han aldrig berättat för någon, inte ens sin mor, eller allra minst sin mor, hon hade aldrig funnits där för honom.
”SÖNDAG!” Utbrast plötsligt kontorsnissen. ”Där, där hände det grejer ska ni veta! Oj oj oj, haha, ja vänta ni bara, ni trodde väl inte att det här var allt?”
Hans publik vred lite på sig, och man kunde lätt se hur några sökte ögonkontakt med varandra.
”På söndag, då hade vi förväntningar upp i skyarna ska ni veta! Ja Adam skulle här åka iväg på en långresa, ut i den vilda världen och uppleva shoppingvärldens hektiska vardag.”
Publiken sträckte på sig, intresserade av att höra mer.
Kontorsnissens hand började återigen skaka. Han hade gjort en kraftig missbedömning, han hade vid det här laget förväntat sig stående ovationer. Va fan, vad mer kunde de förvänta sig? Okej, dög inte det här, så var han tvungen att bluffa. Kontorsnissen slog ut med armarna ”Han köpte ALLT!”
PANG!
Tystnad
Slipsarna rättades till. Publiken reste sig upp, och gick tyst ut från lokalen.
Kontorsnissens kropp satt lutad mot väggen, med huvudet tungt hängande framför sig. En allt större röd pöl växte under honom. En pöl som tydligt visade på publikens direkta missnöje över hans försök till en bluff. Synad och död.
* * * * *
Jahapp? Vart kom den här historien ifrån helt plötsligt? Jag vet faktiskt inte, men det fick bli mitt sätt att beskriva en ganska händelselös helg på. Med slutklämmen att ni läsare inte är intresserade av att läsa annat än absolut sanning på min blogg.
Jag hoppas era kontorsnissar hade mer att visa på sina diagram för helgen, annars kan de ju samåka med min kontorsnisse till begravningen nästa fredag?
