Det är nog inte bara jag som funderar på vad man åstadkommit hittills i livet, varje gång man fyller år.
Jag hade nog känt av lite stress i kroppen, om jag inte fått min en liten Nico för ganska precis ett halvår sedan. Varför? Jo, jag antar att jag hade känt så bara för att man faktiskt börjar bli äldre nu. Jag menar, jag är närmare 30 än 20 nu, då har man ju alltid haft bilden av att ”livet är igång”. Men ja, man lär sig ju förstå att livet faktiskt alltid har varit igång, och att allt sker i steg för steg.
Nu är jag 26, har ett barn, lever lyckligt med en sambo och har hittat ett yrke som jag verkligen trivs med, och som har stora möjligheter att utvecklas. Kan nog sammanfatta livet hittills som att jag är nöjd faktiskt. ”Men du har ju varit jättesjuk? I typ, sex års tid!” Hehe, ja det är sant, men det finns inte tid att gnälla över såna bagateller. Det är en del av livet, jag får bara skatta mig lycklig som har fått turen att uppleva livet.