Äventyrligt ska det vara

Idag hände det! Jag fick äntligen se våran ny lägenhet i dess nya skepnad.
Du kanske har ett svagt minne av att min tossiga mamma och min minst lika tossiga moster kom över till Västerås för att måla om den? Hur som helst, jag hann aldrig se resultatet från deras vitmålning av lägenheten, innan det bar iväg till sjukhusets vitmålade väggar (konstigt nog upplevs väggarna HELT olika). Men inte nog med att jag idag fick se de vita väggarna, jag fick även se det nylagda golv som vi beställt. Ett klassiskt ekparkett-golv över hela lägenheten, med undantag för köket just nu, som ska fixas i mars.

Mina kräkningar på morgonen till trots, så kände jag mig redo för ett litet äventyr till den nya lägenheten, som ligger ca 500 meter från våran gamla om man är en fågel och kan ta den vägen. Men med tanke på mitt skick så fick det ändå bli bilen, då vi även skulle fixa med oss käk. Kebab inhandlades och vi knallade upp i lägenheten.

Wow! Den var precis så som jag föreställt mig. Stilrent snygg med ett behagligt golv att gå på. Nu har vi en perfekt grund för att göra en roligare lägenhet tillsammans.
Om inte alltför lång tid kommer jag garanterat ha mer ork i kroppen, för att inte tala om en längre tid, då jag kommer vara levande på riktigt! När den orken åter infinner sig, kommer jag vilja ta igen tid jag förlorat med min familj och skapa det vi inte kunnat skapa med mig som sjukling.

Nico sprang som en dåre mellan rummen. Han hade även en av sina stora sitt-bilar med sig som han sladdade runt med för fullt. Han älskade de nya ytorna som lägenheten gett oss alla. Jag ska dessutom se till att anpassa så han kan fortsätta få rejält med yta att röra sig på. Han ska kunna springa och busa som aldrig förr, utöver det får han nu ett eget rum, vilket jag hoppas han kommer älska.

Kan lägenheten bli en nystart på riktigt?