Frukost på… bordet?

Igår var det en rejält sömnig dag för mig. Tyvärr har mina senaste dagar varit rätt allmänt sömniga, vilket såklart beror på flera saker, men en utav dem är att jag går upp ungefär en trekvarts miljon gånger per natt, vilket gör att jag är helt slut innan lunch dagen efter. Varför det är såhär vet jag inte riktigt just nu, något har ändrats i kroppen, och jag måste ställa det till rätta igen, typ.

Men den tröttsamma natten till trots, så vaknade jag och Petra upp runt 07:30 av klinkande porslin i köket. Petra frågade lite nervöst vad det var som lät, och jag förklarade lugnande att det var Daniel som höll på att göra frukost. ”STOP STOP!!” kanske du tänker, och undrar va fan i helvete Daniel gjorde hemma hos oss oannonserat klockan 07:30 på morgonen?
Det hela kräver en liten notering, och råkade nämligen vara så att Daniel dagen innan skrev i ett sms till mig att han minsann skulle träffa Nico, och tänkte göra det INNAN han åkte iväg till förskolan vid 10:30. Jag skickade tillbaks till honom och sa att han var välkommen, och passade såklart på att fråga om han ville ha frukost också, vilket han tacka ja till.
Som du nu förstår, så var det inte riktigt vi som dukade upp stort och fint för att bjuda Daniel på en tidig frukost, utan det var helt enkelt Daniel som bestämt sig för att komma hem till oss den tidiga morgonen (han har nyckel hem till oss) för att ”bjuda” på en härlig frukost. Frukosten var god helt klart, och det kändes skönt att vi båda fick ligga kvar i sängen medan den plockades fram, hur många gånger händer det i livet?

Det var dagens enda egentliga höjdpunkt, för resten av dagen var jag ordentligt orkeslös och hade inga energipuffar kvar i min kropp. Fick såklart inget vettigt gjort mer än att jag kastade in tvätt i maskinen två gånger. Jag lyckades, för första gången, med att handla direkt efter att jag hämtat Nico från förskolan. Problemet var bara att ALL min energi gick åt till att bära upp de tre matkassarna, jättepaketet med 12 rullar bajspapper och en Nico i famnen. Väl uppe kunde jag inte ens blanda oboy och bre en macka utan att fumla till det så majonäsen från mackan hamnade överallt.