Ett skadeskjutet projekt

Jag har sagt det förr, men tar mig tid att säga det igen.
Jag är har aldrig gillat sättet som många andra lägger upp personliga mål. Folk får ju såklart göra som dem vill, menar bara att jag själv inte gillar att göra just på det viset. ”VAD MENAR DU?!”

Såhär är det, hur ofta har man inte hört ”efter nyår ska jag börja träna”. Finns sen en oändlighet på dessa startdatum. ”Nästa månad ska jag sluta röka” osv osv. Jag har då aldrig gillat att ha den där väntan, och jag upplever det som att de som sätter sina målbilder på just det sättet, väldigt sällan lyckas. Är man motiverad att förändra så gör man det direkt.

Jag har ju tidigare pratat om mitt projekt ”100+” som handlar om att ägna 100 dagar till att öka i vikt. Jag har sen idéen dök upp fått brottas riktigt hårt med min usla kropp. Det blev flera operationer och något projekt startade inte igång tackvare den fullständiga bristen på motivation.

Men nu är jag motiverad på nytt och har även lagt till en ”Äh va fan, bära eller brista”-attityd. Med det menar jag inte att jag ska köra på SÅ min kropp går sönder, utan jag kör på även fast risken finns att den går sönder mitt i projektet. Händer det att jag tvingas bryta så får det bli så, jag tänker hursomhelst inte vänta på att se det ske.

Vad händer nu då?
Jo nu är det så att jag kommer dra fram en lista med alla dagarna, där jag för varje dag ska kunna kryssa i vilka måltider jag ätit och hur många näringsdrycker jag tagit. Listan ska även hjälpa mig komma ut på mer aktiviteter, så som att gå eller motsvarande. Jag ska även väga mig varje morgon och få in en bra rutin på det hela.
Vilken målvikt har jag? Osäkert, det viktigaste är inte vad vågen visar, utan hur jag känner mig. Får jag mer energi och ork att bara leva lite mer, så har jag verkligen lyckats bryta en otroligt negativ trend.

Så nu händer det, projekt 100+ är igång och jag ska dela med mig av resultatet. Håll fan tummarna nu, jag behöver lyckas nu.