Härligt! Våran allra första midsommarafton som familj har genomförts, och det blev inte bara lång, utan också trevlig. Det mesta förändras ju ganska dramatiskt när man har barn. Något som verkligen märks skillnad på när man just har barn, är inte bara det faktum att det går åt obehagligt mycket mer handdukar och kläder (kräk och bajs), utan också att man måste planera så fruktansvärt mycket mer i förväg för att lyckas ta sig någonstans.
Jag och Petra hade som mål att lämna Västerås vid 10:00 igår. Vi hade ritat upp ett litet suddigt schema i våra huvuden som innehöll ett besök i Vaxholm till en början, och sen vidare transport till Hässelby där mina föräldrar bor.
Tro det eller ej, men vi kom faktiskt iväg hyfsat bra tid, vilket vi ju borde ha gjort, eftersom vi gick upp 07:00, eller Petra gick upp då, jag låg kvar i sängen och vakade över Nico, medan Petra duschade. Så därmed hade vi 3 timmar på oss att komma iväg, och då kanske man kan tycka att vi borde ha kommit iväg prick eller kanske t.om lite innan 10:00, men vi kom iväg 10:27. ”USCH så uselt!” tänker du nu kanske? Då får du göra det, tills den dag att du har fått ditt första barn och ska iväg på en långtripp. Vi fick med oss allt och rullade iväg med bilen, som vi förresten fått låna av Malin, enormt stort tack för det Malin! Resan mot Vaxholm gick mycket smärtfritt, och vi var framme 12:06. Jag körde mycket lugnt med andra ord. Väl framme så hade vi en mysig stund med familjen And, däremot så fattades Patrik, Lisa, Nova och Leon, vilket ju var synd. Vi fikade och jag busade med Aurora och Oskar, som vanligt såklart, haha. Oskar var mäkta imponerad när jag kastade en liten boll ända från vändplan till lekstugan 40 meter längre bort. Hans vassa sida var att sparka boll, vilken han gjorde bättre än mig själv. Då ska det noteras att han är 3 år också, haha. Jag har ju aldrig varit någon stjärna på att sparka boll direkt.
Nico var otroligt snäll under hela vårat besök, och gnällde enbart när det var dags för blöjbyte eller när han blev hungrig. Annars låg han tryggt i Mormors famn större delen av tiden. Petras egna Mormor kom också förbi en snabbis. Alla ville se lilla Nico. Men inte nog med det, Nico blev även helt överöst av presenter från alla möjliga håll. Bodys, mössor, byxor, tröjor och mycket mer, stort tack för det alla ni som gav honom dessa.
Vi stannade kvar i Vaxholm tills klockan närmade sig 15:30, varvid vi började röra på oss, även om vi kom iväg först runt 16-tiden. Bilen började rulla iväg mot nästa mål, nämligen Hässelby Villastad. Där väntade inte bara min familj, utan också en liten klutt släktingar, stor del grannar och en bit vänner. Totalt sett så var det 20 pers på plats, och när vi kom dit så hade de precis startat igång sillunchen, lite sent kan tyckas, och det var det nog också, men vad spelade det för roll? Sillen var god, och det var ju det enda viktiga, ja utöver sällskapet då såklart, som också var väldigt trevligt. Jag och Petra hade hyfsat fullt upp med Nico, som inte längre kände sig fullt så trött som vi kanske hade kunnat önska oss för att göra dagen lite lättare, däremot så var han inte svår att ha att göra med, bara det att han kände sig lite gnäll och inte var nöjd några längre stunder, förutom lite senare på kvällen, då han somnade i min famn när vi satt i soffan och tog det lugnt. Varken jag eller Petra lyckades vara sådär väldigt sociala, då vi hade Mamma och Bobos sovrum som vårat eget, så blev det en del tid där uppe, då Nico kände sig i stort sett ständigt hungrig. Dagen och kvällen löpte på med 5-kamp och god grillad middag. Det är lite osäkert vilka som vann den där 5-kampen, men jag är rätt säker på att det inte var mitt lag iaf haha. Reglerna var nämligen lite otydliga, så det blev sina egna små tolkningar utav allt, vilket gav vissa enorma försprång på tidspressade utmaningar osv.
Efter middagen, så var klockan väldigt plötsligt 22:27, vilket jag inte kunde förstå. Hur kunde tiden ramla iväg så fruktansvärt snabbt? Jag, Petra och Nico kände oss lite sega, Nico blev hungrig, så vi gick upp till sovrummet, Nico åt sig mätt, men kände sig ändå inte helt nöjd, så jag tog honom, la upp honom på mitt bröst med mjuka filtar och han blev tyst ganska snabbt. Nico somnade, Pappa Adam somnade, Petra lutade sig mot min axel och somnade. Lilla familjen från Västerås somnade, och sov väldigt gott. Jag har ett MYCKET svagt minne av att min moster Pernilla kom in och sa hejdå, men jag minns det bara så extremt suddigt. Tydligen så kom även Mamma in och kollade till oss, men det har jag verkligen inget minne av. När vi vaknade, så blev jag lite förvånad över att det låg ett litet gosedjur bredvid mig, vilket jag bara får anta kommer från min moster Pernilla? Haha. Vid 01-tiden vaknade vi upp, och började diskutera om vi skulle ta och börja bege oss hem mot Västerås. Det kändes väldigt lockande att få vakna upp i sin egna säng, så vi började packa ihop och göra oss iordning. Under tiden så kunde vi höra de andra gästerna bege sig och säga hejdå till Mamma och Bobo. Alla verkade ha haft en trevlig och kravlös kväll med härligt sällskap, precis som vi själva. Det var väldigt skönt att kunna ligga uppe i deras sängar och bara ta det lugnt, fastän man faktiskt var på en fest.
Klockan hann nog närmar sig 02 innan vi verkligen kom iväg. Hemma var vi först runt 03:08, och då var det inte annat än att kasta sig i säng. Tro mig, jag är väldigt nöjd med att Nico gärna sover på nätterna! Han däckade lika snabbt som vi själva, även om han vaknade flera gånger under natten, så behövde vi aldrig gå upp ur sängen för att trösta honom, utan det räckte med en tutte i fejset eller att lägga honom nära sig så han kände av värmen. Man sover inte djupt när han ligger alldeles tätt intill en, men man sover väldigt mysigt däremot. Att bli irriterad för att man blir väckt av den lilla 2,5 veckors babyn är ju inte att tänka på, inte än.
