Bus på morgonen och biltvätt på kvällen

I fredags så låg jag sådär riktigt skönt i sängen, och kunde mysläsa nyheterna i sängen via min telefon. Ett bra sätt att vakna upp på, även om det är ett tydligt tecken på hur informations-begär-skadad man verkligen är. Så fort man vaknar måste man (skriver nu man, istället för jag, då jag är ytterst säker på att väldigt många känner igen sig i det jag berättar) få veta vad som har hänt ute i världen, oavsett hur liten nyheten egentligen är. Visst, det är kanske lite överdrivet, då man skulle klara sig bra utan också, men det blir alltmer ett mönster i livet, att man tar upp telefonen och kollar vad som har hänt runt om en. Aja, skit i det nu.
Jag kollade på klockan, samtidigt som jag hörde Petra ropa ”Adam, har du lust att köra oss till Busborgen?”, klockan visade 09:46. ”När ska du vara där då?” En viss tystnad, ”Snart.. typ, 10″. Jag bara skrattade och gick upp. Jag ville ju också följa med till busborgen och se Nico stoja runt där med sina kompisar. Framförallt så ville jag få fotografera lite igen, vilket har varit en ganska avmattad syssla under tiden som jag haft det jobbigt med magen. Men nu börjar jag alltmer kunna koncentrera mig på det hela, och få ork till att vara kreativ. Det är trots allt inte jättelätt att vara glad och kreativ av bara satan när man känner sig bajsnödig som en elefant i alla lägen. Men det har som sagt börjat bli bättre.

Jag gjorde mig i ordning lite halvsnabbt, kastade i mig en näringsfattig frukost, och så var vi iväg. Busborgen visade sig vara något mycket bättre än jag vågat tro. Hade jag själv varit runt sisådär 10 år, så hade jag nog tyckt att det var precis hur roligt som helst. För precis som namnet antyder, så är det en riktigt stor borg inne i den lokal man öppnar portarna till. Eftersom det också kryllar av ungar överallt, så var ju ljudvolym där efter. Påminde ganska mycket om ljudet från en hejarklack, ett ständigt sorl runt sisådär 80 decibel. (Och då kan jag ju passa på att lära ut att normal samtalston är ca 60 dB, och med en stegring av 10 dB, så upplever vi det som en fördubbling av ljudet).
Men nu kanske du tycker att det låter lite väl tidigt att kasta in Nico i borgen, 9 månader gammal. Givetvis har du så rätt så, Nico och hans polare fick helt enkelt hålla till vid småbarnsavdelningen, där det också fanns en hel del roliga delar, så som bollhav, och flertal väl vadderade klätterställningar m.m. Ett roligt ställe för en sån liten knodd, dessutom gratis inträde när barnen är så små.
Efter både bollhavs-plums och fika, så kände vi alla oss nöjda med vistelsen på Busborgen. Eftersom vi kommit dit rätt tidigt på dagen, så återstod det fortfarande en hel del tid av dagen, så vi bestämde oss för att åka ut till Åsby igen, där jag och Daniel var häromdan. Petra som aldrig besökt stället, ville ju gärna få se vad de hade att erbjuda, då både jag och Daniel pratat gott om stället. Bilen rullade iväg, och ganska snart så var vi framme vid Åsby. Nico som inte var riktigt lika sugen på att kolla in någon tråkig heminredningsbutik, försökte avleda våran uppmärksamhet genom att prutta blöjan full med illaluktande gegga. Men tappra föräldrar som vi är, så lyckades vi motstå hans försök att avleda oss, och bytte helt sonika blöja på honom, något som Nico nog aldrig hade räknat med, eller ens sett komma. Fullständigt överrumplad tog vi med honom in i butiken efter det snabba blöjbytet, och strosade runt med honom stående i kundvagnen, med ivriga fingrar som gjorde allt för att få tag på minsta lilla småpryl. Klåfingrig är nog ordet jag söker.

Vi provsatt soffor, kollade lampor, luktade på ljus, tvålar och klämde på diverse olika tvålpumpar, för att efter ca en timme, gå från stället tomhänta. Inte för att vi inte hittade något fint, utan för att vi helt enkelt inte har någon utarbetad stil att jobba efter här hemma, då vi egentligen vill sälja av alla möbler, fixa en ny lägenhet och bara börja om från scratch igen. (Eller, det är vad jag vill.. haha, men tror nog Petra har ungefär samma tanke). Så att då köpa jättespeciella små tvålpumpar och brödkorgar, blir helt enkelt fel. Dessutom är jag världens sämsta impulsköpare.
Något vi verkligen var på jakt efter, var faktiskt en typ av korg för att förvara alla Nicos leksaker, då vi i dagsläget bara har en väldigt liten låda för rätt så mycket prylar, något som gör att det utan minsta ansträngning blir snuskigt stökigt i vardagsrummet. Eftersom vi inte hittade exakt vad vi sökte vid Åsby, beslutade vi oss för att rulla vidare till nästa inredningsbutik, vilket fick bli Chilli. Där hittade vi faktiskt en korg vi tyckte var riktigt snygg, och i lagom storlek, samt klättervänlig för Nico, som ständigt vill resa sig upp mot allt. Korgen stod utplacerad med grejer i sig, på tre olika ställen i butiken, med prislappen 149kr, vilket ju var perfekt! Vi gick fram till kassan för att fråga efter var vi kunde greppa tag i en sån där korg, varvid det visade sig att de inte längre sålde den korgen, och de tre som fanns i butiken var trasiga, för att sist men inte minst avslöja att de inte skulle ta in fler. Suck.

Vi släppte då jakten på den försvunna korgen, och åkte helt sonika hem. Eftersom jag mer eller mindre höll på att köra över minst fem pers på parkeringen, under tiden som jag backade ut bilen, valde jag att under kvällen åka iväg för att tvätta av bilen lite snabbt. Om den sen gick snabbt är en helt annan historia, jag kan ju tvätta en bil i hur många timmar som helst, men efter lite mer än en timme beslöt jag mig för att avsluta, vilket tydligen var en perfekt tajming för Daniel, som precis hade slutat sitt jobb. Snäll som jag är, åkte jag iväg för att hämta upp honom, för att sen åka hem till oss en snabbis, hämta upp Daniels kort, som Petra hade, för att sen åka till matbutiken, shoppa loss lite lätt, och sen åter hem till oss igen.

Kvällen fylldes av god mat, film och god efterrätt. En bra dag på många sätt. Framförallt var den bra för min mage, då jag fick möjlighet att träna den i vardagsmiljöer, och det gick rätt bra helt klart.