Archive | Träning RSS for this section

Badminton, på blodigt allvar!

Okej! Som du kunde läsa i ett tidigare inlägg, så blev det badminton inplanerat för måndagskvällen. Väldigt spontant, och väldigt roligt. Jag, Daniel, Petra (ej aktiv spelare, men en grym maskot att ha med), Fredrik, Johan, Sandra och Hanna var det som deltog i spelet. Det blev många intensiva matcher, och som allra mest intensivt blev det mellan mig och Hanna när vi körde Jag och Sandra mot Hanna och Daniel. Den matchen kunde nog sammanfattas som att det bara var jag och Hanna som körde för vi verkligen sköt bollarna på varandra med mördar smashar så bollarna tog eld! Haha. Jag och Sandra vann den matchen. Hanna tog däremot revansch mot mig sen när vi körde singelspel. Tror hon utklassade mig med 25 – 18 eller något sådant, ej okej. Men jag har redan planerat in en hård revansch mot henne.

Själva spelande gick däremot bra. Jag lyckades verkligen slå många elaka bollar, fånga förjävla varianter och rädda flera kluriga. Men långt ifrån bra haha. Ser fram emot nästa omgång, vilket jag vet kommer komma, allt går i perioder här i Västerås, eller trender ganska man ska säga. Och just nu lutar det åt att bli Badminton som gäller för oss.

Här nedanför kan du se de LIVE-sändningar som gick ut under uppvärmningen utanför planområdet, samt intensiva matcher. Jag och Hanna mot Johan och Fredrik. Dom vann. Bastards.
Det kan lagga rejält på det sista klippet, vet inte om det är något fel med tekniken just nu, ska undersöka detta närmare. Mycket närmare.

Spontanbesök från Stockholm

Nämen va trevligt! Det händer ju faktiskt inte varje dag att vi får besök här i Västerås. Men innan jag kommer dit, så ska jag nog börja från början med detta dygn.

Under natten som var, så vaknade jag av att Petra hade väldigt ont i ryggen och inte kunde somna om. Klockan var 03:10, och jag var ganska mosig i huvudet. Men det fanns ju inte en tanke på att vända sig runt och försöka sova själv, inte när Petra sitter där och har så ont att hon inte kan sova. Så jag frågade vart hon hade ont, hur det gjorde ont m.m Hon fick lägga sen ner på sidan, och så började jag massera henne tills dess att jag kunde höra henne somna in igen. Jag somnade ganska snabbt därefter ska sägas, minns bara det hela lite suddigt. På morgonen när vi vaknade frågade jag om det hjälpte med massagen som hon hade fått, och det hade den gjort, smärtorna försvann tillräckligt för att hon skulle kunna slappna av och återigen somna in.
Petra började jobba vid 12:00, så hon gjorde sig iordning, för att sen kasta oss båda i soffan och bara mysa så mycket som möjligt tills det var dags att gå till jobbet. Jag gjorde iordning tvätten, då det var tvättid vid 11:00 som gällde.

Jag fick under tiden som jag började tvätta, ett sms från Daniel, som visade sig ha lite tråkigt. Han bestämde sig för att komma förbi efter frukosten. Inte långt efter det fick jag också ett samtal från Andrew som berättade att han var på väg mot Västerås, då han skulle till skolan han kommit in på här. Så trevligt! En dag full av besök!

Daniel kom förbi medan jag sprang fram och tillbaks till tvättstugan. Strax innan 14 så ringde Andrew igen, det visade sig att han blivit klar på skolan, då det bara var upprop han skulle till. Eftersom både han och jag var dödligt hungriga, så gick vi till ICA för att inhandla nödvändiga ingredienser till den chili con carne som jag lovade laga till Andrew. Han älskar den maträtten, och skulle döda för att få den, så jag tyckte det var en perfekt maträtt att bjuda på till lunch.

Det blev lite mycket spring mellan matlagning, tvätt och umgänge, men det gick fint ändå. Daniel tittade på tv, jag och Andrew käkade lunch. Tvätten torr och ren (ja, eller lite dammig, som du kan se i videoklippet här). Andrew kände däremot att han hade lite bråttom hem efter lunchen, och det förstår jag. Hans flickvän hade varit ute och gått med sina föräldrars lilla ettåriga hund på isen, när den plötsligt sjönk rakt genom isen och försvann. Hon var givetvis jätteledsen, så det var inte läge för Andrew att vara kvar här i Västerås allt förlänge.

Plötsligt fick jag ett sms från Hanna med texten:
”Hej, det ar hanna.. vi vill gora nagot roligt idag. Typ laserdome i stockholm. Ok? Nagon som ar sugen? Hero of war! $$$ eller ar pengar ett problem aven for dig din tont? $$$ pussisar och kramisar (tacksam for svar)”
Vet inte riktigt varför det var utan åäö, kan hon ha skickat från en hemsida eller bara velat verka riktigt retarderad? Frågan lär jag aldrig få svar på. Jag och Daniel bangade på den idéen, lite för kostsamt och jobbigt för denna dag. Andrew åkte hem mot Stockholm igen. Jag och Daniel började istället fixa iordning sidor åt honom, dejtingsidor då vill säga. Så numera hittar du honom på Match.com och på Mötesplatsen.se, så missa inte honom nu! (Sådär Daniel, nu kommer du få hur många läckra brudar som helst på din krok! Tryck på respektive länk, så kommer du till Daniels profilsida!) .

Ett nytt förslag på aktivitet ramlade in via ett telefonsamtal från Sandra. Tennis vid Bellevue klockan 19:30. Tio minuter efter att vi tackat ja, så ställdes kalaset in. Ytterliggare 15 minuter senare, ny aktivitet, Badminton. Vi var på. Hur det gick? Får du läsa i nästa inlägg, eller se LIVE-sändningen som kommer gå.

Cykeltur med videokamera!

Jag bestämde mig idag för att dra ut på en cykeltur, men kunde inte släppa tanken på att filma när jag cyklar. Eftersom jag alltid försöker cykla så snabbt jag orkar i skogen, så kan det ju bli något roligt av det.

Däremot så känns det verkligen i musklerna och resten av kroppen att jag absolut inte ha samma orka och explosivitet som jag haft tidigare när jag cyklat såhär. Så det gäller med andra ord att fortsätta träna i ett ändå ganska lugnt tempo, jag har fortfarande väldigt lätt att ta i så mycket att det känns som om det ska spruta blod ur munnen på mig, helt onödigt.

[flashvideo file=video/cykling_stor.flv /]

Jag ska snart kunna spela in en ny video, där jag orkar hålla högre takt genom hela, och maximera. Dessutom måste jag känna till sträcka bättre än i den här testfilmen som jag nu satte ihop. Det är andra gången jag cyklar där, och har ingen aning om hur träden, stenarna eller rötterna ligger och står överallt.

Öm i baken…

Nu kanske fantasin svävade iväg rejält bara för att jag skrev den rubriken. Men historien bakom den ömma baken är att jag idag, för första gången på väldigt länge, äntligen fått chansen att cykla på min kära cykel igen!

Mountainbike

Dagens första mål innan jungfruresan på cykeln blev ett snabbstopp i Alvik, vid Alvikscykel. Idag invensterade jag i en ny hjälm, då min gamla inte håller måttet längre, pga gammal frigolit. För dig som tror att en cykelhjälm håller i all evighet, så är det helt fel, cykelhjälmar är i stortsett färskvara, och det ska du noga hålla koll på, om du är tuff nog för att våga bära en cykelhjälm, så måste den också vara av bra kvalité och inte torr som mariekex på huvudet. Du kan ju tänka dig själv hur bra lite ihoplimmade kexbitar skyddar vid ett ordentligt fall mot den hårda asfalten. Nog om cykelhjälmar. Jag köpte även en liten smidig pump samt olja och vattenflaska. Kloka invensteringar!
Det blev däremot inget cyklade direkt efter, utan istället en liten rundvandring med Erik, Kostas och Andrew i Vällingby C. Smällde i mig nästan en hel kebab.. Tröttnade så infernaliskt hårt på smaken.
Jag och Erik gick sen hem från Vällingby C, och chillade en kort stund på balkongen. Sen kunde jag inte hålla mig längre. Började pumpa cykeln, justera hjälmen och även leta fram alla mina cykelkläder jag använt tidigare. Efter några minuter satt allt på plats. Cykelskor, cykelbyxor med vadering, långa cykelbyxor, cykeltröja, hjälm och givetvis glasögon. Packade ihop min lilla ryggsäck med pump, olja, nycklar, telefon, näringsdrycker och fyllde vattenflaskan innan jag satte fast den på cykeln. Redo. Så sjukt jävla redo! Peppad som bara den på att få komma ut och testa cykeln igen.

Åkte ner alla 8 våningar, satte första foten på pedalen, hörde det välbekanta ljudet när skon klickade fast i SPD-pedalen, tog fart med vänsterbenet och började rulla iväg, klickade fast även vänsterfoten, och växlade upp ett snäpp innan jag tryckte till med benen. Vilken fart! Cykeln vägde mycket mindre än jag kunde minnas. Jag bara flög fram längs med den grusiga asfalten och tog de snäva kurvorna samtidigt som jag trampade på. En bil svängde upp framför mig, och jag kände igen känslan när jag låg och hetsade bakom bilen. Så som jag alltid gjort förrut. Tävlat med bilarna. Inte för att jag på något vis tror att jag ska kunna ha någon chans, utan för att jag ser själv hur roligt det måste se ut när cyklisten bakom hänger på trots att man gasar på upp i 50km/t och dåren bakom en ger inte upp utan kämpar allt han kan, oavsett om det är uppför eller nerför.
Mitt mål blev till att svänga förbi hemma hos mamma. En lagom sträcka att bränna av på hojen när jag nu precis börjat cykla och vill känna in cykeln lite. Allt flöt. Som en dröm. Men inte utan ansträgning ska ju tilläggas. Jag låter mig näsan aldrig vila. Det är inte så att jag glider i nedförsbackarna precis, utan det är nästan då jag tar ut mig som mest. Pressar allt jag kan, växlarna bara smattrar på när jag hela tider hökar motståndet och ständigt pressar mig själv. Älskar det. Får inte nog.

Jag kom nyligen hem från Mamma & Co. Käkade middag där, vilket var otroligt trevligt. Grillade och käkade första middagen utomhus. Underbart det med.
Cyklade hem igen, något kallt, men hade förberett med armhävningar innan så jag var varm i kroppen. Det känns att min kropp får jobba en del, men jag tror och hoppas att det är positivt. Pressade rejält påvägen hem, i en lång nedförsbacke, så när jag nu kom upp till lägenheten så kände jag hur benen blev som spagetti haha.. Älskar den känslan också. Lite skakig i kroppen efter att man cyklat är bara så rätt det kan bli.

Jag är igång.

Planerar min träning!

Mountainbike

Jag är väldigt taggad inför att börja träna upp mina ben igen. Det är dom som har tagit mest stryk under min vistelse på sjukhus. Min tanke är att jag kanske kan bli kvitt besvären som jag har om musklerna får chans att byggas upp igen. Jag har nämligen lätt för att få ont i fötterna när jag står upp en kortare stund, samt att fötterna är galet ömma. Det smärtar på riktigt när jag trampar på en liten sladd fortfarande.
Däremot så har det faktiskt gått bra att springa även om jag kände av att det gjorde åt på sina håll nere vid anklarna. Antagligen för att stödet i musklerna inte är starkt nog ännu för löpning i längre perioder. Dessutom får jag chans att äta upp mig i vikt när jag rör på mig aktivt. Kan inte bara sitta och försöka vara hungrig hela tiden under dagarna, och tro att det ska få min pigg och kry igen.
Sen finns det en sista anledning till träningen, och det är såklart inför nästa operation. Det är ju faktiskt lite påfrestande att hela tiden gå och dras med vetskapen om att man snart måste in igen och opereras. Men har jag tränat upp mig en del inför det, och fått upp konditionen igen, så kommer jag klara av det mycket bättre. Givetvis med vetskapen om ett otroligt nederlag sen efteråt, när muskelstyrkan återigen, för 5:e gången försvinner bort från mig och jag måste vänta åtskilliga månader innan jag återigen kan komma tillbaks till något som kan liknas träning.

Så vad har jag gjort nu för att planera träningen? Jo jag har till att börja med tagit ner min underbara älskling till cykel. (Ja Petra, jag har en älskling vid sidan av dig, och hon heter Porsche Bike S) Jag lämnade in den på Alvikscykel förförra sommaren om jag inte minns fel, eller så kanske det var förra.. aja, den är iaf helt i toptrim nu. Växlar, vevarmar, kugg och annat är utbytt på den. Planen är väl att kanske försöka slå mitt tidigare hastighetsrekord på 64,5 km/t, men framförallt hitta bra skogspartier att köra i både Västerås och Stockholm. Jag vill ha fart som fan, och nästan känna hur träden viner förbi nära min kropp. Snart så.