Gerbilerna i Västerås

Efter lite frågor från Anton här på sidan, så ska jag ge er alla lite mer information angående dessa små söta Gerbiler som vi har i Västerås. Och lite vad som är tänkt med själva bygget.

Vi har nu fyra stycken Gerbiler som från början var snälla bröder, och även vänner. Men nu för tiden så är det så att dom löper amok när dom träffar varandra. Vissa av dom går helt enkelt inte längre ihop.

För den som inte är helt insatt i vad Gerbiler nu är, så handlar det om ökenråttor. Lite av deras egenskaper är att dom kan hoppa rejält högt, omkring 45cm i fångenskap. Så dom är inte alltid helt lätta att bara fånga in, eftersom om man lägger dom i en hink eller motsvarande, så hoppar dom efter några sekunder ut ur den. Som tur är så är ju inte alla Gerbiler lika pigga på att hoppa, så för våran del har vi egentligen bara en som är pigg nog på att verkligen vilja hoppa så högt, dom andra är lite för tunga för det hela. En annan egenhet dom flesta gerbiler har är att dom älskar att tugga sönder saker. Allt. Precis allt som går att tugga på tuggar dom på. Så när man ska göra ett så stort bygge som vi nu planerar så måste man verkligen beräkna allt efter hur tuggvänligt det är. Dom är även utmärkta på att gräva tunnlar samt mycket snabba och hala.
Anton undrade även om vi fått dom tama, och det måste jag väl säga att vi har lyckats ganska bra med. För det första så bits inte Gerbiler. Det är enbart om dom tror att du är mat eller nått i den stilen som dom kan prova att tugga lite på fingret. Därmed så behöver man ju inte vara så rädd för att försöka greppa tag i dom.

Vi brukar så ofta vi kan låta dom springa runt fritt på golvet för att rastas. Det viktiga är ju bara att man inte låter några böcker eller sladdar ligga lättillgängligt, eller åtkomligt alls för den delen. Inte allt för sällan så har dom tagit sig förbi höga och trånga hinder för att komma åt kablarna medans dom fått springa runt på golvet.
En annan rolig sak med Gerbilerna är att dom är väldigt nyfikna av sig, hela tiden. Om man vänder på en sten inne i terrariet så är dom där direkt och undersöker. Dom kommer ju också gärna fram när vi sträcker fram handen. Flera av dom tar direkt tillfället i akt och börjar klättra ut längs med armen.
Petra tillägger här att Gerbilerna direkt blir avogt inställda när hundar är i närheten. Då spelar det ingen roll hur mycket smågodis man än ger. Dom kommer ändå sitta helt still och bara titta på en som om man vore storjägarn som var där för att skända deras små späda kroppar.

Planerna för det stora fyrvånings-terrariet har vi hållt på med i säkert ett år nu. Först blev det mycket skisser fram och tillbaks. Sen så började vi testa med olika delar hur det fungerade för dom. Du kan bland annat se den skål i ”hård” lera som vi tillverkade själva för att se hur det stod sig emot deras små ivriga käkar.

Det visade sig rätt snart att lera inte var något man skulle använda för dessa ivriga små gnagare, så tillvida att man inte bränner leran kanske. Keramik i sig håller ju väldigt bra annars mot deras hårda tänder och fartfyllda käkar.

En annan sak som vi testat är rör som ska sitta mellan våningarna så dom fritt kan springa runt mellan helt olika miljöer.

Den bild du får här på terrariet stämmer ju inte helt överrens med dom miljöer som verkligen kommer vara där, men det ger iaf en liten hint om hur vi planerar att det ska se ut i slutändan :)

Det svåraste med ett sånt här bygge tycker jag nog är allt man måste tänka på i förhand, så som hur ventilationen ska fungera bäst, utan att Gerbilerna kan komma ut eller komma åt skarvar och börja gnaga på. Skarvar är ju det bästa som finns. En Gerbil är en typisk gnagare som lätt skulle göra Kalle Anka knepet och såga av sin egen gren han står på, för att plötsligt upptäcka att det är frittfall ner till marken. Just dessa gerbiler har ju fått erfarenhet av liknande tidigare, när dom satt i sin lilla hängmatta och började tugga på snörena som höll den uppe. Förvånande nog ramlade allt ner tillslut och blev papier-maché på stubben.

Så att bygga fyra våninar, men kopplingar mellan, och undvika att allt beblandas med varandra, t.ex att spån faller ner från översta vångingen till den undre som är öknen med fin sand. Blir bara skit i slutändan, så man måste ju därmed ta och testa sig fram så man får något som är så ”driftsäkert” som möjligt.

Så hur framtidens bygge kommer se ut, ska jag hålla er väl uppdaterade med. Men räkna inte med att det kommer gå så där väldigt snabbt ;) Fler frågor? Bara kasta dom rakt i ansiktet på mig.