Jag tror nog inte det blir mer miljövänligt än såhär. Hela kylskåpet (kartongen) kan återvinnas i ett nafs, och så är det klart. Drar ingen ström, all energi är helt naturlig. Enda nackdelen är väl möjligtvis att man har svårt att reglera temperaturen riktigt bra, men å andra sidan kan man ju inte kräva så mycket utav ett kylskåp som enbart drivs på det kalla svenska klimatet.
Varför har jag nu ett sånt här kylskåp? Är jag verkligen en sådan miljökämpe att jag kastat ut mitt riktiga kylskåp i tron om att det här ska hålla även när det blivit vår och 15°c varmt ute. Näe, men det råkade vara som så att kylskåpet här hemma tvärdog igår. Gick helt enkelt inte att få det kallt längre. Jag ringde fastighetskötaren runt 13-tiden, och även om han sa sig dröja ett tag, så tog det bara 5 minuter innan det ringde på dörren. Han dödförklarade kylskåpet vi hade här hemma, och lovade mig ett nytt idag. Och visst fick vi ett nytt under dagen :) När vi kom hem från besöket hos barnmorskan så stod det nya kylskåpet på plats, men alla varor inplockade! Haha, stort tack Bostjärnan, ni ska få ett eget inlägg om hur bra ni är.
Jag har alltid gillat att smeta på rejält med sån här remouladsås när jag ätit potatis och fiskpinnar. Men numera så känns det inte alls lika lockande tyvärr. Kan ju låta lite larvigt, men plötsligt känns inte mat med enorma mängder tillsatser alls lika roliga att äta längre. I början av ingredienslistan så ser det ju rätt ut, man hittar de ingredienser som man först förväntar sig finna i en riktigt remouladsås. Men vad händer sen? 8 olika tillsatser och sen aromer också? Mums? Här nedan får du se jämförelse på industri-remouladsås och egengjord-remouladsås. Välj själv vilken som lockar mest.
Själv la jag tillbaks den här tuben från Mills senast jag handlade…
| Industri
Vegetabilisk olja |
Egen
1 msk finhackad pickles |
Vad gjorde mig mest nöjd med maten igår? Jo det faktum att jag lyckades undgå minst fyra hundra tillsatser i min mat! Inga konstigheter i potatisgratängen, köttet är äkta och stekt, pajerna har bara riktiga råvaror utan massa konstiga konserveringsmedel och annat äckel. Riktigt mat. Däremot så skriver jag upp sånt som jag inte kan laga själv ännu. T.ex så kollade jag igenom svartvinbärsgelén som jag inte kunde göra själv, men skriver upp på min lista ”vill lära mig göra själv”. Det finns flera sidor med att lära sig laga själv, en sida är ju att man slipper tillsatserna, den andra är att man får förståelse för hur mycket onödigt krafs som blandas ner i mat som nästan alla människor äter. Givetvis tog det nu emot att köpa Fanta, som så fint visar på att det innehåller ”äkta apelsin”. Det som inte visas lika tydligt är ju de 6 olika E-nummer och tillsatser som finns, samt aromämnen också. ”Med apelsinjuice och utan konstgjorda smakämnen” men innehållsförteckningen ser inte riktigt lika rolig ut däremot. ”Kolsyrat vatten, socker, apelsinjuice från koncentrat, E330, E414, E445, E202, naturliga aromer, E300, E160a, aromer” Det är ju knappast någon som tror att Fanta är något bra, men är det inte lite konstigt att man måste pressa ner så ofattbart mycket? Det sistnämna ”aromer” strider också lite mot det som skrivs om på framsidan av förpackningen ”UTAN KONSTGJORDA SMAKÄMNEN”. Eftersom inga livsmedelstillverkare måste berätta vad ”aromer” innehåller, så får vi nöja oss med bara ordet aromer. Men det är ju helt uppenbart att det inte är några naturliga aromer vi har att göra med, eftersom det redan har blivit nämnt tidigare i innehållsförteckningen. Tillverkarna vill ju väldigt gärna visa om de har ”bra tillsatser” i, därav är ”naturliga aromer” mycket bättre än bara ”aromer”, om man nu har det i sin produkt..
Och ändå köpte jag Fantan? Ja, så usel är jag. Men inte utan att jag börjar fundera på hur man kan göra en bättre Fanta utan dessa ämnen, vilket får mig triggad att lista ut ett recept utan deras extrema häxblandning. Får jag till det, så lovar jag att dela med mig hehe ;)
Jag vet inte hur många av mina läsare som bryr sig om mina texter med inriktning på mat, men en sak är säker, och det är att fler snart kommer behöva intressera sig för det. Varför? Jo för att vi annars kommer få sitta där med all mat i pillerform. Hurra! Tänker du, eller? Det är ju faktiskt ganska gott med nygrillat på sommaren och att äta lunch på en schysst Sushi-restaurang då och då? Ja det är det. Så se till att du får i dig det du tror du äter också.
Jag tänkte dra upp min kväll som ett exempel i matlagning. Jag håller sakta men säkert på att lära mig byta ut färdiga produkter till helt egenhändigt gjorda rätter. Va? Äter inte jag redan bara det bästa? Nej, det gör jag verkligen inte. Men jag är medveten, och gör förändringarna som krävs för att i framtiden kunna klara av att laga god mat. Det första man måste lära sig är tid. Precis som allt annat tar saker tid. Matlagning likaså.
”Det är ju därför jag inte lagar mat! Finns inte tid!!” Är det helt sant? Eller är det så att dy själv planerar efter hur du normalt sett lagar mat? Du vet ju att Stinas kyckling tar 35 minuter i ugnen, och ca 15 minuter för riset. Mer tid än så avsätter du inte för en middag. Men om du nu tvingar dig till att faktiskt planera in att middagen tar 50 minuter. Kanske det går ändå? Planering, viktigaste delen i att lära sig laga maten själv.
Vad åt jag och Petra nu till middag?
Jo, eftersom jag är rätt sjuk med lite ork i kroppen, så beslutade vi oss för tt rota efter mat istället för att handla.
Vi hittade potatisar, fiskpinnar, kotletter, brunsås (pulver) och färdig potatisgratäng. Det var lite av varje, så jag beslutade mig för att göra två maträtter samtidigt.
Potatismos med fiskpinnar samt pepparstekta kotletter med potatisgratäng och brunsås.
Vad är det då jag inte gillar här? Verkar ju vara hyfsat bra måltider?
Jo, fiskpinnarna, dessa går bort, jag kan numera göra egna fiskpinnar efter att ha övat några gånger. Så i framtiden, för min del, så kommer jag göra egna och frysa in, snabbt och enkelt, hur gott som helst. Men vad är det för fel på köpe-fiskpinnar?! Jo dessa består enbart av en tjock panering, och en obehaglig massa som har tumlats ihop för att sen pressas till fyrkantiga små bitar. Det blir knappt fisk kvar i dessa små pinnar.
Nästa del i maträtterna är den färdiga pulversåsen. Jag minns inte senast jag använde mig av en sådan? Faktum med är jag osäker på varför jag ens använde den nu ikväll. Jag läste innehållsförteckningen och skrattade lite smått. Det är mest aromer och små äckliga förtjockningsmedel. Omkring 10 – 15 olika små ingredienser.
Men sås kan jag väl ändå inte orka göra själv? Vet du hur enkelt det är?! Har jag riktigt bråttom med maten normalt sett så gör jag bara en redning på det som är kvar i stekpannan efter att jag stekt köttet, kryddar med lite salt och peppar, voila!, klart.
Troligtvis så tyckte jag väl att det var lika bra att göra sig av med sista pulversås-påsen och istället för att kasta den. Dessutom fick jag ju chansen att läsa om innehållet, något som alltid motiverar mig att fortsätta lära mig.
Potatismosen gjorde jag själv, störtenkelt med en elvisp. Färdigkokta potatisar ner i en bunke, smör, blanda, mjölk, blanda, salt, blanda, peppar, blanda. Klart. Tar 2 minuter att blanda, och du slipper det äckliga färdiga pulvermoset!
Potatisgratängen då? Den hann jag tyvärr inte granska, men med tanke på dess smak och konsistens, så känns det som en bra produkt. Men även där ska jag ta fram egna recept och göra helt egen gratäng i framtiden.
Det gäller som sagt att ta det i små steg, förstå vilka produkter som är helt värdelösa och finna intresse för att göra det själv istället. Vad får du ut av det? Smak, viktigast av allt, du får smak på det du äter! Du får i dig riktiga varor och inte kemiska blandningar som ska likna ursprungsprodukten.
Jag kan inte påstå att jag är en matguru precis, det får mig själv att skratta, men det är ändå relativt känt bland folk i min närhet att jag gärna inte äter snabbmat i form av pizza, hamburgare och mycket mer. Jag har sen några år bakåt intresserat mig alltmer för vad det är jag faktiskt äter.
Jag menar, alla måste väl någon gång ha funderat på varför den ena korven, kycklingfilén, vinägern, ketchupen, fiskpinnarna är billigare än den andra? Det finns i stort sett alltid ett billigare alternativ vid sidan om skinkpålägget du håller i din hand när du letar förnödenheter i din lokala matvarubutik.
Om du läser min blogg då och då, så vet du att jag stundvis kritiserar en del maträtter eller ingredienser.
Senast var det nog salladen på pizzerian som jag gav kritik. Inte bara den pizzerians sallad, utan i stort sett alla pizzeriors. Fullständigt urvattnad smak i alla ingredienser, förutom den färska avokadon på toppen.
Ikväll så tog jag mig en kik på det nya programmet från SVT, nämligen Landet Brunsås. Ett bra program för dig som ännu inte öppnat ögonen riktigt när det gäller färdigmat.
Programmets första avsnitt handlar mest om hur vi svenskar snabbt fångar upp olika matkulturer, eller snarare hur vi hämtar modifierade maträtter från länder som USA, Frankrike och England. Jag är ganska övertygad om att du kommer bli två snäpp klokare redan efter det avsnittet. För visst, alla vet ju om att pizza är lite onyttigt, och ser till att bara äta det någon gång i veckan. Men alla andra maträtter då? Vad finns det i all den andra maten du äter på ett dygn? Någonsin kollat?
Låt oss ta samma exempel som i Landet Brunsås. Guacamole dip från Santa Maria, den som finns på små röda burkar med grönt lock. Ätit den? Gillade du smaken? Har du någonsin ätit riktig guacamole?
Om svaret är ja på den andra frågan, så kan du inte ha svarat ja på den tredje. Inte enligt mig personligen, då jag än idag minns den tydliga smaken av margarin när jag första och sista gången provsmakade Santa Marias Guacamole dip.
Men varför smakar den så illa då? Det är ju också guacamole? Same same?
Den stora skillnaden är den att äkta guacamole innehåller i stort sett bara avokado, givetvis med kryddor i form av salt, vitlök och lite citron eller lime. Thats it. Inget mer. Santa Marias då? Utan att läsa den fullstädiga innehållsförteckningen, kan man enbart med vetskapen om att det endast finns 1,6% avokado i deras guacamole, räkna ut att det måste fyllas på ganska rikligt med andra saker. Och inte är det vitlök, citron och salt som fylls på till de restrerande 98,4% iaf. Vilket ju är tur, skulle inte bli mycket godare med den blandningen heller.
”Men hjälp” tänker du kanske? Eller nej, det gör du nog inte. Du tycker ju om den där dippen, och barnen där hemma likaså. Orka göra EGEN?! Nej nej, bättre att köpa färdig, maten klar på den tid det tar att värma bröd och fräsa kött i pannan.
Men är det verkligen lika gott när du tänker på att det enda du får i dig från dippen är förtjockningsmedel, konstgjorda smaker från ett labb i USA och färgmedel som likväl skulle kunna sitta på din tapet? Jag är iaf beredd att spendera några minuter till i köket för att få äkta vara på min tallrik. För det är vad det handlar om för mig, äkta varor, det du Tror dig äta, ska vara det du också äter, och inte en bunt kemikalier med biverkningar.
idag, Fredag, så hade jag och Petra en del saker att bocka av från våran To-Do-Lista. Det ska även sägas att jag varit mycket dålig på att göra dessa saker som vi haft på listan under veckan, så jag inser att jag måste skärpa till mig lite och få små men ack så nödvändiga saker gjorda. I tid.
På morgonen hade vi lite vanlig tvätta-kläderna-stund, och inte långt efter tvättstunden så var det tänkt att vi skulle åka ner till hyresvärdens kontor för att skriva under papper för parkering till bilen. En annan sak som var tvunget att fixas, var själva bilen. Här har du problematiken: Bilen står på gatan, men jag har efter 800:- i böter fått lära mig att i Västerås så ska du ge FAN i att parkera någonstans mer än 24 timmar. Om det står skrivet på skyltar? Haha! Skyltar?! Klart överskattat, vem vill se en tydlig skylt på reglerna för parkering längs med gatan?!
Så bilen kan inte stå där den står, utan måste få sig en helt egen parkering. Problem nummer två, bilen har punktering. Japp, däcken var tvätplatt. Så jag kollade med Emil om han kunde komma förbi och hjälpa mig, vilket visade sig vara ett mycket litet problem för honom, så han kom efter ca en timme. Vi åkte bort mot OKQ8 i hans bil, jag gick in och frågade om jag kunde låna med mig deras bärbara tryckluftspumpar, vilket visade sig vara plättlätt ordnat. Jag tackade stort, lassade in båda pumparna i bilen och så åkte vi iväg hemmåt. Ena pumpen var usel, vilket jag visste sen tidigare, men att den skulle vara såå usel trodde jag inte. Det hördes ett litet ”ppfffsss…….” sen var den slut. Greppade den andra pumpen, tryckte i all luft som fanns och voila!, däcket var fyllt tillräckligt mycket för att kunna köras till OKQ8 istället. Där lånade jag istället munstycke till den permanenta tryckluften, och öste in luft. Tyvärr var mätaren på tryckluften trasig, så jag fick höfta tills däcket såg bra ut (varvid jag pressade i lite extra, för man tar nästan alltid i förlite luft).
Problem tre, bilen skulle vid det här laget lämnas till LO-bil innan 17:00. Eftersom jag var i behov av däckbyte på bilen. Hade ringt dom innan vi satt igång, och fått erbjudande om att lämna bilen där idag, så skulle killen där byta däck redan på måndag. Annars var det väntetid till på Onsdag.
Varför åkte jag inte någon annanstans?Jo, det leder oss in på problem nummer 4. Den hylsa som krävs för låsbulten, som sitter på fälgarna, hade försvunnit, varvid jag beställt en ny från Citroen. LO-bil var dom som då tog in reservdelen åt mig, så varför inte slå två flugor i en saftig smäll?
Emil ställde upp hela vägen, och hängde med bort till LO-bil. Vi chansade på att kunna få hjälp, trots att vi lämnat OKQ8 vid 16:54 (tar ca 12 min att köra till LO-bil).
Väl framme så stövlade jag in och pratade med en kille som satt tryggt bakom röda avspärrningsband (typ stör-du-så-dör-du…..snabbt….. och smärtfullt-band).
jag var antagligen beredd att dö för min sak, då jag lyckades skapa kontakt med killen bakom bandet. Jag kunde köra in och ställa bilen i inhängnaden, för att sen lämna nyckeln till killen i butiken. Jag, Emil och Petra puttrade hemmåt igen. Emil hade lite bråttom, så han kastade av oss vid ICA och brände iväg med sin Subaru.
Jag och Petra var vrålhungriga! Vi ville ha mat nu! Båda tittade hungrig på kassapersonalen, men hejdade oss. Istället så skrattade och pekade vi på en godsak som kändes helt rätt för stunden. Smörgåstårta!! Vi tog hela rasket och massor av andra godsaker. Korgen blev vida överfull tills vi nådde kassan.
Väl hemma så kastade vi oss i soffan med varsin, stor och fet bit, smörgåstårta. Om det var gott? Himmelskt! Så sanslöst perfekt. Inget matlagande, utan bara safta upp en tjock och hög bit tårta på tallriken, klart! Svulla!
Ja jag vet ju inte hur många av er som läser idag, som verkligen såg när jag testkörde mitt live-koncept, men jag hoppas någon av er såg det iaf :) Det enda jag vet är att 78 personer såg det, varvid 53 gjorde det live när allt filmades. (Det innebär att några har tittat på klippen efter det att jag avslutat sändningen).
Det hela var ju givetvis väldigt roligt, och jag fick en del respons direkt när jag höll på att filma också, eftersom det finns en så skön funktion som gör att folk kan skriva så jag får chat-meddelanden direkt i telefonen och kan då svara direkt. Väldigt roligt!
Så igår började jag då laga fläskpannkaka, korvstroganoff och kanelbullar. Varför denna massiva matlagning och bakning? Jo, fläskpannkaka var jag sugen på att äta till middag, korvstroganoff lagade jag ihop samtidigt av den anledningen att Petra älskar just den maträtten, och ska få ha ett rejält lager med matlådor i frysen, så all korvstroganoff åkte direkt ner i matlådor. Kanelbullarna då? Räcker det inte med massor av mat som tar tid att göra? Jo, det kanske det gör, men samtidigt så kände jag för att verkligen lära mig baka bullar på egen hand. Har ju aldrig gjort allting helt själv någon gång i mitt liv. Bröd har jag bakat många gånger i väldigt många olika varianter, men inte saftiga kanelbullar. Jag tänker även börja baka bröd så småningom, men det kräver lite mer känner jag. Framförallt en bakmaskin som klarar av att hantera hela degmassan.
Jag tror det tog mig ungefär 2,5 timmar att laga ihop allting. Det som drog ut på tiden var ju givetvis att bullarna tog tid på sig att jäsa i slutändan.
Precis när jag blivit klar med allt så kom Johan och Hanna förbi. Jag började äta min fläskpannkaka, för jag klarade bara inte av att vänta längre på Petra och Daniel som också skulle komma hem inom kort. Fläskpannkakan var underbart god! Vilket gjorde mig nöjd, eftersom jag aldrig har gjort fläskpannkaka tidigare, och var lite orolig över att jag kanske inte fått fläsket precis så som jag ville ha det. Kanelbullarna lyckades jag tvärglömma pärlsockret på, men vad gjorde väl det? Jag hade massor av socker, kanel och smör som fyllning, så det saknades inte det minsta, bara utseendet hade blivit bättre med pärlsocker. Men smaken på bullarna blev helt underbar. Älskar smaken av nybakat bröd eller bullar! Korvstroganoffen då? Jo, den blev riktigt god. Faktum med så var jag nästan mer sugen på den än fläskpannkakan när jag smakade av.
När Petra och Daniel också kom så fick dom moffa i sig av fläskpannakakan. Hanna valde en film. Valet föll på Pandorum. En Sci-fi/Horror/Action/Thriller film som utspelar sig på ett enormt rymdskepp med muterade, och mycket elaka varelser. Filmen var faktiskt helt okej, även om det låter lite B. Men den är snyggt gjord, utöver några scener med varelserna som rör sig konstigt ryckigt ibland.
[qt]http://movies.apple.com/movies/independent/pandorum/pandorum_480p.mov[/qt]
Jag har börjat intressera mig allt mer för det här med mat. ”Lära dig laga mat?” tänker du kanske, men nej, det är inte riktigt på det sättet, för laga mat kan jag absolut. Utan det som börjar intressera mig mer är vad det jag äter innehåller, dvs vad det innehåller egentligen. Många är ju medvetna om alla dessa E-nummer som finns bak på alla möjliga förpackningar, men vad gör man med informationen? Ingenting, man behöver ju faktiskt den där ketchupflaskan oavsett om det är ett E-nummer eller inte med bak på förpackningen. Men hur skulle valet av förpackning/vara påverka om du visste vad det där E-numret egentligen betyder? Om du visste att ”E220″ faktiskt är mer än bara en ensam bokstav med slumpade siffror efter sig, om du visste att ”E220″ bildas vid förbränning av svavel och kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner, men även kan orsaka irritation i magsäcken då svavelsyrlighet bildas.
Det här är ju bra ett exempel på ett enda E-nummer. Men du kanske redan äter bra mat? Och får inte i dig speciellt mycket E-nummer varje dag? Har du någon gång kollat upp vad de där svåruttalade orden som ”mononatriumglutamat” egentligen är för något? Jo det är ju också ett E-nummer (E621) som är väldigt vanligt i många produkter, men tillverkarna väljer ju istället att skriva ut hela namnet, eftersom vi har blivit skeptiska mot dessa E-nummer.
Jag tycker allt sånt här är intressant av den anledningen att det egentligen inte behövs i mat rent naturligt, utan enbart för att ge maten onaturligt lång hållbarhet, färg och konsistens.
Själv är jag uppväxt med att bara äta riktiga produkter istället för lightprodukter, och det är jag ju givetvis glad för nu när jag börjar intressera mig mer för sånt här, då ofattbart många lightprodukter är fysiskt omöjliga att göra på naturligt sätt, utan att tillsätta otroligt många olika konstiga tillsatser. Det har alltid irriterat mig att så många ”smala produkter” framställts som rena hälso-mirakel, och nu äntligen börjar jag få mer kunskap kring ämnet, och det blir bara mer skrämmande ju djupare man går.
Ta så vardagliga produkter som smör, creme fraiche, glass, juice, dressing, yoghurt m.m, alla dessa finns i tonvis av olika märken och smaker. Flertalet finns även som lightprodukter, vilket ju kan låta bra till en början, men börjar man läsa och förstå hur det hela framställs så är det inte lika lockande längre att stoppa i sig.
Här är några av de processer som ingår i margarinframställning:
- Fett ur oljefröer utvinns med hjälp av extraktionsbensin
- Fettråvarorna syrabehandlas med fosforsyra och neautrailseras med lut för att få bort lecitin och fria fettsyror
- Oljan bleks för att avlägsna den naturliga färgen.
- Men hjälp av så kallad deodorisering tvättas smak, lukt och eventuella lösningsmedelrester bort.
- Om fettet härdas för att få en fastare form avnänds vätgas och nickel.
- Om det istället genomfår så kallad omestring nyttjas natriummetylat för att spjälka vissa fettsyror
- Vissa oljor, exempelvis palmolja, nedkyls och filtreras ibland i kombination med lösningsmedel, för att delas upp i olika fraktioner med olika smältpunkt.
Innan margarinet till sist hamnar på din smörgås har det försetts med olika tillsatser för att söka efterlikna det eftersträvansvärda smöret. Arlas Lätt & Lagom, som består av 16 olika komponenter med vatten som huvudingrediens, stoltserar med en ”god smak av smör”. På förpackningen hävdas att detta beror på att ”en del av innehållet kommer från smör”.
[Informationen ovan är hämtad från boken "Äkta vara" ISBN: 978-91-7037-458-6]
Det där är bara exempel på en enda typ av vara, och då finns det många varor som processas mycket hårdare än så.
Idag så kände jag för att hitta någon ny produkt här hemma som kunde vara lite rolig att läsa på. Greppade min flaska med ”balsamvinäger” som jag redan vid köp visste att det inte var äkta vara, eftersom riktig balsamvinäger är svindyrt på många sätt. Men det gjorde det ju inte mindre intressant att läsa på förpackningen.
På framsidan står det att läsa ”Fatlagrad vinäger från Modena i norra Italien. Helt fri från konserveringsmedel.” Jag vänder på flaskan, kollar igenom dess innehåll ”vinäger av vin, koncentrerad must, färgämnde E150D, konserveringsmedel E220″.
Kan man tycka att det här är helt ointressant? Hur kan det stå ”fri från konserveringsmedel” på ena sidan, för att sen tappert stämplas in på baksidan?!
Men vad innebär då den här texten på baksidan? Det säger oss ju egentligen ingenting, så låt oss dela upp det hela.
Vinäger av vin – Riktig balsam vinäger framställs aldrig av vin, utan av färsk druvmust som får koka i upp till 20 timmar, tills den blir trögflytande, för att sen tappas på träfat och lämnas att jäsa mellan två till fyra år för att sen lagras i minst tolv år.
Färgämne E150D - Är ett färgämne som ger en rödbrun/mörkbrun/svart kulör. Ämnet framställs genom upphettning av socker med tillsats av svaveloxid och sulfiter. (Ämnet kan orsaka matsmältningsproblem)
- Svaveldioxid, är en hostretande gas. Gasen uppstår vid förbränning av svavelhaltiga ämnen, bland annat fossila bränslen och löses i vatten till svavelsyrlighet.
- Sulfiternas största användningsområde var tidigare vid framställningen av pappersmassa. Vid sulfitprocessen användes då främst ved från gran. (Det ska dock tilläggas att Sulfit uppkommer naturligt när viner jäser)
Konserveringsmedel E220 - Består av svaveldioxid (Ämnet kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner. Kan även orsaka irritation i magsäcken då svavelsyrlighet bildas).
Nu blev det bara väldigt mycket text känner jag, och tror inte du orkar läsa mer om detta ämne för stunden, men det kommer komma mer med tiden.
Du kanske också undrar vart jag vill komma med det här väldigt långa inlägget? Jag vill hjälpa dig se vad det är du faktiskt trycker i dig, och ska försöka komma med förslag på alternativ. Vi behöver inte alla dessa äckliga ämnen i våran mat, och det är enbart vi konsumenter, som kan påverka det hela. Ta en titt på vad marmeladen, smöret eller brödet egentligen innehåller.
Morgonen hade gjort sitt, och sista tidpunkten för frukost hade passerats, så jag beslöt mig för imorse att inhandla något mer i stil med brunch. Innan jag hann bege mig iväg för att inhandla brunchens alla ingredienser, så damp det ned ett trevligt kuvert. Halebop som skickat ut att jag nu kunde hämta ut min iPhone. Sweet! Aldrig varit så överdrivet sugen på att få gå ner och ”köpa frukost” på morgonen som denna.
Jag tog hissen ner, åtta våningar senare så var jag utomhus. Värme. Det kändes verkligen varmt och skönt ute. Jag kunde glädjas åt att gå i kortbyxor och bara en piké. Snart slut på sånt nämligen.
Träffade Tomas på stället där jag skulle hämta ut min iPhone (ja, jag valde att hämta den först.. istället för att gå den enkla vägen och bara handla maten först, vilket ligger närmare). Jag betalade för telefonen och gick till ICA. Storshoppade godsaker som skulle komma att pryda våran brunch. Så vad hade jag nu planerat att äta till denna brunch? Jo, jag hade planerat in baguetter med egenhändigt valt innehåll.
Här får du listan på allt som man kunde fylla baguetten med:
Paprika, gurka, tomat, majs, plocksallad, fetaost i olja, hushållsost, rökt skinka, rökt kalkon (Lönneberga skinka) och keso med paprika. Som du kan se på bilden, så blev det rediga mackor av det hela :) Underbart gott ska nämnas. Det hela kantades sedan av god juice. Däremot räckte det bara till ett glas haha, så det sveptes givetvis mängder med Oboy så snart bilden var tagen.
Till efterrätt blev det iPhone 3Gs.
© 2012 afAdam.se