Pappa, Nico och Daniel på äventyr!

Idag så skrivs den här dagen in som en smått revolutionerande dag i både min och Petras bok som föräldrar. Idag var nämligen första gången som jag själv åkte iväg på äventyr med Nico, och Petra fick stanna hemma, helt ensam, typ.
Det kanske låter som en liten grej för dig, men för både mig och Petra är det verkligen något annorlunda. Jag fick lite känslan ”hjälp, Petra är ju inte med nu”, som sen släppte rätt snabbt.
Sen är det ju lite av en lögn att jag var helt själv, jag hade ju faktiskt Daniel med mig, och Petra, hon hade hand om Killer under tiden, men ja, principen är ju densamma ändå.

Men innan jag berättar om själva dagen, så backar jag tillbaks lite, till natten som passerade. Av den enkla anledningen att Nico hade tämligen svårt att andas under nattens gång, så blev våran, och framförallt då Petras natt, helt sabbad. Jag minns knappt att jag sovit under natten, dels för att jag var uppe på toa när de väl sov, och var vaken när de var vakna, och Nico skrek för fulla muggar. Så här i efterhand minns jag inte mycket av natten, mer än att jag vaknade två tusen gånger, och aldrig minns att jag somnat om.
Så den här nattens händelser, ledde till att jag och Daniel bestämde oss för att åka iväg till Årby Hus och Trädgård, ett ställe som Daniel har pratat gott om många gånger tidigare.
Så runt 13-tiden kom Daniel förbi oss här hemma, och jag började göra mig i ordning för en dag med äventyr utanför lägenhetens trygga väggar. Petra packade skötväskan, och vips så var vi iväg (Haha, fast jag duschade iofs i säkert en halvtimme, så det gick inte sådär väldigt snabbt att komma iväg).

Jag kan fortfarande känna hur skönt det är att äntligen ha bil. Samtidigt som jag kan tänka mig hur fruktansvärt handikappad jag kommer känna mig den dag då jag inte har tillgång till en bil, vilket jag väl får hoppas dröjer.

Jag, Nico och Daniel rullade iväg med bilen, och kom fram till Hallstahammar, där den omtalade butiken skulle finnas. Givetvis åkte vi lite småfel först, men upptäckte då istället en butik som sålde kött av alla möjliga slag, vilket lockade både mig och Daniel till att komma dit och köpa lokalproducerat kött. Sugna på kött eller ej, vi lämnade stället och rullade tillbaks några meter, och hamnade på rätt ställe.
Precis som ett sött gaypar satte vi ner Nico vagnen och gick in i inredningsbutiken, för att direkt mötas av en riktigt härlig atmosfär där man blev tämligen köpsugen på alla möjliga små grejer som fanns utspridda över hela butiken. Det tog inte lång tid innan jag plötsligt föll pladask för två lampor, den ena lite mindre, och mer anpassad som bordslampa, och den andra var en enorm sak med stora liknelser av den första. Trots den lite häftiga prislappen på 10 000kr, så kändes det klart värt det. Ja, så snygg tyckte jag den var.

Vi fortsatte strosa runt i den rätt stora butiken, som hade en hem-del och en trädgårds-del. Vi gick faktiskt runt flera varv i butiken, då man hela tiden kunde hitta nya saker lite här och där.
Jag är på jakt efter lite alla möjliga saker, bland annat något snyggt att ha smör i, samt en bra brödlåda. Sen har jag ju en lång lista med andra snygga saker också såklart, men något jag har märkt av nu, och som stör mig lite, är att väldigt många små kannor, lådor och liknande grejer, ständigt ska ha namn inpräntat. Visst, det är lite snyggt att ha namn på någon enstaka grej här och där, men inte på varenda detalj! Man kan tro att det är ett hem för någon med grava minnesproblem, som ständigt glömmer bort vad varje grej egentligen innehåller. ”Vad är det i den här stora lådan? Aha, ved. Den här kannan då? Aha, mjölk! Men asken här då? Åååh, Kaffe, där ser man!”

När vi strosat runt en stund, så satte vi oss ner i butikens egna lilla café, och käkade lunch. Daniel tog sig en toast i storlek stor, och jag en räkmacka, även den i en rätt väl tilltagen storlek, och till ett bra pris också. Nico, han nöjde sig med att småäta lite av den fruktyoghurt vi hade med oss, men det som var absolut mest intressant, var inte maten, leksakerna eller ens pappa och Daniel, nej, det var bruden han spanat in två bort längre bort. Hon var lite äldre än Nico, men satt också och spanade in Nico för fullt. Såg ut som ett riktigt ”kärlek vid första ögonkastet”. Jag är helt övertygad om att de kommer träffa på varandra i en buss mot Berlin, om sisådär 28 eller 29 år. ”Det känns som om jag sett dig förut..” kommer bli Nicos första kommentar till den bedårande vackra flickan jämte honom.
+

Efter våran lunch, så blev det en liten rundvandring i trädgårdsdelen, som även den innehöll en del fint, men eftersom varken jag eller Daniel tänker påta i trädgårdar just nu, så lämnade vi den delen hyfsat snabbt ändå, och vek av mot kassorna istället, där Daniel fick betala för sina grejer han plockat på sig.
På vägen hem så var Nico inte bara trött, utan rent av dödligt trött, han somnade i bilbarnstolen, i den mest obekväma och onaturliga ställning man kan tänka sig, men gott sov han. För att bli av med ännu mer skräp, som jag och Petra lyckats rota fram under våran tidiga vårstädning förra veckan, så svängde vi även förbi återbruket i Västerås och kastade av en hel kartong proppad med gammalt skräp.
Nico sov som tur var under hela tiden vi kastade av skräpet, men vaknade snällt upp igen när vi precis satt oss i bilen och börjat rulla hemåt. Givetvis var inte dagens spännande uppdrag slut vid det här laget, nej nej, jag ringde Petra och berättade att hon kunde komma ner från lägenheten och ta med sig Killer, så vi sen kunde åka iväg och storhandla det som vi skrivit upp på våran stora shoppinglista. Sagt och gjort, vi shoppade loss rejält och brände ännu en tusenlapp. Jag hade däremot en hel del problem under shoppingen, och i slutet, vid kassorna, så orkade jag helt enkelt inte kämpa emot min kropp längre, utan fick be Daniel om en femma så jag kunde besöka toaletten. Jävla kropp.
Daniel skjutsades hem, och vi själva likaså. Underbara bil.

Jag ser fram emot att få köpa mig en iPhone 5 i sommar, bilderna här ovan håller ju smärtsamt låg kvalité.