Archive | Presenter RSS for this section
07 augusti 2010 

Den intensiva Stockholmshelgen: Lördag

Att den här lördagen skulle bli intensiv, det visste jag redan innan jag stängde mina ögon på fredagskvällen, men att det skulle bli fullt så mycket som det tillslut blev, hade jag ingen aning om.
Klockan 07:30 ringde min väckarklocka, vilket låter väldigt omodernt, givetvis var det min iPhone som larmade, och inte en liten sketen fyrkantig klocka med skränigt ljud. Jag var egentligen lite väl trött för att orka ta mig upp, men jag hade inget större val, då helgens bil skulle komma levererad till mig inom 15 minuter från det att jag vaknat. Drog på mig kläder, fick samtal från chauffören i bilen. Jag gick ner, mötte upp chauffören. ”Wow” kanske du tänker nu, vilken jäkla service, måste kosta multum att få en bil framkörd till sin dörr klockan 07:45 en lördagsmorgon. Men den enda kostnad som har betalats är Sandras vänlighet, då hon lånat ut sin bil till oss. Däremot så var det inte Sandra som körde, nej, det var Sandras mamma som satt bakom ratten. Hon hade jobbat hela natten, och sen lovat att köra bilen till oss, hämta upp mig och sen köra hem för att där hoppa av bilen, och då ge den till mig istället. Mycket smidigt såklart.
Den enda nackdelen med det hela var att gå upp tidigt, vilket får ses som en närmast löjlig nackdel. Helt underbart för oss att kunna låna Sandras bil hela helgen utan problem. Givetvis fanns det också en stor fördel med att gå upp så tidigt, och det var att dagen kunde starta igång på riktigt vid 08-tiden, istället för att vi skulle ligga kvar i sängen, vilket är tämligen lätt hänt när man har ett barn som sover djupt och mysigt bredvid sig.
Påvägen hem, efter att ha lämnat av Sandras mamma, så körde jag till närmaste mack för att köpa oss lite frukost i form av mjölk och skogbärsyoghurt.

När jag sen kom hem, så startade vi genast igång dagen faktiskt, väldigt duktigt tycker jag.
Vi hade ett mål för morgonen, och det var att komma iväg innan 11, vilket i sin tur krävde att vi verkligen gick upp vid 08-tiden, annars skulle vi vara helt körda. Då hade vi dessutom packat lite kvällen innan, haha.
Under frukosten fick Nico hoppa mellan oss båda, så vi kunde få i oss frukosten snabbt nog. Därefter var det Nicos tur att äta frukost. Nico var rätt snäll den här morgonen, och gjorde livet så lätt han kunde för sina kära föräldrar.
Vi gjorde oss alla iordning, packade ner mer prylar i väskorna, och samlade allt vi skulle ha med oss, vilket blev lite smått ofattbart mycket grejer. Visst, man ska ju ha med sig en hel del i grunden, men vi hade rejält med bonusprylar att ta med till Stockholm. Så grejer vi skulle ha med oss enligt listan som skrivits var:

Nico
Blöjor
Bodys
Napp
Dinglis (snuttepryl)
Hundsäng (japp, han sover i den)
Pyjamas
Mössa
Strumpor
Byxor

Petra
Tröjor
Tandborste
Underkläder
Shorts
Deo
Smink
Plattång
Amningsskydd
Ammningsbehå
Stumpor
Hårspray
Cash
Varm tröja

Adam
Stomigrejer
Tandborste
Kalsonger
Varma kläder
Kalla kläder (haha låter fånigt)
Deo
Strumpor
Ansiktscreme
Hårvax

Övrigt
Salmas present
Gits bakgrejer
”Lisas” kläder (två STORA kassar med kläder)
Barnvagn
Liggdel
Bärsele
Skötväska (och alla tusentals grejer i den)
Laddare
Bilbarnstol

Ha nu i åtanke att vi skulle pressa in oss i en Audi A3, haha. Men faktum med så var bilen som gjord för oss, vi fick med oss allt! Strax innan 11 så började jag packa in i bilen, medan Petra fixade ihop det sista. Klockan 10:57 rullade vi ut på gatan, och kunde alla tre känna oss mycket nöjda med att ha fått med oss precis allt, med humöret i behåll.
Färden mot Stockholm började, och tog inte speciellt lång tid. Förvånandsvärt nog så vaknade Nico till efter ca 3/4 delar av resan, vilket han aldrig brukar göra.
Vårat absolut första mål var att åka till Erik och Jenny. Vi hade som mål att vara där någon gång runt 12-tiden, vilket vi lyckades hålla. Klockan 12:13 så hade vi parkerat och var påväg mot porten till Erik och Jennys hyreshus. Erik dundrade ut med soppåsar i högsta hugg, vilket ju var perfekt, eftersom han ändå behövde komma ner och öppna åt oss, då dörren där är låst dygnet runt. Erik fick en liten Nico kastad i famnen samma sekund som han kom inom 1 meters radie. Nico trivdes bra hos farbror Erik, såklart.
Uppe i lägenheten så stötte vi även på Jenny och hennes bror med flickvän. Hennes bror skulle iväg på Sonisphere tillsammans med sin flickvän. Vi hann ganska precis hälsa och sen säga hejdå. Erik och Jenny hade stora planer inför vårat besök, och hade förbrett sig med en riktigt god ost och skinkpaj som nästan gick åt helt och hållet. För att kunna glänsa lite extra mycket, så hade de även gjort sig egen glass, vilket var ofattbart gott, och mäktigt. Mäktigt på två sätt, dels för att de hade lyckats göra egen glass med så utmärkt resultat, men också för att glassen var helhjärtad gräddglass, med ganska stark betoning på grädde. Jag blev osannolikt mätt, dels för att jag smackade i mig två rätt stora portioner av glassen, ganska snart efter att vi ätit oss mätta på ost och skinkpaj. Glassen var gjord med hallon i botten, samt krossade, hemgjorda maränger i glassen, och givetvis hela maränger på toppen. Ofattbart gott.
Något jag däremot inte tänkte på när jag smällde i mig så mycket godsaker, var att jag, Petra och Nico, skulle på 2-års kalas hos min brorsdotter Salma vid 16:00. Tror du jag var sugen på tårta, efter att ha ätit så mycket grädde, att det måste anses som ett brott mot samtliga mjölkkossor.
Även om det blev ett ganska snabbt besök hos Erik och Jenny, så hade vi det väldigt trevligt under de nästan 4 timmarna. Vet inte varför man inte skulle ha trevligt, bara för att man är där en kort stund, men hur som helst. Vi lämnade dem, mätta och glada, och styrde bilen mot nästa sociala bombnedslag. Nämligen till min bror med familj. Eftersom Salma nu skulle fylla hela 2 år, så var det ju givetvis stort kalas. Jag tror det var närmare 40 än 30 pers iallafall, men jag vågar inte riktigt säga exakt. En stor del var ju givetvis släkten. Inte helt konstigt, så var Salma lite blyg av sig, men vem hade inte varit det vid bara 2 års ålder, och så mycket folk runt om, varvid alla kommer fram och ropar ”HEEEJ SALMA!!”.
Jag gav Salma paketet, vilket var stort och sockersött rosa, med tre fina band runt om, och en stor bullig rosett ovanpå. Givetvis inte jag som packat in. Petra fick den uppgiften under fredagskvällen. Jag själv hade inte haft en chans att få ihop det så fint, även om jag blivit lite, lite, lite bättre på att packa in presenter till folk.
Salma greppade sitt paket, och la det i den redan stora högen av andra paket. Hon brydde sig inte så där värst mycket om paketen till en början, eftersom hon visste att hon inte fick packa upp dem innan mamma Gabriella sagt till.
Jag gick runt och hälsade på folket som var där. Några som man inte hade sett på väldigt länge, främst då Marcos kompisar, varvid en utav dem inte ens visste att jag och Petra väntat barn, så han blev ju mäkta förvånad när han hörde talas om det.
Likt många andra kalas, så var det konstant mingel, mycket prat och umgänge med folket. Flertalet där fick se Nico för första gången, vilket var efterlängtat. Salma fick så småningom börja slita i paketen. Något som förvånade mig när hon gjorde det, var att hon faktiskt var lite intresserad av att ta reda på vad paketet innehöll. Vilket ju var något helt nytt från när hon fyllde 1 år, otroligt stor skillnad. Nu så slet hon själv ut innehållet, och vek gärna upp kläderna för att se hur de såg ut, eller ville utforska leksakerna hon fått. Däremot så fastande hon inte vid en sak, utan fortsatte så snart hon sett vad presenten bestod av. Presentpappret sprutade åt alla håll, och paket efter paket slets upp.
Hon fick allt från vackra små halsband till Mimmi-pigg tröjor. Jag, Petra och Nico gav Salma ett stort paket fyllt med Duplo, eller Lego, som många nog är mer bekanta med. Skillnaden är bara den att Duplo är den där varianten som är mycket större, och mer anpassad för små barn.
Jag hade valt att köpa ett stort paket med helt lösa delar, då det är så mycket roligare om Salma får bygga sina fantasiprylar själv, än att hon har gubbar och hästar klara redan från början, vilket ju också fanns att köpa. Men barn har ju så pass livlig och gränslös fantasi, att bara en av de där klossarna kan agera flygplan eller bil, utan att de behöver ha detaljerade dekaler eller rörliga delar, för att själva se det framför sig. Precis den typen av fantasi vill jag hålla vid liv, med enkla leksaker där hon kan bygga och skapa sig en egen liten värld. Hmm.. undra om Lego kommer citera mig på det där?

Jag är lite osäker på hur länge vi verkligen var kvar på kalaset, men någon gång runt 19-tiden tackade vi alla för oss, och började rulla iväg med bilarna.
Då jag och Petra bestämt oss för att sova över i Stockholm, för att under söndagen kunna åka till Vaxholm och hälsa på hennes familj, så rullade vi hem mot min käre mamma. Däremot så skulle vi inte komma att sova där själva, nej, för mormor och morfar var faktiskt på besök i Stockholm, och hade givetvis varit med även på Salmas kalas, de sov också hemma hos Mamma & Co. Som tur var, så fanns det ju tämligen gott om plats där, så sängplatser behövde ingen utav oss oroa sig för.
Nu kan man kanske tro att kvällen var slut, och vi bara skulle tacka för oss och gå till sängs, men där tar du fel. Kvällen var helt klart ung!
Mamma och mormor hade åkt iväg till någon matbutik för att shoppa middag, och Bobo brassade på med eld i badtunnan, för att lyckas få upp den i lämplig badtemperatur, dvs runt 37°c. När m&m kommit tillbaks, så började matlagningen. Då kvällen var ung, men lite små sen, så stod carbonara på menyn. En perfekt maträtt att dra ihop när man har lite smått bråttom, eller inte har lust att stå och göra den stora steken av sin favoritgris.

När vi sen satt och åt den helt utsökta maten, så började blixt och dunder ske utanför. Det var inga grannar som bråkade eller så, utan det var helt enkelt oväder på gång, ett ganska rejält sådant dessutom. När vi satt nere i matrummet, så släkte vi ner totalt en liten stund för att se skådespelet på himlen. Givetvis, som alla andra gånger man släcker ner för att se blixtar, så försvann ju varenda liten blixt samma sekund som man blåste ut sista ljuset.
Klockan tickade sig in runt 23-tiden, så förklarade Bobo att tunnan nu nått en alldeles utmärkt temperatur. Jag var direkt på att bada, Petra lika så. Mormor tyckte det kändes lite otäckt med alla blixtar som slog hej vilt i närheten, så hon hoppade över nattbadet. Morfar däremot tyckte det lät som en bra idé. Mamma ville bara titta på Nico när han sov uppe i sängen, så både hon och mormor fastande där under hela tiden vi låg i badet.
Efter kanske en 30 minuter i badet, så började ovädret komma väldigt nära inpå, rent av rakt ovanför oss. Kändes väldigt läckert att sitta i en varm tunna med vatten, samtidigt som det regnade kalla droppar. Dessutom fick vi ett enormt skådespel av blixtar runt om oss. Man kan nog tycka att vi var idioter som badade i en tunna full med vatten när det blixtrade så mycket. Men ärligt talat, vad är oddsen för att en blixt verkligen skulle slå ner i just tunnan? Tänk efter nu, oavsett om man är troende eller inte, så måste man ju tänka ”det var helt enkelt meningen”. Jag var inte det minsta orolig, utan njöt fullt ut av det som skedde på himlen. Mäktigt, nästan lika mäktigt som den glass jag åt hemma hos Erik och Jenny.

Runt 01 på natten så gick vi och la oss. Somnade som två stenar bredvid Nico, som redan somnat vid 21:30. En otroligt mysig dag, som jag vill tacka alla för. Går inte att rabbla upp alla namn som passerat oss idag, utan att glömma minst ett, så stort tack ALLA!

13 juni 2010 

Senaste presenterna till Nico

11 juni 2010 

Jobb och finbesök av familjen!

Även denna dag skulle komma att innehålla jobb, eftersom jag under gårdagen fått hem min egna lilla familj från sjukhuset, så kändes det ju såklart lite tråkigt, men det här råkar vara två viktiga jobbdagar, så jag tyckte jag absolut kunde ställa upp och jobba, framförallt med tanke på att jag börjar så tidigt och kommer hem senast runt 14.
Långt innan både Petra och Nico tänkte vakna, så gick jag upp, gjorde mig iordning, gick ut och mötte upp Per och Robin som väntade utanför. De hade en extra bil med sig, vilken jag fick hoppa in, medan de två åkte i den andra bilen. Vi körde iväg till den bensinmack där vi stannar rätt ofta innan avresa mot uppdrag. Den här dagen så var det Avesta som stod på schemat, dvs ca 10 mil från Västerås, och ca 1 timmes resa.
Vädret var inte det bästa, men som tur var, så hade vi faktiskt möjlighet att fotografera inne just denna dag. Det finns tyvärr stunder då man inte har något val, och får fotografera utomhus i regn, du kan ju tänka dig själv hur lätt det är att få glada miner från folk.
Väl framme vid den skola där vi skulle fotografera studenter, började vi rigga alla bakgrunder, stativ, blixtar och annat. Vi körde en liten specialare med ett enda stort skynke för både grupp och porträtt, det som var lite special, var att jag fotograferade på baksidan av skynket, och Per på andra sidan. Vi höll ett riktigt bra tempo när allt väl rullade igång, och låg nästan alltid 5 minuter före schemat, vilket gav oss marginaler som alltid är sköna att ha. Totalt smattrade vi av bilder på 300 elever, vilket blir omkring 900 porträttbilder, sen ett rejäl kluns med gruppbilder.
För första gången så använde jag min egna privata kamera på jobbet, vilket ju fungerade alldeles utmärkt då det är riktigt fin kamera, även om det finns ännu värre såklart.
Allt gick faktiskt väldigt snabbt, och innan jag visste ordet av, så var vi klara! Eller jag var klar iaf, eftersom jag skulle börja rulla hemåt igen vid 12-tiden, medan Per och Robin stannade kvar för att fotografera vimmelbilder. Jag tycker egentligen det är riktigt roligt att fotografera vimmel, men just denna dag, så vill jag verkligen bara hem till min lilla nyskapade familj. Dessutom väntade vi besök där hemma, från min stora familj! Ja, ett riktigt finbesök faktiskt.
Jag körde först till Skultunavägen där jag kunde lämna av allt jobb vi dragit in, och sen fick jag direkt skjuts av Christian. Han körde mig hela vägen hem. Vi snackade en del lumpen, vilket ju är få förunnat, det är nästan ingen som gör lumpen numera, så man blir alltid förvånad när man hittar någon som faktiskt kämpat sig igenom det hela.
Äntligen hemma med lilla familjen! Petra satt i soffan och ammade, och jag kände av en ganska grov hunger, så jag började laga ihop en lunch i form av korvstroganoff alá afAdam. Innan vi hann börja äta, så kom Mamma, Bobo och Julia (Vad är det för stort med den familjen? Bara tre pers ju?! Mjo.. riktigt alla kunde inte komma, man får dela upp det). Just när de kom, så stod Petra och bytte blöja på Nico, vilket i sig ledde till små typiska babyskrik, vilket fick mammas ögon att stråla när jag öppnade ytterdörren. Inte för att mamma ser direkt sur ut till vardags, men ingen skulle kunna ta miste på att hon var överlycklig över att få höra ljudet från Nico.
Under resten av deras besök så höll sig Nico väldigt lugn, precis som vanligt, och jag börjar misstänka att han är lite lik mig som baby, iallafall i sättet. (Eller vad säger du mamma?)
Familjen hade redan ätit lite, så jag och Petra mumsade i oss den mat som jag lagat ihop. Men jag lät dem inte lämna oss helt utan att tugga på något, nej, jag lagade istället ihop smulpajer åt dem alla. De fick själva välja mellan hallon, blåbär, jordgubb eller äpple, sen så kunde de ju givetvis mixa mellan alla dessa. Mamma tog hallon, Julia hallon och blåbär, Bobo bara blåbär, Petra hallon och blåbär och jag körde på jordgubbar.

De överöste oss med presenter också, eller rättare sagt Nico. Jättefina strumpor, snygga bodys, läckra skor och underbart mysig barbamamma-figur. Stort tack för det kära familj! Tror nog Nico kommer älska alltihop. (Se alla presenterna i det här inlägget)

Tyvärr kunde de inte stanna jättelänge, så de fick bege sig hemifrån oss runt 18 eller 19-tiden, svårt att minnas exakt, då det kändes som om tiden gick jättesnabbt. Vi hade det däremot väldigt mysigt under tiden de var här. Är helt säker på att Nico också tyckte det var roligt att få träffa sina kära släktingar.

När familjen begett sig, så tog vi oss tre en liten lugn stund i soffan. Lite senare framåt kvällen så började jag och Erik spela Red Dead Redemption online. Riktigt roligt faktiskt, även om vi sällan har svurit så mycket åt ett spel tillsammans på samma gång.
Innan jag satte mig ner för att spela, så tog jag en varm dusch, drog på mig morgonrocken, satte mig i soffan, startade xboxet. Sen kom Petra och gav mig Nico, jag lät honom ligga i våran lilla hundsäng som vi köpt för att han ska ha det ombonat på ett enkelt sätt. La upp honom i knäet och körde igång spelet med Erik. Efter en ganska kort stund så hörde det små pipljud från Nico som inte alls tyckte det var roligt att bara ligga där. Så jag lät honom suga på lillfingret, vilket gjorde det bara aningen svårare för mig, eftersom han skulle ha mitt lillfinger i munnen samtidigt som jag skulle spela skjutspel på xboxet. Men efter en liten stund fick jag in en rätt bra teknik, faktum med så gick det bättre än när jag lite senare sen kunde ha båda händerna fria.
Nico somna sött, och låg där i mitt knä. Kort efter att han somnat, så kom Petra och satte sig i soffan bredvid mig, och däckade rätt raskt på min axel. Där satt jag, familjefadern med sonen sovandes in knät och sambon sovandes på axeln. Hur mysigt är inte det? Älskar det rakt igenom.

Hur gick det att spela då? Jodå, jag kom igång rätt bra faktiskt så småningom, men är långt ifrån någon expert på spelet, så det lär bli en del svordomar nästa gång också.

06 maj 2010 

Söt present från afJulia

Tack Julia för denna underbart fina body!
För den som inte känner till det, så har Julia nyligen kommit hem från New York, efter att ha bott där i ett flertal veckor. Du kan läsa mer om hennes bravader i det stora landet långt bort är på afJulias hemsida.