Grattis Max! Bäst att inleda med det, eftersom hela dagen handlade om firandet av Max, men jag kan även säga Grattis i efterskott Sanna! Då vi passade på att fira min lillasyster Sanna i samma veva, även om det var ett tag sedan hon fyllde år.
Den här lördagen så var en långresa inplanerad. Med långresa menar jag mer än bara till Stockholm, närmare bestämt ut till Riala, utanför Norrtälje. Så total resträcka skulle bli 314 km. Inget extremt såklart, men tillräckligt långt för att bli en resa, och inte bara en tripp. Stor skillnad!
Vi visste att vi skulle vara på plats vid 14:00, så redan vid 08 gick vi upp för att äta frukost, göra oss iordning osv. Saker och ting tar lite längre tid när man har barn. Vid 11:30 började vi rulla från Västerås. Nico däckade som vanligt rätt snabbt och sov en rätt bra bit av sträckan, men när vi hade ca 30 minuters resa kvar, så vaknade han upp och kände sig mycket missnöjd med det mesta. Vi gjorde därför ett stopp vid Kokosbollsfabriken som ligger längs med vägen till Norrtälje. Givetvis kunde jag ju inte låta bli att passa på och köpa mig ”lite” kokosbollar, närmare bestämt 64st haha. Under tiden så fick Nico äta lite, och återigen bli lite nöjd. Kändes ju roligare att komma ut till kalaset med en glad Nico, och inte en som genast börjar skrika efter mat.
När vi kom fram så var vi först av alla gäster på plats, men fler kom inte långt efter oss, och innan vi visste ordet av, så var kalaset igång och långbordet fylldes upp av gäster med mat och dryck. Det var roligt, för flera av de som kom dit, hade jag inte träffat på ovanligt länge.
Jag passade på att fotografera Nicos kusin Douglas en del, men däremot missade jag ju självklart bilder på själva kalaset i sig. Men man kan inte fotografera allt, eller hur?
Så här får du bilderna på Douglas, i alla möjliga vinklar, med blixt, utan blixt, dåligt ljus, bättre ljus, högt ISO, lågt ISO, stor bländare och liten bländare, ja lite alla möjliga varianter.
Efter maten så öppnade Max paket och därefter blev det en härlig fika. Ganska svårt att skriva några egentliga detaljer om det hela, mer än att vi alla satt och umgicks, pratade och hade det sådär allmänt trevlig som man har det tillsammans med familjen.
Vi var kvar i Norrtälje till klockan 20 ungefär, varvid det kändes dags att åka hem igen, då hemfärden skulle komma att ta ca 1,5 – 2 timmar. Påvägen hem kändes det att jag var lite småtrött i kroppen, men aldrig så trött att jag någonsin tappade fokus från vägen, vilket hade tvingat mig att stanna till och vila ut.
Väl hemma igen så fick Nico gå och lägga sig i sängen, medan jag och Petra myste en del i soffan, och rent av däckade lite så småningom. Jag älskar att däcka i soffan bredvid Petra. Men jag får alltid vakna till av att hon har gått upp och börjat borsta tänderna, och då är jag inte människa längre, utan mer av zombie-slaget. Att borsta tänderna och byta påse på magen känns som den tyngsta uppgiften i världen. Byta blöja på Nico skulle inte kännas jobbigt, men att göra de där två tråkiga rutinsakerna kan ibland kännas fånigt tungt, men alltid skönt när det är klart, och man äntligen får kasta sig i säng och bara däcka.
Tack för en riktigt mysig dag Max, Sanna, Sussie och Pappa! Och givetvis till alla ni andra som kom dit som gäster!