Imorse så var det dags för mig att gå upp vid 07:00. Något jag inte längre är van vid, då jag varit ledig en längre tid, och bara tillbringat tillsammans med min lilla nyskapade familj.
Natten hade inte varit riktigt så snäll mot mig som jag hade hoppats. Först och främst så somnade jag inte förens efter 02 av någon anledning, var helt enkelt inte trött. Sen vaknade jag runt 05 då Nico inte var på humör för något alls. Vet inte riktigt vad som flög i honom, men jag sov hursomhelst uruselt från 05 till 07. Gick upp, gjorde mig iordning, käkade ovanligt mycket till frukost, bredde två dubbelmackor med paprika och skinka till, perfekt att ha med på dagens jobb. Hoppade sen på min cykel och drog iväg mot jobbet. Temperaturen utomhus var perfekt, som gjord för att cykla. Jag kunde verkligen njuta av cyklingen, hade gott om tid till jobbet, och med tanke på att det var lite tidigare, så fanns det inte nämnvärt mycket trafik heller. Efter ca 7 minuter cykeltur, så kände jag hur det liksom blivit blött på magen, lyfte upp tröjan, jajamensan, läckage så in i helvete. ”Men åhh hade du inte bytt din stomipåse, dåre?” Nej, det hade jag faktiskt inte gjort, för jag hade medvetet valt att ha kvar samma påse som under natten, då den brukar sitta mycket bättre under förmiddagen. Givetvis var det inte så denna morgon. Jag skrattade faktiskt bara åt det hela ”Oh helvete, haha, vilket galet läckage!” Jag greppade lite grejer från min stominecessär, och började täta så gått det gick, givetvis helt omöjligt att få det bra. Cyklade den sista sträckan på ytterliggare 7 minuter, och var framme vid jobbet någon minut över 8. Morsade på folket, gick upp på toaletten, bytte påsen, och sen var dagen igång.
Det var jag och Sam som skulle jobba denna dag, vi hade uppdraget att fotografera Milan Junior Camp, som är en finare typ av fotbolls-camp, och kostar 2500kr per vecka, per person, dessutom är det folk från just Milan som är och tränar juniorerna. Synd att jag är aggressivt ointresserad av fotboll, då det tydligen brukar vara kända profiler med, som man kanske hade uppskattat att få träffa om man nu gillade fotboll.
Själva fotograferingen i sig gick riktigt smidigt, om än lite långsamt, men för våran del var det ju bara bekvämt.
Jobbet gick snabbt och plötsligt var vi återigen tillbaks vid hemmabasen, lämnat jobbet och alla prylar. Slutade klockan 12. Klart över förväntan, då det resulterade i att jag kunde följa med Petra och Nico till BVC! Jättebra!
Jag cyklade hem igen, svettades som en gris när jag kom hem, då temperaturen hade stigit duktigt mycket under dagen. Petra satt och ammade Nico i soffan, och jag kunde passa på att svalka av mig. Våran plan var att gå till BVC vid 13:15, för att komma i lagom tid till BVC vid 13:45.
Vi lyckades nästan, men inte riktigt, 13:25 lämnade vi lägenhet helt, och kunde börja gå. Nico däckade rätt omgående. Vi kom fram 13:43, möte barnmorskan redan vid ingången till BVC och slapp därigenom vänta. Petras nya skor hade gjort så hon fått kraftiga skavsår och börjat blöda ner sina nya vita skor, så det fick bli barfota hos barnmorskan istället. Både jag och Petra var lite intresserade av att se hur mycket Nico kunde ha tänkas gå upp i vikt den här gången, då han bara hade lyckats gå upp ynka 40 gram förra besöket! 40 gram haha, det är som två kuvert! Den här gången smällde Nico på rejält, inte bara med vikt utan även med kiss. Ja han kissade så fruktansvärt mycket när han låg på vågen att det verkligen blev kiss överallt. Har aldrig sett honom kissa så länge! Haha. Jag såg det ju komma när jag hade tagit av blöjan, men det brydde sig inte barnmorskan så mycket om. Nico hade gått upp från 4060g till 4310g, dvs hela 250 gram viktuppgång! Riktigt bra! Dessutom hade Nico blivit hela 56cm lång, dvs 4 cm längre sen födseln. Mycket bra siffror, så jag och Petra kände oss nöjda. Vi fick även beröm av barnmorskan för att vi inte hade bylsat på Nico så mycket kläder, faktum med så hade vi inte satt på några kläder alls, utan enbart en blöja och sen en skön filt över honom. Närmare bestämt den filt jag hade när jag var lika liten. Tydligen många som tror att små barn fryser, trots att det nästan brinner i skinnet på oss vuxna i denna extrema hetta. Sluta med det kära föräldrar, anpassa barnets klädsel lite mer vettigt! Kan gå riktigt illa om barnet är så varmt.
Vi blev klara rätt snabbt, och kunde sen knalla iväg till Apoteket för att skaffa lite plåster åt Petra och hennes skavsår. Under tiden som Petra köpte sina prylar på Apoteket, så satt jag och pumpade däcken på våran vagn. Petra kom ut från Apoteket, vi planer på att vara med Daniel när han vid 15:15 skulle till veterinären för att få sin hund besiktigad, så planen blev att gå hem till honom först, för att sen följa med till veterinären. När vi väl kom fram till hans lägenhet, så kunde vi inte förstå vart han tagit vägen. Hunden var hemma, men någon Daniel fanns inte att få tag på. Han svarade inte på sin mobil, och i sängen låg han inte heller (vi kikade in genom källarfönstret). Min sista gissnign blev att han gått till matvarubutiken, bara minuterna efter dök han plötsligt upp, men någon kasse från butiken hade han inte, men jag hade haft så rätt! Han hade bara köpt snus.
Vi relaxade lite hemma hos Daniel innan det blev dags för oss att lämna lägenheten. Nico sov av någon anledning hela tiden, vet inte varför han var så trött, även om jag kan tänka mig att värmen påverkade honom rätt ordentligt.
När vi kom in till veterinären, så satt det ett par med en rätt stor hund liggande framför sig, och väntade på sin tur. Jag satte mig ner på en stol bara en liten bit ifrån, och med barnvagnen framför mig. Plötsligt så frågade tjejen från paret med den stora hunden, och undrade hur vi hade gjort med våran barnvagn. Det var nämligen som så att de själva hade en Urban Jungle Mountain Buggy. Men de hade köpt sig en original-liggdel, som går på omkring 2000kr, vilket jag och Petra tyckte var onödigt dyrt, så vi hade istället fixat en lift som vi sen bara lagt in i vagnen (Tipset kom från början från Lisa), vilket istället kostade 595kr och är så otroligt smidigt! Man greppar bara direkt i liften och lyfter ur vagnen, klart! Hon älskade lösningen, och tänkte göra precis samma sak till nästa barn, då första ungen hade växt ur redan tredje månaden. Dessutom gillade hon våran färg på vagn, som är röd. ”Åh, så har ni valt en så fin färg också, vi var ju så tråkiga och tog en svart….”
Tiden tickade rätt långsamt inne hos veterinären. Vi satt där från 15:05 till klockan 16 ungefär. Daniels hund, Killer, fick vaccin och en genomgående besiktning för att kolla så det inte fanns några fel på t.ex benen eller motsvarande. Allt gick alldeles utmärkt, och vi kunde lämna veterinären utan några som helst bekymmer.
Magen började kurra ganska flitigt, så vi bestämde att Daniel skulle få laga sin kyckling-tortilla-maträtt. Snällt av oss tycker jag. Det blev därmed ett besök på matvarubutiken. Jag hämtade ut mitt paket från Gymgrossisten, 12kg knark. Haha, nej, däremot 12kg pulver för att få mig att gå upp i vikt lite lättare. Undra hur många av dessa 12 kg pulver som kommer fastna på min kropp? Hmm..
När vi handlat klart så gick vi hem till oss, Daniel började laga maten, medan jag och Petra tog det lugnt i soffan. Med tanke på min relativt usla natt, så kände jag mig rätt trött. Var inte långt ifrån att somna när jag låg där med Nico bredvid mig.
Dagen kändes rätt lång i sig när jag tänkte tillbaks. Det är något speciellt med att jobba på förmiddagen, och sen ha hela dagen kvar när man kommer hem. Man förstår inte riktigt hur man hunnit med så många olika saker. Middagen blev jättegod, även om jag inte åt ens lika mycket som Petra, men gott var det. Daniel drog hem strax innan 21, och nu sitter jag här vi dator, skriver detta inlägg. Vill egentligen bara lägga mig ner på soffan och krama på min lilla familj. Snart så.