Bara för att det är dåligt väder ute, innebär det absolut inte på något som helst sätt att det är omöjligt att ta bra bilder på vad man nu vill ta bilder på. Jag valde att ta bilder på just det dåliga vädret genom mitt fönster. Så snart jag sett molnens formation och markens ganska upplysta reflektion så bestämde jag mig för att ta en HDR-bild. HDR innebär att man komponerar ihop en bild av flera bilder. Varför måste man göra det? Jo för att när du tar en enda bild, så väljer du en viss exponering, vilket bara ger dig ett enda ljusomfång. Lät det onödigt krångligt? Bra, för det är lite krånligt att förstå såhär i början. Så jag ska visa dig vad jag menar med lite bilder, så kommer du vara grym på att förstå vad förkortningen HDR verkligen står för.
Ovan ser du nu två bilder, den ena är mörk och den andra är ljus. Båda två är tagna vid samma tid, men med olika exponeringstid. Eftersom molnen är väldigt ljusa, så kräver dom kortare exponeringstid, medans marken nedanför är mycket mörkare, och kräver längre exponeringstid. Tar man då bara en bild med ett medelvärde, så kommer bilden bli ganska tråkig också. Man kommer se att det är dåligt väder, men roligare än så blir det inte. Det kommer inte finnas någon dramatik i bilden i överhuvudtaget. Det är här HDR kommer in. Med HDR så tar du flera exponeringar, en under exponerad, en ”normalt” exponerad och en överexponerad. Sen för man samman dessa bilder och lyfter fram molnens hotfulla konturer, och ger marken det ljus den egentligen ska ha. Voila! HDR-bilden är ett faktum. Läckert va? Tänk att en helt vanlig piss-trisst-regn-dag kan bli så dramatiskt läcker?
Jag erkänner att jag slarvat en del i bilden, men den var mest ett litet test för att se hur det skulle bli :)
Hej Wille!
Nu är du äntligen med på förstasidan av afAdam.se hur känns det?
- Tack! Det är en stor ära för mej att hamna på första sidan, det känns som om det var det här jag var satt på vår jord för att göra!
Vilken av bilderna känns mest sanningsenliga egentligen, är du verkligen så brun i verkligheten?
- Det är klart att jag är sådär brun i verkligheten. Var det inte den bruna bilden du retuscherade så den blev blek?
Är det vanligt att du blir fångad på bild?
- Ja, jag menar en man med min kroppshydda blir fångad på bild mest hela tiden. Det är svårt att undvika!
Med tanke på att jag har runt 6 000 bilder i mitt album, så kan jag alltid hitta någon rolig bild att jobba med när jag har lite tråkigt under regniga dagar. Så se här vad jag hittade, min vän Wille hade råkat ut för en horribel blixt ur en kompaktkamera, och blivit helt besudlad på sitt fina yttre, så för att återställa det till så som ha verkligen ser ut, så retuscherade jag bilden lite grann ;) Det är möjligt att jag förskönade det hela, men det hör inte hit. Jag kan använda det försvartal som alla som precis börjat modifiera sina semesterbilder använder ”Det är såhär jag minns det”
Du kanske inte känner igen det, men går du in och blir medlem på någon seriös fotosida så kommer du snart hitta folk som ”bara justerat det lite” men inte vågar erkänna att dom har ”fuskat”. Utan då istället använder förklaringen om att dom vill göra bilden så som dom minns det, och i deras minnen så fanns inte den där leverfläcken alls i pannan längre, eller näsan var aldrig någonsin så röd, för att inte tala om den där dubbelhakan som ju aldrig har existerat egentligen!
Jag skulle åka in till stan häromdagen, förmodligen ett besök på sjukhuset, men jag minns inte riktigt. När jag kom upp för rulltrappan vid tunnelbanan så såg det vid första anblicken ut som om det var ganska mycket folk, men sen så såg jag att det inte alls var mycket folk, utan det var faktiskt bara i stort sett en person som satt på golvet. Hon höll på med ritningar av något slag, såg mest ut som hon ritade över saker gång på gång. Det ska väl också tilläggas att jag inte är hundra procent säker på att personen var en hon, men.. ja..
Det var två minuter kvar tills min tunnelbana skulle gå, och jag började titta ”genom kamerans lins” för att se hur en bild skulle kunna bli, och beslutade mig för att fråga om jag kunde få ta en bild när hon, satt där. Jag han bara ta en enda bild, eftersom tåget rullade in just när jag tog den. Hann precis med tunnelbanan också..
När jag frågade om jag kunde få ta en bild tittade hon upp, med en ganska loj blick, men ändå fullt medveten. Hon hade uppenbarligen ”bott” så ett tag, då hon såg väldigt van ut när hon satt där som en annan sitter hemma i myssoffan och dricker te. Egentligen ville jag också fråga lite snabbt vad hon gjorde för något. Som en liten snabbintervju, men det hanns inte med tyvärr.
Bilden efterbehandlade jag en del i Photoshop, och målet var att bara göra den lite mer skitig och trasig.
[UPPDATERAT]
Tyvärr lever vi i en värld där oron är så pass stark, och det rent spontana inte längre kan leva fullt ut.
Jag respekterar detta i allra högsta grad, och har tagit bort bilderna som lades upp tidigare under dagen.
Ber om ursäkt till er föräldrar som blivit skrämda av det hela, och ska se till att göra mitt yttersta för att åtgärda detta. Samtliga bilder är nu raderade och kommer inte återfinnas igen. Själv tycker jag bara det är tråkigt att man inte kan ta saker för vad dom verkligen är, utan tar det för att vara det värsta tänkbara. Spontant och roligt är inte något som kommer förknippas med år 2009.
Det hela känns lite synd med tanke på att bilderna blev både roliga och riktigt bra. Men tryggheten till er går före!
* * * * * * * * * * * * * *
Jag gick idag ut på en liten fotojakt, hade ingen klar bild av vad jag skulle ta för bilder riktigt, men huvudsyftet var hur som helst att dom skulle bli retuscherade ordentligt. Dvs att jag sätter ihop flera bilder för att skapa något som egentligen inte fanns där.
Först så drog jag runt, och kom nästan ända bort till Kaananbadet, fotade mig själv mot ett träd, för att i efterhand få mig att smälta ihop med trädet. Den bilden är i skrivandets stund inte klar, då jag istället prioriterade andra bilder framför denna.
Jag gick ungefär samma väg tillbaks hemmåt, eftersom jag känt av ett gäng regndroppar när jag fotograderade mig själv vid trädet. Påvägen hem så sprack molnen upp och vädret blev genast finare. Jag såg då en bild framför mig. Fyra tjejer i 11-års åldern stojjade runt på en gräsmatta, så jag tänkte att om jag fick dom att en och en ställa sig bakom en stolpe eller motsv. så jag sedan kunde klippa in dom en och en, skulle det kunna bli en ganska rolig bild att hyfsat enkelt sätta ihop senare på dagen.
Dom verkade såklart lite tveksamma först när jag avbröt dom i vad dom nu kan tänkas ha gjort, och det var ju bara bra det. Jag berättade hur jag hade tänkt mig att bilden skulle bli tagen. Och dom var riktigt duktiga direkt, förstod snabbt hur jag menade när jag berättade hur dom skulle göra.
När första bilderna var tagna, så ville dom gärna fortsätta ta några bilder, så dom fick alla ställa sig på en parkbänk och hoppa upp i luften så mycket dom klarade av!
Dom var lätta att jobba med, och ständigt fulla av idéer om vad man kunde göra. För att få dom alla att hoppa så mycket som möjligt utlovade jag en miljon som prispeng till den som hoppade allra högst upp. Får se när den utbetalningen kan ske…
Så snart jag fått en bra och skarp bild på dom från parkbänken så bestämde vi oss för att ta ytterliggare en bild. Vi gick bort mot en gammal kundvagn som stått uppe i skogen, och som dom tagit ner därifrån. Jag fick snart upp en bild av hur dom skulle sitta i den och åka ”full fart” inne i skogen. Sagt och gjort, vi drog in den en på den lilla stigen som fanns där och började komponera ihop bilden. Hur roligt som helst ska sägas, och till er tjejer, ni var riktigt duktiga allihopa!
Samtliga utav bilderna har jag behandlat i Photoshop. Bland annat för att få till rörelseoskärpa när dom åker i kundvagnen, eller när dom har massor av glittriga stjärnor runt om sig vid parkbänken. För att få dom alla att vara bakom stolpen så har jag fotograderat dom en och en och där efter maskat av/på varje lager för sig, för att trolla fram dom alla på samma bild. Givetvis har jag också justerat färger för att skapa rätt stämning i bilderna.
Jag vill förresten säga att om någon av er föräldrar till dessa duktiga statister, känner att du inte vill att hon ska vara med på bilden av någon anledning så hör av er till mig så löser vi det problemet.
Tack återigen tjejer, det var jätterolig dag att fota med er!
Nu ska jag sätta mig ner och jobba med trädbilden jag nämnde ibörjan av detta inlägg. Så får vi se vad det kan bli utav det hela, kanske något bra rent av?
Jag har faktiskt inte haft en enda liten fotosession med min brorsdotter förns nu. Vilket också känns lite sådär, och pinsamt, hur är det ens möjligt?
Hur som helst, så blev det nu äntligen av, och jag har längtat efter det, för hon har så otroligt charmiga drag i sig, som kan göra sig hur bra som helst på bild.
Egentligen var ju inte huvudsyftet att fotografera Salma hela dagen, men den här inlägget kommer till störtst del handla om Salma och bara visa upp bilderna på henne. Men innan jag börjar med det, så drar jag in några snabba bilder från dagen i stort.
Vädret var helt underbart, den 26:e April. Jag planerade att åka hem till Mamma & Co, ringde min bror för att se vad dom hade i kikaren, och det visade sig att dom var påväg från Babysimmet inne i stan. Deras plan klaffade perfekt, dom skulle besöka Mamma & Co dom också! Givetvis tänkte jag direkt ”Yes! Får jag chans till att fotografera Salma rejält!”
Vi samlades upp hemma hos Mamma runt 15-tiden och var alla väldigt hungriga, dvs vi gäster. Så vi släpade våra fötter bort till pizzerian för att slänga i oss lite lagom hälsosam mat (jag tog trots allt Avokado-sallad, då jag inte är överförtjust i pizza när som helst) Så snart vi alla kände oss mätta och belåtna, inklusive Salma som fick banan att äta, gick vi vidare för att gå ner mot vattnet. Jag började genast smida planer om hur jag skulle kunna fotografera allt.
Det blir ju däremot aldrig som man någonsin har tänkt sig i situationer där man bara har några sekunder på sig att placera sig själv på lämplig plats för att fånga den rätta bilden. Men jag lyckades väl ändå få till en och annan småskön bild att lägga i albumet framöver. Även om nu bilden med skylten ”Cykelåkning för juden” inte lär hamna på förstasidan hehe.
Promenaden blev däremot ganska kort, även om vi under den tiden hann se ganska mycket. Skog, slingriga gångvägar, sandstrand med böljande vatten, långa bryggor, höga klippor, branta backar och bortkomna cyklister som frågade efter vägen (säkert judar)
Så snart vi var hemma igen vaknade Salma upp efter att ha somnat in i skönhetssömn under promenaden.
Ungefär samtidigt som hon vaknade, så startade min kamera igång igen. Nu hade jag äntligen chansen att vara lite kreaktiv i mina bilder på Salma.
Så här får du dom alla på en enda lång radda. Det ska däremot noteras att det var med min helt nya kamera, så jag hittar ju en del skavanker i bilderna här och där, men på det hela taget så finns det några riktigt söta bilder att bevara i en lång tid framöver.
Andrew har velat få en bild skapad på sig själv där han har samma krafter som t.ex Darth Vader i Star Wars. Eftersom jag lätt kan skapa diverse olika effekter så måste jag ju söka spänningen i skapandet av denna bild på annat sätt. Så jag och Erik började idag att mixtra med det hela i vardagsrummet efter frukosten.
Min idé i huvudet var att få till en bild där Star Wars-man 1 håller upp Star Wars-man 2 i luften genom att med sin ”force” stypa honom samtidigt som han blir upplyft. Har du inte sett Star Wars så kan det vara dags att se det. För att förstå själva bilden, med ”the force” och sånt, så kan du bara se den här reklamsnutten som har gjorts i efterhand, där Darth Vader står och spelar golf, pretty funny.
[yt]81fwEmP2CKY[/yt]
Tanken var att ta fram ett litet utdrag bara, så jag kunde visa Andrew ungefär hur jag tänkt mig att man skulle kunna göra bilden.
Jag riggade upp med trådlös blixt från sidan och Erik in i det vita hörnet av vardagsrummet. Där fick han först agera killen som ska bli strypt. Det viktiga här var att Erik verkligen såg ut att hänga i luften, så han fick en ganska svår utmaning att hoppa upp i luften och lägga alla lemmar rätt haha. Armarna skulle bli rätt vinklade i förhållande till kameran, strypgreppet skulle han också visa på att han blev utsatt för, fötterna var tvungna att riktas neråt så han såg ut att hänga i luften, samt att kroppen skulle vara böjd i smärta. Till det kommer minspel och händernas krampaktiga krökning på fingrarna. Jag och Erik förstår precis varandra när vi snackar om sånt här, säger jag ”Lite mer lidande när du kramar händerna” så blir det verkligen så som jag tänkt mig. Extremt tacksamt att jobba på det sättet, eftersom allt går så otroligt enkelt när man bara får som man vill som fotograf.
Vi tog ungefär 30 bilder av honom i luften.
Så snart vi nått ett resultat som kändes bra att jobba med i efterhand så påbörjade vi del två i bilden. Erik 
skulle nu spela ”the Bad Guy” som stryper den här stackars kraken i luften. Även här är det mycket som ska stämma in. Minspelet är minst lika viktigt som själva ställningen han står i. Här tog vi inte riktigt lika många bilder, men det blev ändå en bunt på kanske 15 – 20 stycken. (Anledningen till att jag inte vet är för att jag har raderat allt som inte var bra nu) Erik och jag diskuterade snabbt vilka karaktärerana var. Killen som nu strypte den andre snubbe, var han ond? eller var han bara där för att försvara sig själv. Vi kom fram till att han ändå var rätt ond av sig, så vi formade våran karaktär därefter. Jag tycker sånt här är verkligen hur roligt som helst, för ju mer bakgrund man ger till den som står framför kameran, desto bättre bli bilden i slutändan, även om det nu bara var en testbild som skulle skapas så ville jag ju se hur det kunde komma att bli, och vad jag verkligen måste tänka på till nästa gång.
Så snart dessa bilder var tagna satte vi oss vid datorn, körde in allt i iPhoto och kollade igenom vilka bilder som var bäst. Vi hittade två som kändes bra på flest sätt, även om dom kanske inte var skitbra, så var dom verkligen fullt tillräckliga för att inte behöva fota om igen.
Jag drog in allt i Photoshop och började mixtra. Frilade dom båda från sina bakgrunder och slänge på en annan bakgrund istället. Drog snabbt på lite skuggor, och in med ett lasersvärd i all enkelhet. Voila, testbilden var skapad. Och du ser den här nedan. Vad Andrews bild kommer bli får vi se :)
Samtidigt som jag var ute på min fotorunda igår, så testade jag att använda mig utav min nya tjänst på sidan, Twitter, så jag skickade information från telefonen, direkt till sidans övre del ”Just nu:” och lämnade info om hur det gick för mig under den lilla rundan. Man kan se den informationen som väldigt väldigt korta och små snabba inlägg för vad jag gör under dagen bara. Ska även införa någon sorts visare för historia, så man kan se flera utav mina tidigare snabbinlägg.
Men nu åter till gårdagens fotorunda. Jag brukar ju ta dessa små rundor när det är fint väder ute, eller om det är så dåligt väder att jag genast tycker det ser ut att kunna bli tuffa bilder av den anledningen också. Egentligen hade jag inte bestämt mål, men jag gick åt Mamma & Co:s håll. Påvägen dit så sökte jag efter vinklar, objekt och ljus. Hela tiden försöka skapa mig en bild av hur det skulle bli att fotografera just på den där platsen (som i sig kan vara en ganska tråkig gräsmatta vid ett staket, men om man kanske går nära staketet, sätter sig ner på knä, eller rent av ligger ner, så kanske det kan bli en tuff bild i det ljus som är just då, som exempel) Jag knatade runt, gickförbi tunnelbane-spåret och försökte hitta någon rolig vinkel, men det blev inget av det. Dessutom så hade jag inte större lust att stå och vänta på tågen i den värmen, utan tyckte det kunde vara roligare att gå och leta efter något annat objekt.
Plötsligt så går jag förbi något som liknar en videbuske, eller vad det nu heter, med små utväxter som var taggiga. Såg lustigt ut, och tänkte att det nog kunde bli någon småskön bild, en sån där typisk bakgrundsbild på datorn eller något. Men så såg jag att även myror, röda stora skogsmyror härjade runt på dessa växter, så då blev det ju genast mycket mer intressant att ta fram mellanringarna, så jag kunde ta bra macrobilder.
Det svåra med det här blev att blåsten vägrade avta, så grenarna med dom små myrorna svängde fram och tillbaks rejält. Och om du tittar på nån av dom riktigt nära bilderna, så ser du det extremt korta avståndet i skärpa som jag hade. Bara någon millimeter. Så när en buske kastas fram och tillbaks med en hel decimeter, så är det svårt att få skärpan precis på myrans huvud, eller vart man nu vill ha det. Tacka vet jag då serietagningsfunktionen ;)
Jag fortsatte en liten bit bort, hittade en tvärdöd fågel, för att strax efter det hitta ytterliggare en bara en dryg meter ifrån den första. Tog en snabb bild på den första döda fågeln, för dess färger och fjädrar var i så fint skick ändå, och jag ville se hur det skulle se ut detaljmässigt i bilden. Fortsatte promenixen, hittade en trädgård proppmätt på blåsippor. Däremot kunde jag inte komma åt riktigt för att ta en riktigt bra bild, och hade heller ingen större lust att klampa in och fråga om jag fick. Så fantastiska var dom trots allt inte haha.
På min väg mot Hässelby Villastad, så fick jag plötsligt syn på en bil som hade det duktig svårt att köra. Ja du vet hur det ser ut, två personer som puttar och den ena hoppar fram och tillbaks in i förarsätet med i hopp om att bilen ska ta fart och börja köra.
Jag packade ihop mina grejer, och frågade killen om han ville ha hjälp, hans fru eller vad man nu ska kalla henne blev arg och gick iväg för att hämta sin cykel istället. Dom båda var lite slitna människor i 38-årsåldern. Killen med mörka glasögon, utslagna/utdragna tänder lite här och där, samt en allmänt slitet intryck. Garanterat alkoholist eller drogmissbrukande. Han fru likadan, mager på det där amfetaminliknande sättet. Hur som helst så erbjöd jag min hjälp att få igång deras pruttiga gamla bil, och vi lyckades faktiskt rikigt väl. Bilen fick fart och rull. Frugan tog cykeln istället, medan killen puttrade iväg. Dåligt batteri och ingen bensin var tydligen den härliga kombon sa killen innan vi började putta.
Varför inte bara se till att fylla på med lite lite mer bensin lite lite oftare, så skulle det bli lite lite lättare vardag för dom båda.
När jag närmade mig Villastan, så bestämde jag mig för att gå hem till min moster Pernilla istället. Det låter alltid så gammalt med benämningen ”moster” men det är inget som jag är bekant med hos några av mina mostrar, eller morbröder, eller farbröder osv osv.
Som tur var så var hon hemma med lilla Alfons, som satt där i sin barnvagn och bara var sådär allmänt glad som Alfons kan vara. Han är runt 9 månader nu.
Givetvis så var jag ju tvungen att börja komponera ihop bilder med denna lilla parvel. Och jag tycker nog jag fick till en och annan. Gjorde en mindre redigering av bilderna nu innan, för att lyft upp färgtoner, göra svartvit, eller rent av överexponera bilder.
Det blev en mysig stund hos Pernilla, och slutligen begav jag mig hem, fick skjuts av Kristoffer hela vägen hem.
Adrian skulle komma hem till mig runt 18 och äta middag. Det blev som planerat, och jag lyckades även ragga upp Felix att komma med upp och äta middag när vi var nere och handlade mat på ICA (han jobbar i charken). Det blev en skön kväll med mycket snack i köket och vid matbordet. Vips så var klockan sent och Dom båda begav sig hem. En bra dag i all lugn och ro ändå.
Jag hade lite tur som kom på det här i tid. Bokad tid på Ersta sjukhus. Någonstans i mitt huvud så ropade det till när ståendes i duschen funderade på vad jag skulle göra av denna hittills ganska molniga men varma dag. Klev ut ur duschen, fixade och svor lite åt stomin. Kunde höra hur dom på trottoarerna nedanför stod med stora lövblås och blåste bort allt som hörde förra sommaren till, så som löv och gamla grenar. Men även de osannolikt stora mängd grus som samlats under vinterns kalla gång.
Sjukhuset! Jag skulle ju dit den 23:e! Det är väl idag? Kollar datumen ”tjugotredje”, bekräftar mobilens kalender. Tar fram pappret om när jag skulle vara där. 14:30 kändes som en bekant tid i huvudet, men det var 14:00 som gällde. Gjorde mig iordning, och fixade till lägenheten så det var i samma fina skick som när jag storstädade häromdagen. Innan jag tog beslut för vad jag skulle ha på mig, så klev jag ut på balkongen och kände av vädret. Varmt. Skönt. Vår. Det fick bli en blå skjorta med en svart stickad tröja. Lagom varmt eftersom jag mestadels kommer sitta på tunnelbana eller buss. Och vädret såg dessutom ut att bara bli bättre under dagen, så jag chansade lite. Hatar att bära med mig för varma kläder.
Packade ner min nya kamera i väskan och kollade att jag hade allt med mig för min färd. Givetvis räknade jag med att få lite tid för fotografering efter det att mitt besök på sjukhuset var klart. Vad skulle jag på sjukhuset och göra förresten? Jo jag skulle in på en röntgen. Så när jag kom till sjukhuset fick jag klä av mig allt, och dra på mig de härliga, och mycket välbekanta sjukhuskläderna. Träffade sjuksköterskan Tina där som jag träffade även under mina tidigare röntgenstunder… Jag hoppades bara att det inte skulle bli lika jävligt den här gången. Förra gången var jag väldigt nyopererad och hade kraftiga buksmärtor, samt benen som var helt uppsnittade och ömma som fan. (läs mer här)
Jag la mig på ”hästens-sängen” som den fick bli kallad, och väntade på att en läkare skulle komma och sätta igång processen. Väntan blev lite längre än planerat, så jag hoppade ner från britsen, som nu var rejält upphöjd från marken, och rotade fram min kamera i väskan. Ställde upp kameran på en bänk, och greppade min fjärrkontroll. Och som du kan se på bilden så ser jag ju väldigt nöjd ut. Ack så glad jag var över att kunna ta bilden med min fjärrkontroll haha.. När jag kände mig nöjd med mina tagna bilder så packade jag återigen ner kameran och hoppade upp på britsen. Tina tyckte det var rätt skojigt med mitt fotande, och fick givetvis ett visitkort, så hon kunde gå in och se bilderna här på sidan (fina va Tina?) Jag la mig åter igen på britsen. Läkaren kom, och jag fick en liten slang upp i rumpan. Från den så pumpades det in kontrastvätska, som skulle göra det möjligt att på röntgenbilderna avgöra om det är något sorts läckage någonstans i tarmen. Frånvaron av bieffekter (fick tjockt med smärtor i kroppen förra gången) gör ju att det iaf måste ha blivit lite bättre sen sist :)
Jag fashinerades stort över hur det såg ut när jag scannades. Helt absurt att man kan se allt så som man gör det. Hade nämligen en skärm bredvid mig som jag vinklade mot mig. Och den visade allt som läkaren såg också. Kunde se stygnen som var dragna, och hur kontrastvätskan letade sig upp längs med tunntarmen, så numera vet jag hur den ligger i kroppen också! Jag bad Tina om att fixa bilder från röntgen, och det lovade hon att göra imorgon! Stort Tack Tina!
Jag borde däremot ha bett dom scanna huvudet på mig också! Så jag kunde få en bild på min skalle haha, hur grymt vore inte det! Nästa gång, då jäklar ska jag ha en 3D-scan på min hjärna eller något i den stilen.
På vägen hem, så gick jag till Slussen istället för att åka med bussen. Vädret hade, precis som jag trott tidigare under dagen, blivit bättre och ännu varmare. Jag knatade på och hittade några små platser där jag kunde testa min kamera. Inga direkt faschinerande bilder den här gången, men jag njöt så fullt ut. Kunde verkligen redan nu hitta runt bland alla de nya knapparna och menyerna. Inget kändes krångligt eller bökigt, utan snarare tvärtom. Fick små glädjerus genom kroppen när jag upptäckte funktioner i kameran som jag verkligen saknat och som nu bara fanns där, för att göra mitt fotograferande så mycket lättare, och så mycket bättre.
En av bilderna som du ser här är en ”tilt shift” bild, vilket innebär att den ser ut som om man tagit på något väldigt litet, men i själva verket så är det ju precis vid stadsgårdsleden/Slussen som jag har fotograferat. Hur kan det bli så? Jo, det man gör är att man i det här fallet skapar ofokus uppe och nere i bilden, men behåller hög skärpa just i mitten, precis som när man fotograferar med ett macroobjektiv. Sen kan man justera kontrast och färgmättnad för att ge lite mer leksakskänsla åt bilden. Varför heter det ”tilt shift”? Namnet kommer från en viss typ av objektiv som används för att fotografera byggnader. Objektivet gör att man inte behöver vinkla kameran uppåt mot byggnades topp för att få med hela huset, vilket skulle göra att huset blir deformerat på bilden. Ska inte gå in på djupare detaljer än så. Vill du veta mer så kan du skriva frågor i kommentarsfältet, så ska jag svara på dom :)
Det var väl min dag i stort, om jag inte har missat något vansinnigt roligt vill säga, men det tror jag inte.
Ha en trevlig kväll.
Dessa bilder togs för ganska många år sedan ändå. Det var på den tiden då jag inte hade min lite finare systemkamera. Men det var ju givetvis inget som hindrade mig från att ta roliga bilder och exprimentera hur mycket som helst. Tror jag tog strax över 7000 bilder med den kameran innan jag köpte mig en finare systemare istället.
Så vad tänkte jag med dessa bilder? Och hur lyckades dom uppkomma alls? Dom som känner mig, känner nog antagligen inte igen anisktsuttrycken jag har här på dessa bilder hehe.
Jag minns att jag var rätt trött på att mecka med den bubbla som du kan ana i bakgrunden. Det var helt enkelt ingen mecka-med-bubblan-dag. Så jag fick då syn på stora verktyg, motorsåg och lite annat skoj. Det är en miss att jag inte har med en riktigt jäkla stor shiftnyckel för den hade varit så extremt Hillbilly att det gjort alla bilderna kompletta. Men det får väl bli till nästa gång jag kommer på att vilja ta såna här bilder (dvs aldrig antagligen)
Det jag ville få fram i bilderna var en sån där aggresiv uppsyn som bara en riktig ensamvarg kan ha. När du ser bilderna ska du helt enkelt känna att du kört lite vilse ute på landsbyggden, hoppat ur din bil då du fått syn på en, i första anblicken, trevlig människa som meckar med sin skruttiga lilla bil. När han sedan upptäcker dig så blir han RASANDE! helt utan anledning. Det är en gravt social störning som råder i denna persons huvud. Vad som händer sen får du nog själv tolka utefter bilderna :)
© 2012 afAdam.se