De här två senaste dagarna som passerat har jag jobbat en hel del med att få upp min företagssida. Du kan spana in den redan nu även om jag inte ”lanserat” sidan. http://foto.afadam.se
Tanken är att du i slutändan inte ska behöva knappa in adressen själv, utan det ska räcka med att gå till afAdam.se och där får man ett fint litet val. Ni som allt som oftast läser bloggen, ska kunna välja ”kom ihåg mitt val” så ni alltid kommer in på bloggen istället för att få frågan om ni vill gå till företagssidan eller bloggen.
Från 17 eller 18 igår kväll, till 02:30 inatt har jag suttit och fixat med min mer företagsinriktade afAdam-sida. Den sida som folk kommer mötas av när de vill veta mer om mina fotograferingar och hur man kan få tag på mig på ett enkelt sätt. Utmaningen i det hela har såklart varit att jag velat lyfta fram bilderna ordentligt, utan att för den delen göra sidan helt omöjlig att navigera på.
Jag har ÄNTLIGEN kunnat skaffa mig ett gymkort igen. Den här gången vågar jag faktiskt hoppas på att det ska gå vägen. Har jag satt några mål? Näe, inte mer än att jag ska träna! Men mål ska jag utforma alla gånger, så jag verkligen får ut maximalt av min träning.
Drömmen är ju att återigen få hjälp av en PT, men riktigt så seriöst är det ju inte riktigt än.
Om jag kan nå 80 kilo igen, så är ju det helt grymt, men jag satsar på ett första mål vid 75kg, vilket är 9 kilos ökning, vilket väl får anses som ett ganska stort kliv. Jag skulle även vilja hitta någon mer intressant träningsform med tiden, mer än bara gymmet. Återstår att se vad jag kan tänkas fastna för.
Snart lyfter jag återigen vikter på gymmet, fy fan va skönt.
Nu har jag ju äntligen påbörjat mitt soffbygge! Jag skrev någon gång i mars att jag planerade att få klart soffan i april, så nu är det hög tid att få ändan ur vagnen och verkligen bygga det hela.
Som du kan se på bilderna, så går det ju framåt, även om jag har en BRA BIT KVAR. Den del du ser på bilderna är den första av två delar som ska byggas, sen ska det även till ett rejält trappsteg så Nico och man själv kommer upp på ett smidigt sätt. Jag har även funderingar på att bygga in ett bord i hörnet, men är inte helt klar med skisserna på det så jag avvaktar lite just nu.
Så den första delen har nu grundmålats och kommer snart få sig en omgång riktig färg. Till en början kommer bygget vara helt vitt, men så snart vi hittat en färg som passar bra i vardagsrummet kan jag tänka mig att anpassa delar av soffan i samma färg.
Jag kan ju nu passa på och berätta att alla borde ha såna här projekt. Okej inte alla, men fler än man ser iaf. Det är riktigt roligt att bygga något helt eget och unikt.
”Meh! Går den att flytta på när ni byter lägenhet sen?!” Allt är ju såklart relativt. Nej, den går inte att ta under armen och bara kånka iväg med. Men med lite vilja så kan man säkert klämma ut åbäket genom dörren och ner för trapporna. Men vilja, glöm inte det.
”Hur bygger man sånt?! Vad kostar det?! är det jäääätte svårt?!?!”
Själva bygget är inte så svårt, köp plankor, reglar och några metallvinklar samt en rejäl näve med skruvar. Sen stadgar du bara upp det hela med vinklarna. Enkelt. Eller hur?
Det kostar några tusenlappar med allt virke, kuddar, madrasser, skruvar, vinklar och verktyg. Jag tror det här projektet kommer landa på ca 4 000:- kanske. Här får du en grov beräkning:
Virke: 1500:- (plank och reglar):
Verktyg: 300:- (behöver du köpa skruvdragar får du lägga på 500:- till)
Skruv och beslag: 350:- (Köp rejäla grejer från början)
Madrasser: 1500:- (Dubbla 120x200cm från blocket)
Kuddar: 600:- (10st 65x65c65cm från IKEA)
Tyger: 500:- (Inte köpt än, men uppskattar totalkostnaden där omkring)
Färg: 400:- (Grundfärg och ”snickerifärg” vardera på 1L)
Vilja och fantasi: Kostar inte mer än tid, men ger dig mycket glädje när du sen bevisat för dig själv att du kan driva igenom så roliga projekt. Lycka till!
Den 15:e April så kommer jag inte längre vara sjukskriven. Wow. Det kommer faktiskt förändra både ett och annat. Är jag redo? Ja i huvudet är jag väl det, kroppen är också rätt fit for fight, men jag måste däremot komma på ett sätt att inte arbeta ihjäl mig.
För den som har följt mig här på bloggen ett tag, lär veta att jag har vissa svårigheter med att inte jobba eller vara så aktiv det bara går med olika projekt.
Vissa skillnader finns det däremot den här gången, från andra gånger som jag gått från att vara sjukskriven till att faktiskt börja jobba igen. De tidigare gångerna, så har jag inte varit frisk. När jag har börjat jobba då, så har det enbart varit för att utmana mig själv och se hur mycket jag klarar av, för att inte riskera att hamna i någon sorts fälla som så många långtidssjukskrivna gör. Många tänker ”jag klarar inte av att göra det eller det”, men så är det sällan. Man klarar så mycket mer än man tror. Jag råkade sen ha lite otur och nu senast få reumatism, fistlar och bröstbensinflammation så snart jag börjat jobba. Den här gången blir det annorlunda, då jag inte spelar med riktigt lika heta kort, utan kör ett något säkrare spel.
Så vad händer den 15:e då? Troligtvis händer det inte sådär fantastiskt mycket just då, men redan nu förbereder jag mig för att försöka rulla igång mitt egna företag där omkring. Jag har ju mina små roliga projekt igång redan nu och känner att det absolut kommer kunna rulla igång något fint ur det hela.
Jag råkade av en ren händelse läsa ett av mina äldre inlägg som handlade om förra gången jag stomiopererades. I det inlägget satte jag även samman en härlig lista med frågor kring stomi, som jag tycker är värd att publicera igen, så här får du frågor och svar om stomi.
Sanningen bakom stomi – för dig som alltid undrat.
Ja jag förstår ju att många undrar vad det verkligen är för något egentligen. Och hur det funkar.
Q: Vad är en stomi?
A: Stomi innebär att man gör ett hål i bukväggen (nedre delen av magen) och där igenom drar man då tunntarmen. Låter lite creepy va? Det är det! ;)
Man syr sen fast änden på tunntarmen utanpå buken. Så den sticker upp som en liten röd svamp.
Q: Hur funkar det sen då?
A: Det är rätt enkelt, man sätter fast en påse över stomin. Själva fästanordningen är en ca 10×10 cm stor gummiplatta med limm mot huden. Sen är det ett hål i gummiplattan, där låter man stomin passa in.
Q: Måste man byta påse varje gång man går på toa?!
A: Nej. Den typ av påse som dom allra flesta väljer är tömbar. Man har helt enkelt ett kardborrband längst ner på påsen som håller igen (man rullar ihop ändan och sen fäster med kardborre)
Q: Hur ofta måste man byta den då?
A: varannan eller max var tredje dag. Sen kan huden bli rejält irriterad om den inte får luftas och ersättas med ny påse.
Q: Finns det fördelar med stomi?
A: Inte många som skulle välja en stomi framför en vanlig funktion. Men visst, du kan med en stomi själv reglera hur länge du ska klara dig utan toalettbesök. Finns flera olika storlekar, och den största räcker för att hålla en välbärgad elefant fri från toan en vecka.
Dina fisar, dödliga pruttar och mördargaser luktar inte, då det är ett kolfilter som rensar bort det innan det får lämna påsen.
Q: Finns det några stora nackdelar?
A: Ja, fast främst för nybörjare. Som ännu inte lärt sig hur snabbt en påse fylls, eller hur bra/dåligt funktionen för att släppa ut enbart luft ur påsen funkar.
I början så tror man oftast att påsen bara ska bli full med skit, och sen tömmer man vid behov. Har man inte riktigt koll på läget så fylls den till en stenhård ballong med gaser. I många fall så geggar det lilla luftfiltret igen, och då kan det gå snabbt. Av erfarenhet, så kan den blåsas upp så mycket att klistret lossnar. Det är INGEN hit när man står vid busshållplatsen klockan 04:32 en söndagsmorgon, och påsen, FULL med pure pruttluft läcker ut. I bästa fall är det ju bara luft som läcker ut också ;)
Påsen kan lossna även utan att bli överfull, men det är ovanligt. Men grymt irriterande när det händer mitt i natten.
En annan liten nackdel är ljud. När stomin är på partyhumör, och vill skrika brudarna till sig så kan den göra det flitigt med kraftiga pruttljud. Det den hittils inte har lärt sig är ju att få tjejer lockas till detta ytterst manliga läte.
Så har man i början inte lärt sig hur det känns när den ska börja sjunga dom riktigt höga tonerna så kan det för en del personer bli riktigt dålig stämning vid släktmiddagen.
Det roliga är ju att den låter som mest när man äter, då hela mag och tarmpaket börjar jobba.
Så kan man inte som jag, börja skratta åt det eller bara säga ”jaså?” när den är som livligast så kan det bli en del jobbiga stunder.
Q: Hur länge ska du ha stomin? (Denna del gäller inte vid denna reprispulicering, men stycket var rätt skoj så jag behöll det. Jag kommer INTE att operera bort min stomi som det ser ut i dagsläget).
A: I ca 6 månader. Sen får jag se när jag orkar med en till operation. Som många av er nu förstår, så är det inte bara att åka in som en färdigströdd hawaiipizza i ugnen och sen komma ut klar, redo för marknaden. Mycket kan hända på vägen och man måste vara motiverad och frammåt för att klara av att hålla en positiv attityd.
Q: Kan man äta dunkuddar när man har stomi?
A: Det här är en vanligt förekommande fråga i just dessa sammanhang. Svaret är dessvärre nej. Du kan inte äta dunkuddar när du har stomi.
Äntligen har vi nu en fungerande frys. Vi köpte oss en helt ny frys, som visade sig hålla sådär halvbra kvalité. Visst, man ska ju inte förvänta sig så mycket när man köper något som är hyfsat billigt. Nu hade vi inget riktigt val, då det var mer måttet på frysen som avgjorde än priset.
Hur som helst, så pajjade frysen innan vi visste ordet av det. En natt orkade den rulla, men sen klappade hela rasket ihop och servicetekniker fick komma hit. Jag trodde ju såklart att det var något mindre fel, typ glapp i kontakten eller liknande, men de fick byta ut kompressorn vilket i sig krävde honom en timmes arbete.
Det roliga i sången är att det är ANDRA gången jag träffar precis samma reparatörer. Vi köpte tvättmaskin från Whirlpool i förra lägenheten, varvid den också pajade ihop ganska raskt, efter en månad eller något. Givetvis var ju även frysen vi nu köpt av samma märke. Trevliga snubbar hur som helst.
Nu har vi frys, lagom till att vädret faktiskt går långt över 0-gradigt.
Häromdan när jag hämtade Nico från förskolan, så hade det parkerat en rejält stor bil utanför förskolan. Nico stod i fönstret tillsammans med sin fröken Mimmi och var mäkta imponerad över den enorma bilen.
När jag kom in på förskolan så hann Nico knappt prata om något annat än den fantastiska bilen utanför. När vi sen kom ut, ville han absolut slå en närmare kik på vrålåket. Han gick intresserat fram till mannen som höll på att packa längst bak i husbilen. Att hoppa in i våran egna lilla bil var inget som direkt lockade Nico, men han gick med på det hela när han fick låsa upp den själv.
Jag vet inte riktigt hur kraven ser ut när man städar en lägenhet. Men en sak vet jag, och det är så som FÖRE-bilden ser ut nedan, såg det inte ut någonstans i den lägehet jag och Petra lämnade efter oss för en månad sedan.
Bilderna är tagna i köket och jag blir förvånad över att man inte faktiskt tar med såna här ”luriga” ställen i beräkningarna för en ordentlig flyttstäd. Ska man skita i att städa sånt här, så förstår jag verkligen hur man kan hinna flyttstäda en lägenhet på 4 timmar. Givetvis kunde jag ju inte bara lägga på locket igen och låtsas att köket blivit rent, utan jag fick grotta runt skiten med rikliga mängder rengöringsmedel.
FÖRE
EFTER
Min kropp är inte optimal på återhämtning av vare sig vätska eller fett. Framförallt blir ju bristen på vätskeupptagning påtagligt seg när jag än idag, två dagar efter kräkattackerna, fortfarande inte har återhämtat i stort sett någon vätska alls, trots att jag druckit snart två liter med resorb (vätskeersättning) och duktiga mängder av allt möjligt i vätskeform.
Kan ju även passa på och säga att jag gick ner från 67kg till 62kg på den dagen som passerade med kräkningar. Den största förlusten skedde däremot inte genom själva kräkningarna, utan genom den otroliga vätskemängd som fyllde upp påsen på magen. När jag nu väger mig, efter att ha druckit massor, ätit ordentligt med lunch och har kläder på mig, så väger jag fjuttiga 63,3kg. Dvs en urusel återhämtning av vätska.
Mest irriterande av allt är kramperna jag får i alla muskler. Så snart jag gör någon typ av statisk del med en muskel, t.ex. nyper åt något med händerna, så får jag kramp i handen, eller om jag spänner foten lite lätt så hugger det snabbt till med kramp.
Jobbar hårt med att återfå vätskan, vilken jag hoppas kan leda till att jag blir av med illamåendet jag har just nu. Just nu mår jag ju inte dåligt av själva magsjukan, utan av den usla grunden i min kropp, som gör att jag blir illamående när jag rör på mig för lite och när jag äter för lite.
Hur som helst, så lyckades jag iaf samla kraft nog för att laga ihop en väldigt god potatis och purjolökssoppa, så enkelt och så gott. Receptet lägger jag upp separat efter det här inlägget, så får du kanske ett bra tips på dagens lunch eller middag?
© 2012 afAdam.se