Storbakaren ger järnet

Igår så började min dag med att vara den kanske slappaste genom alla tider. Jag låg verkligen i sängen till och från fram till 15-tiden ungefär. Helt absurt. Det dumma i det hela var väl att jag åt väldigt lite, men samtidigt så mådde jag så väldigt bra, eftersom magen höll sig så lugn när jag låg där i sängen, så jag kunde bara inte avbryta och gå upp för att återigen mötas av en arg mage.
Slapp start eller inte, jag var fast bestämd om att jag skulle baka bröd inför nästkommande dags frukoststund, så jag drog mig själv upp ur sängen, satte mig i köket, letade recept på paddan, och skrev ner dem i mitt ”testa-på-recept”-block, och kollade vad jag behövde inhandla för att kunna påbörja mitt första brödbak.
Lite felaktigt av mig, så tänkte jag ju att det här var första gången i mitt liv som jag skulle baka matbröd, men när jag satt där i köket och letade efter recept och ”hur fan gör man bröd”-instruktioner, så kom jag och tänka på att jag redan som liten, ja runt 10 – 12 år där någonstans, bakade bröd tillsammans med min kompis Isak. Vi tyckte då att det var jätteroligt att baka bröd, och på något väldigt konstigt sätt så lyckades vi faktiskt. Ett tydligt exempel på hur orädd man är för att misslyckas som liten. Nu satt jag där, och letade efter instruktioner, för jag hade ingen aning om vilka ”regler” som gällde för brödbak. För att återgå lite till den där tiden när jag var runt 10 – 12 år, så minns jag tydligt hur jag och Isak bakade bröd i hemlighet hemma hos honom. Hans föräldrar var borta då, och jag bara antar att vi inte fick baka bröd utan deras närvaro, vilket ju inte känns helt befängt. Men busiga som vi var, så bakade vi i hemlighet, och ställde undan den jäsande degen någonstans i huset, där föräldrarna inte skulle upptäcka det hela. Ja, man tänkte ju inte alltid så långt på den tiden, för brödet skulle ju fortfarande behöva gräddas i ugnen också, men dit hann vi aldrig innan det var dags för mig att åka hem. Dagen efter vårat busiga brödbak, så fick jag höra att brödet hade blivit jättegott! Isaks föräldrar hade då hittat den jäsande degen, och skickat in den i ugnen, så när jag kom dit dagen efter så fick jag smaka, och brödet var verkligen gott. Hur gjorde vi? Vad hade vi blandat i? Jäst, visste vi ens hur det fungerade? Nej, vi hade ingen större koll alls, vi bara blandade hej vilt, och skickade in i ugnen, och lyckades. Haha.

Någon sån vild chansning tänkte jag däremot inte göra den här gången, och allra minst göra det hela i hemlighet. Så när jag under gårdagen hade skrivit ner allt jag behövde shoppa, så började jag förbereda mig för att ens klara av en omgång till matbutiken, vilket innebär några toalettbesök på raken innan kroppen känner sig helt redo. Bylsade på mig varma kläder, och strax innan jag skulle gå så dundrade Daniel in genom dörren och ropade hej. Vi gick sen gemensamt bort mot matbutiken, även om han bara skulle hem. Våra vägar skildes strax innan jag forcerade skjutdörrarna till matbutiken, och började plocka på mig allt som behövde fyllas på där hemma. Givetvis var det inte bara bak-tillbehör, utan också blöjor och annat livsnödvändigt för att bibehålla en fräsch atmosfär där hemma. Jag köpte på mig penslar och t.om en ugnstermometer, eftersom det ibland krävs att man vet temperaturen på saker och ting för att verkligen få till bakningen. Jag har verkligen jättesvårt att avgöra om det är 92 eller 93°C i limpans mitten med bara fingret.
Att shoppa gick okej, men var en riktig pain in the ass, för kroppen kändes så tungjobbad, och ville inte alls vara med mig. Det fanns ingen risk att jag skulle behöva springa akut på toa, men känslan av att jag behövde det fanns där hela tiden. 734kr raderade från kontot, och så var jag påväg hem igen med två stora kassar. Väl hemma, så började jag ganska omgående med mitt första bakande, nämligen frukostbrödet.
Det var riktigt roligt, eftersom jag provade på att göra en kalljäst deg, vilket innebär att man låter brödet jäsa i kylskåpet, så det är redo att gräddas dagen därpå istället, riktigt smidigt. Blandningen gick bra, och degen blev fin, även om den inte alls känns om sådan deg som man låter jäsa i rumstemperatur.
När allt sen var inskickat i kylen, så kände jag inte riktigt att jag fått ut något av mitt bakande. Man vill ju gärna se lite resultat, smaka och känna dofterna. Därför bestämde jag mig för att ett stort bullbak passade perfekt, samtidigt som jag såg till att fixa ihop en enkel middag i form av thaisoppa med kyckling i.

Bullbaket kändes ännu roligare än det tidigare brödbakandet, främst för att jag för första gången någonsin fick använda mig av en maskin för att få degen knådad. Degen blev sådär galet perfekt med stora luftiga bubblor, rejält pösig och fluffig. Jag lät allt jäsa, bakade ut och lät jäsa igen, för att sen skjutsa in i ugnen och bara vänta på att få bullarna serverade. Samtidigt som jag fixade till soppan och bullarna, såg jag även till att min käre familj i Stockholm fick se en familjefilm från när vi hade varit i Thailand 1998. Jag streamade över den till dem via iChat, vilket fungerade galet bra, vilket gjorde att även jag och Petra kunde titta, samtidigt som vi käkade soppan. Jag hade däremot inte riktigt tid att se hela filmen, eftersom bullarna skulle slutföras också. Vid filmens slut, så blev bullarna klara, och ja, de blev riktigt bra. Sådär mjuka och saftiga som man vill ha dem. Mitt bakbegär var stillat, men intresset för morgondagens frukostbröd var fortfarande stort. Tänk om jag skulle lyckas få till riktigt gott frukostbröd bara sådär? Jag kollade till degen i kylen innan jag gick och la mig, och förvånades över hur mycket de faktiskt hade jäst i kylan.

Innan jag skickade in dem i ugnen, ja jag vet blir lite fel ordning på bilderna, då de är helt klara i bilden som är högst upp, men du är nog smart och förstår det hela ändå.

Morgon. Ja, denna morgon, denna fredagmorgon, så gick jag upp innan resten av familjen hade vaknat till, eller ja det är inte helt sant, Nico hade legat och sparkat på Petra från klockan 06, så de sov snarare bara tillfälligt igen. Hur som helst, så gick jag upp, tog ut plåten med deg från kylskåpet, satte igång ungen på 250°C, fixade i ordning köket och förberedde frukostbordet med hett tevatten och juice, samt tillbehör för frukostbrödet. Ugnen blev smällhet, och brödet skjutsades in. När det sen började dofta bröd tog jag ut dem. Mums! De såg riktigt goda ut, och visade sig vara det också, även om jag ser fram emot att baka ett ännu mer smakrikt bröd, så kände jag mig nöjd med mitt första brödbak.