Jag ville tydligt visa Nico hur viktigt det är att man faktiskt städar efter sig.
Archive | Video RSS for this section
En actionfilm tidigt i sin linda
Nico ville gärna dela med sig av de senaste idéerna till hans kommande storfilm ”Crazy Cars”.
Frukost på… bordet?
Igår var det en rejält sömnig dag för mig. Tyvärr har mina senaste dagar varit rätt allmänt sömniga, vilket såklart beror på flera saker, men en utav dem är att jag går upp ungefär en trekvarts miljon gånger per natt, vilket gör att jag är helt slut innan lunch dagen efter. Varför det är såhär vet jag inte riktigt just nu, något har ändrats i kroppen, och jag måste ställa det till rätta igen, typ.
Men den tröttsamma natten till trots, så vaknade jag och Petra upp runt 07:30 av klinkande porslin i köket. Petra frågade lite nervöst vad det var som lät, och jag förklarade lugnande att det var Daniel som höll på att göra frukost. ”STOP STOP!!” kanske du tänker, och undrar va fan i helvete Daniel gjorde hemma hos oss oannonserat klockan 07:30 på morgonen?
Det hela kräver en liten notering, och råkade nämligen vara så att Daniel dagen innan skrev i ett sms till mig att han minsann skulle träffa Nico, och tänkte göra det INNAN han åkte iväg till förskolan vid 10:30. Jag skickade tillbaks till honom och sa att han var välkommen, och passade såklart på att fråga om han ville ha frukost också, vilket han tacka ja till.
Som du nu förstår, så var det inte riktigt vi som dukade upp stort och fint för att bjuda Daniel på en tidig frukost, utan det var helt enkelt Daniel som bestämt sig för att komma hem till oss den tidiga morgonen (han har nyckel hem till oss) för att ”bjuda” på en härlig frukost. Frukosten var god helt klart, och det kändes skönt att vi båda fick ligga kvar i sängen medan den plockades fram, hur många gånger händer det i livet?
Det var dagens enda egentliga höjdpunkt, för resten av dagen var jag ordentligt orkeslös och hade inga energipuffar kvar i min kropp. Fick såklart inget vettigt gjort mer än att jag kastade in tvätt i maskinen två gånger. Jag lyckades, för första gången, med att handla direkt efter att jag hämtat Nico från förskolan. Problemet var bara att ALL min energi gick åt till att bära upp de tre matkassarna, jättepaketet med 12 rullar bajspapper och en Nico i famnen. Väl uppe kunde jag inte ens blanda oboy och bre en macka utan att fumla till det så majonäsen från mackan hamnade överallt.
Tappade räkningen fullständigt
Efter det att Erik och Jenny begett sig hem igen efter gårdagens mysiga heldag, så var hela familjen här hemma vaken, vilket innebär att Nico inte hade somnat om efter ett plötsligt uppvaknade. Kan för övrigt berätta att Nico gick vilse i det nymöblerade och mörka sovrummet, så han stortjöt mitt under kvällens gång, och stod alldeles ledsen mitt i sovrummet när Petra kom in till honom.
Haha, dumma Pappa som möblerat om!
Hur som helst, så var vi alla vakna och Nico var nog den som kände sig allra piggast. Han var på ett rejält bushumör, och hade massor av saker att berätta. Dessutom hittade han nya sätt att busa med mamma och pappa.
Som du förstår, så var det ju såklart hur underbat som helst att se Nico sitta och vara alldeles överlycklig. Så vi kunde givetvis inte låta bli att uppmuntra honom, vilket är dumt om man vill att ungen ska somna om någon gång. Men somna, ja det gjorde han tillslut. Även jag och Petra däckade tillslut, men det stora skillnanden under nattens gång var att Nico och Petra sov hyfsat ostört, medan jag själv fick springa så många gånger på toaletten att jag tillslut blev irriterad och tyckte det var närmast fånigt av min kropp att hålla på och väcka mig hela tiden. Jag har sen i fredags fått lida av två nya fistlar/abscesser som ploppat upp på nya ställen, så varje gång jag skulle upp, gjorde ont i hela rumpan på mig när jag reste mig upp ur sängen. Men varken fistlarna eller asbcesserna är ju förvånande eller konstiga, däremot så är det väldigt märkligt att det som kommer ur mig, är så välanpassat för att bara forsa ur mig? Det är som om mina tabletter inte har någon verkan. Faktum med så var jag t.om tvungen att ta en hel extra dos tabletter under natten, allt för att försöka hejda min extremt ”glada” mage. Det blev något bättre efter en extra dos tabletter, men långt ifrån det som jag är van vid. Märkligt och irriterande på samma gång.
Min gissning är att jag gick upp mellan 8 och 10 gånger under natten, eftersom jag tappade räkningen efter sisådär fem omgångar. Det jag minns tydligast är att det hela tiden var svart utomhus. Ingen hade tänt sina lampor i lägenheterna, vilket tydde på att jag vaknade med extremt korta tidsintervaller. Ibland så kort som 30 minuter mellan, vilket ju är svårt att få någon vettigt sömn utav.
Det som är segast med såna nätter, är att de blir så otroligt långa. Känns som om tiden står stilla vissa stunder. Som tur är, så tickar ju tiden på ändå, och plötsligt var det återigen en ny dag att ta tag i. Petra åkte till jobbet, medan jag och Nico stannade hemma. Planen just nu är att Malin ska komma över och sno Nico en stund, så han får komma ut och leka lite i parken tillsammans med David och Enzo. Känns väldigt bra.
Stora kunskapstestet!
Häromdagen så tänkte jag att det var dags att testa Nicos kunskaper. Han har ju lärt sig en hel del små roliga saker, och nu kändes det som om han skulle vara säker nog på att genomföra de allra flesta.