Framtiden skall förändra

Nu i helgen som var så hade jag det äntligen lite trevligt utanför lägenheten. Jag börjar må snäppet bättre nu, men fortfarande problem som gör mig lite mer isolerad än önskat. Ja, vem fan vill vara isolerad Fritzel-style? Önskar bara att kunna röra på mig lite friare, kanske kunna påbörja en LÄTT träning och justering av kosten så jag kan få gå upp i vikt.
Men innan jag ger mig in i de tankarna, så ska jag berätta lite snabbt om helgen!

Klockan 10:21 på lördagmorgonen fick jag ett sms från min käre mor. Hon undrade om vi ville komma förbi på en liten enkel kräftskiva, vilket lät väldigt lockande såklart. Det var däremot inte helt självklart att vi skulle åka, då Petra under fredagen varit sjuk och känt sig rätt seg, samt att Nico varit i precis samma skick. Jag själv mådde däremot ”bra”, och eftersom det var just till Mamma&Co vi var bjudna på kräftskiva, fanns det betydligt större chans för mig att klara det hela utan att bli sönderkörd. Jag är alltså fortfarande beroende av att kunna spola med vatten när jag går på toa, då såret annars inte blir rent, och då blir det en hel del problem. Hemma hos Mamma&Co kan jag då spola med vatten, vilket gör den platsen till en av de få jag åker till just nu.

Runt 13-tiden bestämde vi oss för att åka dit, men vi kom iväg bra mycket senare, närmare bestämt runt 17. Det i sig gjorde att vi kom fram ganska sent, men å andra sidan gjorde det inget, eftersom vi ändå skulle sova över. Påvägen dit ringde jag till Erik, då han var hemma hos sin mamma och firade sin syster. Jag bjöd in honom till kräftskivan om han inte hade något bättre för sig under kvällen, vilket var ganska sannolikt då Jenny, hans sambo, befann sig på helt annan ort. England om jag inte minns fel?

Hur som helst! Vi kom fram till Mamma&Co och möttes där av min familj samt familjen Schneidler. De satt alla och mumsade på vattenmelon, precis som vilken sommardag som helst. Det unika just den här dagen var ju att den var som en sommardag, trots att det var sent i augusti. Förmodligen bland de sista riktigt varma dagarna innan hösten börjar bita sönder de gröna löven.

Kräftskivan körde igång, vilket min mage också uppfattade och körde igång den med. Mindre önskvärt, men det funkade helt okej ändå. Kräftskalen knäcktes, kött ur klor och stjärtar slets ut, spadet sörplades flitigt och de allra mest klassiska nubbevisorna fick stämbanden att vibrera. En kräftskiva helt enkelt.
Något senare fram mot kvällen, kanske runt 20:30 eller något sådant, så tillbringade jag inte helt ovanligt lite tid på toaletten. Just under den tiden råkade Erik smita in och ta plats kring bordet, så när jag själv kom ut efter ett lyckat toalettbesök satt han där. Det tog inte lång tid innan Erik fick uppdraget att sjunga nästa nubbevisa, vilket till en början blev ett uppdrag han inte riktigt kunde lösa, men tackvare teknikens enorma framsteg kunde han ta fram en bra visa i sin iPhone. Visan nedan fick han köra solo:

Melodi: Emil i Lönneberga

Till spritbolaget ränner jag,
och bankar på dess port.
Jag vill ha nå’t som bränner bra,
och får mig skitfull fort.
Expediten sade goda’,
hur gammal kan min herre va’.
Har du nåt leg, ditt fula drägg,
kom hit igen när du har fått skägg.

Nej, detta var ju inte bra,
jag skall bli full ikväll.
Då plötsligt en ide jag fick,
de har ju sprit på Shell.
Många flaskor stod där på ra’.
Så nu kan jag bli full och gla’.
Den röda drycken åkte ner,
nu kan jag inte titta mer.

Erik genomförde det hela med bravur och alla svepte sina nubbar. Kvällen fortsatte sen i med fika och allmänt mysig stund tillsammans. Sent på kvällen satt vi alla nere i badhuset och pratade om allt från gigantiska husspindlar stora som hundar, till otäcka sjukdomar som kol. Givetvis hamnade Erik mitt skottgluggen när det kom till att förklara diverse sjukdomar, eller namnet på huvudstaden i Sydsudan. När det gällde just namnet på huvudstaden, så var det Bobo som kastade ur sig frågan ”vad heter huvudstaden i Sydsudan” varvid en tystnad la sig tungt som en blöt handduk över badhuset. ”Erik?” klämde Bobo tillslut ur sig, ”Jag visste det! Bara väntade på att du skulle säga det..” ropade Erik ut. Alla skrattade, men något svar kom inte i första taget, utan först långt senare ville alla veta vad huvudstaden hette. Jaba fick vi veta, vilket genast fick alla oss som under våra unga dar sett Star Wars, att tänka på Jabba the Hut. Just uttalet ”Jaba” verkar däremot inte stämma, då staden heter Juba, men det är ju bara detaljer såklart. Sen är det ju ganska stor chans att huvudstaden dessutom blir förflyttad. Nog om det.

Någon gång runt 01 slutade kalasandet. Jag körde hem Erik till sig, och la mig sen för att sova med min underbara lilla familj. Däremot sov jag ganska uselt hela natten pga av att min mage hela tiden kändes mäktigt jobbig. Kanske dags att amputera hela magen snart?

Krånglig mage eller ej, kräftskivan var underbart trevlig att vara med på, så ett stort tack för den gemensamma dagen!