Den intensiva Stockholmshelgen: Söndag

Jag och Petra somnade vid 01 ungefär, och vid det laget så kändes det ju inte som söndag, utan mer som lördag fortfarande. Kan ju tyckas att det är konstigt att inleda inlägget med när man somnade, men det finns en poäng, nämligen att få med precis hela helgen.
Ganska precis två timmar efter att vi somnat in efter lördagens långa dag, så vaknade Nico till. Han ville ha en ny blöja, men visade inte detta genom att gråta eller skrika, nej nej, han var strålande superglad, och låg där med ett så glatt humör att jag inte kunde annat än skratt och känna av värme i form av glädje. Jag hoppade upp ur sängen, greppade tag i skötväskan och förberedde för att byta blöjan på Nico. Det kändes i kroppen att klockan bara var 03 på morgonen, men jag kunde inte bry mig mindre, jag fick ju se den mest underbara lilla sonen ligga och bara skratta och jollra. Däremot somnade jag tämligen raskt efter att jag bytt blöjan på honom och återigen krupit ner under täcket. Nico gjorde detsamma och däckade. Vid 08 var det dags igen, och allt var väldigt likt det tidigare 03-bytet. Nico var på strålande humör. Jag mötte mamma i badrummet, då hon var i full färd med att åka iväg till matbutiken för att köpa frukostbröd åt allihopa. Efter att jag bytt på Nico, så däckade vi faktiskt allihopa igen, för att återigen vakna strax innan 11. Kändes väldigt skönt att få sova ut innan nästa dag påbörjades.

Hela min lilla familj gick ner till frukostbordet och kunde välja och vraka bland alla de goda juicer och flingor som fanns framdukat. Givetvis fanns det även färskt bröd på bordet, annars hade ju mamma misslyckats helt med sitt tidigare uppdrag, haha.
Fördelen med att vara på besök hos folk, eller att ha dem på besök, är att jag och Petra får nästan alltid äta ostört. Givetvis är dessa stunder få förunnade, så vi båda njuter en del av det faktiskt. Frukosten var precis hur god som helst, och gjorde mig t.om lite mätt.
Bobo berättade att tunnan fortfarande var varm, närmare bestämt 37°c faktiskt. Kändes ju smått otroligt, men jag kollade själv, och det visade sig stämma mycket bra. Hade det inte varit för att vi skulle iväg mot Vaxholm, så hade jag absolut tagit ett bad igen. Hur mysigt som helst att bada utomhus i riktigt varmt vatten.
Vi gjorde oss iordning, och redo för en dag med Petras familjemedlemmar. Klockan 12:40 rullade vi återigen iväg med bilen, och hade siktet inställt på Vaxholm, även om jag först åkte förbi Andrew och Sandra för att lämna lite viktiga papper till Andrew. Tyvärr var de inte hemma, så det fick bli till att lägga allt i brevkorgen utanför deras dörr.

Vi kom fram till Vaxholm vid 13:40 och hade då först åkt till Petras bror med familj. De har nämligen köpt sig en ny lägenhet, vilken vi gärna ville se. Så första stoppet blev hos dem, och det visade sig vara en väldigt fin lägenhet i centrala Vaxholm, om man nu kan säga så. Lägenheten är belägen högst upp i byggnaden, så det var lite vindsvåning av det hela, med sneddade tak osv. Riktigt ljust och fint då såklart.
Något som är väldigt skönt när vi besöker dem är att de också har barn i precis samma ålder, dvs som skriker och gråter lika mycket och beter sig väldigt lika på många sätt. Sen har de ju även Nova då, som är över 2 år gammal. Men det sköna är just att de har barn, vilket gör att man inte på något sätt behöver oroa sig för att de ska tycka att det blir jobbigt när Nico är ledsen och besviken över sin vardag.

Vi fikade och njöt av en kladdig kladdkaka, innan det var dags att åka över till familjens högborg, dvs hem till Petras föräldrar. Nova fick åka med mig, Petra och Nico. Hon fick sitta fram och var alldeles nöjd med det hela. Som alltid så satt och och pratade på för fullt, och var mycket glad. En helt underbar liten tjej.
Hemma hos familjen And så var det som vanligt fullt liv med småbarn, djur och samtal från de vuxna. Vi umgicks och åt även middag där, i form av rostbiff med mycket kryddig potatisgratäng, som jag verkligen gillade ska sägas. Åt riktigt mycket potatisgratäng, och hade svårt att få nog, hur ofta händer det med potatisgratäng. Får anta att jag gillar kryddig gratäng helt enkelt.
En liten rolig händelse som kom som en blixt från rumpan på en gris, var när Betsy kom gående mot oss, och upptäckte att de stod en bevakningsbil och spanade på alla de parkerade bilarna utanför huset. Eftersom det var ett gäng bilar, så flög det ut folk ur husen och bilarna försvann väldigt kvickt. Lite som när polisen kommer körandes till ett illegalt gatrace, och alla bilar bara försvinner hux flux. Vi slapp alla undan böter, och kunde ju inte annat än känna oss nöjda. Bevakningskillen hade ett ganska stort leende, och jag kunde inte anklaga honom för något, det var ju hans jobb, och jag tror faktiskt det såg tämligen roligt ut. Han lär dessutom ha tyckt att det var precis hur skönt som helst att slippa lappa alla bilarna som stod där.
Jag hade en liten fotosession med Lisa och Leon, eller mer exakt med Leon, Lisa var ju tvungen att hålla i honom, då han bara är 3 månader gammal, och inte helt pigg på att sitta själv uppe på räcket. Syftet med fotosessionen var ju att få en bild som Petras mamma kunde ha på sin tavelvägg där hon hänger upp bilder på alla sina barnbarn. Vilket påminner mig om att jag måste redigera dessa bilder så de kan skickas över. Återstår att se om någon av bilderna duger, haha.

Vid 21:30 så var det återigen dags för den lilla familjen från Västerås att åka bil. Då det tar lite mer än en timme att köra från Vaxholm till Västerås, och eftersom jag skulle upp till jobbet vid 08:45 dagen efter, så kändes det aktuellt att börja bege sig.
Ett stort tack till alla inblandade för denna dag, var väldigt trevligt att få tillbringa lite tid ute i Vaxholm också.