Ett kärt återbesök

Idag så var det nya besök som gällde. Tidigare i veckan så bestämde jag med Erik och Jenny att de skulle komma hit just denna dag, en solig fredag.Kravet var såklart inte att det skulle vara soligt, utan bara att de kom förbi, vilket heller inte var ett krav, utan ett önskemål.
Jag och Petra gick upp rätt sent, men tidigt nog för att hinna göra oss själva iordning, samt göra Nico glad och nöjd innan våra kära besökare bultade på dörren. Mer korrekt så plingade de på dörren, men det är ju klart ointressant. TIll att börja med så hade vi det bara lite mysigt här hemma, Erik och Jenny fick hälsa på Nico, innan det sen var dags att börja göra något utav dagen. Runt 14-tiden så åkte vi ner på stan, efter det att jag och Erik pressat in både barnvagn och allt i deras lilla hyrbil, en Toyota Aygo som enbart har en bagagelucka motsvarande en tablettask, ja man öppnar nästan på samma sätt, och sen var det bara ett litet trångt fack rakt ner. Tack vare det faktum att våran vagn är så platt när den fälls ihop, så gick det utan problem. Och jag som varit orolig att vagnen inte ska gå i en Volvo V40, haha.. Nu förstår man att det nog kommer gå precis hur bra som helst.
VÃ¥ran plan för dagen var att hämta lite käk nere pÃ¥ stan, och sen dra ut mot Björnö för att gÃ¥ en runda samt käka maten vi köpt med oss. SÃ¥ det första vi gjorde efter den avancerade inpackningen i bilen, var att köra ner pÃ¥ stan, in i första bästa parkeringshus, storma restsaurangen som fixade ihop en sallad Ã¥t oss var, för att sen Ã¥terigen gÃ¥ till bilen, pressa in oss och rulla iväg mot Björnö. Det var inte nÃ¥digt med folk pÃ¥ Björnö. DÃ¥ jag aldrig varit där pÃ¥ sommaren, sÃ¥ hade jag inte insett att det faktiskt skulle vara sÃ¥ populärt, men se det var det. Tack vare det faktum att vi hade en sÃ¥n liten bil, sÃ¥ fixade vi en parkering snabbare än de flesta hinner säga ”Mandelkubb”. (Det ordet ploppade upp i mitt huvud nu för att jag och Erik tidigare reagerat pÃ¥ ordet Pepparkubb, utan att egentligen förstÃ¥ vad det kunde vara, ja det var nÃ¥got som fanns att köpa pÃ¥ matvarubutiken).

Vi hittade även en bra spot att äta våran sallad på, ett bra ställe i skuggan där även Nico kunde trivas. Så snart vi smackat i oss våra sallader, så började vi gå längs med motionsspåret. Jag är lite osäker på vart det gick fel, men på något vis så hamnade vi på en helt annan väg än jag någonsin har gått på. Den här vägen var mysig och lummig, men så in i helvete tät med mygg. Jag själv blir ju inte nämnvärt biten, men några andra i sällskapet tenderade till att bli närmast skändade på sitt blod. Hettan gjorde sitt också, men det var ju svårt att klaga på, man har ju sett fram emot sommaren hela långa vintern, och nu när den är här så funkar det bara inte att klaga, för att det är någon grad varmare än man planerat. Slingan visade sig inte bara okänd, utan extremt mycket längre än jag var van vid. Det råder lite frågetecken kring vilken tid vi började gå, och därmed hur länge vi gick, men över en timme var det nog iaf, så vi betade nog av några rejäla kilometer där i skogen. På slutet så började Nico vakna till, kände sig inte alls på humör för att ligga i vagnen. Tyvärr var det inte riktigt aktuellt att ta upp honom, då han hade blivit tömd på blod och dessutom fått osannolika mängder myggbett efteråt. Så han fick snällt ligga kvar i vagnen och vara lite ledsen, men när vi sen kom in i lite lugnare område, så lyfte jag upp honom, varvid han blev lugn ganska raskt, sen givetvis somnade. Typiskt Nico.
Vi alla kände oss lite tärda efter hettan och den långa vandringen, så vi hoppade in i bilen så snart vi kommit fram till parkeringen igen. Bilen skämdes inte för att vara kanske den varmaste platsen på planeten när vi klev in. Tack till dig som uppfann ACn, den hjälpte oss rätt flitigt påvägen hem ska sägas. Väl hemma i lägenheten igen, så höll vi alla på att nästan somna. Vi fick nog lite väl mycket av det goda i värmen. Jag hade en lätt huvudvärk, till direkt följd av lättare vätskebrist. I samma stund som vi kom hem, stängde dörren, så ringde det på den igen. Det var Petras kompis Evelyn och hennes vän Therese som kom på besök. Det var första gången jag träffade Evelyn och Therese. Det blandades saft till hela folket, och alla svepte det med glädje. Även påfyllningen gick åt rätt raskt. Evelyn berättade om när hon tog körkort, varvid hon lyckades faila på halkbanan. Ja, jag vet, man kan inte göra det, men hon gjorde det. Och tydligen så är det omkring 45 pers per åt som misslyckas. Vad gjorde hon fel då? Mjo, hon körde för långsamt, och kom bara upp i 68 km/t istället för 70 som hon skulle. Då blev det storkuggen direkt, eller efter 3 försök rättare sagt.
Våra kära extrabesökare E&T åkte igen efter en ganska kort stund, varvid vi som var kvar, började planera kvällen. Det höjdes röster om att äta pizza, och jag följde med på det. Orkade faktiskt inte ställa mig och laga mat åt bara mig själv medan alla andra skulle äta pizza. Jag, Erik och Jenny gick till den lokala pizzerian, beställde det vi skulle ha, gick till matvarubutiken, köpte chirre, dirre och lärre, för att sen återigen gå till pizzerian för att hämta upp våran färdiga mat. Petra fick en kebabtallrik medan alla vi andra åt pizza av typen Tropicana, ja vi åt alla samma sorts pizza.
Vi åt våran middag ute på balkongen. Jag hade Nico i mitt knä, vilket fungerade alldeles utmärkt, extra bökigt såklart, men så värt det. Skulle kunna få vara så bökigt att jag inte ens skulle kunna äta, bara jag får ha min underbar son.
Det var även en film beställd, vilket fick bli Shutter Island. Jag har av någon anledning inte sett den tidigare, då jag tänkt att den kanske är lite mer åt skräckhållet, men så var det faktiskt inte. Nej, det var mer thriller rakt igenom. Jag tänker som vanligt inte berätta så mycket om filmen, men jag kan säga att den twistar till riktigt bra, är snyggt filmad, bra skådisar och lagom längd. Helt klart sevärd, och får lätt 7,5/10 från mig.
Vid 23:53 så åkte Erik och Jenny hem igen, mot den stora staden. Stort tack för erat besök, och för den fina bodyn till Nico. Man måste ju inte köpa present varje gång man besöker? Haha! Stort tack hur som helst!

2 Kommentarer till inlägget “Ett kärt Ã¥terbesök”

  1. Gravatar

    Tack själva för idag! Ni kommer sluta få massa gulliga barnkläder den dagen jag kan låta bli att gå och tjuvkika på dem. Så jag hoppas det är okej att det dröjer ;)

    Sov gott!

  2. Gravatar

    Haha, ja det är ju inte så att vi har något emot dessa ursöta små kläder som vi får utav er! Så vi lär hålla ut!

    Kramar

Lämna en kommentar!