Födelsedagskalas, dag 1

När man som jag och Petra har sina familjer i en annan stad, så krävs det lite specialplanering vid större händelser. På tisdag nästa vecka fyller Nico hela ett år, vilket för oss känns otroligt märkligt. Har det redan gått ett helt år från det att Nico föddes och var den där lilla ledlösa degklumpen?
För att lyckas fira Nico, så valde vi helt enkelt att fira honom helgen innan hans faktiska födelsedag. Därför valde vi helt enkelt att fira Nico först hemma hos Petras föräldrar, vilket blev under lördagen. Söndagen skulle sen tillbringas hemma hos mina kära föräldrar.

Födelsedagskalas, dag 1 – Lördag

Jag har vid det här laget inte skrivit om själva fredagen, men eftersom en del av det jag och Petra gjorde under fredagen, hann gå över till lördagen, så måste jag nämna det även här. Jag stod nämligen och bakade bullar runt midnatt, men när klockan sen var 01, och där med blivit lördag, så kastade jag HELA rasket. Ja det är sant, varenda bulle åkte ner i skräphinken, ugnen stängdes av, lamporna släcktes, täcket drogs över kroppen och jag somnade.
”VA VARFÖR?!” Är en vanlig reaktion. Bullarna var helt enkelt inte goda nog. Mer detaljerat kommer jag skriva sen senare, men bullarna höll inte måttet med andra ord.

På morgonen sen, så luktade det väldigt gott och nybakat i hela lägenheten. Enda fördelen med midnattens bullbak.
Petra var den som var duktig på morgonen, medan jag själv låg som en utslagen panda i sängen. Petra diskade upp allt helvete i köket, och gjorde i ordning en frukost för hela familjen. Inte konstigt att jag kände lite lätt som ett svin som somnat om i sängen, men oj vad mycket piggare jag blev efter den extra pausen. Enda anledningen till att jag verkligen låg kvar i sängen, var för att min mage, för en gångs skull, kändes lugn. Det är mig få förunnat att kunna ligga ner i en säng, helt utan känslan av att behöva gå på toa.
Efter våran frukost körde vi igång, och gjorde oss själva i ordning. Även fast vi inte skulle göra något speciellt under morgonen, utan bara göra oss själva i ordning och sen dra, så tog det ändå längre tid än vi vågat drömma om. Det kan ju dels bero på att jag stundvis sätter mig ner när magen är jobbig, och då inte gör något alls. Tanken var att lämna Västerås vid 12:00, men det blev istället 13:00. Jag behövde köpa mig ett par nya skor väldigt snabbt, samt ett par flipp-flopps, vilket förvisso gick duktigt snabbt, och krävde inte mer än 3 minuters testande. Däremot var kön mer tidskrävande. Faktum med så var kön så seg, så jag funderade på att låta Petra komma in och stå i kön i stället för mig. Haha, kan ju låta klart elakt, men min mage var inte i läge att klara av en långsam kö. Jag bet ihop en stund, och hade sen turen att det öppnades ännu en kassa, varvid jag snabbt kastade mig över dit, på ett inte helt schysst sätt, då det var andra som egentligen hade företräde till den kön. Jag tyckte däremot att en mycket osvensk stil passade bra för stunden.
Även om kön var lång, så gick hela shoppingen snabbt ändå, så innan Petra och Nico visste ordet av, var jag ute i bilen igen. Det sista vi gjorde innan vi återigen rullade ut på motorvägarna, var att köpa glass. Klockan tickade på, och när vi väl skulle lämna Västerås, så hade klockan hunnit bli 13:00. Vi hade en rätt bra bit att köra, då vi skulle hela vägen till Vaxholm, så att hinna till klockan 14:00 var inte att tänka på, men å andra sidan gjorde det inte sådär väldigt mycket om vi kom några minuter senare.
Vädret var strålande, vägarna inte helt fria från bilar, men långt ifrån så mycket trafik som man hade kunnat tro. Klockan 14:30 var vi framme, och kalaset körde igång direkt hemma hos Petras föräldrar. Egentligen var det väl inte sådär väldigt mycket kalas om man nu ska vara petig, utan mer ett vanligt firande av en familjemedlem. Skillnaden mellan kalas och vanligt firande? Ja jag tänker mig att det kommer mer folk utifrån om man har kalas, och när man firar så är det bara familjen plus någon nära släkting närvarande. Vi tuggade bullar och kakor, drack te och saft och njöt av det fina vädret. Nico fick sen packa upp sin riktigt stora present. Givetvis fick Nico hjälp av sina kära kusiner, som mer än gärna ville visa i vilka pappersflikar det var bäst att dra för att snabbt komma åt innehållet. Så snart paketet var uppackat, och visade sig innehålla en stor bil som Nico kunde åka runt på, började den monteras ihop och bara minuter senare satt Nico och stylade med sin nya bil. Inte helt otippat, var även hans kära kusiner väldigt intresserade av att få sitta på bilen också.

Jag mådde rätt bra under tiden vi var där, men blev sen lite senare otroligt trött, och fick helt sonika gå in och lägga mig på en soffa för att sova. Kändes verkligen underbart att ligga i soffan, även fast den var alldeles för kort för mina enormt långa ben. Osäker på hur länge jag faktiskt sov i soffan, men troligtvis 30 minuter eller nått sånt. Jag valde helt sonika att ligga kvar i soffan en större del av tiden vi var där, då jag faktiskt hade det brinnande behovet av att få ligga ner och bara slappna av. En annan som också blev trött med tiden var Nico, som då fick sova på mig. Han har, precis som jag själv, en förmåga att bli helt onödigt varm så snart han somnat in. Jag är precis likadan, och blir oftast så varm att Petra inte klarar av att ligga ens i närheten av mig när vi sover.
Hela dagen gick rätt snabbt enligt mig, och redan vid 19-tiden pratade Petra om att vi skulle åka iväg för att träffa Patrik och Lisa med sina två små också. När vi sen väl var påväg mot dem, så visade sig att både Nico och deras två hunnit bli rejält trötta, och inte längre ville hitta på något roligt. Därför svängde vi runt och styrde bilen mot Stockholm istället. Våran plan var ju såklart att åka hem till mina föräldrar istället, då Nico skulle komma att firas där under söndagen sen.

När vi kom fram till Mamma & Co, så visade det sig att de inte var hemma. Faktum med så var ingen alls hemma. Min mage tyckte det hela var en dålig idé, vilket tvingade mig till att gå över till grannarna Björn och Mia för att fråga om jag kunde få låna deras toalett. Lustigt nog, så var toalettbesöket inte det enda ärendet jag hade hemma hos dem. Då de båda bestämt sig för att gifta sig den 2:a Juli, och därmed velat få mig som bröllopsfotograf, så hade jag ju faktiskt ännu ett ärende. Men prio ett fick magen, och efter att den var klar, gick jag och pratade med Mia om själva fotograferingen. Vi pratade bara lite snabbt om upplägget i grova drag, då det inte bara var bröllop, utan också ett ”100års-firande”, då de båda fyllt 50. Jag tyckte det hela lät som ett roligt uppdrag och vi bestämde oss för att prata mer om det framöver.

Mamma och Bobo kom hem, vi konkade in alla grejer i huset, med allt från tårtor till den bil som Nico fått i present ute i Vaxholm.