En varm dag med lite jobb

Många av mina inlägg kommer nu framöver innehålla jobbet. Det är helt oundvikligt, då jag faktiskt kommer jobba en hel del framöver, troligtvis mer än heltid.
Så givetvis innehöll även denna dag jobb. Närmare bestämt lärarfotografering i Avesta.

Klockan 07:00 ringde väckarklockan, larmade och tyckte att det var hög tid för mig att röra min bleka stjärt upp från sängen. Jag tyckte väckarklockan var lätt oförskämd, och tryckte på hans enda svaga punk, även kallad snoozepunkten. Väckarklockan föll direkt i koma, lika så jag själv.
Nico var riktigt pigg denna morgon, så även om jag tryckte in snooze, så sov jag inte direkt djupt, utan låg mest halvvaken och såg honom sprattla av iver. Gick även upp och bytte blöja på honom vid 06-tiden någon gång.
Petra låg och var helt fruktansvärt stekhet denna morgon. Hon hade absolut en släng av feber, vilket oroade mig lite. Ville ju inte gärna att hon skulle sitta hemma med 42 graders feber och en skrikande Nico i famnen. Men hon Petade i sig lite alvedon och såg glad ut.
Jag fick samtal från Per om att han var påväg, så jag knatade ut till vägen för att möta upp honom, vilket du kan se i live-klippet.
Vi brände iväg mot Avesta, och jag som trodde att även Adam och Linda skulle följa med, fick istället veta att de hade hoppat på ett annat uppdrag för dagen. Det utgjorde ju inget praktiskt problem för oss, bara att det hade varit roligare att vara ett ännu större gäng.
Resan till Avesta gick rätt snabbt och smärtfritt, och innan vi visste ordet av så var vi framme vid skolan. Jag och Per hade fotograferat studenterna här för inte så länge sedan, vilket fick en att tänka tillbaks på hur snabbt tiden gått. Kändes verkligen märkligt, vi hade ju precis fotat folket som gått ut ur skolan, och nu var det dags igen, fast med skolstart. Mycket besynnerligt.

Då det bara var fotografering av lärare och personal på skolan, så var vårat schema väldigt lugnt. Totalt 15 minuter per grupp, men då nästan ingen utav dem tar porträtt, så det var ju hur chill som helst.
Jag skötte den tekniska delen med dator och annat, medan Per fick fotografera gruppbilderna. Jag lyckades däremot sno åt mig hela två porträtt, av tre, haha.
Mitt i fotograferingen, så blev det däremot en liten lunchpaus på 1,5 timme, vilket vi ju inte kände att vi behövde riktigt, då det bara var ett gäng till efter lunch, men det fanns inte mycket annat att göra, än att helt enkelt börja käka lunch.
Jag tog på mig uppdraget att gå iväg och leta reda på mat. Var inte helt lätt att veta vart jag skulle gå, då det runt om mig bara var små hyreshus, villor och träd. Kändes inte som stället där man plötsligt skulle stöta på en Thairestaurang med buffé. Jag tog upp min iPhone, kollade kartan, och hittade ett område på kartan som såg ut att kunna ha en hel del restauranger att shoppa lunch på. Givetvis kom jag rätt, efter att ha gått runt och letat lite olika alternativ. Det slutade med att jag valde Fläskkarré, med potatis, gräddsås och äppelmos. Mumma. Även om jag inte är något big fan av Fläskkarré, så var köttet mört och gott.
Efter lunchen körde sista fotograferingen igång, och det var ett rätt stort gäng med människor, men egentligen blir det inte mycket svårare för att det är så mycket folk, tar bara lite längre tid.
Ibland glömmer man bort hur mycket utrustning vi verkligen har med oss, framförallt under skolfoto, då det är massor av blixtar, kameror, stativ, bakgrunder, paraplyer, datorer och mycket, mycket mer. Det tar därmed sin lilla tid att packa ihop allt, även fast vi vet precis vad vi ska göra.

På hemvägen så vägrade bilen ge ifrån sig någon som helst kyla, vilket i sin tur resulterade i att vi båda satt helt matta vägen hem. Kyla kom först när vi kommit hem till Västerås igen, och kunde veva ner rutorna då vi inte längre låg i 110.
Vi körde till Skultunavägen där jag tog över förarsätet, och även bilen i sig såklart. Eftersom jag och Linda ska fotografera under morgondagen, så var det bäst att jag hade bilen med all utrustning i.
Väl hemma igen hos familjen, så blandade jag ett glas oboy och mig och Petra, för att sen kila ner till källaren för att sätta ihop den Schäslong jag ska försöka sälja. En viss Carl hade nämligen mailat mig under dagen, och undrat hur den såg ut, så jag fick röja runt rejält för att slutligen kunna få till en bild. Har jag lite tur så kommer han och köper den, så vi får lite, lite, lite mer plats i källaren. Så mycket saker som måste rensas ut där nere.
Jag och Erik spelade lite hederligt Rainbow Six Vegas 2 tillsammans. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt att jag börjat spela mer på senaste tiden, men faktum med så är det nästan det enda sättet för mig att umgås med min bäste vän Erik, då vi har riktigt roligt när vi spelar tillsammans. Dessutom hade jag Nico i knät eller precis bredvid mig när jag spelade, han är däremot ingen som gör spelandet lättare, snarare tvärtom, haha. Men jag kan inte på något sätt bli irriterad eller tycka att det är jobbigt med honom i min famn samtidigt.
Nico hjälpte mig flitigt genom att ge mig kraftiga sparkar i magen när jag var nära att göra något fel, men också för att hjälpa mig skjuta på fiender. Han gjorde det med stor inlevelse, då han varje gång skrek och tjöt ilsket.

En stund efter det att jag och Erik slutat spela, så fick Nico ligga och gymma lite på golvet. Givetvis blev han efter ganska kort tid rätt arg, och bestämde sig helt sonika för att visa sitt bästa trick, nämligen vända från mage till rygg, fast helt okontrollerat, haha. Likt första gången han gjorde det, så blev han väldigt paff den här gången också, och började tjuta högt när han vänt runt. Det här var andra gången i livet som han gjorde det! Otroligt imponerande!