Gårdagens dubbeljobb och kvällsbesök

Igår blev det en lite halvtidig morgon. Jag vakade vid 05:30 och gjorde mig iordinig, hämtade min kollega Linda vid 06:30, då hon och jag skulle ta oss till Knivsta, som ligger mellan Uppsala och Stockholm, eller mer åt Uppsala faktiskt.
Linda kände sig under resan minst sagt trött, och somnade på alla otänkbara och mycket obekväma sätt, även om hon nu inte slog några rekord. Som när hon sov i baksätet påväg från Göteborg, och hade huvudet hängande ner från sätet, haha, Linda, det var det värsta jag sett? Tur att vi väckte dig när vi såg det, annars hade du fått amputera både huvud och rygg.
Jag kände mig också rätt mosig i huvudet vid den här tiden då vi åkte, men som tur var så hade vi bara 9 mil att bränna av, vilket ju går rätt snabbt.
När vi så småningom kom fram till skolan där vi skulle fotografera, så fick Linda skutta in till expeditionen och prata med någon ansvarig där. Våran kontaktperson hade däremot försovit sig lite, så hon kom först senare, hehe. Till en början så fick vi kika in i biblioteket för att fotografera där, men både jag och Linda tyckte det såg lite väl tajt ut, så vi fick reka ny plats, och i hittade en något bättre yta, om än inte optimal på något sätt, men tyvärr så stöter man ytterst sällan på helt perfekta platser för gruppfotograferingar.
Allt började riggas, och vid 08:50 var vi helt klara, och våran kontaktperson dök upp. Hon försökte inte på något sätt hymla med att hon försovit sig, utan sa det bara rakt ut. Jag gillade folket som var där på skolan, de var lätta att ha och göra med, och framförallt glada.
Något som jag har upptäckt under tiden jag bara fotograferat lärare på olika skolor nu, är att alla människor blir väldigt spralliga inför fotografering, faktum med så är det ingen större skillnad att fotografera 20 vuxna lärare, framför att fotografera 20 ungdomar i olika åldrar. De pratas, stojjas, en del lyssnar inte på fotografen, de svarar i mobilen när de står uppställda i gruppbilden, tittar bort när man fotograferar, och alla skrattar när lustigkurren säger något fånigt. Precis som vilka gruppbilder som helst, vilken ändå kan förvåna lite, men samtidigt får en att inse att alla är vi människor, oavsett ålder på våra kroppar, så är vi i huvudet nästan alltid 20-åringar. Lustigt, inte sant? Bara en liten filosofisk tanke som krockat med mig vid varje lärarfotografering.

Det ska däremot sägas att när jag och Linda nu fotograferade i Knivsta så var det inte riktigt lika mycket folk, och därmed lite lugnare.
Själva fotograferingen tog bara en timme, och då hann vi med 7 olika grupper av lärare, vilket var ett lugnt och behagligt tempo. Något jag inte kommer få se mer av de närmaste veckorna.
När all fotografering var klar, och vi tackat nej till kaffe från kontaktpersonen, så packade vi in all utrustning i bilen och började rulla hemmåt. Linda tyckte sig ha blivit pigg nu, och kände inte igen sig någonstans längsmed vägen, och hon som trodde att hon bara somnat i någon sekund, men ju mer vi körde, desto klarare blev det för henne att hon nog sovit närmare 40 minuter eller mer, haha. Vad som hände sen med ditt pigga leende vet jag inte, men du däckade iaf igen, haha. Men däremot så sov Linda inte lika länge på vägen hem.

Vi kom tillbaks till Västerås, jag lämnade av Linda utanför hennes port, och rullade sen hem. Klockan var strax efter 12 när jag kom hem, vilket ju var helt klockrent. Att redan ha jobbat 5,5 timme innan lunch. Jag hade sen bestämt med Per att jag skulle rulla förbi Skultunavägen och hämta upp honom, för att åka iväg på ett nytt uppdrag. Det var en liten enkel företagsfotografering, som han ville ha hjälp med, då en del saker skulle riggas osv, vilket är riktigt tråkigt att göra själv.
Så under min lilla break där hemma, spelade jag lite tv-spel och myste med familjen. För att sen vid 15-tiden åka iväg och hämta Per. Jag träffade även på en del andra kollegor, nya som gamla, och fick se den nya företagsbilen vi fått in. En perfekt kärra att köra runt med faktiskt. En mindre buss, som gör livet lätt för oss fotografer att packa in all utrustning i.
Däremot så är det ingen bil jag kommer använda än på ett tag, då jag och Per, som är Team No.1, kör runt i våran Dodge, som äger alla andra bilar rakt igenom, utan att tveka.

[Nu hinner jag inte skriva mer i detta inlägg, börjar jobba om 50 minuter, och jag har fortfarande bara en handduk virad runt kroppen, och är nyvaken i ögonen... mer av inlägget kommer efter dagens arbetspass]

[Fortsättning]
Okej, då ska vi se, nu har jag återigen tid att skriva klart det här inlägget.

Jag och Per rullade iväg mot ett lite mer industriaktigt område, där vi letade efter ett företag som tillverkade kranar. Jag tänkte mig ju först kranar som i lyftkranar, stora som 14 våningshus, men det visade sig istället vara mindre kranar i form såna som man har på handfatet för att få vatten på händerna, eller för att som jag själv, bada min 2 månaders son. Hur som helst, så dundrade vi in där. Det var en ganska liten lokal, men de hade en expo-avdelning, där vi snabbt smackade upp gruppbildsbakgrund och blixt. Vi vet båda två väldigt väl vad som ska göras, så vi behöver inte krångla nämnvärt, utan allt bara flyger upp och så är det klart.
Totalt var det ca 15 pers som skulle fotograferas, med både gruppbild och porträtt. Vi körde på snabbt, och innan någon visste ordet av, så var vi helt klara och kunde börja riva allt igen. Allt som allt tog hela jobbet ca två timmar, inkl transport och allt sånt då såklart.
När jag kom hem sen vid 17-tiden, så smällde mitt huvud på med en sån löjlig huvudvärk. Jag däckade lite smått i soffan, men någon huvudvärk ville inte försvinna. Vet inte om det blev direkt bättre av att jag hade en mycket arg Nico skrikandes 2 cm från örat när jag sen vaknade. Hade somnat tillsammans med honom i soffan nämligen. Sov däremot inte speciellt länge, kanske 20 minuter eller så.
Jag proppade i mig två tjocka alvedon, och kunde 30 minuter senare känna huvudvärken försvinna bort. Jag och Erik lirade då lite Rainbow Six Vegas 2 under tiden som Nico nattades med mamma Petra i sovrummet. Vi spelade en ganska kort stund, omkring sisådär 1 timme, innan det var dags för Erik att fixa käk.
Sandra och Daniel kom sen på besök vid 20-tiden, och vi tittade på en film som sändes på tvn. Vet inte vad filmen hette, men den dög att titta på. Jag var inte den piggaste personen i gänget, vilket de andra poängterade en och annan gång, med all rätt. Somnade minst sagt gott på kvällen.