MEN! Den här gången är det inte min kropp som havererar, utan datorn! Hehe, måste erkänna att det känns skönt att något så enkelt som datorn havererar. Det är så mycket jobbigare när det är ens egna kropp som bara smäller i botten och blir helt befriad från all tänkbar energi.
Vad hände?
Enkelt sagt så tröttnade hårddisken i min dator. Egentligen inget som förvånade mig, eftersom hårddisken stått och snurrat rätt många år. Dessutom hade jag hyfsat bra backuper på flera ställen, så några enorma förluster av data/info/bilder blev det inte heller.
Den enda sega delen var ju att det tog mig ungefär en hel dag att få ordning på datorn igen. Jag ägnade gårdagen till att försöka återuppliva datorn, men det visade sig helt omöjligt.
Så jag fick påbörja ett litet projekt som jag aldrig tidigare testat. Nämligen att öppna upp min iMac helt och hållet. Eftersom datorn bara ser ut att bestå av en enda stor skärm, så är det ett lite annorlunda ingrepp än på den tiden man hade en stor burk stående vid sidan av skärmen eller på golvet. Ska väl sägas att det är snäppet enklare att mecka i en enorm burk. För att lyckas med meckandet så krävdes det lite sugproppar, torx, komprimerad luft på burk, borrmaskin, metall-borr, nya delar och tid. Massor av tid. Eftersom jag aldrig öppnat en iMac tidigare, och heller inte visste hur maskinen såg ut på insidan, så gjorde jag så mycket efterforskningar jag bara kunde innan glasrutan lyftes av från datorn.
En fem år gammal dator var sen isärplockad och spridd över hela vardagsrummet. Jag fick snabbt svar på flera funderingar jag haft. Visade sig att min dator levererat med SATA-kopplingar istället för den aningen äldre standarden PATA, eller IDE som jag är mer vad vid. Det hela gjorde mig glad, eftersom modellen precis innan min dator, levererades med just PATA. Datorn är ju som sagt hela fem år gammal, normalt sett brukat väl folk skrota datorerna vid det laget. Jag köpte in en ny hårddisk av SSD-typ, vilket var den största fördelen med hela projektet. Allt tackvare det att det satt en SATA-koppling i, vilket SSD kräver.
Tyvärr satt inte den nya hårddisken perfekt i datorn, så jag fick använda mig av borrmaskin för att borra nya hål i en hållare, som jag sen lyckades få att sitta perfekt. Alla kablar och enheter i en iMac sitter väldigt tajt, så det går sällan att göra några större justeringar än att byta ut en enhet, vilket bevisligen också kunde vara lite lurigt.
Varför SSD istället för.. ja vad är det annars? Jo SSD är den typ av hårddisk som gäller nu för tiden, och som inte ens fanns när jag köpte min dator för fem år sedan. Skillnaden är att SSD är mer likt en minneskort som vi använder i våra kameror/mobiler osv, dvs inga fysiska delar som snurrar eller skrivararmar som kan repa skivan eller motsvarande. Det medför även en närmast extrem skillnad i läshastighet. Nu tar det 24 sekunder från det att jag trycker på ON till dess att jag har webbläsaren uppe och kan fortsätta skriva på den här texten. Kanske inte låter så snabbt ändå, men då tar du troligtvis inte med i beräkningarna att datorn också är FEM år gammal! Dagens tips, gå över till SSD och ditt datorliv kommer vara bättre på alla sätt. Utom ett, och det är utrymmesmässigt. SSD är väldigt dyrt om man ska ha stora volymer, men man får tänka lite smart tills dess att priserna sjunker ner till dagens standard-hårddiskar.
Planerar du att köpa en ny dator, kan det först vara värt att kika på framförallt hårddisken och ram-minnet. Ram är extra viktigt om du kör med Mac, då dessa använder sig av dessa i större utsträckning än t.ex vanlig PC.
