Idag är det en mycket stor dag. Inte bara för afAdam.se utan också för den mycket omtalade Bisquit som har följt med här på sidan i hela 9 månaders tid. Resan i sig har varit otroligt lång, och ibland rejält krävande, inte allra minst för Petra.
Första gången vi fick veta något alls om en eventuell Bisquit, var den 2:a Oktober 2009. Sen dess har längtan aldrig avtagit, om att en dag få komma just hit, där vi är idag. Med en liten son, som man fortfarande kan räkna timmarna på, och ett liv som aldrig mer kommer bli sig likt.
Namnet Bisquit kom Petra på, då hon sa att i hennes ugn så bakas det inga bullar, bara söta kakor. (Bisquit = Kaka). Sen dess kom magen att kallas just Bisquit. Jag stod på tårna över att få berätta för familj, släkt och vänner. Finns nog inget jag längtat så mycket efter som att få berätta den nyheten. Att äntligen få kasta ur mig orden ”vi väntar barn”. Mamma var den förste som fick veta, i vad vi trodde, vecka 10, men som efter lite mer noggrann räkning, visat sig vara snarare 6:e veckan. Med andra ord extremt tidigt.
Nu, många månader senare, och många namnlistor passerade, så har vi slutat leta. Och faktiskt hittat det mest lämpade namnet mycket närmare än vi vågat ana, nämligen ett av mina mellannamn.
*Trumvirvel*
Bisquit byter idag namn till Nico!
*Trummis tappar trumpinnarna och börjar istället applådera*
Ja, nu är det klart. Men det finns även en stor nyhet kvar i det här med namngivningen, men det kommer jag inte berätta om riktigt ännu.
Många utav de inlägg som jag kommer skriva om här på sidan, kan fortfarande innehålla namnet Bisquit, då det relaterar till perioden då magen fortfarande var ett faktum.