Punktering, bakfylla och skogsvandring

Då jag inte skrivit på ungefär 3 dagar så kommer jag nu sätta ihop ett längre inlägg där jag går igenom dagarna som varit. Just nu är jag lite missnöjd över att mina byxor luktar rök från gårdagens festande och utgång.. Får väl hoppas det försvinner under dagen… troligt… not. (Värt att poängtera i det här läget är att det är verkligen inte jag som röker). Som om det inte räckte med att byxorna luktar rök så är jag även lite snurrig i planeten från gårdagen, men kommer snart hämta mig igen haha.
Då ska vi se då.. om jag minns dagarna rätt…

Söndagen den 6 September

Jag och Petra hade dagen innan haft den där raggarkvällen som du kan läsa om lite längre ner här på sidan. Så vad ägnade vi den här söndagen till då? Ingenting! Vi låg och spelade på våra iPhones i stort sett hela dagen! Haha, det var faktiskt underbart skönt att bara ligga där och ha det mysigt. Brydde oss inte om att hålla på och städa eller något annat, utan enbart ha det mysigt och trevligt i sängen. Vi tankade hem åtskilliga program för språkkurser, vilket ju var rätt roligt. Jag satsade såklart på Japanska, medan Petra är inne på Spanska. Anledningen till att Petra blivit så intresserad av att återuppta spanskan igen är för att hon helt oförmodat fick ett meddelande på Facebook från en person som hon serverat på McDonalds. Tjejen kunde bara spanska så hon skrev ett meddelande helt på spanska till Petra och berättade om sig och undrade lite vad man kunde hitta på här i Västerås. Så nu är dom brevvänner på Facebook!
Spelen vi körde främst under söndagen: Worms, Flight Control, Alive 4 Ever och Fieldrunners som är en klassiker i varje iPhone-ägares hand ;)

Måndagen den 7 September

Minns inte just nu…

Tisdagen den 8 September

När jag stod i duschen på morgonen så hade jag fullt med ideér om vad jag skulle komma att göra framöver. Kände mig väldigt taggad för det mesta faktiskt. Klädde upp mig lite snyggare bara för att det kändes rätt att göra det just den här dagen. Skjorta och pullover. Rätt kläder och rätt attityd till dagen gör allt så mycket roligare. Skrev en lista på saker jag skulle göra. Började inte sådär väldigt bra, då tre av grejerna var enkla saker som att ringa Alfakassan, sjukhuset och bovärden. Fick inget svar hos någon alls haha.. Alfakassan hade kortat ner sina telefontider, så jag missade telefontiden med 15 minuter. Ringde sjukhuset som enbart resulterade i att hon jag sökte inte gick att nå, sen så var det enbart upptaget hos bovärden. Kapitalknas med andra ord, så jag fick vänta med att ringa.
En annan sak jag tänkte göra var att laga cykeln, men orkade inte göra det själv, utan tänkte lämna in den för byte av slang på bakdäcket. Var väldigt osugen på att mecka själv. Gick ner och greppade cykeln, och struttade iväg mot en cykelbutik som jag alltid har varit sådär skeptisk mot. Stället ser väldigt trashigt ut och man har verkligen ingen lust att gå dit egentligen, för man får upp en klar bild av hur slitna och trötta gamla gubbar det är som jobbar där. Men samtidigt så kan man ju ha så fel ibland. Det hade jag inte. När jag kom gåendes där så satt det ett gäng riktigt slitna gubbar runt ett bord utanför butiken. Vänner till ägaren (vet ju inte exakt vem som ägen butiken, men det låter väl ganska troligt) av butiken. En av dom visar i kroppsrörelsen att han är den som jobbar där, och tittar på min cykel medan jag kommer gående mot dom. Gubbarna runt bordet ser ut att vara ganska gravt alkoliserade på reguljär basis. Jag hälsar på mannen som kommer fram mot mig, och säger att jag behöver byta slangen. I all härlig hantverkar-anda så inspekterar han cykeln tyst, långsamt och framförallt trött. Cykelmecken pratade lite som en bilmekaniker. Du kanske vet vad jag menar? Ställer frågor, men inte till mig utan bara till sig själv ”Jaha.. är det en 28?” Han kollar däckens alla små markeringar ”Ja.. 28 är det”. Cykelmecken går in i den slitna lokalen, med mig i släptåg. Kollade mig runt, bara skit överallt. En annan mycket tystlåten man i sina ganska sena år struttade runt inne i ”butiken”. Han var nog delägare, och har antagligen känt den här cykelmeckar-mannen länge, i minst 20 år. Han såg ut att vara typen som inte säger emot utan finner sig i situationerna som dyker upp och skulle inte käfta emot om hans kollega sa åt honom att han får ta julrushen själv.

Cykelmecken kollade om han hade slang till cykeln, vilket det visade sig att han hade, sen så gick han ut igen och kollade på cykeln. Jag frågade honom vad det kunde gå på att byta slangen. Han snurrade lite på framhjulet, låtsades tänka och kastade sen ur sig ”Ja… 195kr” Hahaha! Larvigt högt pris, men jag tyckte det var lite intressant prissättning, så jag frågade då när jag kunde få det gjort. ”Ja inte idag, kanske kan bli klar till imorgon”. Tittade mig omkring. Cyklarna som stod utanför butiken var nya och i bra skick, hans alkispolare satt fortfarande ner runt bordet, såg ut att dricka kaffe. Stämningen lika lugn och död som en kyrkogård. Dom hade inte ett piss att göra på det där stället. Han skulle kunna byta bakdäcket på 30 sekunder om han ville, men han ville verkligen inte ta det här jobbet. Jag frågade vad slangen kostade. 35kr. Så 160kr för att bara byta slangen? Ganska saftigt pris. Jag bestämde mig då för att ta bara slangen, så kunde jag ju byta allt själv istället. Visade sig däremot att dom inte tog kort. Vilket jag tyckte var något märkligt, då stället jag nu var på sålde mopeder för omkring 30 000? Går folk till ICA och hämtar ut 30 tuss som dom slänger fram på ett bräde vid disken eller? Tog min cykel och gick. Kollade på min iPhone vart närmaste cykelmeck fanns. Stället jag just varit på fanns inte med, men ett ställe ungefär 300 meter bort vid namn ”Sjöhagens cykel” fanns med. Jag gick i godan ro bort mot det nya stället. Musik i hörlurarna, fint väder och ett strålande humör. Älskade dagen. Kände mig snygg, fräsch och som om världen låg framför mina fötter. Kom fram till stället och fick lite samma känsla som på det andra stället, men ändå inte så farligt. Här såg det lite ljusare ut och trevligare på något vis. Framförallt så satt det inte ett gäng gubbar utanför, som såg ut att ha sovit på parkbänk de två senaste decenniumen, och enbart livnärt sig på T-röd och tidningspapper.
Jag ställde cykeln utanför, tillsammans med en hel drös trasiga cyklar. Punkteringar, sadellösa, trasiga bromsar och skeva fälgar. Jag såg inte skymten av någon, så jag tog ur hörlurarna och gick in då dörren stod helt öppen. Den bekanta lukten av cykelverkstad träffade mig. Gummi, smörjmedel och metall. Den doften tar man inte fel på. Jag följde ljuden av små försiktiga klang. Någon fanns det här, det stod klart. Radion var på, men hade låg volym, Rockklassiker som spelades, bra val.
Jag hittade en man sittandes långt inne i ett rum, han var i ”full gång” med att laga någonting, vad vet jag inte riktigt. Men något som syntes väldigt tydligt på honom var att han inte hade bråttom. Kanske är det något med den här typen av bransch? Man ska inte stressa om man är mekaniker, oavsett om det är bilar, cyklar, flygplan eller resväskor som ska lagas. Jag frågade direkt om han tog kort, vilket kändes som en dum fråga, då jag redan visste svaret i stort sett. ”Nej..” Såklart.
Cykelmeckarmannen undrade vad det gällde, och jag berättade att det bara handlande om en enkel punktering. Mannen reste sig upp och gick mot mig för att se på cykeln, även om han inte sa det, utan var helt tyst. Någon annan man dundrade in och fångade tag i cykelmeckens uppmärksamhet, även om han försökte säga att han nu skulle hjälpa mig, men fick inte en syl i vädret haha. Det gjorde mig inget att han besvarade mannens ivriga frågor. Gällde tydligen sonens trasiga cykel som stod utanför, helt sönderkörd, inte enda del som var hel.
Sen fick cykelmecken tid för att kolla på min cykel. Även han kände och klämde på cykeln, i tysthet såklart, och i mycket lugn takt. ”Ja….” Vet inte riktigt vad han ville säga, då han gjorde världens längsta konstpaus, eller så var han kanske klar. Jag ”avbröt” honom och frågade vad det kunde kosta. ”Ja…. hundring” Det mycket bättre. jag frågade vad slangen kostade, ”nej, den ingår” Jaha, sedär, bra. Så för att kontrollera det hela så frågade jag honom tydligt ”Så för hundra kronor kan du byta ut slangen” Han tittade inte ens på mig under hela den här intensiva diskussionen ”Ja” löd hans svar. Kort och gott. ”När kan du ha tid för det då?” Här kunde jag förstå om han faktiskt inte hade tid att fixa det på stört, eftersom den här mannen ändå hade minst 30 cyklar utanför som skulle repareras. ”Ja.. det kan jag göra på en gång” Suveränt! ”Okej, låter ju perfekt, men du då går jag och hämtar en hundring på ICA, så är jag tillbaks snart” Mannen talade väldigt tyst och försiktigt, så det var ren tur att jag hörde hans fråga när jag var påväg därifrån. Jag vände mig om för att se om han hade sagt något, och han stod faktiskt med huvudet vänt mot mig, så jag frågade vad han sagt. ”ska du ha cykelventil eller bilventil” frågade han. Det fick bli bilventil, som det var innan också.
I med hörlurarna igen och bort mot ICA för att få ut en hundring i bankomaten dom installerat inne i butiken. Givetvis kunde man bara få ut 500-sedlar, så det blev till att shoppa något istället och sen ta ut i kassan. Kände ändå en smygande hunger i magen.
Gick tillbaks till Sjöhagens Cykel. Där stod cykelmeckarmannen och fixade med min cykel uppmonterad på en ställning. Han gjorde ett noggrant arbete. Byte även ut fälgbandet och kontrollerade så hjulet inte var skevt. Inte nog med det, han såg även till att olja in kedja och fettade in på sina ställen där det behövdes. En äkta cykelmeck! Jag kastade några frågor mot honom. Visade sig att han jobbat där i kanske 10 år, vilket han besvarade med ett litet skratt. Jag tackade för utmärkt service och gav honom den lilla hundringen. Mannen försvann in snabbt i verkstaden igen.

Hoppade upp på cykeln och drog in mot stan. Cyklade förbi den andra butiken och såg hur dom satt där och bara luktade prutt runt bordet. Haha, ”kanske imorgon”, usel service. Vem köper ens något där? Inte jag iaf.

Gled ner på stan och hamnade lite spontant på McDonalds, där det visade sig att Daniel och Petra precis skulle sluta jobba. Vi satte oss på uteserveringen, där vi samlades några stycken. Hanna kastade upp förslaget om film hemma hos mig och Petra, vilket vi var på. Det hände inte mycket fram tills dess. Jag bjöd Daniel på middag, då Petra åkte iväg för att träna vid 18:30. Det blev fläskfilé i vitlöksås (vitlöksost och grädde) och ris. Riktigt gott. Lagom tills dess att vi skulle börja äta så stormade även Sandra och Hanna in i lägenheten, då dom köpt med sig mat från Tex Mex (som är en ganska rolig restaurang, och är värd ett eget inlägg här på min sida).

[qt]http://movies.apple.com/movies/summit/knowing/knowing-tlr1r_480p.mov[/qt]

Filmvalet föll på Knowing, vilken visade sig vara fatalt världssämst. Hela storyn som dom byggde upp var faktiskt bra i början. Nicholas Cage gjorde sin roll bra, även om han är så förutsägbar i sina roller, som att ta samma karaktär från alla filmer han gjort och bara placera i nästa film. Ingen mångfald här inte. Men det behövdes ingen annan skådis, för filmen skulle ändå inte kunna räddas med det usla slutet som läggs fram. Jag undrar alltid om dom som skapar hela filmen känner sig nöjda när dom gör samma misstag som så många andra tidigare gjort? Om man inte kommer på ett bra slut, så måste man fortsätta tills man kommer på det. Knowing får en svag 4/10. Den må vara hyfsat snyggt gjord, men tyvärr, det väger inte upp det usla slutet.

Onsdag den 9 September

Jag håller nästan på att köpa ett helt studioset på morgonkvisten. Men hejdar mig. Jag vill så gärna börja fotografera i studio, men jag får den där magkänslan som i stort sett aldrig sviker mig, så jag avbröt beställningen och väntar lite till. Eftersom hela paketet kostar ungefär 8000:- men då fattas det ärligt talat en del ändå.. Billigt kan tyckas kanske, eftersom studiogrejer kostar multum, men jag har hittat grejer som fått bra betyg av folk och som har lite mer humana priser. Mitt sug efter att få fotografera slutade inte, så jag greppade min kamera och gick rakt ut i skogen. Visste inte vad som skulle komma, men det brydde jag mig inte om heller. Hade hela dagen på mig att fotografera, medan Petra var på jobbet.

Timmarna flög iväg och plötsligt så var klockan 16. Petra hade kommit hem, så jag vände mina steg mot lägenheten igen. Fick veta att det dragits ihop till spontan fest hemma hos Daniel. Givetvis var ju inte Daniel den som hade dragit ihop det hela, utan Sandra haha. Vi skulle vara där vid 20:00 berättade Petra. Visade sig inte riktigt stämma, då folket kom dit redan vid 18 ungefär, men å andra sidan så kollade dom bara på fotbollsmatchen mellan Sverige och Malta, som Sverige visade sig vinna med 1 – 0. Snyggt!
Planen för kvällen var inte riktigt uppstyrd, men siktet verkade vara inställt på att gå till Olivers, så runt 23-tiden beställde vi taxi och åkte iväg mot Olivers. Det är så tacksamt att ”åka in till stan” i Västerås, för det är en sån liten sträcka att åka, att taxi nästan är på gränsen till överflödigt. Jag, tillsammans med dom andra var ganska duktigt påverkade när vi kom fram till Olivers. Men vi hade riktigt roligt. Vi hände på Olivers fram tills dess att dom stängde, vilket var runt 00:00, och då begav vi oss ner till McDonalds där det visade sig att Magne stod och svankade haha.
Vi fick med oss ännu lite fler människor ut och gick till Tabazco, där det var helt dött. Gick vidare till Rock&K-baren, som nu hyrdes av Silk (ett annat ställe lite längre bort, som även kallas Slisk i västeråsarnas folkmun) Där var det mer drag. Jag och Daniel röjde lite på dansgolvet och hade skoj, men sen fick det vara nog. Vi alla vallfärdade bort till Vegas Grillen, ja förutom jag, Sandra och Hanna då som tog taxi. Daniel fick sin efterlängtade mix av pommes och räksallad, som han tjatat om i flera timmar.

När klockan tickat länge nog så begav vi oss hemmåt. Christian fick låna cykeln för att kunna cykla hem, medans jag och Petra däckade i sängen.

Idag, Torsdagen den 10 September.

Just nu så väntar Hanna på mig borta vid Daniels lägenhet. Vi ska gå ner på stan och käka lunch, vilket vi bestämde redan igår. Vad jag vet så börjar hon jobba vid 17:00. Petra började vid 11 idag och jobbar till 20:00.
Så nu måste jag skynda mig iväg, då Hanna har fått vänta länge nog på mig, eftersom jag kände mig tvungen att få skriva klart hela det här långa inlägget!