Ett riktigt mysigt Stockholmsbesök

Igår så var det återigen dags för ett Stockholmsbesök! Alltid lika härligt att åka till Stockholm en sväng faktiskt. Det är ju en resa, men ändå inte speciellt långt bort, då det bara tar ca 1 timme, men man känner sen när man kommer hem, att man faktiskt har varit iväg på en liten resa.
Resan som blev av igår, var ytterst snabbt planerad, då jag och Petra bestämde oss på torsdagen att vi kanske skulle åka till Stockholm under fredagen, bara lite spontant. Tyvärr så kan vi ju inte göra det hela superspontant, eftersom vi inte har en bil för stunden. Men efter ett litet snabbt samtal med Hanna, så fick vi en bil levererad till parkeringen klockan 07:10 på fredag morgon. Stort tack för det Hanna!
Eftersom jag var vaken redan vid 07:00, så kan man ju tänka sig att vi borde ha kommit iväg tämligen snabbt, och framförallt tidigt, till Stockholm. Men där tar du helt fel. Jag verkade tycka att det var mycket vettigare att prioritera beställningar av ett hundratal bilder på morgonen istället. Ja jag satt alltså och skicka in bilder för att få dem printade. På något magiskt vis så försvann tiden på morgonen, och plötsligt så satt vi där i bilen klockan 12:30. Vad hände? Hur kom vi iväg så extremt sent? Blev arg på mig själv, men det fanns inte så mycket att göra.
Vid 13:30 kom vi hem till Mamma & Co, vädret strålade på ett perfekt sätt. Dvs inte stekande sol, utan snarare lite mer växlande molnighet som lät oss känna den bekväma värmen, istället för den där ”jag-ska-göra-toastbröd-av-er-alla” attityden, från solens sida sett då. Mamma var i fullgång med att baka en specialkaka i form av en sockerkaka med mosad banan i. Som senare skulle visa sig vara riktigt mastig och god på samma gång. Det sköna när man kommer dit, är att man sällan har något planerat. Man bara kommer dit och njuter av att slippa ha planer och måsten, utan istället kan njuta av god mat, närheten till vattnet, sällskapet, vindsurfa (gjorde det inte denna gång, men nästa gång Bobo, då ska jag surfa!), åka motorbåt, åka ring efter motorbåten, sitta framför en brasa, sitta ute i sjöhuset i sköna soffor och bara njuta, eller sitta i en av många solstolar och känna svalkande vindar från vattnet. Ja, som du märker, så är det ganska mycket vattenrelaterat, blir lätt så hemma hos dem.

Bobo riggade iordning surfbrädan, och drog ut på sin första tur för i år. Jag var väldigt sugen på att dra ut, men backade ur denna gång. Mamma förberedde fikan, då specialkakan var klar. Vi samlades nere i sjöhuset och inväntade Bobo som var påväg tillbaks från sin tur. Vindarna var inte riktigt så starka som han hade velat ha dem, men hade ändå kunnat njuta av den lilla surfingfärden. Tiden nere i sjöhuset rullade på, och man kunde bara njuta, precis som vanligt. Leo, min bror, kom också ner till oss och fikade, varvid Mamma frågade om han hade städat upp sitt rum ordentligt, och om det fortfarande luktade spya nere i hans rum. Man skulle ju kunna tro att Mamma bara ville överdriva lukten nere i Leos rum, men tydligen så fanns det en rätt rolig historia bakom det hela.
Leo hade dagen innan kommit hem sent på natten, för att upptäcka att det luktade spya inne i hans rum. Han tände upp, och såg hur det var gegga över väggar, dator, soffa, dörr, hyllor, säng och ja, överallt. Allra störst fläck var det precis ovanför datorn. Leo rusade upp till våra föräldrars rum och väckte dem ”Mamma! Det är kladd över hela mitt rum! Luktar ju spya! Överallt, på datorn…” mer hann Leo inte säga innan de alla var nere i hans rum. Mamma konstaterade att någon hade kräkts över datorn, där det syntes allra mest. ”Det luktar ju spya här inne Leo, någon har ju kräkts här!”. Mamma gick upp till Julia, väckte henne och sa åt henne att någon av hennes polare som hade varit där under kvällen måste ha kräkts ner Leos rum! Under tiden som ryktet om kaskadspyor spred sig, så upptäckte leo att termosen som stod precis framför datorn var öppen, dessutom tom. ”Aaaaahhh…” Tänkte Leo, och gick upp till Mamma. ”Mamma, det är ju choklad!”
Tydligen så hade Leo ställt ifrån sig en termos med choklad precis vid datorn, och låtit den stå där i åtskilliga dygn, tills den slutligen exploderat, och sprutat ner precis hela rummet. För att därefter lämna en tung stank av spya. Familjen somnade om, och Leo fick sova på soffan.

Haha, ja usch. Jag kände själv ingen lukt när jag var nere i Leos rum, så han hade ju lyckat rätt bra ändå. Men däremot kunde man fortfarande se prickar lite här och där. När man i efterhand tänker på det, så hade det varit otroligt roligt att se någon kräkas så intensivt mot en vägg att det stänker kraftigt över väggarna på andra sidan rummet, haha!
Jag fick sms av Erik, som var påväg mot Hässelby från stan. Vi hade pratat om att han borde komma förbi och hälsa på, vilket han gjorde också! Väldigt trevligt. Ett utmärkt sätt för mig att slå flera flugor i en saftig smäll. Bobo startade igång grillen, och fixade iordning lammracks åt oss alla, tillsammans med grillade morötter och rödlök. Mamma kokade färskpotatis samt gjorde en otroligt god sås, som jag inte minns vad den heter, eller hur man gör den, men den innehöll gullök, vitlök och farinsocker, om jag inte minns helt fel. Otroligt god till grillat kött i vilket fall som helst.

Efter att ha blivit helt proppmätt av lamm och potatis, så bestämde vi oss för att dra ut på en liten båttur. Där skulle vi också äta efterrätt! Vi började göra oss iordning, drog på extra tröja och skor, packade ner Nico i liggdelen med en mysig filt, och hoppade sen ombord på båten. Vi åkte inte väldigt långt ut, men däremot åkte vi till en väldigt mysig och lugn plats där vi kunde se solnedgången sakta ta vid. Så där satt vi, med jordgubbar, grädde och socker, njöt av efterrätten, och sjöns svaga skvalp. Ljuset som la sig på skogen precis bredvid oss, gjorde att allt det gröna nästan såg konstgjort ut. Otroligt vackert. Ja, inte för att jag skulle vilja att skogen var just konstgjord, utan för att det blev just en läcker färg på en äkta skog, haha. Och nej, jag tog inte en enda bild på det, för jag har lärt mig att såna stunder njuter man allra bäst av i minnet, då de inte kan fångas på bild.

Jag körde båten när vi sen skulle hemåt igen. Vi låg och bara mysputtrade hela vägen hem, vilket är det klart mysigaste sättet att ta sig fram med motorbåt. Att åka snabbt har ju sina fördelar, men speciellt mysigt är det inte när man får luften tvångspressad ner i lungorna, ögonen uttorkade som om man hade en hårtork riktad mot ögat, och med kraftigt reducerade möjligheter till konversation med någon alls på båten. Jag har ingen aning om hur länge vi var ute på det blå, men runt en timme kanske inte är helt dumt gissat. Hela dagen hade rullat på ganska snabbt, och innan vi visste ordet av, så var klockan faktiskt runt 24, och det kändes som hög tid att åka hem till Västerås igen.

Vägen hem var rätt tung att köra, då jag kände mig trött, och var väl medveten om att jag inte skulle klara av att köra hela vägen utan att göra stopp och gå ut för att ta frisk luft och röra på mig. Alltid irriterande när man känner av den tröttheten. Det hela berodde väl på den rätt usla nattens sömn, och det faktum att jag varit vaken i 18 timmar, vilket i sig inte är extremt på något sätt, men med en dålig natts sömn, så blir det mycket värre. Jag gjorde stop när det var 3 mil kvar till Västerås och hoppade ur bilen för att låta huvudet klarna till ordentligt. Jag har under alla mina sena nätter till Västerås, lärt mig hur min kropp känns när den där farliga tröttheten kommer, så jag är otroligt noga med att ta dessa pauser. Man tror ju sig kunna klara av att hålla fokus, men det går bara inte om kroppen är trött nog. Hem kom i hursomhelst, och däckade gjorde vi också.

Stort tack för den här mysiga dagen, kära familj i Stockholm.