Det gick ju riktigt snabbt att få hemma dessa två från CDON.com faktiskt. Lite imponerande. Dagen efter min beställning så fick jag på morgonen ett sms som bekräftade att de hade skickat min beställning, tidigt morgonen därpå så hade jag en irriterad brevbärare som försökte pressa in hela paketet genom brevinkastet på min dörr. Han lyckades, men det tog ett tag, haha. ”Varför öppnade du inte och tog emot istället, dumfan.” Därför att det skulle visa sig rätt menlöst, då han redan pressat in halva paketet genom dörren. Skulle därmed inte bli lättare för brevismannen på något sätt.
Regn, blåst och obefintligt med sol. Ja, så kan man ju sammanfatta det hela, men nej nej. Det hände faktiskt lite mer saker än så.
Under hela gårdagen, dvs Lördag, så funderade jag på om jag skulle och köpa ett nytt Xbox 360. Varför? Jo, för att mitt nuvarande har ett tungt fel på grafikkortet, vilket gör att det ser ut som man kör något sorts epilepsitest hela tiden. Allt flimrar i olika färger och ser ut som skit i störta allmänhet. Men eftersom jag är lite snål mot mig själv, så har jag låtit det vara, och spelat på ändå. Lite smått svårt när det blir natt i spelen, och överallt så flimrar det i rött, grönt och blått, och mitt i havet av flimmer ska man försöka urskilja någon motståndare, som givetvis har sett mig för längesen, och även satt ett skott i pannan på mig, samt ett i benet som varning och lite på skämt.
Jag, Petra och Nico kom upp runt 09:30 från sängen, då Nico så småningom blev väldigt arg, fick jag ta upp honom, köra igång musik i vardagsrummet och sen dansa runt sjungandes med honom i famnen. Då spelar det nästan ingen roll vilket humör han är på innan, han blir alltid lugn när jag sjunger med i ”Wild World” med Cat Stewens. – 
Nico slumrade till lite smått igen efter min lilla dans och sång. Givetvis sov han inte länge, utan vaknade ganska snart igen, lagom tills dess att vi skulle äta frukost. Så han fick träna lite morgongympa, dvs ligga på mage och lyfta nacken. Det här var inte något som passade Mr Nico denna morgon, så det fick istället bli ett träningspass för mamma, genom att hålla honom i famnen samtidigt. Vi hade en stor plan för dagen, och det var att städa upp här hemma. Planer kommer, planer går, och idag så gick planerna i krash direkt. Det fick istället bli en långpromenad bort till Erikslund, en promenad på ca 1 timme, eller närmare bestämt ungefär 4-5km. Jag frågade om Daniel ville hänga med på promenaden, och det ville han. Hans hund Killer kunde behöva en långpromenad.
Så vid 15-tiden möttes vi upp utanför porten. Regnet hade ännu inte visat sin närvaro, men man kunde tydligt känna hur det hängde i luften och bara väntade på rätt tillfälle att attackera oss. Kan väl säga som så att regnet inte direkt misslyckades heller, då det faktiskt började sippra ner redan i början, bara som en varning såklart.
Vi knatade på så duktigt det bara gick. Nico tröttnade på att åka i vagnen, vilket förvånade lite. Han brukar älska att ligga i vagnen och guppa runt, men den här dagen passade det sig inte alls. Jag tog så småningom upp honom från vagnen, då man kunde höra på skriken att det inte var läge för honom att ligga kvar längre. Jag drog upp min tjocktröja, och höll honom mot mig, för att sen dra igen tröjan igen. Där trivdes han, rejält. Men det var inte helt lätt att bära runt på honom inne i tröjan, även om jag gjorde det en längre sträcka, så skulle det aldrig fungera hela vägen hem sen också.
Eftersom jag och Petra har letat efter en bra bärsele till Nico, så bestämde vi oss för att köpa en direkt. Orkade inte leta runt längre, vi visste ju ungefär vilken vi ville ha. Så det fick bli till att gå in på närmaste barnbutik och köpa en Baby Björn Synergy Bärsele. Något som förvånade mig var att Nico blev på rekorddåligt humör när vi väl kom in i butiken. Han tyckte precis ingenting var roligt. Vi bara gick in, valde bärselen, och gick ut igen. Ja vi betalde ju såklart, men allt gick snabbt. Så snart vi kommit ut från butiken, så blev Nico lugn. Det var verkligen något speciellt med den där butiken, som han bara avskydde och hatade. Vi knatade vidare till nästa ställe, nämligen där jag tänkte köpa ett nytt Xbox 360 Slim. Det kalaset gick på 2399kr, vilket fick duga. Under tiden som jag jagade runt efter Xboxet, så fick Petra knata iväg med Nico till kundtoaletten och försöka amma honom lite snabbt, då han inte slutade skrika så snart vi kommit in även i denna butik. Jag shoppade min nya leksak, och gick bort till toaletten. Kunde tydligt höra Nico skrika på mamma. Petra öppnade upp efter några minuter, och Nico började lugna ner sig. Han gillade tydligen inte toaletten heller. Även om han varit lugn vid amningen, så sprack det helt när Petra bytte blöja på honom, haha, Nico, Nico… Ditt lilla monster.
Påvägen ut från butiken så gjorde jag ett snabbt och tappert försök i att försöka förstå mig på hur bärselen fungerade. Men tålamodet höll inte riktigt för att få ihop delarna snabbt nog, så vi struntade i det hela, och la ner Nico i vagnen och började gå. Tog inte lång tid innan Nico tydligt visade på att det INTE skulle vara aktuellt att ligga ner i barnvagnen hela vägen hem! Så samtidigt som vi gick i duggregnet försökte jag förstå instruktionerna, testade att dra på mig allt, varvid det mesta föll snabbt på plats. Hela konstruktionen var rätt logisk, om än fylld med möjligheter som gjorde det lite klurigare att få till allt precis som man ville. Men efter en liten stund lyckades jag, så Nico fick istället hänga runt i bärselet, om han gillade det? OM han gjorde! Haha, han nästan däckade direkt när han fick ligga mot pappas bröst och bara njuta av att gunga med. Fungerade som en dröm! Underbart. Jag struntade helt i att allt inte satt perfekt för min egna komfort, det kunde jag leva med.
Efter ca en timmes promenad, så kom vi hem, men allt var inte riktigt klart för att lägga sig på soffan, näe inte riktigt än. Jag och Daniel behövde nämligen gå till matvarubutiken för att köpa oss middag och lite sånt där nödvändigt. Petra fick gå upp i lägenheten och börja amma Nico istället. Petra hade även önskat sig Korvstroganoff till middag, vilket det också fick bli. Regnet tilltog på riktigt när vi gick det korta sträckan mellan hemmet och matvarubutiken, såklart.
Vi var alla helt slut när vi satte oss i soffan och bara pustade ut. Lång promenad. Blöt promenad. Härlig promenad.
Under kvällen så tittade vi på Kick Ass, som visade sig vara en så otroligt mycket bättre film än jag vågat tro. Trailern hade ju sett lite smårolig ut, men jag trodde absolut inte att den skulle vara så rå och med en så pass skön story. Jag hade mer förväntat mig något av det vanliga, så som några ungdomar som ger sig in i lite fight och löjlar sig, typ. Men den här filmen kan jag faktiskt rekommendera att se. Kanske inte helt lämplig för barn faktiskt, även om den kanske ger sken av det. Beror iofs på vad man tycker att ens barn ska se, men att skjuta folk i huvudet så blodet sprutar är rätt vanligt förekommande i filmen.
Jag skojar inte, mitt huvud bubblar över just nu. Jag har skrivit om det förut, men gör det igen.
Jag tål inte att göra dåliga köp. Oavsett pris, så hatar jag dåliga köp. Jag kan känna mig hopplöst dum som köpt en skitpryl för 10kr när den sen kostar bara 5 på ett annat ställe. Däremot så utforskar jag i olika nivåer, beroende på pris. Handlar det om, låt oss säga en dricka, så kan jag fundera över
- Är jag verkligen så törstig att jag inte kan spara 17kr?
- Finns den billigare i närheten?
- Finns det andra alternativ?
Det är om jag ska köpa t.ex en Fanta 50cl.
Tänk dig nu istället ett köp av kamera, objektiv, minneskort och övriga tillbehör till ett värde av ca 35 – 40 000. Det kommer så ofattbart många funderingar in i bilden!!
- Behöver jag en ny kamera?
- Vilka alternativ finns det?
- Är det motiverat för mig att köpa en sån kamera?
- Begagnad eller ny?
- Är det rätt tid att köpa, eller kommer det snart en uppföljare?
- Vilka förändringar kan nästa modell ha, och vilka rykten florerar?
- Hur ligger den prismässigt idag, och hur låg den när den kom?
- Vilka nackdelar har kameran?
Och massor, återigen massor av andra frågor. Svaren tar verkligen tid att finna.
Men det handlar hela tiden om att göra en bra affär. Inte nödvändigtvis billigast, utan bäst.
Klart jobbigt. Det hör ju vem som helst. ”Byta system”, det är inget man gör på en eftermiddag, eller förmiddag om det är så. Nej, bara ordet ”system” är ju klart invecklat och något som kräver tid, energi och massor av förberedelser. Oavsett om du ska byta Operativ System (OS) eller om du ska ändra ditt system för hur du dammsuger vardagsrummet, så kräver det ju lite övervägningar, funderingar och energi. Vissa saker kräver mycket mer än andra. Och den här gången, så är det jag som ska fundera ut om jag vill byta kamerasystem. Idag så rullar jag med Sony. Något som ofta förvånar folk, eftersom alla andra kör Nikon eller Canon. Ja, alla andra skiver jag, för jag har hittills aldrig träffat någon annan med en Sony på axeln.
Är då Sonys kameror dåliga? Nej, det är de verkligen inte, de levererar riktigt fina bilder och håller bra klass, men… Såklart finns det ett ”men” med här. De håller inte hela vägen ut i spetsen. För ”vanliga” människor (eller the small people som andra uttrycker det), så syns det kanske ingen skillnad, men för mig som verkligen börjar komma igång med fotograferingen, och blir riktigt bister när prylarna inte klarar av det jag vill göra, så blir det bara tråkigt.
Därför måste det ju då finnas en anledning till att folk väljer just Nikon eller Canon, dessa kostar ju dessutom mer än motsvarande Sony-kameror.
Vad jag använder idag är en Sony A700, vilket ses som en semiproffs-kamera, den har 12 megapixel, antiskak i huset, klarar relativt höga ISO och är helt underbar att hålla i, ja greppet är enastående skönt, och det får den alltid beröm för, oavsett Nikon-älskare eller Canon-älskare. Desstuom smattrar den iväg med 5 bilder per sekund, har en rejäl bredd med objektiv i schysst kvalité samt en rejäl skärm på hela 3 tum med 920 000 pixlar, vilket är helt grymt.
Vart brister det då? Jo, jag upplever att den inte jobbar med mig när jag verkligen måste hitta fokus snabbt, eller när jag måste bränna av bilder i något sämre ljusförhållanden, då brister det i kvalitén, ISO-hanteringen orkar inte med på den nivå som jag vill, vilket skär i hjärtat på mig när jag har fotograferat fina bilder i svagare belysning.
Fakta om Sony A700
Format: CMOS-sensor på 12 Mpix
Skärm: 3 tum @ 920 000 pixlar
Antiskak: Ja, inbyggt i huset
Bildserie: 5 bilder/sekund (Både i JPEG och RAW, tills kortet är fullt, GRYMT)
ISO: 100 – 3200 (utökat upp till 6400)
Kortplatser: Dubbla, CF samt Memorystick Duo
Sensorrengöring: Ja
Live View: Nej
Pris: Finns inte att köpa längre, men låg på 14 000 för huset.
Nackdelar med Sony A700:
- Klarar inte ISO i extrema situationer
- Fokusen känns inte 100%
- Har en egen blixtsko, dvs struntat i standarden som Nikon och Canon delar med flera andra tillverkare
- Inte fullformat på sensorn
Det leder mig då in till att vilja köpa ett nytt system, vilket är otroligt kostsamt, eftersom jag idag har 4 objektiv, mellanringar, blixt och massor av andra tillbehör, unika för Sony. Allt detta måste säljas, om jag vill få in pengar att lägga på nytt system. Låt oss säga att jag kanske kan få in 10 000 för det hela. Vilket i sig är surt, eftersom det ena objektivet är helt nytt för 4000. Hur som helst.
Vad tittar jag på då? Jo, nummer ett, Canon 5D Mark II.
Den här kameran jobbar jag med när jag är ute och fotar, ja som du kanske förstår då, så är det inte jag som äger kameran, utan företaget jag jobbar för. Underbar kamera faktiskt. Den smattrar av bilder i hiskeliga 21 megapixel, vilket bara är mysigt. Den har hutlöst många olika objektiv att välja mellan, det klarar av ISO så fantastiskt bra att man inte ens ser det i hela 1600, det är GALET bra. Skärmen är av samma typ som i min kamera. Dessutom hanterar den fokus bättre, snabbare och skarpare än min kamera.
Men de kanske viktigaste delarna just nu är att den har fullformat och dessutom filmar i full HD. DET BLIR SÅ GALET SNYGGT! Jag skojar inte, det blir så snyggt att jag är beredd att köpa kameran nu bums!
Men varför köper jag den inte bara då? Jag har ju faktiskt råd, även om den kostar motsvarande en bil. Mjo, det är nämligen som så att det finns några små nackdelar som jag givetvis måste väga för och emot hela tiden.
Fakta om Canon 5D Mark II
Format: Fullformats CMOS-sensor på 21 Mpix
Skärm: 3 tum @ 920 000 pixlar
Antiskak: Ja i objektiven, inte inbyggt i huset.
Bildserie: 3,9 bilder/sekund
ISO: 100 – 6400 (kan utökas upp till 25600)
Kortplatser: Plats för ett CF-kort
Sensorrengöring: Ja
Live View: Ja
Pris: ca 20 000 för bara huset
Nackdelar med Canon 5D Mark II:
- Tar fjuttiga 3,9 bilder per sekund, det känns som om den inte ens tar med seriebildstagning i jämförelse med min kamera.
- Det surrar när man filmar, vilket enbart kan avhjälpas med en extern mikrofon.
- Är äldre, kom 2008, och borde få en uppföljare snart, senast 2011.
- Hade varit fint om man fått två kortplatser.
Givetvis finns det en motståndare även för Canon i det här racet. Nämligen Nikon D700.
Vad har denna kamera som inte Canon har då? Mjo, den har framförallt ännu bättre fokusmotor i sig, vilket den alltid får beröm för, dessutom kör den med samma sensor som sin storebror D3 rullar med, dvs en äkta proffskamera. Så det man har gjort är att ta samma sensor från en pampig kamera, och smackat in i ett mindre skal, voila! en D700 är född. Detta ger i sin tur stora förmåner för oss som inte vill ha en jättekamera alla gånger, utan istället vill sätta dit batterigreppet när det väl behövs.
SÅ! Varför köper jag inte denna då? Om den nu är bättre än Canon?! Det är den inte, det är bara som så att den har vissa fördelar, men också nackdelar såklart. Men vi fortsätter med lite fler positiva bitar. D700an klarar bland annat av att smattra iväg 5 bilder per sekund, och om jag trycker dit ett litet fint batterigrepp så bara spurtar den iväg likt Usain Bolt och ger mig hela 8 bilder per sekund. Amazing! Men jag är ju ingen sportfotograf, så jag behöver det inte egentligen, men hur som helst, det är imponerande. Nu undrar du säkert varför jag i helvete gnäller om ynka 3,9 på Canon om det ändå inte spelar roll. Jo, för att när det väl spelar roll, när jag står där och ska fotografera med en miljon bilder i sekunden, så kommer inte min sprillans nya 5D orka, utan istället lägga sig ner och gråta över sina ynka 3,9 bilder jag vill alltså ha MÖJLIGHET att ta många bilder.
Nu lämnar vi det, och återgår till D700. Vad mer kan detta underverk göra då? Jo, den hanterar ISO, om möjligt lite bättre än 5D MKII gör. Ganska otroligt eller hur? Ja det är det.
Men, som alla kameror, så faceplantar även denna på något, och den här gången blir det videoinspelningen. ”Men åååhh, du ska ju fotografera, inte filma, din nolla” kanske du tänker. Och så kan du gärna få tänka, för det visar inget annat än att du aldrig har filmat med en systemkamera i stil med Canon 5D MKII. Då hade du knipit din breda käft och hållit med mig om att filminspelning absolut borde finnas med på en så stilig kamera som D700. Däremot ska det då nämnas en liten detalj, och det är att Nikon har av någon rolig anledning, valt att INTE ha stöd för ljudinspelning utan extern mikrofon. Ja nu har ju inte D700 filminspelning som sagt, men de Nikon som har det, har INTE stöd för ljud på annat sätt än med extern mikrofon. Märkligt? Ja lite. Om det beror på att man får ett irriterande surrande ljud med på köpet om man har inspelning utan extern mikrofon? Mycket möjligt.
Fakta om Nikon D700
Format: Fullformats CMOS-sensor på 12 Mpix
Skärm: 3 tum @ 922 000 pixlar
Antiskak: Ja i objektiven, inte inbyggt i huset.
Bildserie: 5 bilder/sekund (8 bilder med batterigreppet)
ISO: 200 – 6400 (kan utökas upp till 25600)
Kortplatser: Plats för ett CF-kort
Sensorrengöring: Ja
Live View: Ja
Pris: ca 23 000 för bara huset
Nackdelar med Nikon D700
- Kostar mest av alla, men vad är väl pris i jämförelse med att vara kanonnöjd med sina bilder?
- Ingen videofunktion?
- Något äldre, borde få en uppföljare snart
- Bara plats för ett kort, men det får man ju överleva
Slutsats.
Det är ett helvete att byta system. Jag vill verkligen känna att jag gör ett riktigt bra val, vilket det just nu inte riktigt känns som om jag kan göra. Att filma känns allt viktigare för mig, för som sagt, kvalitén när man filmar med en systemkamera är slående. Att köpa en vanlig HD-kamera är som att köpa sig en VHS-spelare idag. Bara glöm, du kommer aldrig få samma kvalité i filmen som med en systemkamera, punkt.
Jag gillar Canons menysystem mycket mer, och dess grepp. Nikon har ett bökigt menysystem, men som med alla system, så måste man ju lära sig i vilket fall som helst. Bara det att Canon har fattat att flikar är en bra grej, och ordnat upp det snyggt. Där ligger både Canon och Sony väldigt bra till.
Men vet du vad det värsta är? Jo, att Nikon presterar klart bäst. Så är det. Den ger bäst bilder och är slående grym i nästan alla lägen, utom möjligtvis upplösningen då för studiofotografering. Därför känns det surt att lägga pengarna på något som man vet inte är riktigt lika bra, men däremot superbra, men fortfarande inte riktigt lika bra som ett annat system. Måste jag vänta till 2011?! Suck!
Jag kände ju nu idag, att jag verkligen måste ha en videokamera, jag kommer ångra bittert att jag inte haft något vettigt att filma med, annat än min iPhone, när förlossningen väl har startat.
Så jag rullade idag iväg till NetonNet för att införskaffa mig en ny kamera. Har tidigare kikat på kameror runt 8000kr, men känner att det verkligen inte är värt det, för kvalitén är inte motsvarande det priset faktiskt. Det må vara lite mer vidvinkel, och kanske något bättre kvalité i mörker, men nej, det är inte värt 8000kr för mig just nu.
Så kameran jag valde att spendera lite pengar på idag, blev Sanyo Xacti CA9. Det finaste med denna kamera, är dess vattentäthet. Så underbart att ha en kamera som man aldrig behöver oroa sig över, utan alltid kan filma med. Jag tänker då inte främst på stunder vid stranden, för där är man ju rätt sällan, utan mer stunder i vardagen, då det faktiskt tenderar till att dyka upp en del blöta stunder, så som regn och babybad.
Jag sitter just nu och testkör kameran, för att se om den är värd sina 2690kr, eller om jag helt sonika kommer vilja spendera ytterliggare 5300kr för att få lite, lite mer vidvinkel, och mycket mycket mer vattenkänsligt.
Har alltid varit skeptisk mot Sanyo, då de varit ett lågprismärke som levererat HD-videokameror rätt länge. Men nu börjar de riktiga testerna visa upp bra resultat dessutom. Testvideo kommer upp snart :) Om inte Bisquit hinner före vill säga.
Uppdaterat. Nu har jag testat lite, och det här är mitt första intryck av Sanyos kamera.
Fördelar med kameran:
- Vattentålig
- Smidigt format
- Flashkort (SD upp till 32 gb)
- Bra videokvalité
Nackdelar med kameran:
- Tar enbart ström via batteri. Dvs att man inte kan koppla in en strömkabel för att långtidsfilma något, utan måste byta batterier mellan varven hela tiden.
- Svårt att hitta extrabatterier?
- Kunde ha varit lite mer vidvinkel. Nu är det 38mm räknat med 35mm format. Runt 30-35 vore fint.
- Menyknappen känns lite plastig och leksakaktig.
- Går inte att filma med skärmen stängd?
[Jag brukar ibland undvika att skriva namnen på de företag som jag besöker, men i det här inlägget kommer du fullkomligen översvämmas av name dropping på företag, bara så du vet.]
Igår, söndag, så hade jag och Petra också en ledig dag, vilket vi tillät oss spendera hemma hela tiden. Vi gjorde ingenting vettigt, vilket var det vettigaste vi gjort på länge. Men idag, måndag, så var det dags för oss att vara lite mer effektiva och faktiskt ta nästa steg i förberedelserna inför Bisquit.
Vi gjorde oss iordning i säkert 2 timmar, vilket kanske inte kan anses så effektivt, men väldigt skönt. Man bara strosar runt här hemma, fixar sig lite, plockar lite, och pysslar. Ingen stress. Guld värt. Så småningom lyckades vi däremot bli klara, och kom iväg. Första målet blev att åka till Babyproffsen. Där ville vi kolla in flera olika saker som vi kände saknades. Dels så kollade vi in liftar, och hittade en som vi tyckte verkade perfekt, svart och enkelt, till ett bra pris. Samt att vi greppade tag i en skötbädd som kunde passa i den Brio Vegga som vi köpt för ett tag sedan. Brio Vegga är konstruerad på så sätt att man fäller upp liggdelen, varvid skötbädden inte kan vara hur tjock som helst. Vi hittade en enkel skötbädd som fick duga alldeles utmärkt.
Vid det här laget, så visste vi inte att hela dagens skulle komma att bli en shoppingdag, vilket väl var tur för våran del. Så snart vi kände oss klara på Babyproffsen, så bar det iväg mot Däckkompaniet, där jag fick hjälp med däcken, då det blivit punktering på höger framdäck, de fixade biffen snabbt och enkelt. Därefter bar det iväg mot ICA Maxi i Erikslund, då vi kände oss sugna på glass. Egentligen hade vi velat åka direkt till IKEA för att kolla in några grejer som vi funderat på att köpa, men eftersom jag skulle ha möte med jobbet vid klockan 14:00 så fick det först bli en glass ute på Erikslund. Vi hann ganska precis gå in på butiken Chili, springa runt lite, köpa glass, avnjuta den, och åka till Blåsbo för att ha mötet. Egentligen så gjorde vi inte några större grejer, men vi hade en viss genomgång om kommande vecka. Det kommer bli ganska friskt med jobb framöver. Som tur är så kommer jag sällan befinna mig speciellt långt ifrån Västerås, vilket känns bra då Petra nu är tämligen höggravid.
Vi var på mötet i ca 1 timme. Petra blev riktigt attackhungrig, så det fanns inget annat göra än att åka och käka god lunch någonstans, vilket i sig blev Vivaldi inne i stan. Från början var tanken att vi skulle käka utomhus, men hungern var för stark, så vi glufsade i oss allt redan på plats, haha. När mättnaden slog sig tungt i våra magar, åkte vi sen mot IKEA för att kolla in de där grejerna som vi funderat på. Så vad var det för grejer då? Jo, vi vill få mycket bättre ordning på tvättsorteringen nu, så därför blev det till att köpa en hel hylla med lådor och allt där vi kan sortera in allt på ett mycket smidigare sätt än att bara kasta ner i två tygpåsar. Ska visa er sen hur det blev. Så snart det är klart hehe..
Jag och Petra knatade runt på IKEA i godanro, greppade allt vi kunde tänkas behöva, och lastade in allt i bilen. Det blev en hel del, som alltid. Köpte väl inget onödigt vad jag vet, men man förvånas alltid över hur mycket mer man alltid köper på just IKEA.
Väl hemma så kände jag verkligen hur kroppen blev matt. En av anledningarna var ju att jag bar en stor kartong på 33kg ända från bilen och upp för tre trappor, sen in i lägenheten. Vad är det med mig och bära tunga grejer med otympliga mått?!
Här hemma så är det nu stökigt, på riktigt, inte smutsigt, men stökigt. Jag och Petra har haft ett ganska jämnt flöde av förändringar. Våra vänner här i Västerås skrattar när de kommer hit, för saker och ting förändras nästan mellan varje besök. Men nu känns det faktiskt som om vi börjar komma fram till hur vi vill ha saker och ting. Ganska lagom tills dess att Bisquit kommer, och vi återigen kommer få ett evigt kaos, haha. Underbart.
Jag filmade en del här hemma, en film som är planerad för Bisquit i framtiden. Ska verkligen försöka skapa något som Bisquit kan ha i framtiden, videoklipp där han/hon får se hur vi hade det, vad vi gick igenom och hur våra liv såg ut innan han kom.
Dagens märkliga människa träffade vi i hissen efter att vi ätit lunch på Vivaldi. När vi klivit in i hissen, så skulle vi upp till femman, men hissen åkte först ner en våning, en tjej klev in, hissen åkte upp igen till samma plan vi kom ifrån, en stor, fet och rätt ful kvinna med finlandssvensk dialekt klämde sig in i hissen och sa ”sjätte tack”, ingen av oss i hissen hann förstå att hon menade att vi skulle trycka på knapparna åt henne innan hon tappade tålamodet, efter ca en halv sekund, och tryckte själv, samtidigt som hon frustade irriterat. Märkliga människa. Vem kliver in i en hiss och säger åt någon annan att trycka, för att sen lacka direkt och trycka själv.
Det här blev en bra dag, och den har varit supermysig tillsammans med Petra. Imorgon så är det återigen dags för mig att jobba, men det är något jag ändå ser fram emot.
Underbart namn för ett underbart tillbehör. Visst känner jag att det vore najs om man skulle ha kunnat koppla in kameran direkt i iPaden, istället för att hålla koll på ett litet plastigt tillbehör som det här. Men samtidigt så är jag bara glad att Apple gett möjligheten till att importera sina bilder direkt till iPaden, då det blir som en dröm att ha med ut på fältet när man jobbar, och sen direkt kunna dra in bilderna i en helt underbar produkt, med fånigt bra skärm, och bara njuta. Ja, det vill säga om man har tagit underbara bilder ;)
Hur funkar det då? Jo, det fungerar utmärkt. Man bara kopplar in den lilla dosan iPaden, och bilderna börjar laddas upp, sen får man själv välja vilka bilder man vill ladda in. Det fina är att iPaden tar emot både Jpeg och RAW. Mycket trevligt!
Stort tack till min kära syster som fixade detta lilla kit åt mig!
Den här tidningen fick jag förvisso för 2 dagar sedan, men jag har inte haft en enda sekund över till att ligga och läsa den. Men snart ska jag ta mig tid att läsa igenom och bara njuta av dess innehåll. Gillar du foto? Kolla då in deras tidning, den är helt underbar i jämförelse med många andra fototidningar, oslagbar rent av.
(Skrivet igår, onsdag)
Just nu sitter jag på sjukhuset och väntar på min tur. Idag så ska jag bara genomföra en snabb kontroll, men trots det väldigt viktig. Jag har ju hittills väntat 1,5 år på att den här dumma tarmen ska läka ihop fullständigt. Jag tror inte den är helt ihopläkt ännu, men jag hoppas den har kommit en bra bit påväg iaf.
Idag har jag en hel del saker att bocka av på min to-do-lista. Den viktigaste är ju såklart sjukhuuset, men en annan sak var att hämta upp skötbordet vi ska ha till Bisquit om ca en månad. Vi har nämligen bestämt oss för ett Brio Vegga som sätts upp i badrummet, och som sen kan fällas ner när man behöver det. Detta lilla fina skötbord/skåp hämtade jag upp på vägen mot stockholm, närmare bestämt i Bro. Jag tyckte det kändes onödigt att köpa ett plåtskåp till nypris för typ 2000kr när beg. priset är 500. Nog om detta nu, det är nämligen min tur att gå in till kirurgen.
Riktigt så mycket vrede var det väl aldrig egentligen, men jag fick minst sagt ta i för att få upp vitvarorna som kom idag med leverans från Tretti.se. Han som kom med leveransen sa rätt snabbt ”Haha! Hade det inte varit värt att betala lite extra för att få det uppburet?” Han hade givetvis rätt på sätt och vis, men samtidigt så skulle jag lätt ha burit upp dessa vitvaror för 400 spänn om jag fått det i handen, och det var precis vad jag sparade för att bära upp det själv. Tanken var ju egentligen inte att bära upp det själv såklart, men orka vänta på att grannen eller Daniel skulle komma hem? Jag började genast linda upp plasten som satt runt om det enorma paketet, och sen så greppade jag helt sonika tag i första maskinen och bar upp den. Jo, jag gjorde några stopp, eller två rättare sagt. Behövde andas ut lite, med tanke på att jag själv väger lika mycket som maskinerna jag bar upp så satt det rätt fint med en liten andningspaus mellan trapporna. Det hela tog inte nämnvärt lång tid, men 20 minuter iaf. Om jag är sugen på att göra det igen? Haha, nej inte en jävla chans. Jisses va tungt det var.
Jag gillar texten ”Max 1000 Kg”, och får upp en bild av hur man kan dra en lättnadens suck att det inte väger mer än bara 1000 Kg. Men givetvis handlar det inte om maskinen, utan om skyddet runt om som inte klarar mer än 1000 Kg. ”Two Person Handling” HA! För två MESAR kanske!
© 2012 afAdam.se