Klockan är nu 01:28, jag har en hel drös med tankar i huvudet. Egentligen är det inga speciella tankar ens, utom möjligtvis en som såklart handlar om min mage.
Har under det gånga dygnet haft mycket funderingar kring mitt välmående. Jag märker att min begränsade vardag har blivit något normalt och mindre märkvärdigt, vilket är en tydlig varningssignal på att jag måste förändra. Jag måste ta mig ut det här problemet. Givetvis faller tankarna åt att skaffa stomi igen, men det är enbart för att det skulle vara den snabbaste ”lösningen”. Än idag, mina problem till trots, så är jag fast övertygad om att mitt system kan funka en dag. Frågan är bara hur långt det är dit, och om det är värt allt jag går igenom för att ta mig dit.
Jag vet ännu inte om fistelgången skulle upphöra i samband med stomi, det är inte speciellt troligt, men däremot skulle själva läkeprocessen nog bli enklare och oddsen för att bli av med problemet helt skulle säkert öka. Mina kära kirurger har förklarat att det här med fistlar är svårt, vilket gör det hela lite extra bittert. Jag behöver inte riktigt fler svåra steg nu.
01:46, tiden tickar. Måste bli bättre. Jag ska lyckas med det här. Har jag blivit av med påsen för andra gången, så måste jag se till att lyckas. Över ett år har passerat sen operationen för ihopkopplingen skedde, och jag är fortfarande sjukskriven. Inte alls min plan.
© 2012 afAdam.se
Fasiken vad du kämpar på! En riktig jävla fighter!! Heja heja för dagen det vänder! Kram