Efter det att Erik och Jenny begett sig hem igen efter gårdagens mysiga heldag, så var hela familjen här hemma vaken, vilket innebär att Nico inte hade somnat om efter ett plötsligt uppvaknade. Kan för övrigt berätta att Nico gick vilse i det nymöblerade och mörka sovrummet, så han stortjöt mitt under kvällens gång, och stod alldeles ledsen mitt i sovrummet när Petra kom in till honom.
Haha, dumma Pappa som möblerat om!
Hur som helst, så var vi alla vakna och Nico var nog den som kände sig allra piggast. Han var på ett rejält bushumör, och hade massor av saker att berätta. Dessutom hittade han nya sätt att busa med mamma och pappa.
Som du förstår, så var det ju såklart hur underbat som helst att se Nico sitta och vara alldeles överlycklig. Så vi kunde givetvis inte låta bli att uppmuntra honom, vilket är dumt om man vill att ungen ska somna om någon gång. Men somna, ja det gjorde han tillslut. Även jag och Petra däckade tillslut, men det stora skillnanden under nattens gång var att Nico och Petra sov hyfsat ostört, medan jag själv fick springa så många gånger på toaletten att jag tillslut blev irriterad och tyckte det var närmast fånigt av min kropp att hålla på och väcka mig hela tiden. Jag har sen i fredags fått lida av två nya fistlar/abscesser som ploppat upp på nya ställen, så varje gång jag skulle upp, gjorde ont i hela rumpan på mig när jag reste mig upp ur sängen. Men varken fistlarna eller asbcesserna är ju förvånande eller konstiga, däremot så är det väldigt märkligt att det som kommer ur mig, är så välanpassat för att bara forsa ur mig? Det är som om mina tabletter inte har någon verkan. Faktum med så var jag t.om tvungen att ta en hel extra dos tabletter under natten, allt för att försöka hejda min extremt ”glada” mage. Det blev något bättre efter en extra dos tabletter, men långt ifrån det som jag är van vid. Märkligt och irriterande på samma gång.
Min gissning är att jag gick upp mellan 8 och 10 gånger under natten, eftersom jag tappade räkningen efter sisådär fem omgångar. Det jag minns tydligast är att det hela tiden var svart utomhus. Ingen hade tänt sina lampor i lägenheterna, vilket tydde på att jag vaknade med extremt korta tidsintervaller. Ibland så kort som 30 minuter mellan, vilket ju är svårt att få någon vettigt sömn utav.
Det som är segast med såna nätter, är att de blir så otroligt långa. Känns som om tiden står stilla vissa stunder. Som tur är, så tickar ju tiden på ändå, och plötsligt var det återigen en ny dag att ta tag i. Petra åkte till jobbet, medan jag och Nico stannade hemma. Planen just nu är att Malin ska komma över och sno Nico en stund, så han får komma ut och leka lite i parken tillsammans med David och Enzo. Känns väldigt bra.
Igår vad det en ganska fin dag. Solen hade sina små strålar framme stundvis, och värmen var något högre än normalt. Men det var inte bara vädret som var fint för dagen, utan även utsikterna för dagen var väldigt fina. Vi väntade nämligen besök från självaste Erik och Jenny denna dag.
Petra jobbade mellan 09:45 och 16, så på förmiddagen var det vanliga rutiner som gällde. När jag och Nico kom hem igen efter att ha lämnat Petra, så började jag städa, medan Nico glodde på barnprogram. Jag var ärligt talat ganska duktig, då jag röjde upp hela lägenheten, och dessutom, hör och häpna, möblerade om hela sovrummet! Haha. Även fast jag hade ont, och det faktiskt var rätt besvärligt, så kändes det skönt att få möblera om, då jag verkligen velat göra det hur länge som helst.
Vid 11:30 ungefär, så dök de båda gästerna upp. Kände verkligen roligt att få ha dem över igen, då det var rätt längesen vi hade någon alls på besök. Och eftersom jag nu har det rätt besvärligt med allt möjligt, så har det blivit väldigt lite umgänge med vänner och familj. Vi inledde med en härlig bullfika och stora glas med kall mjölk. Även Nico fick några bitar bulle, och han verkade, inte helt otippat, tycka om det. Efteråt så blev det istället högläsning ur boken som Nico precis fått av Erik och Jenny. Jag är övertygad om att Nico älskade den stunden. Vädret fortsatte vara ovanligt fint, så Erik, Jenny och Nico tog en liten tur utomhus. De lekte i parken och gick en liten runda i skogen. Jag själv? Ja jag däckade i soffan. Somnade ganska snabbt när jag väl lagt mig ner faktiskt. Var en välbehövlig powernap, då jag kände mig mycket piggare när äventyrarna sen kom hem igen.
Dessutom var det nog väldigt klokt att jag tog powernapen innan jag gick och nattade Nico för sin eftermiddagsvila. Hade jag inte sovit innan så hade jag antagligen däckat stenhårt tillsammans med Nico inne i sovrummet, och därmed lämnat både Erik och Jenny i vardagsrummet, i sämsta tänkbara umgänges-anda.
Kändes riktigt mysigt att ha dem båda över, då jag verkligen velat träffa folket från Stockholm. Kan inte låta bli att längta efter en tid, då jag inte längre är så begränsad av min usla kropps märkliga påhitt. Känns som att det borde vara dags snart.
När Petra sen kom hem runt 17-tiden, påbörjade vi middagslagning, som blev en lövbiffgryta med sambal olek, tydligt en maträtt som kändes typiskt mig enligt Jenny. Kan låta negativt, men det klargjordes att hon menade på det mest positiva sätt. Maten blev dessutom god, även om jag åt ganska dåligt.
Kvällen fick fyllas på med en film, vilket vi faktiskt inte brukar göra, eftersom det oftast är ännu mysigare att bara sitta och småprata. Men den här gången så passade det in bra, dels för att det nog var riktigt mörkt ute, men också för att vi kollade på en film som tillät småprat mellan varven. Hade man tagit en avgrundsdjup drama med bara tunga och dystra scener, så hade det inte funkat lika bra.
Stort tack Erik och Jenny för eran tripp hit till oss! Det var väldigt efterlängtat att få se er båda igen!
Puh, idag har jag verkligen ansträngt mig för att lyckas få något gjort här hemma. Under förmiddagen så var det däremot lite väl kämpigt vissa stunder, då min mage gjorde mig helt slut när jag var uppe och städade runt.
Varför jag råkat få sånt städhumör just idag är lite osäkert, men jag ville helt tydligt ta tillfället i akt och rensa upp lite. Både dammsugning och moppning hamnde på städschemat, samt rensa ut klädkammeren, där det givetvis fanns bra mycket mer saker än bara kläder. Därför rev jag i stort sett ut allt som fanns på golvet, då hyllorna fortfarande höll den ordning vi fixat för några månader sedan.
Det blir alltid lite speciellt för mig när jag ska dra igång såna här projekt, eftersom jag öser på för fullt, men helt plötsligt smäller det till och all energi är helt slut. Jag kastade mig på sängen vid ett tillfälle och var helt utmattad, men efter sisådär 3 minuters paus kunde åter ta mig upp och fortsätta en stund till innan det blev omöjligt att undvika ett toalettbesök.
Utöver städningen har jag även varit ganska duktig på att äta, vilket egentligen är det viktigaste jag kan göra om dagarna. Äta!
När jag sen städat flitigt under dagen, satte jag mig ner vid datorn och upptäckte att även den behöver städas, framförallt på bilder. Visade sig att jag nu är uppe i 11 009 bilder i mitt bibliotek, vilket givetvis innebär en del dubletter och bilder jag egentligen inte alls behöver spara. Men utöver bilderna jag har i det biblioteket, så finns det även en hel del bilder utanför i diverse mappar. Olika projekt som inte först över till iPhoto än helt enkelt. Så totalt antal bilder är egentligen det dubbla. Över 20 000 bilder alltså. Puh, dags att städa upp helt klart.
Och ja, jag har backup på alla mina bilder. Dessutom på två ställen, dels en hårddisk här hemma, men också en hemma hos mina föräldrar. Givetvis kopplat så det hela tiden sker backuper automatiskt. Kan starkt rekommenderas till precis vem som helst. Gör BACKUP! Jag kan nästan lova dig att du en dag kommer råka ut för en hårddiskkrash, på ett eller annat sätt. Har du tur, så kan du fortfarande kopiera filerna till en annan hårddisk, har du otur, så är bilderna borta. Borta!
Häromdagen så tänkte jag att det var dags att testa Nicos kunskaper. Han har ju lärt sig en hel del små roliga saker, och nu kändes det som om han skulle vara säker nog på att genomföra de allra flesta.
På Nicos förskola så är det många små roliga projekt som barnen kommer få syssla med. Men även vi föräldrar får redan i starten ett litet uppdrag, och det är att sätta ihop ett kollage. Syftet med det hela är dels att det är rätt roligt och ser fint ut ovanför alla barnens klädkrokar m.m, men också rent praktiskt, då man gärna får ta med folk som kan tänkas hämta upp dem.
Normalt sett så brukar ju folk då ha med kanske farmor och farfar eller så. Nu finns ju ingen av dem med på Nicos kollage, då vi bor 10 mil ifrån närmaste släkting (hehe, det där lät nästan som ett planerat syfte, att inte bo för nära).
För mig tog det lite tid innan jag kom på vad jag verkligen skulle göra för typ av kollage till Nico, men tillslut insåg jag vad det skulle bli, så efter en liten stunds knappande vid datorn hade jag fått ihop ett bra kollage. Men så tänkte jag, ”kan man inte få in något annat, något mer, något oväntat?” direkt ploppade tanken på QR-kod upp, och två klick senare hade jag fixat in en QR-kod i kollaget.
”Vad i h-e är en QR-kod?!” kanske du nu tänker, så då ska jag berätta lite snabbt. QR-koden kan du se i det nedre högra hörnet på kollaget ovan. Om du då med din iPhone har en QR-läsare, som man får tag på gratis via AppStore, scannar av koden, kommer du raka vägen till en video i din mobil! Voila!
Så med några enkla knep fick jag alltså med video i Nicos kollage, och den tekniska nutiden gjorde äntligen ett rejält kliv in i förskolevärlden!
Nu tycker jag förvisso att de på förskolan är duktiga på att hålla sig till nutidens teknik, då de nu t.om tänker börja twittra, vilket får ses som modernt ändå.
”HAHA! Tror du EN ENDA käft kommer se din usla video?!!” Nej, det tro jag faktiskt inte, jag tror inte det kommer bli ens en enda träff. Men samtidigt förändrar det knappt upplevelsen, eftersom alla som kommer råka se det hela, kommer tänka ”Wow? Vad är det där?!”. Jag planterar alltså ett för av intresse i en annars så vanlig bild som man tillägnar högst några sekunder. Nu kommer det finnas stor chans att många där kommer vara klart nyfikna på QR-koder.
En ny grej som Nico ägnar mycket tid åt vid matbordet är att blåsa ut ljusen. Vi uppmuntrar mer än gärna hans intressen, även om de kräver snabbhet och försiktighet när man har med eld att göra. Men faktum med så finns det nog inget bättre sätt att lära honom om eld, än att han får lära känna den lite.
Föräldramöte och barnvakt. Jag är osäker på vilken kombination som kan ge fler vuxenpoäng egentligen? Inget av dessa två kan du ju köpa dig till så att säga. Hus, bil och allt det där får man ju ihop genom att tjäna pengar och sen fördela dem. Men en unge som sen leder till att man hamnar på föräldramöten och måste boka in en barnvakt, ja det måste faktiskt vara toppen av vuxenpoäng-skalan på något vis.
Idag blev det hur som helst av, mitt livs första föräldramöte. Och det var ändå över förväntat bra. Givetvis beror ju det hela på att vi råkar ha Nico på en riktigt bra förskola där de vågar göra saker annorlunda och satsa.
Innan vi fick in Nico på förskola, så var jag såklart ganska skeptisk till att i över huvud taget ha sitt barn där, men efter att vi fått möjlighet att lära känna personalen och deras arbete, kan jag inte längre vara negativ på något plan alls. Nico stortrivs, jag och Petra mår när vi lämnar honom där, och det märks på hela familjen att det fungerar. Petra hittade helt enkelt den perfekta förskolan för oss alla. Sen kan jag tänka mig att det säkert finns dom som inte alls tycker barnen ska få den frihet de får där, eller att något annat är helt fläng, men för våran del är det tummen rakt upp i skyn.
Föräldramötet vi gick på ikväll var en bra stund där vi fick se alla de som arbetar på platsen, även om det nu inte var några nya ansikten, eftersom förskolan i sig är ganska liten har vi redan träffat dem alla. De gick igenom lite siffror från en enkät som hade skickats ut till alla oss föräldrar, och jämförde hur de hade varit året innan. De hade förbättrat sig på många punkter och det var faktiskt bara en enda liten punkt de inte hade fått fullt så bra förbättring.
Hemma i våran lägenhet fick Nico ha Daniel som sin barnvakt, vilket visade sig fungera alldeles utmärkt. När vi kom hem hade Nico både bajsat, ätit välling och somnat. Daniel hade haft lite tur och fått en ”bra bajs” som inte kladdat ner hela rumpan på Nico, utan bara landat snyggt i blöjan. Till Daniels stora lättnad såklart.
Nattningen hade gått alldeles utmärkt med ca 30 minuters fight innan Nico tillslut gett upp och somnat.
Tack för hjälpen Daniel!
Och stort tack till förskolan för jobbet ni gör!
Igår så var det inte min sjuka kropp som var i fokus, utan Nicos. Kändes däremot inte ett dugg bättre att han var sjuk. Såklart.
Normalt sett, så brukar det inte märkas så mycket på Nico när han är sjuk, inte mer än att han kanske är lite extra pipig och har ett uselt humör. Men den här gången reagerade han mer som vi vuxna brukar göra, dvs med ansiktet rakt ner mellan soffkuddarna. Nico låg verkligen hela dagen i soffan, med bara ett fåtal små glada tillrop då och då. Som du kan se på videoklippet nedan, så fick han lite extra energi en kort stund, men ganska kort efter sin Titt-ut-lek, däckade han på nytt. Jag låter ju inte heller helt frisk på videon, på mer än bara ett sätt, haha.
Jag själv drogs med huvudvärk och allmän seghet i kroppen, vilket inte heller var någon dröm precis. Men Nico hade det klart värst, så jag hade honom sovande på mitt bröst delar av dagen, eller på stora kuddar. Man vet att Nico inte mår toppen när han utan protester bara lägger sig ner och somnar. Det normala är ju att det blir en liten fight varje gång han ska sova.
Man kan ju nästan tro att jag och Nico leker, men han hade verkligen gömt min datormus medan jag var på toa. Jag letade igenom vardagsrummet, men hittade den inte, och Petra, som visste vart den fanns, vägrade berätta för mig, eftersom jag ockuperat toaletten alldeles för länge.
© 2012 afAdam.se