Ja vad säger egentligen rubriken till det här inlägget? I det här fallet så är det tur att det snabbt sammanfattar delar ur den dröm jag hade imorse.
Av någon anledning så har jag haft mycket drömmar de senaste två nätterna. Mest troligt att jag bara sover väldigt lätt och aldrig kommer in i någon riktig djupsömn.
Eftersom jag tycker drömmar är så imponerande, då jag sällan får uppleva dom, så skriver jag upp dom här om jag minns tillräckligt mycket, och om det är sammanhängande nog för att kunna skriva om. Många gånger så blir det ju bara pannkakssmet med lingonsylt av allt.
I början av min dröm så befinner jag mig på ett okänt ställe, det är många människor jag känner runt om mig, bland annat släktningar och sånt. Men huset vi alla befinner oss i är för mig helt okänt, och väldigt mörkt dessutom. Utomhus så är det sådär grått och lite lätt kyligt. Det ligger stenplattor utomhus, finns nästan ingen växtlighet utan bara som grå betong med stenplattor överallt. Det var här jag åkte runt med såna där skor som har små hjul bak vid hälen. Gick att åka runt överallt, även upp för små trappor utan problem, hur bra som helst, men jag blev alltid lika förvånad varje gång jag åkte upp för större kanter utan att fastna i och ramla omkull.
Plötsligt så är vi alla påväg därifrån, vi går utomhus längs med någon stor grön glänta med fint grönt gräs, och dessutom solsken. Vi passerar ett mörkbrunt staket som är rejält uppbyggt, och ser på andra sidan att några människor håller på att svävar över stora fläktar. Jag har sett såna på bild för många år sedan. Det är som en jättestor fläkt under personen som svävar, och gör att personen helt fritt kan volta runt och göra alla möjliga roliga trix. (Vet du namnet på dessa så berätta gärna!)
Jag provade tydligen, eftersom jag plötsligt svävade högt upp. Kunde göra vad jag ville, även om det i drömmen verkade lite vanskligt, eftersom det inte fanns några som helst skydd på sidorna, så flög man utanför fläktens luftström så kunde man ju räkna med ett minst sagt hårt fall.. Men det var ju det minsta bekymret i drömmen.
Det visade sig sen att dom som svävade runt på dessa stora fläktar egentligen bara övade lite inför det riktigt roliga. Nämligen att åka upp med helikopter med dessa fläktar och sväva flera tusen meter ovanför marken. Så här i efterhand verkar det ju om möjligt ännu mer korkat eftersom det fortfarande inte fanns några skydd på sidorna av desas fläktar. Men jag joinade dom alla.
Vi gick in i helikoptern, som var helt öppen på sidorna. Inne i helikoptern så skulle man sätta sig ner i en sorts hink, så man fick dra ihop benen så knäna nuddade hakan, och sen kom det en tjej, som jag förövrigt kände igen från min gamla skola, och hade ett tjockt rep som hon skulle bindra runt mig så jag satt fast i hinken på ett säkert sätt. Först försökte jag hjälpa henne, men hon blev bara väldigt irriterad och sa åt mig att ge fan i det. Kände hur hon drog åt repet, och hur jag och alla dom andra nu satt i en ring inne i helikoptern. Givetvis satt alla andra också i dessa hinkar helt fastbundna.
Helikoptern lyfte snabbt från marken, och det var två tjejer som var piloter. Dom hade inte jättebra koll på hur man flög, men hade ändå gjort det nån gång förrut. Det svängde och krängde rejält i helikoptern, och jag satt där i min hink med grova rep runt mig. Jag satt på högersidan i helikoptern, precis vid den ena stora öppningen. Om hinken i sig satt fast i något minns jag inte, men det gjorde den troligtvis, eftersom jag inte ramlade ut omedelbart med tanke på hur mycket helikoptern svängde fram och tillbaks.
Vi började nå en viss höjd och flög nu ovan för Stockholm, ut mot djurgården. Om du har åkt berg-och-dalbana någon gång så vet du hur det kränger och har sig, precis så var det inne i helikoptern, så många var ju rädda, eftersom vädret var perfekt, så var det ju uppenbarligen piloterna som inte hade stenkoll. Plötsligt börjar vi falla rejält och gör en loop med helikoptern, sen direkt efter ytterliggare en. Helikoptern kränger rejält åt sidan och jag kan se Gröna Lund precis nedan för mig, sen tar det en väldig fart rakt ner och jag kan se hur vattnet kommer farandes mot mig i en väldig fart. Pang! Vi kraschar rakt ner i vattnet med en väldig fart och helikoptern fylls omedelbart med vatten, folk hinner skrika till innan allt blir tyst.
Jag är fortfarande lugn trots att jag sitter fastbunden i en hink, i en sjunkande helikopter. Men jag greppar tag i repet och börjar dra i det. Det visar sig vara ganska lätt att få upp, och bara sekunderna senare så befinner jag mig uppe vid ytan. Men jag är helt ensam, och blir rädd att jag är den ende som har överlevt kraschen. Börjar simma in mot land, då jag inser att helikoptern redan sjunkit alldeles förmycket. Plötsligt! Flera människor kommer upp till ytan, och är relativt oberörda ändå, så vi börjar alla simma in mot grönalunds restaurang. Om alla kommit upp till ytan har jag ingen aning om, för jag minns inte alls vilka som var med, eller hur många det var.
Drömmen blir suddig när vi kommit upp till restaurangen, men det jag minns är att vi alla sätter oss ner vid ett bord och tänker äta lite lunch. Äventyrsfolk?
Efter det så är mina drömmar bara små fragment, även om samma dröm fortsätter.
Fri tolkning är tillåtet såklart :)