Tappade räkningen fullständigt

Efter det att Erik och Jenny begett sig hem igen efter gårdagens mysiga heldag, så var hela familjen här hemma vaken, vilket innebär att Nico inte hade somnat om efter ett plötsligt uppvaknade. Kan för övrigt berätta att Nico gick vilse i det nymöblerade och mörka sovrummet, så han stortjöt mitt under kvällens gång, och stod alldeles ledsen mitt i sovrummet när Petra kom in till honom.
Haha, dumma Pappa som möblerat om!

Hur som helst, så var vi alla vakna och Nico var nog den som kände sig allra piggast. Han var på ett rejält bushumör, och hade massor av saker att berätta. Dessutom hittade han nya sätt att busa med mamma och pappa.

Som du förstår, så var det ju såklart hur underbat som helst att se Nico sitta och vara alldeles överlycklig. Så vi kunde givetvis inte låta bli att uppmuntra honom, vilket är dumt om man vill att ungen ska somna om någon gång. Men somna, ja det gjorde han tillslut. Även jag och Petra däckade tillslut, men det stora skillnanden under nattens gång var att Nico och Petra sov hyfsat ostört, medan jag själv fick springa så många gånger på toaletten att jag tillslut blev irriterad och tyckte det var närmast fånigt av min kropp att hålla på och väcka mig hela tiden. Jag har sen i fredags fått lida av två nya fistlar/abscesser som ploppat upp på nya ställen, så varje gång jag skulle upp, gjorde ont i hela rumpan på mig när jag reste mig upp ur sängen. Men varken fistlarna eller asbcesserna är ju förvånande eller konstiga, däremot så är det väldigt märkligt att det som kommer ur mig, är så välanpassat för att bara forsa ur mig? Det är som om mina tabletter inte har någon verkan. Faktum med så var jag t.om tvungen att ta en hel extra dos tabletter under natten, allt för att försöka hejda min extremt ”glada” mage. Det blev något bättre efter en extra dos tabletter, men långt ifrån det som jag är van vid. Märkligt och irriterande på samma gång.

Min gissning är att jag gick upp mellan 8 och 10 gånger under natten, eftersom jag tappade räkningen efter sisådär fem omgångar. Det jag minns tydligast är att det hela tiden var svart utomhus. Ingen hade tänt sina lampor i lägenheterna, vilket tydde på att jag vaknade med extremt korta tidsintervaller. Ibland så kort som 30 minuter mellan, vilket ju är svårt att få någon vettigt sömn utav.

Det som är segast med såna nätter, är att de blir så otroligt långa. Känns som om tiden står stilla vissa stunder. Som tur är, så tickar ju tiden på ändå, och plötsligt var det återigen en ny dag att ta tag i. Petra åkte till jobbet, medan jag och Nico stannade hemma. Planen just nu är att Malin ska komma över och sno Nico en stund, så han får komma ut och leka lite i parken tillsammans med David och Enzo. Känns väldigt bra.