Kolla regnbågen!

På något sätt, så lyckades jag helt undgå det faktum att Daniel på morgonen smet in i våran lägenhet och hämtade sin klocka som låg upp på hatthyllan. Kanske hade måndagen något med det hela att göra, en dag då alla är trötta och bittra för att de måste gå tillbaks till sina jobb. Är du en av dem? Då har du fel jobb! Måndag ska inte vara satans dag, eller ångestfylld. Haha, hur som helst, jag gick upp innan Petra och Nico vaknat, kokade gröt, käkade upp och satte mig sen ner för att skriva två inlägg om de senaste dagarna. Jag upptäckte att jag fått ett sms från Daniel, han undrade om jag kunde hämta hans bil som stod parkerad i ett rätt kostsamt garage nere på stan, han själv befann sig på tågstationen och skulle vara i Stockholm i tre dagar. Misstänkte då att han inte haft en helt välplanerad morgon, och bara kastat sig in i bilen och bränt ner till stationen för att hinna med tåget. Eftersom han sen skulle vara på utbildning med jobbet i tre dagar, skulle det bli tämligen dyrt att ha bilen stående i garaget de tre dagarna. Jag lovade att hämta upp hans bil så han skulle slippa onödiga kostnader. Men exakt när jag skulle hinna hämta hans bil, hade jag ingen aning om. Mitt dagliga schema var fullspäckat, och jag hade valt att gå upp tidigare på morgonen för att lyckas skriva inlägg på min älskade hemsida. Kan ju såklart låta fånigt för någon som inte skriver dagligen, att faktiskt gå upp extra tidigt bara för att skriva, men faktum med så skrev jag ETT, ja du läste rätt, ETT inlägg förra veckan. Tro mig, jag hade ångest, men det gick bara inte att skriva inlägg, då jag jobbade alla dagar den veckan, och var slutkörd när jag väl kom hem igen.
Efter mina inlägg, så skulle jag slutföra ett provexemplar av projektet för Docere, vilket krävde en hel del arbete för att verkligen få det redo för tryck. Utöver det, skulle jag också åka till tryckeriet för att lämna in projektfilen och sen direkt efter dra iväg och jobba med ett fotouppdrag.
I samma veva som jag satt och jobbade med Docere-projektet, så lagade Petra ihop en lunch åt oss alla tre. Jag gjorde allt för att hinna få ihop allt. Bilder köptes in från nätet, och justerades in i projektet. Tiden bara försvann, och jag behövde fortfarande fixa några sista delar med bilderna jag fotograferat dagen innan. In i det sista så fixade jag klart projektet och drog över det hela på ett USB. Nima stod utanför med PDUn, och skickade ett sms med texten ”jag har en överraskning till dig i bilen”, mitt svar blev ”Säg inte att du sitter naken nu…”, Nima kontrade med det något creepy svaret ”kom nu”. När jag kom ner, så visade sig att det hade lite med nakenhet att göra. Nima, vars föräldrar är från Iran, har normalt sett en trimmad skäggväxt, men denna gång så hade han rakat bort allt utom mustaschen, givetvis till hans pappa stora förtjusning, men också för att visa sitt deltagande i mustasch-kampen som rullar på för fullt just nu.
Nima körde sen ner mig på stan, lämnade av mig precis utanför tryckeriet, och brände iväg mot jobbet för att lämna in färdigställda bilder och kundinformation.
Inne på tryckeriet så visade det sig att min kontaktperson Claes hade gått hem för dagen, men jag förklarade hur allt låg till och bad dem dra ut en riktig testprint, vilket innebär att de trycker hela boken jag har arbetat med, så jag själv får se hur resultat blir, och där efter kan göra små justeringar som eventuellt behövs. Det blev ett snabbt möte, så jag drog iväg så snart de fått all information. För att hinna flytta Daniels bil under dagen, hade jag planerat in det hela precis innan fotojobbet. Därför knatade jag iväg till parkeringshuset där bilen stod, hoppade in och brände iväg mot jobbet.
Förra året jobbade jag med samma förening, men den här gången skulle fotograferingen ske utomhus, vilket kändes ganska skönt, eftersom det är betydligt enklare jobb att bara vara utomhus, och dessutom blir bilderna så mycket bättre med både ljus och natur.
Väl på plats, körde jag och Nima ut den ena bilen på fotbollsplanens ena kortsida, och rullade bort till en skogsdunge, där det lämpade sig alldeles utmärkt för foto i skuggan. Kort efter att vi börjat rigga allt, så kom kollegan Ludwig, samt kontaktpersonen och det första laget ut till oss. Dagens fotojobb hade med andra ord börjat. Vi hade tur som lyckats få med oss Ludwig, eftersom han gör jobbet så mycket lättare, framförallt för mig. Eftersom jag vid varje fotografering måste gå på toaletten minst två gånger, så gör han det avsevärt mycket lättare för mig, då han tar det jobb jag annars måste göra efter varje lagfoto. De första lagen kom, och allt rullade på riktigt fint. Min mage var förvisso ett riktigt svin och gjorde det jobbigt för mig så länge jag inte satt ner, men trots min bökiga mage och smärtande bröst, så gick allt riktigt fint. Det kom några små stänk från himlen, men de upphörde rätt snabbt. Totalt smällde vi av bilder på 12 lag, varvid de allra flesta var rätt stora, och några få var rejält stora. Vid 20:15 var vi klara, och kunde alla rulla hemåt i våra bilar.
När jag bara hade några hundra meter kvar till hemmet, så fick jag ett sms från Petra där det stod att jag kunde få hämta upp henne och Nico, då de båda befann sig hemma hos Malin och David, med deras lilla nyfödda Enzo. Jag däremot först hem, då jag hade Daniels bil fortfarande. Parkerade om hans bil, bytte lite kläder och satte mig sen i min egna bil och körde iväg till dem.
Det blev ett ganska snabbt besök, då klockan på något vis hade bråttom, och plötsligt ropade att klockan var 21:30! Vad hände? Vi vinkade hejdå och åkte iväg och köpte, läs noga nu, pizza! Haha, det är helt galet! Jag minns inte sist jag tog intiativet till att köpa hem pizza!! Tycker inte nämnvärt mycket om sån mat, men jag hade verkligen ingen ork alls att åka till ett superstort shoppingcentrum för att få tag på lite middag, som sen skulle tillagas också, fanns helt enkelt inte kraft över för sånt denna kväll.

Kvällen avslutades med att jag och Petra fick en liten mysig stund framför ett Modern Family-avsnitt, innan det var hög tid att hoppa i säng och totaldäcka.