Att bara utmana sig själv

Igår fick jag nog. Låter ju alltid väldigt allvarligt, men riktigt så var det inte igår, men jag fick ändå nog. På vilket sätt? Jo, jag kände redan när jag satt i bilen efter att ha kört hem från förskolan med Nico, att det var en dag för förändring. Hela bilen kändes smutsig och äcklig på insidan, precis som lägenheten i sig också gjorde.
När jag och Nico sen kom upp till lägenheten, så körde jag igång ganska omgående med mitt projekt att förändra. Givetvis visste jag att allt jag ville göra, skulle komma att bli rejält jobbigt, då min kropp inte på långa vägar återhämtat sig. Jag har nu i flera dagar bara varit inomhus, suttit ner eller legat i soffan. Den främsta anledningen till det har varit för att jag inte klarar av att gå på toaletter någon annanstans än här hemma, och det beror då inte på någon sorts fobi för offentliga toaletter eller så. Jag är nämligen högst beroende av att kunna spola med vatten efter ett toalettbesök, då mitt sår fortfarande är öppet och svider löjligt mycket när jag gått på toa. Det i kombination med att jag bara klarar mig max någon timme från toalettbesök, gör livet för stunden lätt begränsat.
Igår var dagen jag fick nog, och tröttnade på att vara begränsad.

Eftersom jag var själv hemma med Nico, så hade jag det lite extra bökigt med mitt projekt att förändra här hemma, men efter lite lunch, och en powernap för hans del, så rullade det på rätt bra ändå. Jag skapade en lista med saker som jag ville ändra, köpa eller fixa. Det blev en lista på över 20 punkter, men efter flera timmar, så hade jag inte bockat av en enda. Men det berodde inte på att jag inte gjort något, utan för att jag helt enkelt hittat många andra saker som behövde göras innan jag kunde göra de 20 andra punkterna.
Den största utmaningen låg i att orka med rent energimässigt i kroppen. För när jag röjt upp rejält i köket, så började kroppen skaka av utmattning, vilket inte är speciellt normalt för en kropp. Så hela tiden var jag tvungen att anpassa så jag inte tog ut mig själv totalt, för det leder inte till något bra resultat i slutändan ändå.
Men vad gjorde jag för grejer då? Jo, jag tog tag i alla möjliga små konstiga saker, som att tömma brödrosten från alla miljarder små smulor, byta batterier i Nicos nattlampa, damma av varenda liten mjukisnalle på Petras ”nallehylla” som sitter i sovrummet, spraya ta-bort-medel på soffan inför en rejäl tvätt och massor av andra små liknande saker. Sen började jag även planera för hur vi skulle ha våra vinterkläder och andra tillbehör. Letade upp saker som jag ville köpa hem, och bestämde mig för att strunta i kostnaderna och bara se till att köpa sånt som jag ville att vi skulle ha.

Egentligen vill jag och Petra bara byta lägenhet nu, så vi kan satsa lite på en finare inredning, då det idag är helt uselt att köpa snygga soffor, då det ändå inte kommer förändra vårat läge. Mitt mål är att få köpa en lägenhet, men som man kan förstå, så är det inte helt lätt när jag ständigt åker på diverse sjukdomar och dessutom inte är fast anställd. Det är alltid svårare att få lån om man själv är driftig nog att starta eget, märkligt nog. Men det löser jag.

Klockan blev ganska plötsligt 17:00, och det var dags för mig och Nico att hämta upp Petra på jobbet. Vi skuttade in i bilen och brände iväg. Jag hade stora planer för kvällen, något som Petra inte visste om, men som ändå fick reda på när vi väl kom fram. Jag berättade att det var shopping som gällde, vilket såklart förvånade Petra, då jag inte varit långt utanför lägenheten på länge. Vi åkte hem en snabb sväng för att tömma ut bilen på prylar, då jag hade planer på att köpa en big ass jävla jättespegel. Bilen tömd på prylar, och så drog vi iväg.
Min mage skötte sig ska sägas, jag var inte utom besvär, men den skötte sig tillräckligt.
Men definitionen av att ”sköta sig” är däremot ganska luddig. Jag fick inga akuta besvär är mer en korrekt benämning. För när vi knatade bland inredningsprylarna, så blev jag många gånger påtagligt överansträngd, och behövde sätta mig ner flertal gånger. Jag svettades ymnigt när det blev lite väl mycket, och hade stundvis svårt att fokusera, men det ändrade aldrig mina planer på att lyckas med mitt dagsmål att shoppa alla saker jag ville ha hem. Totalt fick jag nog sätta mig ner och vila kanske 10 gånger eller så, men det kändes ändå helt okej, då jag ju faktiskt lyckades få tag på precis allt och lite till.
När jag dragit kortet i kassan och blivit ca 3000kr fattigare, så rullade vi ut alla grejer till bilen. Jag visste ju redan långt innan att det skulle bli ett projekt att få in den enorma spegeln på inte mindre än 190cm i längd. Faktum med så blev det så tajt att bara jag fick plats i bilen. Vi köpte ju bra många andra saker också såklart, men spegeln var den som våldtog bilen fullständigt. Petra och Nico fick stanna kvar medan jag körde hem för att lämna av spegeln. Det var ingen direkt bekväm körning hem, men det fungerade.
Väl utanför porten så började jag slita och dra i spegeln. Våra ”diagonal-grannar” kom precis när jag fått ut spegeln ur bilen. Vi känner inte dem så väl, då de som sagt bor på diagonalen, vilket på något konstigt sätt leder till att de inte är ”riktiga” grannar, jämfört med grannar som bor under eller vid sidan av en. Jag gav dem ett tips om att inte köpa en så stor spegel om man har en så liten bil. De skrattade och såg ut lite som om de tänkte ”Klarar du verkligen av att lyfta den där?!”. De undrade om vi t.om skulle få plats med den i lägenheten, haha. Jag berättade bara lite snabbt om när jag själv konkade upp med båda tvättmaskin och diskmaskin till lägenheten på tredje våningen utan hiss. De skrattade med en underton av ”han är galen”. Haha.
Spegeln fick jag upp rätt enkelt, dess storlek till trots. Ställde in den i sovrummet, och gick sen ner till bilen för att genast åka tillbaks för att hämta Petra och Nico. Jag lät resten av grejerna vara kvar i bilen, så jag snabbt kom tillbaks till dem båda.
Väl på plats igen, så hade Petra och Nico gått iväg för att handla lite mat inför kvällen. Det blev en liten snabbshopping, då vi bara ville få med oss det nödvändigaste hem. Jag kände ganska tydligt att energin började tryta, men körde på med de små reserver som fanns i kroppen. Vi hoppade alla in i bilen, åkte hem, stannade utanför porten. Petra greppade Nico, gick upp till lägenheten.
Själv satt jag kvar i bilen en stund. All energi var slut för stunden. Benen kändes alldeles svaga och så väldigt trötta. Efter någon minut bestämde jag mig för att bara ta tag i de kassar som fanns bak i bilen och få det hela gjort. Det lyckades, men hjälp va trött jag var efteråt. Kastade i mig lite fil och flingor, för att sen lägga mig på soffan.
Det var länge sen jag kände en sån extrem trötthet i kroppen. Men fan va nöjd jag kände mig över att ha klarat av allt. Jag lyckades med precis det jag hade hoppats.
När Petra nattat Nico, kom hon ut till mig i soffan. Givetvis gjorde hon ”misstaget” att lägga sig bredvid mig och kramas, vilket snabbt ledde till att vi båda däckade som kattungar på rohyopnol-överdos. Någon gång runt 24-tiden vaknade vi upp, för att förflytta oss till sängen och fortsätta sovandet där.

En bra dag. En mycket bra dag för mig, trots fullständigt uttömda energidepåer och besvärliga stunder med skakig kropp till följd. Vad fan är väl det när man ändå lyckas ta sig i mål?