Archive | Inköp RSS for this section
12 januari 2012 

Fullständigt haveri

MEN! Den här gången är det inte min kropp som havererar, utan datorn! Hehe, måste erkänna att det känns skönt att något så enkelt som datorn havererar. Det är så mycket jobbigare när det är ens egna kropp som bara smäller i botten och blir helt befriad från all tänkbar energi.

Vad hände?
Enkelt sagt så tröttnade hårddisken i min dator. Egentligen inget som förvånade mig, eftersom hårddisken stått och snurrat rätt många år. Dessutom hade jag hyfsat bra backuper på flera ställen, så några enorma förluster av data/info/bilder blev det inte heller.
Den enda sega delen var ju att det tog mig ungefär en hel dag att få ordning på datorn igen. Jag ägnade gårdagen till att försöka återuppliva datorn, men det visade sig helt omöjligt.

Så jag fick påbörja ett litet projekt som jag aldrig tidigare testat. Nämligen att öppna upp min iMac helt och hållet. Eftersom datorn bara ser ut att bestå av en enda stor skärm, så är det ett lite annorlunda ingrepp än på den tiden man hade en stor burk stående vid sidan av skärmen eller på golvet. Ska väl sägas att det är snäppet enklare att mecka i en enorm burk. För att lyckas med meckandet så krävdes det lite sugproppar, torx, komprimerad luft på burk, borrmaskin, metall-borr, nya delar och tid. Massor av tid. Eftersom jag aldrig öppnat en iMac tidigare, och heller inte visste hur maskinen såg ut på insidan, så gjorde jag så mycket efterforskningar jag bara kunde innan glasrutan lyftes av från datorn.

En fem år gammal dator var sen isärplockad och spridd över hela vardagsrummet. Jag fick snabbt svar på flera funderingar jag haft. Visade sig att min dator levererat med SATA-kopplingar istället för den aningen äldre standarden PATA, eller IDE som jag är mer vad vid. Det hela gjorde mig glad, eftersom modellen precis innan min dator, levererades med just PATA. Datorn är ju som sagt hela fem år gammal, normalt sett brukat väl folk skrota datorerna vid det laget. Jag köpte in en ny hårddisk av SSD-typ, vilket var den största fördelen med hela projektet. Allt tackvare det att det satt en SATA-koppling i, vilket SSD kräver.

Tyvärr satt inte den nya hårddisken perfekt i datorn, så jag fick använda mig av borrmaskin för att borra nya hål i en hållare, som jag sen lyckades få att sitta perfekt. Alla kablar och enheter i en iMac sitter väldigt tajt, så det går sällan att göra några större justeringar än att byta ut en enhet, vilket bevisligen också kunde vara lite lurigt.

Varför SSD istället för.. ja vad är det annars? Jo SSD är den typ av hårddisk som gäller nu för tiden, och som inte ens fanns när jag köpte min dator för fem år sedan. Skillnaden är att SSD är mer likt en minneskort som vi använder i våra kameror/mobiler osv, dvs inga fysiska delar som snurrar eller skrivararmar som kan repa skivan eller motsvarande. Det medför även en närmast extrem skillnad i läshastighet. Nu tar det 24 sekunder från det att jag trycker på ON till dess att jag har webbläsaren uppe och kan fortsätta skriva på den här texten. Kanske inte låter så snabbt ändå, men då tar du troligtvis inte med i beräkningarna att datorn också är FEM år gammal! Dagens tips, gå över till SSD och ditt datorliv kommer vara bättre på alla sätt. Utom ett, och det är utrymmesmässigt. SSD är väldigt dyrt om man ska ha stora volymer, men man får tänka lite smart tills dess att priserna sjunker ner till dagens standard-hårddiskar.

Planerar du att köpa en ny dator, kan det först vara värt att kika på framförallt hårddisken och ram-minnet. Ram är extra viktigt om du kör med Mac, då dessa använder sig av dessa i större utsträckning än t.ex vanlig PC.

14 september 2011 

När en dag rinner som sand

Har du någon gång märkt av att dagen bara försvinner mellan dina fingrar? Du har så mycket du vill få gjort, men hela tiden något annat som måste göras innan. När en hel dag blir så, ja då försvinner nästan syftet med dagen, eller iallafall får man den känslan. Alla de där grejerna man gjorde, som ”var i vägen”, hade ju givetvis behövts göras dagen efter annars, men riktigt så tänker man ju inte alltid.

 

Just den här dagen var en sån för mig. Jag ville pyssla med mina små projekt, men istället blev hela dagen bara pannkaka, och efter att klockan blivit 17:00, gav jag upp helt i mina försök att få något gjort för dagen. Förmodligen lika bra det. Ironiskt nog, fick jag då plötsligt något gjort! Haha. Jag köpte mig själv en ny rakapparat, som jag hoppas kommer överträffa mina förväntningar med bastanta älgkliv i nordlig riktning. Köpet var ett av de mer impulsliknande jag gjort faktiskt, och med impuls menar jag såklart att jag ägnade en betydligt kortare tid till att reka av ”hela” internet efter information om vilken rakapparat som är bäst, och varför den är bäst. Givetvis måste man då hitta den produkt man söker, som har de funktioner man vill ha till ett pris man kan betala. Den absolut bästa av dem alla kostade 4500 kr. Dyrt så in i helvete? Ja! Prisvärt? Knappast. Det mest unika med den var att man fick en väldigt fin necessär med. Tack.

Först var jag inne på att köpa mig en Braun, men sen bestämde jag mig för att testa på något nytt, eftersom jag haft Panasonic innan, som har liknande teknik och struktur som Braun. Istället hoppade jag på Philips sortiment, och rekade av lite snabbt. Hittade sen en för 1790kr, vilket också är rätt mycket pengar, men då har man också en rakapparat som ska hålla ett tag, då det även medföljer rengöringsstation och hela kalaset. Min förra rakapparat, Panasonic ES-8093, gjorde ett bra jobb, och kostade här i Sverige strax under 2900 när jag köpte det. Råkade däremot göra ett bra kap på en nätbutik i Tyskland, som sålde den för 800+ kr. Prisvärt. Men nu efter flera års trogen tjänst, har den såklart börjat tröttna, och hugger mig titt som tätt, samt att batteriet är något rejält strul med, då det inte får hamna under 90%, eftersom apparaten då blir jättesvag och istället rycker av mig skägget.

Något som gör en rejält trött i jakten på ny rakapparat, är det helt sjuka mängder namn på alla de fullständigt ointressanta delarna av apparaten. Har tillverkarna lyckats ta fram ett material som gör att det blir lite, lite, lite mindre friktion vid rakningen, så måste de också ha ett namn för det hela, även om det för kunden är aggresivt ointressant, eftersom man egentligen bara vill läsa ”Hårig som en apa? Köp mig! Jag fixar lurvet!” och inte (och ja, detta är riktiga ord från förpackningen) Philips RQ1250 SensoTouch 3D GyroFlex 3D UltraTrack Super Lift&Cut Action SkinGlide AquaTec Precision Trimmer.

Säg mig, övertygar något av dessa ord dig mer, än om det hade stått ”Gör en APA naken på 3 minuter”? Nej, tänkte väl det. Så till alla företag som tillverkar rakapparater, raka av en apa, ta tid och skriv det tydligt på förpackningen. Jag köper den direkt om det visar sig vara sant. Skicka gärna med ett litet USB-minne med videoklipp som bevisar det hela eller något.
Nästa gång jag köper rakapparat, får förpackningen gärna se ut som något i stil med det du ser nedan.

22 augusti 2011 

Att bara utmana sig själv


Igår fick jag nog. Låter ju alltid väldigt allvarligt, men riktigt så var det inte igår, men jag fick ändå nog. På vilket sätt? Jo, jag kände redan när jag satt i bilen efter att ha kört hem från förskolan med Nico, att det var en dag för förändring. Hela bilen kändes smutsig och äcklig på insidan, precis som lägenheten i sig också gjorde.
När jag och Nico sen kom upp till lägenheten, så körde jag igång ganska omgående med mitt projekt att förändra. Givetvis visste jag att allt jag ville göra, skulle komma att bli rejält jobbigt, då min kropp inte på långa vägar återhämtat sig. Jag har nu i flera dagar bara varit inomhus, suttit ner eller legat i soffan. Den främsta anledningen till det har varit för att jag inte klarar av att gå på toaletter någon annanstans än här hemma, och det beror då inte på någon sorts fobi för offentliga toaletter eller så. Jag är nämligen högst beroende av att kunna spola med vatten efter ett toalettbesök, då mitt sår fortfarande är öppet och svider löjligt mycket när jag gått på toa. Det i kombination med att jag bara klarar mig max någon timme från toalettbesök, gör livet för stunden lätt begränsat.
Igår var dagen jag fick nog, och tröttnade på att vara begränsad.

Eftersom jag var själv hemma med Nico, så hade jag det lite extra bökigt med mitt projekt att förändra här hemma, men efter lite lunch, och en powernap för hans del, så rullade det på rätt bra ändå. Jag skapade en lista med saker som jag ville ändra, köpa eller fixa. Det blev en lista på över 20 punkter, men efter flera timmar, så hade jag inte bockat av en enda. Men det berodde inte på att jag inte gjort något, utan för att jag helt enkelt hittat många andra saker som behövde göras innan jag kunde göra de 20 andra punkterna.
Den största utmaningen låg i att orka med rent energimässigt i kroppen. För när jag röjt upp rejält i köket, så började kroppen skaka av utmattning, vilket inte är speciellt normalt för en kropp. Så hela tiden var jag tvungen att anpassa så jag inte tog ut mig själv totalt, för det leder inte till något bra resultat i slutändan ändå.
Men vad gjorde jag för grejer då? Jo, jag tog tag i alla möjliga små konstiga saker, som att tömma brödrosten från alla miljarder små smulor, byta batterier i Nicos nattlampa, damma av varenda liten mjukisnalle på Petras ”nallehylla” som sitter i sovrummet, spraya ta-bort-medel på soffan inför en rejäl tvätt och massor av andra små liknande saker. Sen började jag även planera för hur vi skulle ha våra vinterkläder och andra tillbehör. Letade upp saker som jag ville köpa hem, och bestämde mig för att strunta i kostnaderna och bara se till att köpa sånt som jag ville att vi skulle ha.

Egentligen vill jag och Petra bara byta lägenhet nu, så vi kan satsa lite på en finare inredning, då det idag är helt uselt att köpa snygga soffor, då det ändå inte kommer förändra vårat läge. Mitt mål är att få köpa en lägenhet, men som man kan förstå, så är det inte helt lätt när jag ständigt åker på diverse sjukdomar och dessutom inte är fast anställd. Det är alltid svårare att få lån om man själv är driftig nog att starta eget, märkligt nog. Men det löser jag.

Klockan blev ganska plötsligt 17:00, och det var dags för mig och Nico att hämta upp Petra på jobbet. Vi skuttade in i bilen och brände iväg. Jag hade stora planer för kvällen, något som Petra inte visste om, men som ändå fick reda på när vi väl kom fram. Jag berättade att det var shopping som gällde, vilket såklart förvånade Petra, då jag inte varit långt utanför lägenheten på länge. Vi åkte hem en snabb sväng för att tömma ut bilen på prylar, då jag hade planer på att köpa en big ass jävla jättespegel. Bilen tömd på prylar, och så drog vi iväg.
Min mage skötte sig ska sägas, jag var inte utom besvär, men den skötte sig tillräckligt.
Men definitionen av att ”sköta sig” är däremot ganska luddig. Jag fick inga akuta besvär är mer en korrekt benämning. För när vi knatade bland inredningsprylarna, så blev jag många gånger påtagligt överansträngd, och behövde sätta mig ner flertal gånger. Jag svettades ymnigt när det blev lite väl mycket, och hade stundvis svårt att fokusera, men det ändrade aldrig mina planer på att lyckas med mitt dagsmål att shoppa alla saker jag ville ha hem. Totalt fick jag nog sätta mig ner och vila kanske 10 gånger eller så, men det kändes ändå helt okej, då jag ju faktiskt lyckades få tag på precis allt och lite till.
När jag dragit kortet i kassan och blivit ca 3000kr fattigare, så rullade vi ut alla grejer till bilen. Jag visste ju redan långt innan att det skulle bli ett projekt att få in den enorma spegeln på inte mindre än 190cm i längd. Faktum med så blev det så tajt att bara jag fick plats i bilen. Vi köpte ju bra många andra saker också såklart, men spegeln var den som våldtog bilen fullständigt. Petra och Nico fick stanna kvar medan jag körde hem för att lämna av spegeln. Det var ingen direkt bekväm körning hem, men det fungerade.
Väl utanför porten så började jag slita och dra i spegeln. Våra ”diagonal-grannar” kom precis när jag fått ut spegeln ur bilen. Vi känner inte dem så väl, då de som sagt bor på diagonalen, vilket på något konstigt sätt leder till att de inte är ”riktiga” grannar, jämfört med grannar som bor under eller vid sidan av en. Jag gav dem ett tips om att inte köpa en så stor spegel om man har en så liten bil. De skrattade och såg ut lite som om de tänkte ”Klarar du verkligen av att lyfta den där?!”. De undrade om vi t.om skulle få plats med den i lägenheten, haha. Jag berättade bara lite snabbt om när jag själv konkade upp med båda tvättmaskin och diskmaskin till lägenheten på tredje våningen utan hiss. De skrattade med en underton av ”han är galen”. Haha.
Spegeln fick jag upp rätt enkelt, dess storlek till trots. Ställde in den i sovrummet, och gick sen ner till bilen för att genast åka tillbaks för att hämta Petra och Nico. Jag lät resten av grejerna vara kvar i bilen, så jag snabbt kom tillbaks till dem båda.
Väl på plats igen, så hade Petra och Nico gått iväg för att handla lite mat inför kvällen. Det blev en liten snabbshopping, då vi bara ville få med oss det nödvändigaste hem. Jag kände ganska tydligt att energin började tryta, men körde på med de små reserver som fanns i kroppen. Vi hoppade alla in i bilen, åkte hem, stannade utanför porten. Petra greppade Nico, gick upp till lägenheten.
Själv satt jag kvar i bilen en stund. All energi var slut för stunden. Benen kändes alldeles svaga och så väldigt trötta. Efter någon minut bestämde jag mig för att bara ta tag i de kassar som fanns bak i bilen och få det hela gjort. Det lyckades, men hjälp va trött jag var efteråt. Kastade i mig lite fil och flingor, för att sen lägga mig på soffan.
Det var länge sen jag kände en sån extrem trötthet i kroppen. Men fan va nöjd jag kände mig över att ha klarat av allt. Jag lyckades med precis det jag hade hoppats.
När Petra nattat Nico, kom hon ut till mig i soffan. Givetvis gjorde hon ”misstaget” att lägga sig bredvid mig och kramas, vilket snabbt ledde till att vi båda däckade som kattungar på rohyopnol-överdos. Någon gång runt 24-tiden vaknade vi upp, för att förflytta oss till sängen och fortsätta sovandet där.

En bra dag. En mycket bra dag för mig, trots fullständigt uttömda energidepåer och besvärliga stunder med skakig kropp till följd. Vad fan är väl det när man ändå lyckas ta sig i mål?

13 augusti 2011 

Dubbla överraskningar!

Det är ju inte jätteofta man blir överraskad här i livet. Visst, ibland blir man kanske förvånad eller så, men just överraskad är något som bara händer vid enstaka små tillfällen. Men så plötsligt, kom just den här lördagen, och gav mig just två överraskningar.
Den första överraskningen kom ganska tidigt på dagen, och bestod helt enkelt av ett nytt dataspel. Låter lätt trist såklart, men det var långt bättre än jag vågat hoppas. Klockan 11:30 låg jag i sängen, Nico skulle sova lite middag, och jag själv klickade runt på nyhetssidor för ny spännande läsning. Hittade då rätt snabbt att spelet Minecraft fanns ute till ett bra pris, då man fick två spelkonton till priset av ett. Total kostnad var 15€, så jag skulle därmed få betala 150kr för spelet. Men eftersom jag inte var så intresserad av att spela det helt själv, smsade jag Erik, och vi kom fram till att 75kr var för ett spel kändes klart godkänt på alla sätt. Jag köpte spelet direkt på deras hemsida, och körde igång omedelbart med en egen server på datorn, som för övrigt krävde lite trixande för att få det riktigt bra.
Så, varför var det här smått nördiga dataspelet så speciellt då? Överraskande dessutom?! Jo, jag hade länge haft det här spelet i huvudet, och även testat på en liten gratisversion där man fått hoppa runt lite i Minecraft världen, fast på ett mycket tidigt stadie och med tämligen tråkiga möjligheter. Trots mina erfarenheter i tidigare test, kände jag ett starkt sug att få prova på den riktiga köp-versionen. När jag sen kom igång med spelet, så var jag fast. Tror inte det är något annat spel som fångat mig på samma sätt. Visst, jag har spelat tv-spel i många, många timmar i sträck, men det här är det första spelet där jag verkligen fick känslan av att vara fri och kunna göra ”vad jag vill”.
Spelet i sig har ingen handling, eller ens ett mål för den delen. Det finns inga direkta bossar att döda, eller banor att klara. Spelet är helt enkelt en sandlåda, där du får skapa det du vill.

Jag startade upp servern på min dator, vilket innebär att jag i spelet skapade en värld där jag och Erik kunde börja röja loss totalt. Vi båda startade upp med en varsin gubbe, mitt ute i det vilda. Vi började knacka sönder lite träd för att se vad som hände, och poff så hade vi fått trä, som vi då kunde göra till plankor eller stavar, som i sin tur kunde bilda lådor och arbetsbänkar, som i sin tur, med kombination av sönderhackad sten och trästavar, blev stenyxor och hackor, som i sin tur gjorde att vi kunde bygga upp byggnader och vapen, som med tiden leder till att vi kommer kunna odla grödor och ha djur i inhängnader. Djur, så som kor, gris, får och ankor. Utav dessa kan vi sen göra skinkläder som skyddar bättre mot de attacker som vi råkar ut för av monster, som kommer till liv under spelets nätter. Kossorna kan mjölkas, fåren kan klippas och ankorna kan ploppa ut ägg. Börjar du förstå nu att spelet har en ganska lång saga att berätta? Men det tar inte slut vid att du kan ta hand om djur eller odla grönsaker, det är bara ett sätt att spela på. Du kan istället gräva dig ner i djupa gruvor, hitta kol och metaller, som du sen kan använda för att göra ännu bättre verktyg eller vapen, eller tågräls eller båtar. ”Men jag har sett det där spelet, det är ASFULT!” Haha, ja grafiken i spelet hör inte riktigt hemma i de mer vanliga kommersiella spelen, utan ser mer ut som något taget från sent 80-tal eller början på 90. Men faktum med, så spelar inte grafiken någon större roll, då känslan ändå finns där, och faktum med, så tror jag känslan kommer lättare till en, när det grafiska är så rent och enkelt, att det inte finns några häftiga detaljer i miljöerna att studera. Istället är det den fullständiga friheten att du faktiskt kan minera ner ett helt berg och göra parkering av det.


Det sista jag tänkte berätta om spelet, som också var en känsla jag aldrig haft i ett spel tidigare, var när jag blev dödad av några monster, och då fick starta om på ny plats i den värld där jag och Erik stojjade runt. Problemet var bara det att spelet i sig har inga mini-kartor eller översiktskartor. Därmed ”vaknade” jag upp på helt okänd plats, i en närmast oändlig värld. Jag gjorde mina små försök att hitta tillbaks till våran plats där Erik fortfarande byggde på det hus vi startat igång med. Jag klättade över berg, genom dalar, undvek djupa grottor pga av det illasinnade morrandet som hördes när jag närmade mig dem. Berg och dal försvann bakom mig, och jag vandrade istället genom öken. Plötsligt som från ingenstans, mitt i den enorma öknen, dök det upp ett gigantiskt hål i marken, och jag var väldigt nära att ramla rakt ner, vilket skulle leda till en säker död, och ännu ett nytt uppvaknande någonstans i den stora världen. Efter ganska lång tid, så gav jag upp sökandet av vårat gemensamma läger, och eftersom natten kom i spelet, vilket i sin tur drar fram monster som mer än gärna dödar en, fick jag snabbt hugga ner några träd, skapa mig verktyg som kunde hjälpa mig skapa en egen liten grotta i berget. Jag hade tur som hittade både kol och järn på platsen där jag hackade mig in i berget, vilket gjorde att jag kunde skapa mig facklor av träpinnar och kol, samt smälta ner järnet och göra stål till ett svärd. När solen sen gick upp igen, kunde jag fortsätta mitt letande.
Charmigast hade ju varit om jag fortsatt leta tills dess att jag hittat basen på egen hand, men för att inte förstöra spelkänslan helt, valde jag att ta fram x- och y-kordinater vilket man kan komma åt via spelets ”kontrollsystem”. För att inte behöva riskera att det hela skulle hända igen, byggde både jag och Erik en varsin säng i spelet, vilket gör att man vaknar upp vid sin säng efter att man råkat illa ut.

Jag blev därmed inte bara förvånad över hur mycket mer spelet hade att ge, utan jag lämnades istället med en rejält överraskad känsla. Trodde aldrig spelet skulle kunna ge så mycket.

Så! Vad kan då den andra överraskningen ha varit? Jo, det var ju lördag trots allt, så Petra hade storslagna planer för våran kväll. Hon kände sig märkligt sugen på tacos, och hade redan innan hon frågade mig om middagsförslag, bestämt att taco stod på kvällens middagsmeny. Dessutom var hon vansinnigt sugen på efterrätt också, så hon bestämde sig för att vi skulle äta äppelpaj med vaniljglass. Wow! Lät verkligen som en dunderkväll. Jag, nörden, var ju fast i mitt spelande, så jag såg aldrig någon överraskning komma, men fram mot kvällen, vid sisådär 19-tiden ringde det plötsligt på dörren. Det i sig var ju inte speciellt överraskande, då vi rätt ofta har oannonserat besök hemma hos oss. Min tanke var att det nog var Daniel som kom förbi lite spontant. Jag öppnade dörren och möttes av mina föräldrar?! Jag blev riktigt överraskad, och hade aldrig ens haft en fundering på att de kanske skulle kunna dyka upp rätt ”sent” på dygnet. Tar ju trots allt ca 1 timme att köra, och resan blir totalt 20 mil, så därför överraskas man ju extra mycket när de dyker upp vid middagstid. Kändes väldigt roligt att de kom förbi så ”spontant”. Givetvis hade ju min lömska sambo riggat hela överraskningen redan vid 09 på morgonen.

18 januari 2011 

Höja skärpan lite

Jag har länge tjatat om att jag måste köpa en ny brödkniv här hemma, och extra påtagligt blev det ju nu är jag dessutom börjat baka eget bröd! Att stå där med precis nybakat varmt bröd, och sen fullständigt mosa det med en tvärslö brödkniv som inte ens ger ett snitt i handen om man verkligen försöker.
Jag vill ha knivar som ger djupa snitt i handen bara man tittar på dem. Så därför köpte jag mig nu en ny brödkniv i min älskade knivserie från F.A Porsche. ”Men ååh va töntigt, bara för att det är Porsche!” Njaa, inte riktigt så enkelt min fete herre, det är faktiskt så att Porsche-knivarna är helt brutala, och jag använder i stort sett aldrig någon annan kniv än min Porsche-kniv. Enda undantaget är när jag ska försöka skära bröd, och gång på gång tror mig kunna dela på brödet med hjälp av den där brödkniven som man inte ens kan skilja på egg eller ovansida. Slutresultatet blir därmed att jag greppar min kära Porschekniv ändå och gör det bästa av situationen, för helt ärligt så funkar det inte speciellt bra även fast kniven är vass.
Eftersom jag nu också använt min kära kniv i nästan en evighet, så börjar den bli lite sliten och ledsen. Jag har inte tagit hand om den helt enkelt, så därför köpte jag också en slipsten från Porsche själva, som nog kan råda bot på min kära följeslagare i köket.

Så nu är en brödkniv och en slipsten påväg hem till mig, mycket trevligt!
Jo just det! Innan jag glömmer, jag verkligen älskar hur de har namngett brödkniven från Porsche. Eftersom det inte duger med att bara vara en kniv när man ska skära sig genom bröd, så gäller det ju att övertyga om att det du håller i din hand verkligen kan ta sig igenom de mest svårforcerade brödskorporna, tjocka som barken på en kallfrusen tall. Därför heter det inte brödkniv, utan brödsåg! Haha, känn på den! ”Ge mig BRÖDSÅGEN! FÖR NU SKA VI FÄLLA BRÖÖÖÖD!”

Older Entries »