Just i detta nu så sitter jag i en bil, den åker mot Nyköping. Daniel kör. Petra sitter i baksätet, Nico likaså. Jag har iPaden i knät, skriver ikapp de inlägg jag missat under de närmaste dagarna. Vi ska hämta Daniels hund som nu blivit gammal nog för att äntligen hämtas. Daniel är lite nervös men ändå förväntansfull. Han har längtat så länge efter den här hunden. Måste ju erkänna att jag vet precis hur det känns att vänta på att få hem en till familjemedlem.
Hunden som vi ska hämta är en Prazsky Krysarik. Låter kanske obekant, och det är inte helt konstigt, då hunden inte är så vanlig i Sverige. Vad är det som är så speciellt med den här hunden då? Daniel har ju trots allt betalat en rätt tjock summa för den. Mjo, till att börja med så är den liten, riktigt liten. Ungefär i storlek med en chihuahua. Men! Den här hunden är mycket finare i kroppen, den har nämligen en mycket slankare kropp, och ser mer ut som en Dobberman i miniformat, dvs med de muskulösa formerna kvar. En chihuahua är mycket mer rund och tjock i jämförelse. Dessutom har den här hunden ett sinne som en större vakthund.
Jag är ju långt ifrån någon hundälskare eller hundkännare, men när jag såg de här hundarna första gången i verkligheten, så tyckte jag de var imponerande snygga och ståtliga. De visar verkligen pondus och attityd, fastän de är små.
Nu har vi ungefär 6 mil kvar tills vi är framme i Nyköping. Lär bli en livesändning sen.
