Archive | Telefonsamtal RSS for this section

Inte helt frisk, eller?

Utöver det faktum att jag känner mig allmänt förkyld idag, så fick jag precis ett samtal som blev rätt lustigt.

Jag och Daniel satt i min bil påväg ner mot stan. Telefonen började ringa och det visade sig vara ett dolt nummer. Även om jag sällan är sugen på att svara vid dolt nummer så gör jag det alltid eftersom många jag känner har det. Men det hördes snabbt att den här personen i andra änden inte hörde till min kära vänskapskrets. Istället var det en kvinnlig säljarröst som hördes. Själv klart suckade jag lite i bara tanken, men eftersom det var från banken som lånat mig pengar till bilen, valde jag att lyssna. Det visade sig handla om ett låneskydd på mitt lån, och jag lät kvinnan berätta lite snabbt om det hela.

Säljaren – ”skulle du bli sjuk eller råka ut för en olycka, så betalar vi kostnaderna för lånet. Kraven vi har för att kunna teckna dessa är att man är fullt frisk och har fast anställning”

Jag – ”Aha, jag tror inte ni riktigt skulle godkänna mig som fullt frisk”

S – ”Jaha oj? Vadå då?”

J – ”Ja alltså, min journal rymms inte ens i den tjockaste pärm du kan hitta”

S – ”Oj okej, men nu är du frisk?”

J – ”Nja, snarare under behandling”

S – ”Jaha oj, men du kanske är frisk snart då?”

J – ”Ja det hoppas jag, har hållt på att opereras i sex års tid nu, så snart är det väl dags!”

S – ”Ja men då vet du iaf mer om det. Infotmation kan man aldrig få för mycket av”

J – ”Haha, precis, eller?”

Samtalet avslutades vänligt.

Äntligen fungerade det!

Egentligen så är det nog tanterna på Försäkringskassan som ropar ut den där rubriken.. Jag satt imorse i samtal till Försäkringskassan och Alfakassan. Vilket i sig är galet tråkigt, men nödvändigt om jag ska ha någon chans att klara av framtida operationer utan att få djupa gropar i min ekonomi.

PIX-SLKD9N

Så vad var det som nu fungerade då? Om du någon gång har ringt till en statlig myndighet av något slag, så lär du har råkat ut för funktionen ”För att vi ska kunna hjälpa dig snabbare, så ber vi dig knappa in ditt personummer, tio siffror”. Denna funktion återkommer även hos bredbandsleverantörer, mobiloperatörer och andra stora kommunikationsföretag av olika de slag. Jag tänker ju när jag hör det att ”fan va smart, då kan dom ju se mitt mig på datorskärmen redan innan dom tagit samtalet” Men sen brister det alltid så snart man får svar i andra änden. Så direkt efter hälsningsfrasen, och när man presenterat sitt chase så säger dom i 96% av fallen ”Ditt personummer?”. Och jag slutar då aldrig förvånas? Vem har kommit på denna usla funktion? Har dom lagt dit funtkionen bara för att man ska känna att man har något att göra, så kötiden ska rinna iväg och man bekymmerslöst sitter där och knappar den 10 siffriga kod som man som liten alltid undrat vad den kan vara bra för.
Men så hände något idag, inte bara det faktum att jag blev bortkopplad ungefär 4 sekunder efter det att tjejen på Försäkringskassan sagt ”Ja, vänta ska kolla” *klick*. Den här gången fungerade verkligen tjänsten, och jag misstänker nästan att det är ingen som tidigare vetat hur dom ska trycka på sin skärm för att kunna utnyttja denna eminenta funktion. Idag blev det inga frågor alls om något personnummer, däremot så kom jag ingen vart alls med mitt ärende, men det är ett mindre problem.

Katter, porträttfoton och pastasallad, men också lite samspel online

salma-tittar-upp-wide

Idag (Söndag) så hände det lite småroliga saker. Först och främst så satt jag i ett långt samtal med Sandra som idag bestämt att hon vill beställa en ny telefon. I början ville hon ha en Nokia N97, mest för att den var vit och med massor av funktioner. Jag tyckte däremot inte att den riktigt var värd sitt pris på över 7 lakan, inte för att den är dålig, utan för att man får en iPhone för dom pengarna, och dessutom billigare. Det här samtalet km vilken mobil hon skulle ha hade vi redan för tre veckor sedan, och valet föll på en iPhone efter att Sandra varit inne i en teliabutik och testat lite. Vi gick då också igenom hur mycket hon ringer via hennes fakturor osv, varvid jag satt och räknade på vilket abonnemang som vore bäst för henne. Så idag kom det slutgiltiga valet, och allt hade landat på en iPhone 3Gs med liknande abonnemang som jag själv sitter på idag.
Jag hjälpte Sandra genom beställningen på internet, och sen så fortsatte vi snacka skit. Vi ”firade” våran två-års-dag idag dessutom. Det är nämligen precis två år sedan vi sågs första gången, då hon köpte sin gamla mobil av mig haha. Väldigt roligt faktiskt. Jag lyckades även övertyga henne om att jag skulle få fotografera henne någon dag. Sandra har ett perfekt ansikte för att ta snygga porträtt-bilder. Dessutom finns det ingen människa som jag kan få att skratta så lätt som just Sandra. Kommer bli störtsköna bilder. Ska planera det hela lite bara. Leta upp bra viklar och plats att fota på.
Jag fick sen 9 bilder via MMS på hennes två katter, väldigt söta såklart, min favorit föll på den med Åhléns-påsen. Du får se några av bilderna här.

img_0602img_0601img_0600img_0599

Vilken kattbild är en vinnare? (från vänster till höger då..)
Se resultat

När tiden blev mogen så hämtades jag upp av Marco, Gabriella och Salma, vi tänkte åka iväg på ett spontant besök hemma hos Mamma & Co. Marco m. Familj hade varit och kikat på hus i Svinninge, ungefär vid Vaxholm. En sommarstuga, byggd för att kunna vara bebodd året runt.
Hemma hos mamma fick jag äntligen se salma gå för första gången. Många försök så var hon så ivrig att hon bara ville springa iväg, men det slutade alltid med ett magplask i trägolvet. När hon sen tog det lite lugnare så kunde hon gå hur fint som helst!

Mim mage började knorra och ha sig ganska kort efter att vi anlänt hem till Mamma, så jag drog med mig min bror till närliggande pizzeria. Vi köpte med oss maten hem och började glufsa i oss. Jag valde en pastasallad med kyckling. Riktigt god faktiskt.
Julia kom hem ungefär när vi alla hade ätit upp, hon hade suttit barnvakt, vilket hon gör två gånger i veckan hos någon familj i närheten. Passande nog så ville Julia bli fotograferad lite idag, så jag klickade i mitt nya objektiv och gick ut utomhus för att få ett lite behagligare ljus, det var faktiskt perfekt ljus för att fotografera henne då, solen var påväg ner, men det där klara skymningsljuset låg kvar och gav ett jämnt ljus. Lite som när det är molnigt ute, men med en något kallare ton. Det här blev då mina första bilder med det nya objektivet, och några bilder tyckte jag kändes riktigt bra, men jag har helt klart en del bilder kvar att ta innan jag känner att jag bemästrar det hela haha ;)

julia-07julia-009julia-008-svjulia-03julia-006

Efter en liten fika nere i sjörummet så var det dags för oss att åka hemmåt igen. Jag hade nämligen planer på att få köra lite Vegas 2 tillsammans med Adrian och Matti. Väl hemma så blev det däremot lite strulfixande med en sak åt Julia, men som jag löste efter ca en halvtimme. Startade igång hela den sköna ”media anläggningen” skruvade upp volymen, startade igång baslådan, ställde in surroundljudet och klickade igång den rejält tilltagna TVn. Här skulle det spelas! Jag och Adrian började spela tillsammans först, då Matti inte var online. Vi ägde runt lite på olika banor, men bara på det näst svåraste. Sen skickade jag ett sms till Matti ”Jag saknar dig! På live asså ;)” Tog inte lång tid innan Matti var online och med i matchen också. Som en bonus på allt så kom även Kostas online, det tog ungefär 2 sekunder så hade även han en invite till spelet. Nu var vi fyra glada spelare som var sugna på att köra skiten ur banorna. Vegas 2 är ett riktigt taktispel, och springer man bara runt själv och lallar så är man död omgående i stort sett. Så jag antog ledarrollen och styrde upp hur alla skulle placera sig och när dom skulle avancera frammåt. Sjukt jävla roligt faktiskt. Det hade ju aldrig varit roligt om man inte hade behövt det, men nu när det blir avgörande för hur man placerar ut sina medspelare för att klara banan så blir allt mycket roligare. Har man t.ex glömt täcka upp en dörr så kan man plötsligt ha 4 arga gubbar mot sig med automatvapen som bara plöjer ner en i backen och skrattar. För man har inte många nanosekunder på sig innan man är död efter att ha börjat bli beskjuten.

Vi körde alla riktigt bra som team och täckte upp allt snyggt, även om vi inte klarade banorna omedelbart så lyckades vi ändå få till det bra, och ju mer vi körde desto bättre flyt fick vi i spelet, när alla direkt fattade kommandon och allt bara rasslade på. Dunderskoj!

När klockan passerade 01 så började vi vika oss lite, men jag och Kostas bet i och fortsatte spela tills klockan var 03, då kände vi båda att det nog var dags att krypa till kojs. Framförallt så borde Kostas ha känt det tidigare då han skulle upp och jobba vid 07 haha.

Jag gillade hela dagen, då jag fick utnyttja mitt nya objektiv, samt att jag fick köra en rejäl spelomgång tillsammans med flera andra online på Vegas. Är ju ingen inbiten spelnörd, men tycker det kan vara  riktigt roligt om jag spelar tillsammans med någon annan.

Bra tjänst, men märklig personal.

Apoteket

Ja Apoteket, det här handlar om er nu. Jag är ju tyvärr en van kund hos just Apoteket, på grund av alla operationer och medicineringar jag varit med genom årens gång. (Känner du inte till denna historia om mig, så får du väl ropa hej så blir det ett milslångt inlägg om vad som hänt mig genom tiderna hehe..)

Jag upptäckte för några dagar sedan att jag började få ont om stomipåsar, och tyckte det verkade onödigt bökigt att behöva åka till just det Apotek där jag tidigare lämnat in recept för att få ut stomipåsar och allt som behövs runt om, så som tvättlappar, silikonspray för att lösgöra klistret från påsen, tätningsringar, klisterborttagning för gammalt klister, alsolservetter m.m.
Så jag testade att gå in på deras hemsida idag, och leta upp lite info, och såg att det fanns ett litet fiffigt nummer som kunde ringas. 0771 450 450. Bra nummer dessutom. Ringde.
Efter att ha klickat mig fram bland alternativen så fick jag vänta i kanske två minuter i telefonkö, helt klart godkänt enligt mig, och så svarade någon kvinna med viss brytning och en ganska så skarp ”bak-ton” om att hon avskydde att sitta och prata i telefon och prata med sjuklingar hela dagarna.
Jag förklarade mitt ärende, och undrade om jag istället kunde göra beställningen hos henne (eftersom jag vid knappvalen tidigare valt ”beställa mediciner eller andra artiklar”)

Apotekskvinnan - ”Din personliga kod?
Jag – ”Personnummer? eller är det någon annan kod du vill ha av mig?”
A – ”Nej, din pinkod...”
J – ”Aldrig hört om? Men du kan få personnummer?”
A - ”Suck….. ja.. ditt personnummer då
(Jag slår vad om att den här pinkoden egentligen bara är så hett eftertraktad från dom som svarar, för att den är kortare, och innebär mindre slitage på fingrarna mot tangentbordet)
Rabblade upp mitt personnummer på ett pedagogiskt sätt, först 6 siffor, väntar till jag hör det bekräftande ”mmm” ljudet och ger dom sista fyra.

A - ”Jaha, vad vill du ha då?”
J – ”Jag vill beställa hem stomipåsar först och främst”
Apotekskvinnan knappade lite, och bekräftade sen att hon var klar med det.
Jag visste inte riktigt hur allt fungerade, kunde jag nu beställa vad som helst, eller gick hon på något speciellt? Visste hon precis vilka påsar jag skulle ha? Finns jättemånga olika varianter.

A - ”Ja, så. Är det något mer du ska ha?”
J – ”Ja, men vilka påsar beställde du nu?”
A”Tyvärr, det kan jag inte säga, det är sekretessbelagt.”
J – ”………”
A”Jag får inte säga vad det är”
J – ”Nej.. okej? Så jag får inte veta vilka påsar jag får eller?”
A – ”Jag kan tyvärr inte säga det nej”
J - ”Okeeeej….. Ja då får jag väl tillägga att jag vill ha Maxi påsarna? Sensura Maxi?”
A - ”mm…”
*Samtalet avbryts plötsligt*
Jag blir här lite arg, det bara pep till och så var samtalet avbrutet. Men imponerande så ringde det bara några sekunder senare. Det var Apotekskvinnan igen. Wow tänkte jag, brukar aldrig hända.
Dessvärre hann hon inte mer än presentera sig igen förns det bara pep till och avbröts igen. Jag svor, det kan jag villigt säga.
Apotekskvinnan ringde inte upp mig igen, så jag fick ringa åter en gång.
En ny kvinna svarade, något äldre, men ungefär lika bitter någonstans i tonen.
Sekretess
J – ”Hej! Pratade nyss med en kollega till dig om en beställning, men jag tror inte den gick igenom för att samtalet avbröts, så vi hann inte slutföra allt jag skulle ha”
A”Okej, har du din pinkod?”
J – ”Nej, jag uppgav mitt personnummer till henne.”
A”Då kan jag inte göra någon beställning åt dig.”
J – ”……?” Nehe.. Men hon påbörjade en?”
A - ”Ja, men då får du prata med teknisk personal istället, vänta lite…”
Jag väntade i ca 10 sekunder.
J – ”Vi kan inte bara göra en ny order? Verkar onödigt att prata med teknisk personal om det?”
A - ”… ja, vad har du för personnummer då?”
Jag gav henne det på samma pedagogiska sätt som till den förra kvinnan.
A”Ja, här fanns det en hel del recept.”
J - ”Ja precis, och det är då stomipåsar jag skulle vilja beställa”
A - ”Okej, ja med det ordnar jag”
J - ”Sen behöver jag lite mer saker också”
A”Ja gör så att jag beställer allt på recepten.”
J - ”eeh.. okej? Ja då missar jag ju inget..”
Det konstiga här är att jag har ca 5 recept och det är ju inte bara stomipåsar, utan tonvis med mediciner och annat tjofräs. Men jag antar att hon valde rätt grejer eftersom hon inte var det minsta sugen på att välja ut det jag skulle ha.

Jag upplevde det hela som något märkligt. Där den första kvinnan inte kan säga vad jag ska få för prylar, eller ens avslöjar att hon faktiskt ser vad jag fått tidigare, och bara håller inne på den informationen. Medans den andra kvinnan uppger att det inte ens är fysiskt möjligt att göra en beställning på mig utan pinkod. Det är något magiskt med denna pinkod, så jag ska prata med Apoteket nästa gång jag kommer till dom nu i veckan.

Betyget på denna beställningstjänst via telefon sjunker något i kvalité pga att dom inte ställer nog med frågor eller är tillräckligt tillmötesgående, utan låter mer som om dom funderar på att själva knarka en burk tabletter rohypnol för att slippa allt.
Så Apoteket, fixa det. Se till att dom som sitter där på andra linjen får ut och åka på firmafest nån gång ibland, och kanske ta en afterwork-öl någon gång i veckan?
Jag vill däremot tillägga att dom inte var otrevliga på något sätt, bara lite korta i orden så att säga.