Som salt i såren

Den här återhämtningstiden efter operation blev såklart, min långa erfarenhet till trots, snäppet värre än jag föreställt mig. Med risk för att verka rejält gnällig, så är det här vad som just nu sänker mig:

Feber - lättare sådan, men jag fryser som en nakenhund även om jag är fullt påklädd, har raggsockor och fleece-morgonrock.

Ont i nacke - Det är framförallt när jag t.ex ska lägga mig ner på rygg, som jag måste använda en hand bakom huvudet för att ge stöd, annars smärtar det så enormt att jag inte kan lägga mig ner.

Ont i halsen - Efter intuberingen, dvs när de köttar ner en fet slang i halsen efter jag blivit nedsövd, så har jag ont i halsen på ett lite fuffens sätt.

Ont i ryggen - Den känns mest trött och besvärad

Sveda i rumpan - Ja fy fan i helvete vad det kan svida när jag går på toa nu. Det är mest likt salt i öppet sår. Vissa stunder spottar min kropp ur sig någon liknande galla, som i normala fall svider på vanlig hud, men som då gör slarvsylta av mina små nerver. Därmed drar jag mig verkligen för att gå på toa, det är ruskigt jobbigt.

Kateter-sveda - Efter att de ryckt ut urinkatetern, så svider det fortfarande duktigt, vilket känns så snart något vidrör området som är lite skavt.

Klassisk huvudvärk - Ja, inte mycket att tillägga, ont i huvudet helt enkelt.

Som tur är, så kan en del av dessa jobbiga delar försvinna med lite citodon i kroppen, nackdelen är bara den att alldeles för många smärtsamma små delar finns kvar även efter en så stark tablett. Huvudvärk, feber och lite mot ryggen hjälper det, men det är fan tur det, annars hade jag varit ett fullständigt vrak, nu kan jag iallafall hålla ögonen öppna och se Nico busa runt. Den sista nackdelen, och tyvärr en av de större, är att Petra får det så mycket jobbigare när jag är lika hjälpsam som en pannkaka på loftet. Nico kan, trots sina charmiga stunder, också vara duktigt jobbig som alla andra småbarn, vilket inte ger Petra någon paus alls, utom de korta stunder jag busar med honom. Vill inte ha det så längre.

Älskar dig Petra, inte för att du gör allt som vi borde dela på, utan för att du gör allt, men ändå kan vara kärleksfull när stormen har lagt sig. Vi måste få bli en normal familj snart.