Archive | Vänner RSS for this section
29 januari 2012 

Storbesök på sjukhuset!

Idag så visste jag att det skulle bli fint besök här på sjukhuset, då Matti och Git skulle dyka upp någon gång under dagen. Men inte nog med det, så kom även Petra, Nico, Daniel och Sandra på besök, med ett stort paket!

Det visade sig innehålla ett trådlöst tangetbort som jag kunde koppla till ipaden, något jag nämnde för Petra under veckan. Det funkar ju att skriva på paddan, men inte när man ska skriva så mycket som jag gör, eller så snabbt som jag vill skriva, då krävs det fysiska tangenter. Det är också hela anledningen till att jag har publicerat något alls här idag.

Ungefär en halvtimme efter att de dykt upp, så stormade Matti och Git in genom dörren också. De blev lite överraskade över alla som redan var här. Plötsligt var det fullt hus, vilket var väldigt trevligt. Jag höll på att hamna i en febertopp med kraftiga skakningar, men lyckades undkomma skakningarna genom att svepa i mig varmt te och linda in mig i en varm filt. Normalt sett så tar det ca fem minuter från att jag sitter helt normalt till att jag inte kan kontrollera kroppen längre pga väldigt kraftiga skakningar.

Nico röjde runt här, vilket jag älskade att få se. Petra skickar mig ofta videoklipp på honom via mobilen, och jag bara älskar att se honom göra alla sina bus, miner och tokigheter.
Vissa stunder så är det tanken på att få vara med Nico igen som motiverar mig till att orka lite extra.

Petra, Nico, Daniel och Sandra åkte någon gång runt 16:30, varvid Matti och Git fick lite egen tid med mig här på sjukhuset (eller omvänt, beror väl på hur man ser det).

Blev oavsett en väldigt trevlig dag, fastän min förmiddag var rent av piss. Vaknade med 39,7 i feber och kämpade hela morgonen med svettningar och utmattning. Imorgon måste det vara lite bättre.

Stort tack att alla ni kom! Tack för tangetbordet, kanelbullen, biskvin, tidningarna och för eran närhet. Tack!

04 oktober 2011 

Frukost på… bordet?

Igår var det en rejält sömnig dag för mig. Tyvärr har mina senaste dagar varit rätt allmänt sömniga, vilket såklart beror på flera saker, men en utav dem är att jag går upp ungefär en trekvarts miljon gånger per natt, vilket gör att jag är helt slut innan lunch dagen efter. Varför det är såhär vet jag inte riktigt just nu, något har ändrats i kroppen, och jag måste ställa det till rätta igen, typ.

Men den tröttsamma natten till trots, så vaknade jag och Petra upp runt 07:30 av klinkande porslin i köket. Petra frågade lite nervöst vad det var som lät, och jag förklarade lugnande att det var Daniel som höll på att göra frukost. ”STOP STOP!!” kanske du tänker, och undrar va fan i helvete Daniel gjorde hemma hos oss oannonserat klockan 07:30 på morgonen?
Det hela kräver en liten notering, och råkade nämligen vara så att Daniel dagen innan skrev i ett sms till mig att han minsann skulle träffa Nico, och tänkte göra det INNAN han åkte iväg till förskolan vid 10:30. Jag skickade tillbaks till honom och sa att han var välkommen, och passade såklart på att fråga om han ville ha frukost också, vilket han tacka ja till.
Som du nu förstår, så var det inte riktigt vi som dukade upp stort och fint för att bjuda Daniel på en tidig frukost, utan det var helt enkelt Daniel som bestämt sig för att komma hem till oss den tidiga morgonen (han har nyckel hem till oss) för att ”bjuda” på en härlig frukost. Frukosten var god helt klart, och det kändes skönt att vi båda fick ligga kvar i sängen medan den plockades fram, hur många gånger händer det i livet?

Det var dagens enda egentliga höjdpunkt, för resten av dagen var jag ordentligt orkeslös och hade inga energipuffar kvar i min kropp. Fick såklart inget vettigt gjort mer än att jag kastade in tvätt i maskinen två gånger. Jag lyckades, för första gången, med att handla direkt efter att jag hämtat Nico från förskolan. Problemet var bara att ALL min energi gick åt till att bära upp de tre matkassarna, jättepaketet med 12 rullar bajspapper och en Nico i famnen. Väl uppe kunde jag inte ens blanda oboy och bre en macka utan att fumla till det så majonäsen från mackan hamnade överallt.

02 oktober 2011 

Tappade räkningen fullständigt

Efter det att Erik och Jenny begett sig hem igen efter gårdagens mysiga heldag, så var hela familjen här hemma vaken, vilket innebär att Nico inte hade somnat om efter ett plötsligt uppvaknade. Kan för övrigt berätta att Nico gick vilse i det nymöblerade och mörka sovrummet, så han stortjöt mitt under kvällens gång, och stod alldeles ledsen mitt i sovrummet när Petra kom in till honom.
Haha, dumma Pappa som möblerat om!

Hur som helst, så var vi alla vakna och Nico var nog den som kände sig allra piggast. Han var på ett rejält bushumör, och hade massor av saker att berätta. Dessutom hittade han nya sätt att busa med mamma och pappa.

Som du förstår, så var det ju såklart hur underbat som helst att se Nico sitta och vara alldeles överlycklig. Så vi kunde givetvis inte låta bli att uppmuntra honom, vilket är dumt om man vill att ungen ska somna om någon gång. Men somna, ja det gjorde han tillslut. Även jag och Petra däckade tillslut, men det stora skillnanden under nattens gång var att Nico och Petra sov hyfsat ostört, medan jag själv fick springa så många gånger på toaletten att jag tillslut blev irriterad och tyckte det var närmast fånigt av min kropp att hålla på och väcka mig hela tiden. Jag har sen i fredags fått lida av två nya fistlar/abscesser som ploppat upp på nya ställen, så varje gång jag skulle upp, gjorde ont i hela rumpan på mig när jag reste mig upp ur sängen. Men varken fistlarna eller asbcesserna är ju förvånande eller konstiga, däremot så är det väldigt märkligt att det som kommer ur mig, är så välanpassat för att bara forsa ur mig? Det är som om mina tabletter inte har någon verkan. Faktum med så var jag t.om tvungen att ta en hel extra dos tabletter under natten, allt för att försöka hejda min extremt ”glada” mage. Det blev något bättre efter en extra dos tabletter, men långt ifrån det som jag är van vid. Märkligt och irriterande på samma gång.

Min gissning är att jag gick upp mellan 8 och 10 gånger under natten, eftersom jag tappade räkningen efter sisådär fem omgångar. Det jag minns tydligast är att det hela tiden var svart utomhus. Ingen hade tänt sina lampor i lägenheterna, vilket tydde på att jag vaknade med extremt korta tidsintervaller. Ibland så kort som 30 minuter mellan, vilket ju är svårt att få någon vettigt sömn utav.

Det som är segast med såna nätter, är att de blir så otroligt långa. Känns som om tiden står stilla vissa stunder. Som tur är, så tickar ju tiden på ändå, och plötsligt var det återigen en ny dag att ta tag i. Petra åkte till jobbet, medan jag och Nico stannade hemma. Planen just nu är att Malin ska komma över och sno Nico en stund, så han får komma ut och leka lite i parken tillsammans med David och Enzo. Känns väldigt bra.

 

 

02 oktober 2011 

Ett efterlängtat långbesök

Igår vad det en ganska fin dag. Solen hade sina små strålar framme stundvis, och värmen var något högre än normalt. Men det var inte bara vädret som var fint för dagen, utan även utsikterna för dagen var väldigt fina. Vi väntade nämligen besök från självaste Erik och Jenny denna dag.

Petra jobbade mellan 09:45 och 16, så på förmiddagen var det vanliga rutiner som gällde. När jag och Nico kom hem igen efter att ha lämnat Petra, så började jag städa, medan Nico glodde på barnprogram. Jag var ärligt talat ganska duktig, då jag röjde upp hela lägenheten, och dessutom, hör och häpna, möblerade om hela sovrummet! Haha. Även fast jag hade ont, och det faktiskt var rätt besvärligt, så kändes det skönt att få möblera om, då jag verkligen velat göra det hur länge som helst.

Vid 11:30 ungefär, så dök de båda gästerna upp. Kände verkligen roligt att få ha dem över igen, då det var rätt längesen vi hade någon alls på besök. Och eftersom jag nu har det rätt besvärligt med allt möjligt, så har det blivit väldigt lite umgänge med vänner och familj. Vi inledde med en härlig bullfika och stora glas med kall mjölk. Även Nico fick några bitar bulle, och han verkade, inte helt otippat, tycka om det. Efteråt så blev det istället högläsning ur boken som Nico precis fått av Erik och Jenny. Jag är övertygad om att Nico älskade den stunden. Vädret fortsatte vara ovanligt fint, så Erik, Jenny och Nico tog en liten tur utomhus. De lekte i parken och gick en liten runda i skogen. Jag själv? Ja jag däckade i soffan. Somnade ganska snabbt när jag väl lagt mig ner faktiskt. Var en välbehövlig powernap, då jag kände mig mycket piggare när äventyrarna sen kom hem igen.
Dessutom var det nog väldigt klokt att jag tog powernapen innan jag gick och nattade Nico för sin eftermiddagsvila. Hade jag inte sovit innan så hade jag antagligen däckat stenhårt tillsammans med Nico inne i sovrummet, och därmed lämnat både Erik och Jenny i vardagsrummet, i sämsta tänkbara umgänges-anda.

Kändes riktigt mysigt att ha dem båda över, då jag verkligen velat träffa folket från Stockholm. Kan inte låta bli att längta efter en tid, då jag inte längre är så begränsad av min usla kropps märkliga påhitt. Känns som att det borde vara dags snart.

När Petra sen kom hem runt 17-tiden, påbörjade vi middagslagning, som blev en lövbiffgryta med sambal olek, tydligt en maträtt som kändes typiskt mig enligt Jenny. Kan låta negativt, men det klargjordes att hon menade på det mest positiva sätt. Maten blev dessutom god, även om jag åt ganska dåligt.

Kvällen fick fyllas på med en film, vilket vi faktiskt inte brukar göra, eftersom det oftast är ännu mysigare att bara sitta och småprata. Men den här gången så passade det in bra, dels för att det nog var riktigt mörkt ute, men också för att vi kollade på en film som tillät småprat mellan varven. Hade man tagit en avgrundsdjup drama med bara tunga och dystra scener, så hade det inte funkat lika bra.

 

Stort tack Erik och Jenny för eran tripp hit till oss! Det var väldigt efterlängtat att få se er båda igen!

 

20 september 2011 

Bara håvar in vuxenpoängen

Föräldramöte och barnvakt. Jag är osäker på vilken kombination som kan ge fler vuxenpoäng egentligen? Inget av dessa två kan du ju köpa dig till så att säga. Hus, bil och allt det där får man ju ihop genom att tjäna pengar och sen fördela dem. Men en unge som sen leder till att man hamnar på föräldramöten och måste boka in en barnvakt, ja det måste faktiskt vara toppen av vuxenpoäng-skalan på något vis.

Idag blev det hur som helst av, mitt livs första föräldramöte. Och det var ändå över förväntat bra. Givetvis beror ju det hela på att vi råkar ha Nico på en riktigt bra förskola där de vågar göra saker annorlunda och satsa.
Innan vi fick in Nico på förskola, så var jag såklart ganska skeptisk till att i över huvud taget ha sitt barn där, men efter att vi fått möjlighet att lära känna personalen och deras arbete, kan jag inte längre vara negativ på något plan alls. Nico stortrivs, jag och Petra mår när vi lämnar honom där, och det märks på hela familjen att det fungerar. Petra hittade helt enkelt den perfekta förskolan för oss alla. Sen kan jag tänka mig att det säkert finns dom som inte alls tycker barnen ska få den frihet de får där, eller att något annat är helt fläng, men för våran del är det tummen rakt upp i skyn.

Föräldramötet vi gick på ikväll var en bra stund där vi fick se alla de som arbetar på platsen, även om det nu inte var några nya ansikten, eftersom förskolan i sig är ganska liten har vi redan träffat dem alla. De gick igenom lite siffror från en enkät som hade skickats ut till alla oss föräldrar, och jämförde hur de hade varit året innan. De hade förbättrat sig på många punkter och det var faktiskt bara en enda liten punkt de inte hade fått fullt så bra förbättring.

Hemma i våran lägenhet fick Nico ha Daniel som sin barnvakt, vilket visade sig fungera alldeles utmärkt. När vi kom hem hade Nico både bajsat, ätit välling och somnat. Daniel hade haft lite tur och fått en ”bra bajs” som inte kladdat ner hela rumpan på Nico, utan bara landat snyggt i blöjan. Till Daniels stora lättnad såklart.
Nattningen hade gått alldeles utmärkt med ca 30 minuters fight innan Nico tillslut gett upp och somnat.

Tack för hjälpen Daniel!
Och stort tack till förskolan för jobbet ni gör!

Older Entries »